Degerhof Porslinsfabrik 1743 - 1745
Den 17 maj 1743 lämnade överstejägmästare Erik Gustaf Boije in en skrivelse till Handels och Manufakturdeputationen där han anhöll om tillstånd att "fabricera sockerformar samt blå och vita lerkärl, eller så kallat Delfskt gods av oäkta porcellaine af en lera han funnit på sina egendommar Degerhof och Eknön i Östergötland, honom måtte medgivas att driva en sådan fabrik, oberoende deraf, att Rörstrands privilegier ännu ej vore till ända". 
Boijes ansökan om privilegier att anlägga en porslinsfabrik i Degerfof väcker oro hos ägarna till Rörstrand. De lämnar in en protest och hävdar att ansökan utgör ett intrång i Rörstrands tillförsäkrade rättigheter. Denna protest hindrade inte Boije att gå vidare och med hjälp av ridderskapet och adeln kunde han genomdriva saken. Att fabriken verkligen kommit till stånd framgår klart av Norrköpings Hallrätts berättelse 1743.
Degerhof eller Degerhufvud som det hette på den tiden, är en gård i Skällviks socken i Hammarkinds härad (Söderköpings Kommun) och platsen där fabriken låg kallades Dalgärdet. Fabriken uppfördes vid ett vattendrag där de med hjälp av ett dammsystem kunde leda in vatten i fabriken.
G.H. Ståle vid Rörstrand konstaterar att "den av Boije anlagda fabriken vid säteriet Degerhof och Eknön den 4 mars 1743 består av en drejarmästare, en målare och fyra lärodrängar". Stråle konstaterar också att produktionen vid fabriken inte kan vara stor och bör därför inte betraktas som något problem för Rörstrand. Han betvivlar också att något gods blivit "fullfärdigt", trots att Boije vid Hallrätten visat upp exempel på arbeten. Dessa arbeten skulle ha bestått av krukor avsedda för jordbruk, senare skall även skålar, tekannor, och drickeskrus ha tillverkats, dock i mycket ringa mängd. Tillverkningen lades ner 1745 och redan år 1880 kunde konstateras att inga föremål från fabriken fanns bevarade. Idag finns bara rester av dammarna kvar och av fabriken finns inga spår.
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012