Frans Elinders Kakelfabrik 1911-1931 (f.d. J.W. Sandbergs Kakelfabrik 1888-1911)
År 1879 kom kakelugnsmakare Johan Walfrid Sandberg till Karlstad och inköpte då stora områden på Herrhagen, företrädesvis i de södra delarna. Han uppförde ett kombinerat bostadshus med tillhörande kakelugnsfabrik med dåvarande adressen Östra Herrhagen 6 (sedermera Herrhagen 353). Sandberg lär ha varit av den gamla patriarkiska skolan och beskrevs som en hård läromästare och arbetsgivare. År 1901 kom en ännu en ung man till Karlstad som liksom Sandberg härstammade från Torrskog på Dal. Ynglingen var systerson till Sandberg och bar namnet Frans Linder Elinder. Han föddes 1883 i Forsskogs församling och fick bo i sin morbrors fastighet på Herrhagen.
Redan i detta skede kan Sandberg möjligen ha funderat på att föra familjetraditionen vidare och senare överlåta verksamheten på sin systerson. Sandberg hade inga egna söner. Hos Sandberg fick Elinder en mångskiftande utbildning vad gäller tillverkning och uppsättning av kakelugnar. Sandberg borgade säkerligen också för att utbildning gavs i konsten att driva fabriksrörelse.
Fabriken
1911 köpte Elinder sin morbrors Kakelfabrik. Nio år senare hade antalet anställda ökat till 13 st. I Nya Wermlands Tidningen, under rubriken "Kungörelser" stod då att läsa: "Frans Linder Elinder ämnar här i staden idka kakelugnsmakareyrket i förening med tillverkning af kakelugnar samt handel med denna bransch tillhörande materialler under firma: Frans Elinders Kakelfabrik. Övertagandet av fabriken innebar en expansion för fabriken och dess verksamhet och Elinder blev snart ensam om kakelugnstillverkning i staden.

Elinder såg samtidigt en ny marknad för försäljning och inläggning av kakel för vägg- och golvbeklädnad. Han behövde mer arbetskraft och verksamheten hade snart vuxit ur de gamla lokalerna. I mars 1920 inkom Elinder till byggnadsnämnden med ansökan om tillbyggnad av fabriken. 
Fabriken var byggd i tre våningar mot gatan och två våningar mot gården, där den stora brännugnen var placerad i bottenvåningen. Den var omgiven av formarverkstaden och lagerlokaler för kakelprodukter i olika tillverkningsstadier.I källarplanet förvarades råleran. Inom området fanns också ett antal bostäder för anställda. Som mest arbetade mellan tio och femton anställda i fabriksverksamheten förutom de kakelugnsmakare som svarade för uppsättning av kakelugnar hos kunderna. 
Elinders Kakelfabrik fortsatte att expandera och år 1923 var det dags för ytterligare en nybyggnation. Den här gången skulle ett nytt magasin för kakelplattor byggas och i samband med tillbygget ändrades delar av de tidigare lokalerna. De åtskilda lokalerna blev också sammanlänkade i en vinkelbyggnad så att en inre gårdsplan bildades.

Frans Elinder
Människorna
Frans Elinder, som hade lärt sig yrket den långa vägen, var en god organisatör och ekonom. Han var omtyckt av sina medarbetare och många av dem bodde också med sina familjer i Elinders fastigheter på Herrhagsgatan. Frans fick med sin hustru Rut fyra söner, Erik, Elof, Georg och Rickard och en dotter, Birgit, som alla växte upp och fostrades i Herrhagskvarteret.
I fabriken arbetade olika yrkeskategorier. För att bli mästare i kakelugns- och krukmakarämbetet enligt den gamla skråordningen skulle den sökande kunna både tillverka kakel och sätta upp en kakelugn.
Kakelugnen
Edvard Samuelsson
Hos Elinders arbetade bl.a. två brödrapar som kakelugnssättare, bröderna Edvard och August Samuelsson. De härstammade från Hammarö och bodde båda på Herrhagen. På bilden är Edvard i arbete med uppsättning av en kakelugn. Verkmästare J A von Knorring tillsåg att arbetet i fabriken och på uppsättningsplatserna sköttes på ett tillfredsställande sätt. Von Knorring svarade också för glaseringen och ev. dekorering före "slutbränningen". På kontoret arbetade, förutom fabrikören själv, som mest tre tjänstemän och en sekreterare.
I Sverige kan de första kakelugnarna spåras tillbaka till slutet av 1200-talet. Under 1700-talet gjordes en revolutionerande förbättring av kakelugnen av Carl Johan Cronstedt. Hans kakelugnskonstruktion gick ut på att ett flertal rökkanaler byggdes in i själva ugnen. Systemet innebar att värmen från eldstaden steg i en stor kanal som upptill delade sig i två nedåtgående kanaler vilka sedan böjde av bakåt och åter förgrenade sig.
Därefter passerade rökgaserna ett skjutspjäll och gick via ett plåtrör ut till den murade skorstenen. Konstruktionen fick avgörande betydelse för möjligheten att spara ved och bibehålla värmen i ugnen och rummet. 
Många äldre eldstäder, såväl som öppna spisar och kakelugnar, ersattes med kakelugnar med det nya rökkanalsystemet och då också med ett modernt yttre. Därmed började den goda tiden för kakelugnstillverkare. Införandet av det vattenburna centralvärmesystemet i slutet på 1920-talet blev ett dråpslag för kakelugnstillverkningen. De flesta kakelugnsfabrikerna tvingades på kort tid att lägga ner verksamheten. Elinders fabrik försökte bl.a. att slå sig på tillverkning av elektriska kakelkaminer, men någon större succé blev det aldrig. Till sist revs fabriken och i dag finns inte det mista spår av det som en gång var en kakelugnsfabrik.

Modellerna
I Elinders kakelugnskatalog från år 1924 finns 37 olika modeller avbildade varav några visas nedan. I katalogens inledning står bl.a.: "Flertalet av ugnarna kunna göras större eller mindre än katalogen visar. Kakelugnssmiden såväl enklare som konstsmidda ständigt på lager till lägsta priser. Möjligen förekommande anmärkningar torde omgående delgivas. I övrigt hänvisas till fabrikens priskurant".
Kakelugn No 57 Kakelugn No 53 Kakelugn No 41 Kakelugn No 44
Kakelugn No 46 Kakelugn No 47 Kakelugn No 44 Kakelugn No 64

Minnen

För fabrikörens fem barn var kakelfabriken som ett andra hem varifrån den yngste sonen Rickard har många minnen:
- Varje fredag brukade jag vara med pappa när lönerna skulle betalas ut. Pappa skötte sedlarna och jag räknade alla mynt. Detta var min första kontakt med det verkliga arbetslivet. Ekonomi blev sedermera en bransch som jag själv skulle ägna mig åt.
- Slutet på 20-talet var ingen avundsvärd tid för en kakelugnsfabrikör med fem barn i familjen och 20 anställda i företaget. Branschens storhetstid fick ett ganska hastigt slut. Försäljningskurvorna sluttade nedåt och föll ännu brantare när lågkonjunkturen satte in.
Fabrikörens andre son, Elof tog så småningom över ledarskapet av företaget. Efter att ha avvecklat kakelugnstillverkningen utvecklade han företaget till ett framgångsrikt grossistföretag i byggvarubranschen. På bilden ovan sitter Elof till vänster i fabrikens "kontorslandskap".
Informationskälla
All information på denna sida i form av text och bilder, är direkt hämtade från Henrik Elinders hemsida om fabriken och dess historia. Texten är skriven av Henrik, och har inte redigerats på något sätt. Bilderna har däremot anpassats något i storlek, för att passa in på sidan.
Ett stort tack till Henrik Elinder för tillståndet att kopiera och använda informationen från hans hemsida.
http://home.swipnet.se/hehe/Elinders.html
Fotnot: Elinders Kakelfabrik grundas som J.W. Sandbergs Kakelfabrik 1888. Fabriken överläts till systersonen Frans Elinder 1911.
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012