Åkerlindska Kakelfabriken (Kungsholms Kakelfabrik) 1850-1894
Olof Hjalmar Åkerlind (Kakelin) som föddes i Vik utanför Vingåker 7 juni 1809, var bondeson och utbildad till Apotekare med examen i Stockholm 1835. Samma år flyttar han till Stina Lisa Westin där han senare blir upptagen som fosterson. Westin äger ett Pipbruk samt en mindre verkstad för kakelugnstillverkning på Kungsholmen i Stockholm (Kungsholms Kakelfabrik). Några år senare 1840, köper Åkerlind tomten av Westin för 8000 Rdb och fortsätter driften av pipbruket och kakelugnstillverkningen.
Åkerlinds intresse för kakelugnstillverkning tar över mer och mer. 1846 får han patent på en tillverkningsform efter Holländsk förebild som går ut på att tillverka släta kakel i kisellera blandad med svavel- eller kolsyrad kalk. 1848 har han fått sitt mästarbrev och två år senare 1850, registrerar han kakelfabriken O.H. Åkerlind & Björkman tillsammans med Andreas Björkman. Björkman var en fabrikör som 1848 försatts i konkurs i samband företaget Hoffman & Björkmans upphörande.

I fabriken installeras två stora brännugnar, en glasyrugn, en vedeldad ångmaskin för lerslamning och vedsågning m.m. Dessutom uppfördes ett flertal magasin samt en modellkammare för visning av fabrikens produkter. Åkerlind är mycket driftig vad gäller att göra reklam för sin tillverkning. Han tar hjälp av duktiga arkitekter och konstruktörer för att ta fram nya modeller. Han syns i tidningar och tidskrifter, deltar i utställningar och erövrar medaljer.
1851 kallades fabriken fortfarande för Kungsholms Kakelfabrik
Från början tillverkades endast vita kakelugnar men under årens lopp utökades sortimentet till att även bestå av mer dekorerade praktugnar och totalt gjordes ett hundratal olika modeller genom åren. 1860 får Åkerlindska Kakelfabriken en beställning från de Lettiska myndigheterna. Uppdraget går ut på att sätta kakelugnar i samtliga stationer utefter floden Daugava, från huvudstaden Riga till rikets näst största stad Düna nära den Polska gränsen, en sträcka motsvarande ca 25 mil.
I juli 1860 lastas kakelugnar på Kapten Anderssons Skonare Anna-Kristina, med följer också folk från kakelfabriken som skall utföra arbetet. I december samma år får Åkerlindska Kakelfabriken besök av H.M.K som med stort intresse begrundar den nya uppfinningen "Hydropyrometern", ett instrument som installerats i fabrikens båda brännugnar och som hade till uppgift att mäta höga temperaturer. 
Åkerlind fick även under besöket mottaga beröm för sina vitglansiga och hårda glasyrer, samt för sin behandling av arbetarna och den ordning som rådde inom den stora fabriken.

Åkerlind var som sagt en omtänksam man. När de som arbetade vid fabriken inte lyckades tjäna ihop tillräcklig stor dagpenning att det räckte till mat för dagen, åtog sig Åkerlind att bespisa de arbetande familjernas barn. På 1860-talet kunde det handla om upp till 40 barn om dagen. 1860-talet kan också betraktas som fabrikens bästa period, då hade antalet anställda ökat till 150 personer. Många av dem bodde inledningsvis på fabrikens övervåning innan de fick tillgång till bostadshus i fabrikens närhet. År 1866 får Åkerlind besök av den franske ministern Fournier och tanken bakom besöket är att utreda exportmöjligheter av kakelugnar från Åkerlindska Kakelfabriken till Frankrike. Resultatet av besöket är okänt. 1869 är företaget på grund av sviktande konjunktur och sjunkande försäljning konkursmässigt. Åkerlind hamnar på obestånd och hela verksamheten är i fara. Emellertid så visar det sig att tillgångarna överstiger skulderna och konkursen hävs. Tillverkningen fortsätter, men nu under nygammalt namn - Kungsholms Kakelfabrik. Åkerlind anar ändå att slutet är nära, mycket på grund av konkurrensen från Rörstrand som nyligen börjat tillverka kakelugnar i porslin.
När Åkerlind säljer fabriken 1877 fortsätter driften under ytterligare 17 år, då som aktiebolag under ledning av disponent Anders G. Engblom. Fabriken byggs ut och moderniseras, framtiden ser allt ljusare ut och de påbörjade investeringarna fortsätter till något år in på 1880-talet. Men precis som Åkerlind befarat klarar de inte av att möta konkurrensen från de andra fabrikernas kakelugnar i porslin. När fabriken läggs ner 1894 ägs den av Nils Andersson. Hela fabrikslagret av färdiga och ofärdiga kakelugnar, formar, kakelplattor och inventarier säljs genom anbudsförfarande. Försäljningen sker i början av december 1894 och som köpare av varulagret står C.A. Petterssons Kakelfabrik. Det som förblir osålt säljs på offentlig auktion den 11 december samma år. 
Olof Åkerlinds frånfälle
Åkerlind som nu sålt kakelfabriken, levde ett gott liv och tillbringade ofta sina kvällar på Operakällaren tillsammans med vännen och Rådmannen Jeppe Jacobsson. De var stamgäster på stället och gick populärt under namnen Castor och Pollux. Men just denna olyckliga kväll den 7 december 1877, hade Åkerlind valt att tillbringat tillsammans med sin systerdotters f.d. make. De hade haft en glad kväll tillsammans, en kväll som varade ända fram till nästa dags morgon. Vid niotiden på morgonen den 8 december påbörjar Åkerlind sin promenad mot hemmet på Nybrogatan. När han når fram till Lästmakarebacken råkar han ramla omkull och faller så illa att han spräcker skallen. Han hittas relativt snart och förs livlös till hemmet där han under en veckas tid "låg i de allra skönaste fantasier om förtjusande kvinnor och det muhamedanska paradiset". Olof Åkerlind vaknade aldrig ur sin koma. Han gick till den eviga vilan den 15 december 1877 med en förmögenhet på blygsamma 4.351 kr och 39 öre på sitt konto. Han var då 68 år fyllda.
Olof Hjalmar Åkerlind "Kakelin" 1809-1877 Annonsen publicerad rikstäckande i november 1894

 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012