AB Svenska Kakelfabriken 1901-1919
AB Svenska Kakelfabriken f.d. Örebro Kakel- och Stenkärlsfabrik
Enligt företagsregister och en del faktalitteratur påstås AB Svenska Kakelfabriken, eller "Svenskan" som fabriken också kallades, ha grundats i Örebro 1893. Dessa uppgifter är fel, bolaget grundades i Stockholm sommaren 1901 i och med köpet av det då konkursdrabbade Örebro Kakel- och Stenkärlsfabrik.

Fabrikens huvudkontor förlades i godsägare John Wilhelm Elis Walldéns privata bostad på Västra Trädgårdsgatan 7 i Stockholm och som ägare till fabriken stod C.A. Walldén, Richard Wallders, A.G. Åhrberg, K.J. Svedström och G. Wennerholm.
1901 köper de konkursboet efter Örebro Kakel- och Stenkärlsfabrik i Rickardsberg Örebro och fortsätter driften där under namnet AB Svenska Kakelfabriken. Walldén och Wallders placeras vid Örebrofabriken medan de andra sitter kvar på huvudkontoret i Stockholm.
Inledningsvis produceras bara kakel- och kakelugnar och mycket tyder på att AB Svenska Kakelfabriken fortsatte enl. samma modellprogram som använts vid Örebro Kakel- och Stenkärlsfabriker. De erbjuder sig också att utföra reparations- och underhållsarbeten på gamla kakelugnar. Leran som användes kom i trätunnor på järnvägsvagnar. Den hämtades från Uppsalas lertäkter då den lera som fanns i Örebroområdet inte var av bästa kvalité. 
1917 när världskriget går in i sitt slutskede, utökas fabrikens sortiment. De båda formgivarna Konrad Reinhold Nilsson, född i Karlskrona den 12 november 1877 och Erik Axel Hallberg, född i Örebro den 21 september 1861 anställs för tillverkning av konstgods. Dessutom startas tillverkning av väggplattor, stengodsprodukter och lerkärl.
Förskingring vid Kakelfabriken
Redan 1903 hamnar fabriken på obestånd med stora ekonomiska bekymmer vilket leder till att nödvändig råvara inte kan införskaffas och att löner inte kan betalas ut i tid. Två personer tror sig se slutet på fabrikens existens och tar tillfället i akt. När en inventering av kakelfabrikens lager gjordes i mars 1903, upptäcktes att varor för 10.000 kr saknades. En polisanmälan lämnades in och i den efterföljande utredningen framkom misstankar mot fabrikens dåvarande verkmästare Per Adolf Fridolf Pettersson och kakelugnsmakare Alfred Teodor Fagerström. I ett första förhör nekar båda till brott.
Vid husrannsakan hos Fagerström påträffades varor från Kakelfabriken till ett värde av 1.500 kr. Pettersson medger i senare förhör att han sålt en del av kakelfabrikens egendom till Fagerström, men menar samtidigt att Fagerström själv måste ha försett sig med en del. Fagerström däremot, säger att han i god tro köpt allt av Pettersson för en summa av 1.000 kr. Pettersson nekar till detta och uppger att summan endast uppgår till 300 kr. Vid genomgång av Fagerströms böcker hittas ingen bokförd betalning till Pettersson, på detta svarar Fagerström att han glömt att bokföra transaktionen.
Det framkommer också att Fagerström köpt en tomt i Nora där han hade för avsikt att starta en Kakelfabrik. Man misstänker att Fagerström köpt stöldgodset att användas i den nya verksamheten. Båda begärdes häktade. Rättegången hölls i slutet av juni 1903 och de dömdes båda till straffarbete, Pettersson till 1 år och Fagerström till 10 månader. Båda överklagade rådhusrättens domar. I den nya rättegången sänks straffen för båda, Petterssons dom blir 8 månaders straffarbete och Fagerströms 6 månader, dessutom får Fagerström 1 års näringsförbud. Han frigavs senare i förtid av Hovrätten i Örebro.
I maj 1907 drabbas kakelindustrin av storstrejk och tillverkningen ligger nere i fyra månader. Först i september 1907 kommer driften igång igen. Nästa slag kommer i november 1913 då kakelindustrin drabbas hårt av den rådande depressionen och AB Svenska Kakelfabriken var inget undantag, snarare tvärt om. Nära nog samtliga av de anställda vid fabriken sades upp i samband med världskrigets utbrott 1914 och produktionen stannade helt. I slutet av 1917 tas fabriken i drift igen, nu med utökat sortiment och nyanställd personal. 1918 är driften återställd till normala nivåer.
I december 1918 öppnade de också en egen utställningslokal på Storgatan 17 där Kakelugnar och föremål i sten- och lergods förevisades. I övrigt litade de till annonser i adresskalendrar, tidningar och broschyrer för att påkalla intresse sina produkter. Efter en lång tids bråk lämnar C.A. Wallén och Richard Walders fabriken 1919 och ny styrelse utses, fabriken byter också namn till AB Lerindustri. 1906 hade kakelfabriken ett 30-tal anställda varav 5 minderåriga, vid namnbytet till AB Lerindustri 1919 hade antalet anställda ökat till 40 personer.
Karl Victor Lindholm, kakelugnsmakare född i Sala den 14 april 1864, från 1893 gift med Johanna Sofia Apelberg, född i Rönö Östergötland 1868. Någon gång kring sekelskiftet 1900 flyttar paret Lindholm till Örebro. Där kommer han under resten av sitt liv att arbeta som kakelugnsmakare.
K.V. Lindholm 1864-1933
1903 går Lindholm in som delägare i Örebro Kakelsättarbolag tillsammans med kakelugnsmakarna Adolf Fredrik Bergman, samt Erik Andersson Sven-Emil Andersson och Gustaf Adolf Andersson. När Örebro Kakelsättarbolag läggs ner redan 1905 efter bara två års drift, väljer Karl Victor Lindholm att starta eget kakelugnsmakeri vid bostaden på Faktorigatan 10. Hans egen verksamhet pågår därefter fram till 1917 då han får arbete som kakelugnsmakare och sättare på AB Svenska Kakelfabriken. Han stannar vid fabriken ända fram till konkursen 1925, då gick fabriken under namnet AB Lerindustri. Därefter och fram till sin död i november 1933 arbetar han återigen vid sitt eget kakelugnsmakeri på Faktorigatan 10. Hustrun Johanna Sofia avlider i Örebro 15 år senare, den 20 februari 1948.
G. A. Johansson 1900-1955
Gustaf Algot Johansson, född i Örebro den 24 augusti 1900 började redan som 12-åring att arbeta på AB Svenska Kakelfabriken. Efter kriget arbetade han som drejare och gjorde flera olika föremål, bl.a. krukorna med lock och askfatet som ses på bilderna här nedan. De gjordes efter eget behag på lediga stunder och är därför inte signerade. Gustaf fortsatte sedan som anställd vid både AB Lerindustri och AB Örebro Fajansfabrik innan han avslutade sitt yrkesliv som skofabriksarbetare. Han avled i Örebro den 23 juni 1955.
Det finns endast ett fåtal kända föremål kvar från AB Svenska Kakelfabriken, bl.a. de föremål som visas på bilderna här nedan. Vaserna och den 10 L stora blomkrukan är tillverkade under perioden 1917–1919 efter design av Erik Hallberg och/eller Konrad Reinhold Nilsson. Krukorna med tillhörande lock och askfatet gjordes av Gustaf Algot Johansson någon gång 1917-19. 
Precis som Gustaf Johansson, var det fler drejare som tillverkade egna prydnadsföremål på lediga stunder. Inget av dessa föremål signerades då de inte tillhörde den normala produktionen. Det som ev. kan finnas kvar efter dem kommer sannolikt att förbli anonymt i framtiden. När AB Svenska Kakelfabriken började serieproducera konstgods 1917, så signerades föremålen AB SK Ö ristat i godset.
Vid AB Svenska Kakelfabriken användes inte några modellnummer, men efter att fabriken bytt namn till AB Lerindustri 1919 försågs allt konst- och prydnadsgods med modellnummer.
Signaturen AB SK Ö användes 
bara under perioden 1917-1919

Personer vid AB Svenska Kakelfabriken

Ägare/Styrelse: Disponenter Richard Walders och C.A. Walldén. Bankman G. Wennerholm, Generalkonsul A.G. Åhrberg, P.A. Åslund, E.A. Nilsson, August Rudolfsson och K.J. Svedström
Företagsledare: C.A. Walldén.
Verkmästare Per Adolf Fridolf Pettersson
Formgivare: Erik Hallberg och Konrad Reinhold Nilsson.
Drejare: Gustaf Algot Johansson
Glaserare: Johan Gustaf Ljung (anställd som lärling 1903)
Sättare: Erik Andersson, Karl Herman Engvall och G.A.E. Malmkvist.
Kakelugnsmakare: Alfred Teodor Fagerström, Harald Östberg och P.J. Dahlström
Arbetsledare: Per Josef Dahlberg
Övrig personal: Ernst Andersson, Stina Eriksson, Johan Alfred Nordlund, R.N. Johansson, Hjalmar Viklund, Olsson, K.V. Lindholm, Ernst Gunnar Lind, M. Viklund m.fl.
Lärlingar:

 

Gustaf Herman Eriksson, Lars Henning Lindstrand, Karl Hjalmar Uhre och Gustaf Elis Vallin. Lärlingar är också Gustaf Waldemar Magnusson och Robert Mauritz Hultgren. Magnusson kommer senare att bli dekoratör vid fabriken och Hultgren avslutar sin yrkeskarriär som arbetsledare vid Örebro Fajansfabrik.
AB Lerindustri 1919-1925
AB Lerindustri var en direkt fortsättning på AB Svenska Kakelfabriken, men med ny ägarkonstellation och ny styrelse. Efter att Wallén, Walders, Nilsson, Åslund, Rudolfsson och Svedström lämnat sina uppdrag och ersatts med direktör Otto Moritz Ruben, hovrättsråd Gustaf Ferdinand Lindstedt, arkitekt Helge E. Widlund och fabrikör C.J. Tillman, fortsätter kakelfabrikens verksamhet som om inget hade hänt. Huvudkontoret låg kvar på samma adress i Stockholm och produktionen i Rickardsberg på norr i Örebro, försäljningen fanns i lokaler på Storgatan 17 i Örebro.
Den nya styrelsen utsåg Otto Moritz Ruben som huvudman och den som i huvudsak skulle representera företaget. Ruben som var född i Karlskrona den 21 november 1883 och son till Anton Natael Ruben, delägare till Rubens Tobaksfabriksbolag i Karlskrona, var en förmögen man med gedigen utbildning. Otto hade genomgått handelsstudier i London och Hamburg och hade förutom sin anställning vid faderns tobaksfabrik även hunnit med att arbeta vid Anglo-Austrian Bank i London. 1910 startar han sin egen export och importfirma Otto Ruben AB och från 1917 arbetade han som Persisk konsul i Stockholm. Sju år efter AB Lerindustris upphörande grundar han företaget Trafik och Vägmärken AB i Stockholm.
Kakelfabrikens nya ägare beslutar att utöka modellprogrammet till att även bestå av öppna spisar, blomkrukor i 16 storlekar med tillhörande fat, syltkrukor i 18 storlekar och syltburkar med fat i 14 storlekar, thebord, cigarrkoppar, vaser, skålar, amplar, urnor och annat prydnadsgods med konst och antikglasyr. Viss tillverkning av eldfast tegel förekom också under de sista åren. För att uppnå högre kvalité på konstgodset anställdes de två danska konstnärerna Petrus Stagnus och Ejnar Pedersen från Møller & Bøgelys nyligen nedbrunna fabrik i Danmark. Formgivarna Erik Hallberg och Konrad Reinhold Nilsson fanns kvar sedan AB Svenska Kakelfabriken. 1923 kom även konstnären Victor Hägerstrand till fabriken som konstnärlig ledare.

Den 1:a maj 1920 utbröt konflikt och företaget försattes i blockad. Det förekom ingen aktivitet alls och ledningen för AB Lerindustri med Direktör Otto Rubens i spetsen visade inget som helst intresse att inleda löneförhandlingar. De två vid fabriken anställda danska konstmålarna Petrus Stagnus och Ejnar Pedersen, hade enligt fackförbundet den dåliga smaken att som osolidariska ställa sig på företagets sida genom att utföra diverse hantlangningsarbete under pågående konflikt.

Konflikten varade till 6 juni innan en uppgörelse kunde komma till stånd. Efter påtryckningar från fackförbundet avskedades de danska konstnärerna och valde därefter att flytta tillbaka till Danmark. I förbundets årsberättelse 1920 sammanfattas händelsen med danskarna i en kort mening "Deras sagas slut vid fabriken blev emellertid som de förtjänat".
Problemen för AB Lerindustri avlöste varandra. Marknaden för kakelugnar hade minskat drastiskt och under perioden januari-mars 1921 låg produktionen helt nere. 
Flera av de anställda avskedades och för de som hade arbetet kvar väntade en lönesänkning på 20 % samt förkortning av arbetstiden med 30 %. Blomkrukorna sålde också dåligt och slutade tillverkas 1921. Fram till 1924 var konflikterna många och stundtals stod tillverkningen helt still, vissa perioder tilläts endast arbete i dagsljus.
Beträffande lönerna vid Lerindustrin, ser de ut enligt följande för år 1924. Av dem som gick på timlön, erhöll "Manlig fullgod arbetare och brännare 1,20 kr/timmen, förste glaserare 0,94 kr, packaren 0,94 kr, fullgod styckearbetare 1,20 kr och grovarbetaren 0,80 kr/timmen. Pojkar under 16 år fick lön enligt särskild uppgörelse, detsamma gäller för överåriga och arbetare med inskränkt arbetsförmåga. I övrigt var det mesta ackorduppgörelser och speciella tillägg för diverse uppnådda kvantiteter. När någon exempelvis drejat 100 blomkrukor, fick denne en extra bonus på 70 öre. Bonusen varierade med storlek på krukan. Vuxna kvinnor hade 0,50 kr/timmen, samma lön hade pojkar mellan 16-20 år. Kvinnliga hjälpbiträden fick sin lön enligt överenskommelse. Från och med 1924 hade dessutom alla anställda rätt till 4 dagars semester.

Victor Hägerstrand föddes i Hovmantorp den 15 januari 1882. Han var barn nummer fyra, av fem, till den då 55-årige hattmakaren och skräddaren Joel Hägerstrand och hans hustru Ingrid Kristina Johansdotter. Victor fick redan som 12-åring intresse för konst och måleri. Istället för att söka sig till någon konstskola satsade han på konstindustrin och inom keramiken blev han ett aktat namn. Han fick sin första utbildning i landskapsmålning av den ambulerande konstläraren Major Sahlström, och i konsten att teckna fick han hjälp av Professor Ekvall.
På tidiga 1900-talet var han bosatt i Kalmar där han bl.a. umgicks med den mycket välbekante träsnidaren "Döderhultaren". Vid denna tid arbetade han också som konstnär och dekoratör vid Oskarshamns och Norrköpings Kakelfabriker, men tvingades till avbrott 1918 då han som så många andra vid denna tid, drabbades av Spanska Sjukan.
1922 flyttar familjen Hägerstrand till Norra Stigen 5 i Örebro och samma år börjar Victor att arbeta vid AB Lerindustri. Där övertog han den konstnärliga delen av fabrikens produktion efter de avskedade danska konstnärerna. Han gjorde även en del skisser och dekorationsritningar till kakelugnar. Victor lämnade fabriken i samband med konkursen 1925.
Hägerstrand var främst målare och gjorde flera dekorationer till kyrkor och offentliga platser, även under den tid han arbetade vid AB Lerindustri. Han gjorde bl.a. tre monumentalmålningar till Örebro Missionsförening och Filadelfiaförsamlingen på uppdrag av missionsföreningens redaktör Algot Ahlbäck och kontorschef Carl Nilsson. Den första var en komposition med motiv från Indien, Kina, Kongo och Brasilien. Den andra var en målning av Sverige i miniatyr och den tredje en avbildning av John Bunyans "Kristens Resa". Den sistnämnda målningen betraktar Hägerstrand som ett av hans roligaste arbeten, en målning han också var mycket stolt över.
Stadsmotiven från Örebro är annars hans mest kända arbeten och motiven är ofta hämtade från Svartån och gamla söder. Enligt egna uppgifter har han målat 250 sådana akvareller, de flesta inköptes av Örebro Stad för placering i tjänstelokaler på Rådhuset och Nämndhuset. Men Victor var också en duktig keramiker och dekorationsmålare. Vid Göteborgsutställningen 1923 fick han den högsta utmärkelsen för sin keramik, och i Linköping och Oskarshamn fick fick han guldmedaljer för sin bildkonst och sitt dekorarbete på keramik. Han har även haft separatutställningar, bl.a. på Westlings Bokhandel i Örebro.
Victor var inte så noga med att signera sin keramik, vilket innebär att en del av hans produktion kommer att förbli anonym. Signerade föremål bär naturligt nog signaturen "V. Hägerstrand" eller "V.H." och i många fall även årtalet. I Prins Eugéns hem på Waldemarsudde fanns 12 st blomkalkar samt ett rökbord med keramikinlägg signerade av Hägerstrand, dessa föremål finns tyvärr inte kvar. De sista åren ägnade Victor en stor del av sin tid till konstteori och resor. Under en tremånadersperiod reste han bl.a. mer än 100 mil med tåg för att genomföra dessa konst- och resestudier. Victor Hägerstrand flyttar slutligen till Hägersten där han avlider 1962, 80 år gammal.
Fat av Victor Hägerstrand, tillverkat vid AB Lerindustri och daterat 1922.  Foto: Lana Molberg
Ytterligare föremål av Victor Hägerstrand tillverkade i Oskarshamn, Norrköping och Örebro.   Bildkälla: Agneta Hägerstrand.
Upsala Ekebys kupp mot AB Lerindustri
Upsala Ekeby är uppenbart bekymrade över den konkurrens AB Lerindustri utgör, främst inom kakelugnstillverkningen. Att AB Lerindustri och Upsala Ekeby inte står på god fot med varandra visar sig tydligt då man går igenom gamla dokument. UE:s goda kontakter med Mälarebanken och en stulen revers ställer allt på sin spets i juli 1925.
Som en blixt från en klar himmel kommer plötsligt en ansökan till Rådhusrätten i Örebro om att sätta AB Lerindustri i konkurs. Advokat Emil Heijne från Stockholm och Mälarebanken lämnar in var sin ansökan och åberopar att AB Lerindustri inte fullgjort sin betalning av två förfallna reverser, varav den större på 275.000 kr ägdes av Mälarebanken och den mindre på 7.009 kr ägdes av Heijnes Advokatbyrå i Stockholm. Förhandlingarna vid Rådhusrätten varade i 9 timmar. AB Lerindustris ägare menade att Mälarebanken och Heijne iscensatt en kupp organiserad av Upsala Ekeby för att försöka överta företaget. Vid 23-tiden på kvällen meddelade Rådhusrätten att AB Lerindustri hade full täckning för Mälarebankens revers och att advokat Heijne inte kunde visa sig vara rättmätig ägare till den andra. Rådhusrätten ogillade ansökan och AB Lerindustri försattes ej i konkurs. Både Mälarebanken och Heijne överklagar domen till Svea Hovrätt.
Även om Mälarebanken och Heijnes konkursansökan mot AB Lerindustri ogillats av Rådhusrätten, skapar den ändå avgörande problem för fabriken. AB Lerindustri var ett välmående företag i mitten av 1925, men när beskedet nådde kunderna om att Mälarebanken inlämnat konkursansökan mot företaget hände det oundvikliga. Kunderna drar sig tillbaka och lagda ordrar annulleras, fabrikens produktion minskar avsevärt för att senare avstanna helt. Fabrikens existens var allvarligt hotad.
Ägarna gör allt för att rädda bolaget och i slutet av augusti 1925 ombildas AB Lerindustri till AB Opportunita, samtidigt går de till motattack och lämnar in en stämningsansökan till Rådhusrätten. I stämningen yrkar AB Lerindustri ersättning med 336.565 kr för den skada som åsamkats bolaget genom Mälarbanken och Heijnes försök att sätta bolaget i konkurs. Den begärda summan motsvarar fabrikens hela värde.
Advokat Sten Forssblad förde AB Lerindustris talan:
"AB Lerindustri har alltsedan lockouten inom kakelindustrin varit i full drift. Bolaget hade vid tiden före Mälarebanken och Heijnes ingivande av konkursansökan fulltecknade orderböcker och gjort flera försäljningsavtal klara, vilket svarade mot fabrikens fulla kapacitet i minst 6 månader. Fabriken har under andra halvåret 1924 och första halvåret 1925 gjort både förbättringar och utvidgat sin verksamhet, detta för att kunna utnyttja sina resurser till fullo och tillgodose den ökande efterfrågan. Bolaget hade de bästa framtidsutsikter när Mälarebanken helt plötsligt och utan vår vetskap, träffar avtal om bolagets försäljning till vår argaste konkurrent och uppenbara fiende Upsala Ekeby".
"Banken hade fått i uppdrag att försöka komma över företaget och sedan sälja det till Upsala Ekeby, men när inte det gick begärde banken istället bolaget i konkurs. Genom det uppseendeväckande och oberättigade beteendet fick bolaget sitt goda anseende knäckt och krediten förstörd. Rörelsen avstannade och kunderna började fly bolaget. Den skada som åsamkats bolaget är oreparerbar. En sammanräkning av de tillgångar som finns, visar på värden uppgående till 510.743 kr. Med avskrivningar och nedräkningar kommer det slutliga värdet att hamna på 336.565 kr".
Eftersom Mälarebanken och Heijne lämnat in en överklagan mot Rådhusrättens tidigare dom att inte sätta AB Lerindustri i konkurs, ansågs detta mål vara för tidigt väckt. Målet förklarades därför vilande tills dess Svea Hovrätt lämnar dom i frågan om AB Lerindustri skall försättas i konkurs eller inte. Målet uppsköts i åtta veckor.
I oktober meddelar Svea Hovrätt sin dom
Vid målets handläggning meddelas att AB Lerindustri ändrat sitt namn till AB Opportunita. Dessutom menar Konsul Ruben att Heijne inte har någon som helst rätt till den påstådda reversen, då den endast varit en bokföringsteknisk åtgärd. Ruben menar att Heijne vid något tillfälle olovligen tillskansats sig reversen och med den anse sig ha grund för en konkursanmälan.
Rätten anser att AB Opportunita har betalningsskyldighet gällande reversen oavsett vem som äger den, AB Opportunita försätts därmed i konkurs. Rättens ordförande anmälde dock avvikande mening och ansåg att det som framkommit i målet inte var tillräckligt, han var dock ensam om den ståndpunkten.
När konkursen är ett faktum tillsätts en konkursförvaltare, denne utlyser en auktion på AB Opportunitas tillgångar till den 28 oktober 1925. Nu träder Upsala Ekeby in i bilden igen, de tar kontakt med konkursförvaltaren och meddelar sitt intresse att köpa fabriken. Auktionen avblåses därför bara någon dag före utsatt datum och förhandlingar inleds. Förhandlingarna går dock trögt då Upsala Ekeby anser det satta priset vara för högt. Taxeringsvärdet på fastigheten uppgår till 300.000 kr och Upsala Ekebys bud understiger detta med god marginal. Konkursförvaltaren beslutar då att genomföra den från början tänkta auktionen, nytt datum sätts till 21 december.
Auktionen genomförs som planerat och AB Opportunitas fastighet i Karlberg säljs för 166.000 kr. Allt lösöre delas upp i 2 poster, den första posten omfattar alla kontorsinventarier, den säljs för 1.300 kr. Den andra posten består av resterande lösöre som ex. kakel- och kakelugnar, lera, formar, glasyrer, spisplattor, virke, verktyg och redskap. Den posten säljs för 58.700 kr. Auktionen slutar med att Mälarebanken står som köpare till både fastighet och lösöre, slutsumma 226.000 kr. Från detta avgår provision med 2 % till Auktionskammaren.
Mälarebanken startar omedelbart förhandlingar med Upsala Ekeby om ett köp av fastigheten och i mitten av januari 1926 är affären klar. I maj samma år startas tillverkning under namnet Örebro Fajansfabrik och Upsala Ekeby har därmed lyckats med sin kupp !
En sammanfattning av innehållet i AB Opportunitas konkursbo:
84 kakelugnar, 25 skänkar, 57.270 st kakel vilket innefattar krön, lister, fötter, hörn, spiskakel o.s.v. 35 st Thebord färdiga och i halvfabrikat, 97 st tallrikar och 200 cigarrkoppar. 2000 hl lera, 100 kg mönja, 274 kg bly, 4038 kg glasyr, 250 kg salt, 8121 kg sand, 39 kg oxid, 6015 st kupat tegel, 27 st tomlådor, 706 kubikfot form- och ställningsbräder, 60 st säckar, 44 kbm virke, 36 famnar ved, 779 artiklar verktyg, 639 artiklar smide som ex. ugnsluckor, spjäll m.m. 25 artiklar stallinventarier i form av kärror, slädar, skottkärror m.m. 15.808 blomkrukor och 225 blomkruksfat, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att de enligt företagets egna dokument, slutade tillverka blomkrukor 1921. Eventuellt kan benämningen "Blomkrukor" även omfatta konstföremål som vaser, amplar, urnor och skålar då det i auktionsförteckningen inte finns någon sådan post. Allt ovanstående uppräknat såldes i ett utrop för 58.700 kr.
I april 1926 åtalas ägarna till f.d. AB Opportunita för att olovligen ha sålt varor under den process som pågick i september 1925. Målet avsåg försäljning av 20 st kakelugnar samt obetalda fakturor för inköp av ved. Dom i detta mål finns ej noterad. AB Lerindustri hade 60-70 personer anställda under den bättre perioden och endast ett 20 tal kvar då de byter namn till AB Opportunita. Aktiekapitalet varierade från 100.000 kr till 250.000 kr.
Personer vid AB Lerindustri
Ägare/Styrelse: Hovrättsråd Gustaf Ferdinand Lindstedt, Arkitekt Helge E. Widlund, Direktör Otto Moritz Ruben, Bankman G. Wennerholm, Generalkonsul A.G. Åhrberg samt fabrikör C.J. Tillman. 
Revisorer: Disa Pontho och Gerhard Östberg.
Ingenjör: John Knut Eriksson.
Fabriksledare: E.V. Eriksson.
Arbetsledare: Per Josef Dahlberg.
Konstnärlig Ledare: Victor Hägerstrand. Konstnärlig ledare 1922-25.
Konstnärer: Petrus Stagnus och Ejnar Pedersen. Danskar, arbetade vid fabriken fr. 1919 till juni 1920.
Formgivare: Erik Hallberg och Konrad Reinhold Nilsson.
Dekoratörer och Drejare: Stina Eriksson, Ernst Andersson, D.M. Pontho, Gösta Magnus Pontho, Gustaf Pontho, Gustaf Waldemar Magnusson, Gustaf Algot Johansson, M. Viklund och R.N. Johansson.
Glaserare: G. Jansson.
Ugnsarbetare: Johnny Hollberg, Sigfrid Larsson, Hjalmar Viklund, Gottfrid Lundin, Einar Åberg, L. Ståhl, Lars Johansson, Erik Andersson, J.G. Johansson, K.J. Albrektsson, J.G. Johansson, K.J. Hällström, R.V. Cederborg, Axel Lindblom och R. Nilsson.
Sättare:   Karl Johan Holmberg och Gustaf Adolf Emil Malmqvist.
Övrig personal:

 

Johan Alfred Nordlund, Elis Pontho, Werner Johansson, G. Malmqvist, Edvin Gustafsson, Anders Johan Andersson, G. Lindbom, P.A. Åslund, K.J. Svedström, Tora Vihtfält, K.V. Lindholm, Robert Mauriz Hultgren, Johan Edvard Rosenberg, Vilhelm Vestberg, Johan Ludvig Magnusson, Konrad Nordin, O.J. Lönndahl m.fl.
 
Exempel på föremål från AB Lerindustri
Modell 13 - Signerad G.P Modell 16 - Osignerad Modell 17 - Osignerad Modell 28 - Signerad T.H.
Modell 31 - Signerad W.M. Modell 31 - Signerad T.H. Modell 31 - Osignerad Modell 71 - Signerad P.S.
Modell 71 - Signerad P.S. Modell 86 - Osignerad Modell 86 - Osignerad Modell 86 - Osignerad
Modell 87 - Signerad G Modell 87 - Signerad TH Modell 117 - Osignerad Modell 126 - Osignerad
Modell 130 - Osignerad Modell 144 - Signerad PS Modell 144 - Signerad PS Modell 145 - Otydlig sign.
All formgivning som utmärker Lerindustris konstgods är ett direkt arv från Svenska Kakelfabriken. Det beror naturligtvis på att det handlar om samma fabrik och samma tillverkning. Erik Hallberg och Konrad Reinhold Nilsson stod för formgivning och deras konstgods kännetecknas av enfärgad eller rinnande glasyr. De två danska konstnärerna stod för den mer utarbetade delen. I de fall föremålen har en enkel målad dekor och bär signaturen MW eller WM handlar det om dekoratören Gustaf Waldemar Magnusson. Magnusson föddes i Göteborg den 8 december 1885 och började som lärling vid AB Svenska kakelfabriken 1903. Han arbetade sedan vid fabriken fram till någon månad efter namnbytet till AB Lerindustri 1919, därefter flyttade han till Karlstad. Waldemar hann med att göra ett fåtal objekt under AB Lerindustri, vilket innebär att samtliga av honom signerade objekt är tillverkade 1919.
ABL - AB Lerindustri 1919-1925
G.P. - Okänd P.S. - Petrus Stagnus T.H. - Okänd 
M.W. - Waldemar Magnusson E.P. - Ejnar Pedersen G. - Okänd
Blom- och syltkrukor stämplades inte. Föremål med konst- och antikglasyr signerades "ABL" ristad i godset, ofta tillsammans med någon av konstnärssignaturerna "G", "T.H", "G.P", "P.S" eller "E.P". Waldemar Magnussons signatur "MW" är alltid målad. Signaturen P.S. tillhör Petrus Stagnus och E.P. Ejnar Pedersen. De övriga har ännu inte gått att koppla till några namn.

Priskurant AB Lerindustri - Katalog B 1923 - Pdf 314 Kb

Fabrikens fortsatta historia hittar du här...
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012