Kruk- och Kakelugnsmakare i Kronobergs Län på 17- och 1800-talet
I Kronobergs län har det under åren varit tämligen gott om kruk- och kakelugnsmakare, och då inte bara inne i Växjö. Före 1846 var det ju i städer och i köpingarna som det, förutom några undantag, var tillåtet att bedriva bland annat kruk- och kakelugnsmakarverksamhet.
Dessa kruk- och kakelugnsmakare (mästare) som bedrev en rörelse på landsbygden måste emellertid vara borgare i någon stad. Förutom dessa så hade även en del av de större gårdarna och säterierna tillstånd att bedriva sådan verksamhet på sina ägor. Exempel på detta är Engaholm i Aringsås (Alvesta) socken och Bolmarö i Annerstads socken.  

Benämningarna krukmakare och kakelugnsmakare berättar inte något direkt om vad som tillverkades vid hantverkarens verkstad. Under 1700-talet användes mestadels titeln krukmakare medan det under 1800-talet blev mer vanligt att kalla hantverkaren för kakelugnsmakare. Detta oberoende om det bara tillverkades krukor och annat hushållsgods i verkstaden eller enbart kakel. Mestadels framställdes nog båda dessa produkter i samma verkstad och av samma makare. Möjligen är det därför som de olika yrkesbenämningarna har använts om samma person vid olika tillfällen. Detsamma har även blivit gjort i denna dokumentation. I slutet av 1800-talet tillkom så den yrkesgrupp som enbart sysslade med uppsättning av i många fall fabrikstillverkade kakelugnar. Dessa benämndes även de som kakelugnsmakare.
Denna dokumentation som i huvudsak tillkommit genom uppgifter i kyrkoarkiv, har till stor del begränsat sig till 1800-talet beroende på att det är under detta århundrade som arkiven varit lättillgängligast och hantverksproduktionen som störst. Dokumentation är långt ifrån en fullständig redogörelse över de kruk- och kakelugnsmakare som varit verksamma i länet.

Växjö
Rent generellt har det varit svårt att försöka sig på att dokumentera de kruk- och kakelugnsmakare som var verksam under 1700-talet enbart med hjälp av mantalslängder och kyrkoarkiv, och detta gäller även i Växjö. Husförhörslängder finns till stor del inte under detta århundrande och mantalslängderna har stora luckor. Detta har medfört att det blivit några spekulationer i denna dokumentation över Växjös kruk- och kakelugnsmakare.  
Växjö vid 1800-talets början.
Mantalslängd saknas från 1717 och till 1746, men under det sistnämnda året fanns krukmakare Johan Bergström bosatt i staden. Troligtvis hade han varit bosatt och verksam där även under ett antal år dessförinnan. Från och med 1852 har han dock inte längre gått att återfinna i dessa längder. I Jönköping blev detta år en krukmakare med namnet Johan (Jonas) Bergström mästare, och gissningsvis är det fråga om samma person. Denne kom genom giftermål med en krukmakaränka att bli ägare till en verkstad som han drev fram till omkring 1782 då en son övertog verksamheten. Johan Bergström avled den 25/3 1800 i Jönköping.

En annan spekulation gäller en krukmakare Niclas Rundberg vilken var verksam i Jönköping från 1760-talet och fram till omkring 1786 då han uppges ha flyttat till Kronobergs län. I Växjös mantalslängder för perioden 1791-1795 återfinns en Niclas Rundberg och även här blir gissningen att det är fråga om samma person som var verksam på de två orterna. Längderna saknas från 1786 och till 1790, så troligtvis anlände Rundberg till Växjö under denna period. Något ytterligare om honom har inte gått att få fram genom mantalslängder och kyrkoarkiv.
Pottmakaren Nils (Niclas, Nicolaus) Rudholm, vilken enligt husförhörslängden var född 1747 i Jönköping, kom omkring 1785 inflyttande till Växjö och tomt nr 94 i Andra Sandgjärds Roten tillsammans med sin familj. Tidigare hade de under en tid varit bosatt i Eksjö där Rudholm drivit en krukmakarrörelse. Hos familjen i Växjö fanns under en period även gesällen Paul Lindgren samt någon lärgosse inneboende. Som vanligt så varierade titulaturen under åren mellan pottmakare, krukmakare och kakelugnsmakare, så gissningsvis bestod Rudholms tillverkning av både hushållsgods och kakel. Omkring år 1800 lämnade emellertid makarna Rudholm staden och flyttade till Moheda.
Kakelugnsmakargesällen Paul (Paulus) Lindgren, vilken skall ha varit född i Vimmerby år 1766, kom 1793 till Nils Rudholm i Växjö, och då närmast från Jönköping. Året efter startade Lindgren upp en egen verksamhet och bosatte sig då vid nr 123 tillsammans med nybliven hustru samt någon eller några gesäller och lärlingar. Omkring år 1800 flyttade familjen samt två lärlingar till tomt nr 169-170, och där var Paul Lindgren verksam till det att han avled den 8/8 1807. Under några år drev sedan änkan verksamheten vidare med hjälp av någon gesäll och lärling. En av gesällerna var Paul Lindholm som senare kom att bedriva en egen rörelse i Växjö.
År 1810, samma år som han blev mästare, flyttade kruk- och kakelugnsmakaren Carl Fredrik Hellström till denna adress tillsammans med hustru och son och de kom då närmast från Karlskrona. Familjen hade som inneboende detta år även två gesäller. Två år senare fanns Hellström, vilken skall ha varit född 1780 i Eskilstuna, dock vid tomt nr 27 tillsammans med familj och även då två gesäller. Tiden här blev emellertid väldigt kort för Carl Fredrik Hellström eftersom han avled den 8 september 1812. Änkan kom med hjälp av en gesäll att fortsätta med rörelsen under följande år, men därefter torde verksamheten ha upphört.  
Den tidigare gesällen hos Hellström, Johan Elg, fanns från 1813 som kakelugnsmakare bosatt vid tomt nr 176 tillsammans med hustru och lärgosse och året efter fanns där även en gesäll. Kakelugnsmakare Elg, vilken enligt husförhörslängd var född 1783 i Edshult, hade som gesäll flyttat in till Växjö år 1810 och kom då i arbete hos kakelugnsmakare Hellström. Omkring 1815 lämnade familjen Elg nr 176 för att flytta till Jönköping.
Paul Carlsson Lindholm skall enligt husförhörslängderna ha varit född den 7/2 1785 i Linneryd, men har inte gått att återfinna i denna församlings födelsebok vid detta datum. Han var i varje fall under 1800-talets början i tjänst som gesäll hos Werngren i Ronneby, men var även undre något år i arbete hos änkan Lindgren i Växjö. Åter till Växjö kom han år 1815, samma år som han blev mästare, i sällskap med nybildad familj. Familjen blev bosatt vid tomt nr 176 vid ”Herlinsborg wester om Staden” och då även med gesäller och lärlingar som inneboende. Där var kakelugnsmakare Paul Lindholm verksam fram till det att han avled den 13/12 1846.  
Till Lindholms tidigare verkstad och den tomt som vid denna tid benämndes Herlinsborg nr 7 kom kakelugnsmakare Olof Ahlgren tillsammans med sin hustru år 1848. Han var född den 19/1 1814 i Ronneby men då med namnet Ola Månsson (i husförhörslängderna anges dock andra födelsedatum). Efter lärlingstid hos Werngren i hemstaden arbetade han som gesäll i Kalmar, Karlskrona och Karlshamn innan han 1842 flyttade till Engaholms gods utanför Alvesta. Sex år senare fick han så möjlighet att driva egen verkstad i Växjö. Detta fick dock ett hastigt slut genom den händelse som omtalas i en notis som publicerades i Aftonbladet den 16/4 1853.

Ahlgren lämnade därmed Växjö för att i stället bosätta sig och starta upp en verksamhet i Sölvesborg, där han sedan blev kvar till sin död den 21/11 1901.
Jonas Carlsson skall enligt husförhörslängd ha varit född den 13/9 1816 i Forsheda, men har inte gått att återfinna i denna församlings födelsebok. Under mitten av 1830 hade han kondition (var i arbete) hos kakelugnsmakare Bergström i Alingsås och därifrån flyttade han till Werngren i Ronneby år 1837. Året efter kom han som gesäll till Paul Lindholm i Växjö, där han efter ett tag blev gift med dennes dotter. Paret lämnade Herlinsborg 1839 för att bosätta sig vid tomt nr 159 där troligtvis en egen verkstad byggdes upp. I varje fall kom det snabbt att finnas gesäller och lärlingar boende hos familjen. Adressen kom efter något år att benämnas nr 151 och efter ytterligare några år var beteckningen nr 8 Carlsro. Om det då hade skett en flytt eller om beteckningarna ändrats har inte gått att fastställa. Under 1860-talet blev det så först nr 27 Carlsro, därefter nr 31 och något senare nr 35 Carlsro.
Sonen Carl Christian kom i lära vid faderns verkstad och blev även gesäll, men han fortsatte inte verksamheten vid Carlsro efter att fadern Jonas Carlsson avlidit den 29/1 1873. Detta gjorde däremot troligtvis kakelugnsmakargesällen Sven Johansson Ljunggren som från 1874 fanns där som hyresgäst tillsammans med nyblivna hustrun. Han var född den 28/2 1837 i Blädinge socken och som gesäll kom han 1872 till kakelugnsmakare Rydén i Växjö och då närmast från Eksjö. Under 1850-talet hade han varit lärling vid Engaholm, där Rydén då hade kondition som gesäll. Eftersom Johansson Ljunggren bosatte sig på en plats där det tidigare funnits kruk- eller kakelugnsmakeriverksamhet bör han förmodligen ha bedrivit någon form av tillverkning och gissningsvis bestod denna då av krukmakargods. Däremot kan han troligtvis även varit sysselsatt med kakelugnsuppsättning. Från början av 1890-talet hade Sven Johan Ljungren, vilket då var hans namn, blivit kakelugnsmakare och samtidigt ägare till fastigheten vid Carlsro som ännu en gång bytt beteckning, denna gång till nr 23. Efter att ha blivit änkeman flyttade Ljunggren år 1904 till nr 29 Svensberg, och där avled han den 21/6 1907.  
År 1860 flyttade kakelugnsmakaren Carl Johan Rydén till Växjö, och slog sig ned vid Emmedal ”Wester om Staden” tillsammans med sin stora familj. Närmast kom de då från Engaholms gods utanför Alvesta där familjefadern var verksam som gesäll. Rydén skall enligt husförhörslängd ha varit född den 2/11 1823 i Älmeboda, men har inte gått att återfinna i denna församlings födelsebok vid detta datum. Efter omkring sju år vid Emmedal, där det under en tid även var en gesäll inneboende, flyttade familjen till ”Stormen nr 88” och 1869 vidare till ”Stenbock nr 5”, där gesällen Sven Johansson Ljunggren också kom att tillbringa några år i början av 1870-talet. Mestadels fanns det därefter någon gesäll i hushållet, men om Rydén bedrev någon tillverkning eller enbart sysslade med uppsättning av kakelugnar är oklart. Makarna Rydén lämnar kvarteret Stenbocken år 1888 och bosätter sig tillsammans med en gesäll vid ”Nunnan 2”. Som änkeman flyttar Carl Johan Rydén till ”nr 30 Vestraberg” år 1901 och där avled den före detta kakelugnsmakaren den 14/11 1905.  
Den av Växjös kakelugnsmakare som troligtvis har blivit mest omskriven bör vara Josef Lander. I varje fall berättar han om sitt liv i en tämligen lång artikel som publicerades i skriften ”Från skråtid till nutid – Växjö Fabriks- och Hantverksförening under 150 år”. Även i skriften ”Växjö Fabriks- och Hantverksförening 1847-1947” berättar Lander något om sitt liv som kakelugnsmakare. Denna artikel är dock betydligt kortare än den först nämnda. Josef Lander föddes den 28/11 1881 i Förlösa och sin första yrkeserfarenhet fick han av sin far som var murmästare. Efter något år kom han i kakelugnsmakarlära hos Josef Carlsson på hemorten, men ungefär vid sekelskiftet flyttade han till Kalmar och fick konditon hos kakelugnsmakare Carl Gustaf Lund. Efter några år i arbete hos sin blivande svärfar blev det dags för en gesällvandring för Lander med besök ibland annat i Norrköping, Stockholm, Göteborg och Borås.  
Vid slutet av 1910-talet återvände Lander till hemorten och blev kompanjon med sin förste läromästares son, Gustav Josefsson. Denne hade fortsatt med faderns verksamhet, vilken senare kom att drivas under namnet Förlösa Lervaru- och Fajansfabrik. Lander lämnade dock kompanjonskapet redan omkring 1909 och flyttade till Växjö. Där kom han att driva en tämligen stor rörelse och bedrev kakelugnsuppsättning med stundtals upp till ett femtontal anställda. Josef Lander, som satte upp sin sista kakelugn 1962, avled den 10/7 1968.  
Under slutet av 1800- och början av 1900-talet fanns det ytterligare kakelugnsmakare i Växjö vilka troligtvis hade fått lära sig tillverkning av kakel och krukmakargods men vilka vid denna tid enbart arbetade med kakelugn- och kakelplattuppsättning.

Öjaby
Sven Rydberg (Ryberg) var enligt husförhörslängd född den 28/1 1778 i Väckelsångs socken. Efter att ha arbetat hos Werngren i Ronneby kom han som gesäll till Paul Lindholm i Växjö år 1816. Rydberg anges ha blivit mästare 1818 och startade då upp en verkstad vid sina svärföräldrars torp Gullhall i Öjaby socken. Några uppgifter om dessa verksamheter finns vid denna tid inte upptagna i Kommerskollegiums fabriksberättelser, men gissningsvis bestod tillverkningen där, liksom senare i Öhr Skåragård, av kakelugnar och lergods. 1823 lämnade familjen Rydberg torpet Gullhall och flyttade till Örs socken.  
Sven Wollberg, som var född den 27/1 1804 i Ystad, flyttade som gesäll från hemstaden 1825 och fick då kondition hos kakelugnsmakare Ekholm i Malmö. Tre år senare fanns han hos Lundgren i Karlshamn och därifrån flyttade han tillsammans med den nyblivna hustrun till Öjaby socken år 1831, där han detta år blev mästare. Paret blev bosatt vid torpet Gullhall (Gullhalla) och förmodligen övertogs den verkstad där Rydberg tidigare varit verksam. Till sin hjälp i arbetet hade Wollberg någon gesäll och ett par lärlingar. Familjen lämnar dock Öjaby socken år 1843 för att flytta till Ronneby och där avled kakelugnsmakare Sven Wollberg den 15/7 1854.  

Ör (Öhr Skåragård)
Efter fem år som kakelugnsmakarmästare och borgare (i Växjö stad) med verkstad vid torpet Gullhall i Öjaby socken flyttade Sven Rydberg tillsammans med hustru och barn till Örs socken år 1823 och där bosatte sig familjen vid Öhr Skåragård. Verksamheten finns under åren redovisad i Kommerskollegiums fabriksberättelser och till exempel 1829 tillverkade Rydberg tillsammans med en medhjälpare diverse lerkärl. Fyra år senare bestod produktionen även av kakelugnar. 1842 då det fortfarande fanns en medarbetare vid verkstaden hade tillverkningen specificerats till sex kakelugnar och stenkärl av diverse sorter. Kakelugnsmakare Sven Rydberg avled dock den 4/8 1844  och därefter kom verksamheten att vara nedlagd under en lång tid. Sonen Johannes Rydberg, vilken föddes den 6/6 1824 i Ör, kom i krukmakarlära hos sin far och från 1852 anges han i fabriksberättelserna ha kommit igång med en produktion av stenkärl. Detta var vad som fortsättningsvis kom att produceras vid verkstaden. Krukmakare Johannes Rydberg avled emellertid den 18/6 1867 och därmed upphörde krukmakeriet vid Öhr Skåragård.  

Tingsås
Olof Mathsson föddes den 1/4 1813 i Ronneby och var där i tjänst hos kakelugnsmakare Werngren. 1836 flyttade Mathsson tillsammans med hustru till Tingsås socken, och till att börja med blev de bosatta i Tingsryd. Två år senare fick de sitt hem vid Tingsmåla Norregård och där byggdes gissningsvis även en verkstad upp. Familjen utökades efterhand med både döttrar och söner. Bland de sistnämnda blev Martin senare verksam som krukmakare i Bräkne Hoby och Sven Johan i Tingsryd. I Kommerskollegiums fabriksberättelser anges att tillverkningen bestod av kakelugnar och stenkärl av diverse sorter samt att arbetsstyrkan varierade mellan en till två personer. Efter att kakelugnsmakare Olof Mathsson avlidit den 3/1 1849 drevs verksamheten under en tid av änkan. I den avlidnes bouppteckning fanns upptaget som tillgångar bland annat två kakelugnar samt diverse lerkärl.
Peter Magnus Magnusson-Lindahl, född den 16/3 1823 i Linneryd, kom 1840 i lära hos kakelugnsmakare Mathsson, men återvände till hemorten år 1847. Efter att Olof Mathsson avlidit kom han åter till Tingsmåla för att under några år sköta verkstaden åt änka. Genom att gifta sig med henne blev han år 1851 ägare till kruk- och kakelugnsmakarverkstaden, vid vilken det även fortsättningsvis kom att tillverkas kakelugnar och stenkärl. Kakelugnsmakaren Peter Lindahl lämnade Tingsås socken år 1857 och bosatte sig i stället i Ronneby tillsammans med hustrun och hennes barn. Där kom Lindahl därefter att driva en kruk- och kakelugnsmakerirörelse under lång tid. Med i flytten följde även lärlingen Peter Gustaf Carlsson, vilken med efternamnet Lindén även han under lång tid kom att driva en liknande rörelse i Ronneby. 
Eftersom kakelugnsmakargesällerna Wollberg och Svanberg kom inflyttande till Tingsås socken år 1860 och enligt husförhörslängd blev bosatta vid Tingsryd Öfregård så torde det ha funnits en verkstad där de två var verksamma. Möjligtvis hyrdes en sådan av gesällerna. Besöket blev dock inte så långvarigt utan redan två år senare hade de lämnat orten. Därefter dröjde det inte så länge innan näste gesäll var på plats. Det var Sven Ekelund som tillsamman med hustru och son blev bosatta i Tingsryd. Han var född den 28/11 1835 i Öggestorp och hade tidigare gått i lära hos Carl August Ekelöf i Vrigstad. Han fick som kakelugnsmakare hjälp av en gesäll och lärling, men blev inte så långvarig på orten. Uppgifterna är något oklara i husförhörslängden. Troligtvis avflyttade han 1867, men även 1869 finns antecknat som utreseår. I varje fall anlände han till Almundsryd detta år. Gissningsvis hade han då drivit samma verkstad som där de två gesällerna Wollberg och Svanberg varit verksamma några år tidigare.  
Denna verkstad övertogs troligtvis av Sven Johan Mathsson när han flyttade in till Tingsryd 1867 och blev boende på samma plats som där Ekelund var bosatt. Mathsson, som var son till kruk- och kakelugnsmakare Olof Mathsson, föddes den 8/6 1844 i Tingsmåla och tillsammans med modern, syskon samt fosterfar Lindahl flyttade han 1857 till Ronneby. Där kom han i lära hos Lindahl, men året innan han anlände till Tingsryd hade han arbetat som gesäll hos sin bror Martin i Bräkne-Hoby. I Tingsryd bildade han familj och bostaden uppges i senare husförhörslängd ha funnits i Huset nr 10. Efter att han blivit änkeman flyttade Sven Johan Mathsson tillsammans med barnen tillbaka till Ronneby 1885. Där kom han att vara verksam som kakelugnsmakare fram till att han avled den 24/5 1897. Även sonen Emil Wilhelm var verksam inom yrket i Ronneby.
Samtidigt som Mathsson lämnade Tingsryd och Huset nr 10 för att flytta till Ronneby gjorde kakelugnsmakare Elias Carlsson Zetterberg den omvända resan tillsammans med hustrun. Zetterberg, som var född den 17/4 1861 i Ronneby och där burit efternamnet Carlsson- Almblad, hade i hemstaden varit i tjänst hos Emil Hammarström och blev även gift med dennes syster. Tiden i Tingsryd blev inte så långvarig, för 1891 flyttade familjen till Värnamo. Därefter kom Huset nr 10 att befolkas av några kakelugnsmakare. Peter Aron Modig slog sig ned där 1893, men kom efter något år att ägna sig åt annan verksamhet. Nils Månsson Berg flyttade in från Kalvsvik 1894 tillsammans med sin familj och fortsatte med dem till Väckelsång två år senare. Gustaf Julius Wenzel anlände 1896 och då närmast från Halmstad. Något år senare hade han försvunnit till ”obest. ort”.  

Aringsås (Alvesta)
En kruk- och kakelugnsmakerirörelse vid Engaholms gods finns i Kommerskollegiums fabriksberättelser upptagen från och med 1843, och denna rörelse arrenderas då av en person med namnet Nils Persson. Troligtvis var han själv inte verksam med tillverkningen utan till detta hade han inhyrd personal. I 1847-års fabriksberättelser anges dessa till en mästare och två arbetare vilka tillverkade kakelugnar och lerkärl. Något år bestod arbetsstyrkan dock enbart av mästaren och något annat av mästaren samt en arbetare.  
Den tidigaste kakelugnsmakargesäll som i husförhörslängden har gått att återfinna vid Engaholms gods är Olof Ahlgren, vilken tillsammans med hustrun kom ditflyttande 1842. Han presenteras något utförligare i dokumentationen över Växjös kruk- och kakelugnsmakare. Tidvis fanns där förutom Ahlgren även ytterligare någon gesäll samt lärling fram till att han lämnar godset för att 1848 i stället bosätta sig i Växjö. Därefter är det en lucka i husförhörslängden, men gesällen Carl Johan Rydén skall ha varit bosatt där under perioden 1847-1860. Även han finns utförligare presenterad i ”Växjö-dokumentationen”.  
Kakelugn i Riksdagsmannagården Alvesta
Bildkälla: Norra Allbo hembygdsförening
År 1858 tog Engaholms ägare Baron Koskull även över ägandet av ”Kakel- och stenkärlsfabriken”, vid vilken det detta år fanns en mästare och två arbetare/gesäller i arbete. Produktionen bestod fortfarande av kakelugnar och stenkärl/lerkärl. Som kakelugnsmakare lämnade Gustaf Elof Fredriksson tillsammans med familj och en lärling året efter Värnamo för att i stället slå sig ned vid Engaholm. Fredriksson, vilken var född den 22/6 1811 i Helsingborg, hade tidigare varit verksam i bland annat i Ystad, Jönköping, Ronneby och Karlskrona.  
Utöver kakelugnsmakaren fanns tre gesäller och en lärling bosatt vid Kakelugnsfabriken under 1860-talets första del, och i Kommerskollegiums fabriksberättelser anges till exempel för år 1864 att personalen utgjordes av en mästare samt sex arbetare och att tillverkningen detta år uppgick till 120 kakelugnar. Kakelugnsmakare Gustaf Elof Fredriksson avled den 26/8 1868, och därmed torde kakel- och stenkärlstillverkningen vid ”Kakelfabriken” i Engaholm ha upphört.  
Den äldsta sonen Adolf Emil Fredriksson, vilken var född den 20/6 1852 i Åsenhöga socken, fick säkerligen gå i lära hos sin far från unga år och kom även han att bli kakelugnsmakare. Omkring 1876 lämnade han Engaholm, men däremot inte socknen, och blev bosatt vid Påfvelgård nr 44 under ”Alfvestads Stationsrote” tillsammans med nybliven hustru. Möjligtvis byggdes en verkstad upp vid den egna tomten, och efter några år blev hustruns två bröder också bosatta vid fastigheten. Troligtvis blev de båda verksamma i sin svågers rörelse, i varje fall titulerades de som kakelugnsmakare och kakelugnsmakardräng när de flyttade till andra orter år 1886 respektive 1887. Kommerskollegiums fabriksberättelser anger dock en medarbetare fram till 1890, vilket är det sista år som dessa handlingar har varit tillgängliga. Eftersom familjen blev tämligen stor, så fick Fredriksson därefter gissningsvis hjälp av sönerna i sin verksamhet. Den äldste sonen Gustaf Elof benämndes även han som kakelugnsmakare när han lämnade hemmet 1903, och den näst äldste, Adolf Erik, antecknas i husförhörslängden med samma titel samt hyresgäst hos sin far.  
Adolf Emil Fredriksson avled den 8/5 1922, men sonen och kakelugnsmakaren Adolf Erik Fredriksson, född den 1/4 1885 i Aringsås socken, fanns tillsammans med sin familj bosatt vid tomt nr 44 a, eller Ågatan 11 i kvarteret Gjutaren 4, fram till det att han avled den 18/4 1943.  

Skatelöv

Anders Hagström föddes den 2/11 1811 i Växjö, och kom 1825 i lära hos kakelugnsmakare Paul Lindholm i hemstaden. Som gesäll flyttade han 1833 till Öjaby och fick där kondition (arbete) hos kakelugnsmakare Sven Wollberg. Två år senare bosatte han sig tillsammans med nybliven hustru i Skatelövs socken där de slog sig ned vid torpet Lundalyckan under Granhyltan. Familjen utökades 1837 med sonen Axel och vid torpet fanns även en lärgosse inneboende. Omkring 1846 verkar det som att Hagströms företog en kortare flytt och därefter var adressen nr 48 Granhyltan. Troligtvis fick sonen Axel tidigt komma i lära vid verkstaden vilket var vanligt i krukmakarfamiljer. Adressen angavs i Kommerskollegiums fabriksberättelser till att vara Gottåsa, och detsamma gjorde även Anders och Axel Hagström i samband med att de undertecknade några skrivelser.  
På en karta över torpbebyggelse i artikeln ”Torp och backstugor i Gottåsa rote” författade av Klas Svensson och publicerad i Skatelövs hembygdsförenings årsskrift 1952 finns Hagströms stuga inprickad nära landsvägen i Granhyltan. I Kommerskollegiums fabriksberättelser anges att det under åren mestadels fanns en eller två arbetare/gesäller hos Hagström och att det som framställdes var kakelugnar och stenkärl Under 1860-talet var det mer specificerat och till exempel år 1864 skall det ha tillverkats 30 kakelugnar. Kakelugnsmakare Anders Hagström avled den 22/9 1885.  
Axel Hagström föddes den 15/2 1837 i Skatelöv, och fick troligtvis tidigt komma i arbete vid fadern kruk- och kakelugnsmakeriverkstad. Omkring mitten av 1860-talet blev det så dags för Axel att överta denna verkstad där han kom att ha hjälp av någon lärling. Bland annat var både Jöns Sjöberg och Salomon Olofsson i lära här under några år. De båda blev senare kakelugnsmakare i Agunnaryd. Kakelugnsmakare Axel Hagström avled den 12/12 1890. I den tidigare nämnda artikeln berättas att Hagström plötsligt avled på vägen mellan Vislanda och Gottåsa då han vandrade hem efter dagens arbete.  
Kakelugnen till höger finns i fastigheten Lunnagård där tidigare kruk- och kakelugnsmakarna Anders och Axel Hagström var bosatta. Kakelugnen har inte blivit flyttad utan finns fortfarande på sin ursprungliga plats. Den bör sannolikt vara tillverkad av Hagström.
Sonen Johan Hagström, född den 8/3 1871, blev även han kakelugnsmakare, men i slutet av år 1893 blev han antagen som fast anställd volontär vid Roma Kompani på Gotland. Därifrån begärde han dock avsked och 1899 flyttade han som kakelugnsmakare från Skatelöv till Växjö. Något år senare fortsatte han vidare till Karlshamn och därefter till Lund. Troligtvis var han vid dessa orter verksam med kakelugnsuppsättning.  
Lerskålarna finns hos Agneta Jansson och hennes familj. Maken i huset kommer ihåg skålarna från sin barndom. Kan möjligen vara av Hagströms tillverkning. Runt fastigheten finns även skärvor som förmodligen kommer från Hagströms verkstad. Samtliga tre fotografier är tagna av Agneta Jansson.

Agunnaryd
Kakelugnsmakare Jöns Sjöberg föddes den 8/10 1832 i Loshults socken i dåvarande Kristianstads län och då med efternamnet Eliasson. Efter att ha blivit änkeman flyttade han 1862 till Skatelöv där han kom i lära hos Axel Hagström vilken var gift med hans yngre syster. Sedan han ingått i nytt äktenskap flyttade Jöns Eliasson Sjöberg och hans hustru år 1865 till Ryssby (Kronobergs län) där det blev tjänst hos kakelugnsmakare Swen August Nordström. Följande år bosatte sig dock kakelugnsmakargesällen Sjöberg i Agunnaryds socken tillsammans med sin familj. De slog sig ned vid torpet Perstorp under Vedåsa Vestregård och hos familjen kom det även att finnas någon gesäll inneboende under åren.
Sven Ljungberg berättar i skriften ”Elof och Blända” något om sin morfar kakelugnsmakaren. Bland annat då att kaklen glaserades i färgerna djupgrönt, dunkelbrunt och något som kallades Sjöbergs gulspinkar. Skriften omtalar även att han i sin födelseort Killeberg i Loshults socken skulle ha haft en verkstad där det tillverkades kakelugnar och lerkärl. Kyrkoarkivet ger inga belägg för någon sådan verksamhet där, men säkerligen har dottersoner rätt med sina uppgifter. I Kommerskollegiums fabriksberättelser finns Sjöberg medtagen som kakelugnsmakare under perioden 1869 – 1880 och under denna tid antecknas att han hade en arbetare/gesäll i sin tjänst.
Denna kakelugn finns i Agunnaryds hembygdsgård. Foto: Gunvor Karlsson
Samtidigt som Sjöbergs lämnade Vedåsa och Agunnaryds socken, kom kakelugnsmakare Salomon Olofsson att bosätta sig där. Han var född den 30/11 1855 i Skatelöv och även han kom i lära hos Axel Hagström i hemsocknen. Efter en sju år och tio månaders lång läro- och anställningstid skrev Hagström ut arbetsbetyget/gesällbrevet den 27/3 1880 . Via Ljungby anlände Olofsson så till Agunnaryd och Vedåsa Vestregård i slutet av år 1880. Familjen bosatte sig efter en tid vid Trekanten under Vedåsa Liden, och i närheten byggde kakelugnsmakare Olofsson upp en kruk- och kakelugnsmakarverkstad med brännugn. Där brände han vintertid sitt gulglaserade kakel med vilket han sommartid satte upp kakelugnar runt om i bygderna. Men det blev även tillverkat så kallade lerkärl, det vill säga hushållsgods som krukor, fat, skålar med mera vid verkstaden. En annan produkt var spargrisar och en del av dessa delade den första hustrun, vilken var småskollärarinna, ut till sina elever.
Många kruk- och kakelugnsmakare förr i tiden fick ett hastigt slut på sin yrkesverksamhet genom att deras verkstäder brann upp, och så blev det även för kakelugnsmakaren vid Trekanten. Detta skedde omkring sekelskiftet och därefter arbetade Olofsson under ungefär trettio år med att sätta upp kakelugnar. Bland annat blev han anlitad av Statens Järnvägar för att sätta upp ugnar i deras banvaktstugor och järnvägsstationer. Till sin hjälp hade han emellanåt sonen Enok Olsson (f. 24/8 1889, d. 23/4 1974), vilken under lång tid som kakelugnsmakare i Liatorp kom att sätta upp en mängd kakelugnar. Även sonen Erik Olsson (f. 21/6 1909, d. 30/5 1991) blev kakelugnsmakare, men när efterfrågan på denna värmekälla minskade övergick han till muraryrket.  
Den f.d. kakelugnsmakaren Salomon Olofsson avled den 10/3 1933 i Liatorp, Stenbrohults socken. Han var då troligtvis bosatt hos sonen Enok, men kyrkobokföringsadressen var fortfarande Trekanten under Vedåsa Liden i Agunnaryds socken.  
Nils Peter Öfverbeck föddes den 12/9 1836 i Ystad som son till murargesällen Magnus Hansson och hans hustru Hanna Tufvasdotter. Efter lärlingstid i hemstaden flyttade han 1857 till Malmö, men återvände till Ystad två år senare. Där gifte han sig med sin tidigare läromästares änka och fick därmed överta en krukmakarverkstad. Efter att inför Magistraten i Ystads stad ha avlagt föreskriven ”Borgare-ed” så blev han den 28/1 1861 förklarad som en rättskaffens Borgare och Krukomakare Mästare. Som änkeman lämnade Öfverbeck hemstaden Ystad för att söka arbete på andra orter. Möjligtvis sysselsatte han sig då bland annat med reperationer av kakelugnar, och det var nog av den anledningen som han hamnade vid Deranäs säteri. Osäkert dock vilket år han anlände. Husförhörslängden anger årtalet till 1872, men i Kommerskollegiums fabriksberättelser finns han antecknad med en verksamhet i Agunnaryd från år 1870. Troligtvis hade inflyttningen skett ytterligare några år tidigare.  
Tack vare säteriets ägarinna, fröken Raab, fick han bosätta sig vid torpet Viken i Deranäs, och bildade där efter någon tid ny familj. Fröken Raab hjälpte honom även så att han kunde bygga en brännugn på en ö belägen ett hundratal meter från gården, och tillverkningen skall ha bestått av kakelugnar samt lerkärl som hustrun och efterhand även barnen fick sälja på marknader i trakten. Troligtvis kom sönerna att få vara behjälplig i verkstaden under åren, men det var ingen som stannade kvar och utövade yrket. Nils Peter Öfverbeck avled den 26/5 1908. I skriften ”De små stugorna och deras folk i Agunnaryd”, vilken utgavs av Agunnaryds hembygdsförening 2014, berättas bland annat något om Öfverbäck och hans verksamhet i Agunnaryd. Några av ovanstående uppgifter är tagna från denna skrift.  
Vid Marsholms gård finns dessa gamla kakelugnar uppsatta. I Vedåsa, som ligger strax intill, var kakelugnsmakarna Jöns Sjöberg och Salomon Olofsson verksamma. Gissningsvis är ugnarna tillverkade och uppsatta av någon utav dessa herrar.  Foto: Elisabet Johansson.

Kalvsvik
Kakelugn Foto: Kalvsviks hembygdsförening
Nils Peter Thulin föddes den 25/4 1823 i Växjö, och då med efternamnet Petersson. För att komma i lära i kruk- och kakelugnsmakaryrket flyttade han 1839 till Anders Hagström i Skatelövs socken. Där blev han kvar ända till 1849 då han som kakelugnsmakare bosatte sig vid torpet Grönadal under Tavelsås Håkansgård i Tavelsås socken. Dit kom även hans blivande hustru och de första barnen kom även till världen där. Familjen flyttade 1856 till Kalvsviks socken och blev till att börja med bosatta vid Hagtorpet under Kalvsviks Ljungagård. Året efter kom bostad och verkstad i stället att finnas vid torpet Tellebro under Kråketorp Norregård. Thulin finns med i Kommerskollegiums fabriksberättelser från och med 1859 och fem år senare skall det ha blivit tillverkade 20 kakelugnar och 500 lerkärl vid verkstaden. Kakelugnsmakare Nils Peter Thulin avled den 3/8 1868, men detta betydde inte att det blev slut på verksamheten i verkstaden.  
Gustaf Wilhelm Wernström föddes den 28/5 1838 i Växjö landsförsamling och i denna församling var han även kyrkobokförd under vistelsen i Kalvsvik, där han då uppgavs vara bosatt. I Kommerskollegiums fabriksberättelser finns Wernström medtagen från och med 1869 med rörelsen vid Tellbro, Kalvsvik och med en produktion av tio kakelugnar under detta år. År 1875 bosatte sig Wernström med familj i stället i Hällaryd, Blekinge och har därmed avslutat sin verksamhet i Kalvsvik. Enligt uppgifter i en av Kalvsviks hembygdsförenings årsböcker (1984) så inköptes torpet Tellebro år 1878 av makarna Thulins son Axel Edvard.  
Axel Thulin var född den 2/6 1855 i Tävelsås och blev liksom sin far även han kakelugnsmakare. I den tidigare nämnda årsboken uppges att han tillverkade gröna, bruna och gula kakelugnar vilka han även satte upp. Övrigt som tillverkades i verkstaden var bland annat fat, skålar, blomkrukor, prydnadsurnor, lergökar m.m. Dessutom förvärvades ett intilliggande tegelbruk vilket kom att drivas av en son fram till 1953.  
I Kommerskollegiums fabriksberättelser finns Axel Thulin medtagen från och med 1882, och detta år fanns det en medhjälpare vid verkstaden. Under åren kom det att växa upp många barn i det Thulinska hemmet och fem av dessa blev söner vilka samtliga blev kakelugnsmakare. Det var Albert f. 1886, Einar f. 1888, Carl f. 1891, Salomon f. 1894 och Otto f. 1896. Förutom de många barnen fanns även någon gesäll och lärling bosatt hos familjen under åren. Den före detta kakelugnsmakaren Axel Edvard Thulin avled den 5/2 1936, men då hade krukmakeriverkstaden övertagits av sonen Carl vilken drev den till in på 1940-talet. Tegelbruket kom däremot att vara i drift under ytterligare cirka tio år.
Exempel på krukor, skålar och fat tillverkade hos Axel Thulin i Kalvsvik.  Foto: Kalvsviks hembygdsförening
Från en artikel om familjen Thulin vilken publicerades i Kalvsviks hembygdsförenings årsbok för år 1984 återges här något om Axel Thulins söner. Albert startade tidigt eget kakelugnsmakeri i Tingsryd, men han avled redan 1921. Einar kunde, efter att omkring 1920 ha arbetat med kakelugnsuppsättning i Nässjö, tillsammans med bröderna Carl, Salomon och Otto år 1921 köpa torpet Bäckstorp i Kalvsvik och där murade de upp en brännugn i vilken det kom att brännas bland annat kakel. Carl drev under perioden 1921-1925 sin avlidna bror Alberts kakelugnsmakeri i Tingsryd, men återvände till Kalvsvik och övertog fastigheten vid Tellebro samt tegelbruket.  Salomon var den som mestadels drejade, och han var också den som kom med förslag på nya modeller, men 1925 efterträdde han Carl vid kakelugnsmakeri i Tingsryd. Einar och Otto arbetade tillsammans med Carl vid krukmakeriet och tegelbruket, men flyttade med tiden båda två in till Växjö där de sysslade med kakelugnsuppsättning. Även i hembygdsföreningens årsbok från 1977 finns en artikel om Thulins, men den ägnar sig något mer åt tegelbruket.  
Ett par kakelugnar tillverkade hos Axel Thulin i Kalvsvik.  Kakelformar och verktyg. Foto: Kalvsviks hembygdsförening

Axel Thulin gjorde även ljusstakar och tegel.  Foto: Kalvsviks hembygdsförening
Carl Sandström föddes den 18/9 1859 i Kalvsvik och då med efternamnet Petersson. Omkring 1876 kom han i lära hos Thulins och efter att ha blivit utlärd till kakelugnsmakare bosatte han sig 1881 tillsammans med nybliven hustru vid torpet Kulltorp under Kalvsvik Kullagård. Familjen, som med tiden blev tämligen stor, flyttade 1887 till Fridkulla under Kulleqvarn. Några år under 1880-talet skall Sandström enligt fabriksberättelserna ha haft en person till sin hjälp i verksamheten, och som inneboende fanns, enligt husförhörslängden, under några år både en gesäll samt en lärling. År 1905 återvände makarna tillsammans med några av barnen till Kulltorp, men som änkeman flyttade kakelugnsmakare Carl Petersson Sandström år 1925 till Bredestad i Jönköpings län. 

Annerstad
I Kommerskollegiums fabriksberättelser för perioden 1830 – 1835 finns en kruk- och kakelugnsmakeriverksamhet antecknad vid Bolmarö säteri, vilket vid denna tid ägdes av Häradshövding Jonas Anders Stockenberg.
För de tre första åren uppges en tillverkning av kakelugnar och stenkärl samt en arbetsstyrka på två personer. Vid de tre senare åren har tydligen kakelugnsfabrikationen upphört och då har även arbetspersonalen minskat till en. Den ende person inom hantverket som i kyrkoarkiven har gått att återfinna som boende vid säteriet under denna tid är ”pottmakargesällen” Nils Sahlberg, men möjligtvis fanns det någon krukmakare i närområdet.

Kakelugn av Juhlin, uppsatt vid Annerstads hembygdsgård.

Foto: Carl-Georg Alm
I Arne Juhlins artikel ”Något om kakelugnsmakeri och lerkärlstillverkning i Annerstad”, vilken publicerades 1957, berättade Juhlin att det då fanns en del kakelugnar av denna tillverkning i några gårdar på orten. I varje fall någon av dessa skall ha varit gul med grönsvarta stänk och en annan grönflammig. Vid Bolmarö säteri skall det finnas några kakelugnar av den egna tillverkningen, men tyvärr har det inte varit möjligt att få erhålla någon bild av en sådan.
I den ovan nämnda artikeln berättade Arne Juhlin även att det i Skeen fanns en kakelugnsmakare Jöns Stenvall som var verksam omkring 1800 till 1825. Vid den tid när artikeln skrevs skall det ha funnits kvar någon enstaka kakelugn av Stenvalls tillverkning i bygden, och troligtvis hade han tillverkat och uppsatt de vackra och utsirade kakelugnar som tidigare fanns i de två herrgårdsbyggnaderna i Skeen. Tyvärr finns ingen av dessa ugnar bevarade.
I husförhörslängderna har det gått att återfinna Jöns Magnus Stenvall och hans familj bosatt vid Skeens Liagård från 1800-talets början. Han skall ha varit född år 1770 i Vartorp. Vid 1820-talet återfanns familjen vid en backstuga på Skeens marker, och betecknades då som utfattiga. Kakelugnsmakare Jöns Stenvall avled i januari 1829. På något sätt fick en av sönerna, Sven Stenvall, möjlighet att studera, och han utbildade sig till präst. Som kyrkoherde kom han att tjänstgöra i Annerstad under perioden 1865-1889.
Magnus Alfred Juhlin föddes den 10/6 1843 i Annerstads socken och tillsammans med brodern Noak flyttade han till Karlshamn år 1859 för att komma i lära hos kakelugnsmakare Flinkenberg, vilken var gift med en faster till bröderna. Innan de återvände till Annerstad år 1867 hann de även med att arbeta vid sin kusin F W Juhlins verkstad. I Annerstad hade föräldrarna bosatt sig vid torpet Humleberg under Hulugård. Där byggde bröderna upp en kruk- och kakelugnsmakarverkstad vid vilken de arbetade tillsammans fram till att Noak flyttade till Ljungby år 1878. Alfred Juhlin fortsatte dock att vid Humleberg tillverka lerkärl som fat, krukor, skålar, med mera samt kakel till kakelugnar, vilka han sommartid murade upp runt om i trakten. Leran till fabrikationen hämtades vid sjön Kösen.
Kakelugnen finns vid torpet Humleberg där kakelugnsmakaren Alfred Juhlin var bosatt och hade sin verkstad. På närbilden går det att se det speciella mönstret av druvklasar och rosor som Alfred Juhlin själv tagit fram. Fotograf: Magnus Juhlin, barnbarnsbarn till Alfred.
I artikeln ”Något om kakelugnsmakeri och lerkärlstillverkning i Annerstad” berättar Arne Juhlin en del om sin farfars kruk- och kakelugnsmakeri. I denna artikel uppges att bröderna kom igång med sin verkstad vid Humleberg först 1875. Vidare berättas att brännugnen byggdes upp utanför stugans ena kortsida där köket fanns placerat. Därifrån togs det upp en dörr in till brännskjulet, och i köket uppsattes två drejskivor. När lera till fabrikationen skulle hämtas från en vik av sjön Kösen så vadade man ut en bit i sjön och lastade den medförda båten med denna lera. Sedan roddes båten uppför den strömmande Bolmån i tre kilometer innan den lastades över i en kärra som fick dras i en och en halv kilometer fram till torpet Humleberg där den sedan bearbetades på olika sätt.
Bland de föremål som blev tillverkade vid verkstaden nämner Arne Juhlin dessa: Lerfat, tallrikar, spillkummar, krukor, krus, koppar, ljusstakar, men framförallt kakelugnskakel. Kaklen hade alltid en gulvit färg, ibland med gröna stänk. I kaklen fanns oftast även ett mönster med rutor där det omväxlande fanns en druvklass och en ros. Detta mönster hade kakelugnsmakaren själv funderat ut.

I skriften ”Torp och småstugor i Annerstads socken”, även den skriven av Arne Juhlin och utgiven av Annerstads hembygdsförening 1975, berättas också något om Alfred Juhlin och hans verkstad. Detsamma görs i en uppteckning från 1931 vilken förvaras på Göteborgs Stadsmuseum. Där finns antecknat en del om verksamheten vilket bygger på Gustav Juhlins muntliga berättelse. Efter att Magnus Alfred Juhlin avlidit den 10/1 1902 så upphörde tillverkningen vid Humleberg, och ingen av sönerna kom heller att ägna sig åt detta yrke.

Tjureda
Peter Johan Wahlberg föddes den 16/3 1830 i Ryssby, Kronobergs län och då med efternamnet Simonsson. Till kruk- och kakelugnsmakeriet vid Engaholms gods utanför Alvesta kom han som lärling 1845. Husförhörslängden uppger en flytt till Lerke Norregård i Tjureda socken år 1852, men sju år senare bosatte sig Wahlberg och hans hustru vid torpet Bokelund i Lerkemåla, där makarna tillsammans med en lärling kom att bo i närheten av hennes föräldrahem. Enligt Kommerskollegiums fabriksberättelser så skall tillverkningen under mitten och senare delen av 1860-talet bestått av 17 till 25 kakelugnar samt 400 till 500 lerkärl årligen. Kakelugnsmakare Peter Johan Wahlberg avled dock redan den 8/9 1871, och därefter drevs verksamheten av änkan med hjälp av gesällen Nils Peter Almgren. Produktionen låg under 1870-talet vid ungefär 15 kakelugnar årligen och dessutom en del lerkärl. I Wahlbergs bouppteckning fanns upptagna som tillgångar bland annat kakelugnsfabriksinventarier, diverse kakel och kärl samt bly och piplera.
Omkring 1876 kom Peter Jonasson inflyttande från Växjö tillsammans med sina barn från ett tidigare äktenskap, och samma år blev det giftermål mellan änkan Wahlberg och Jonasson. Husförhörslängden ger inga upplysningar om att han tidigare hade arbetat inom kruk- eller kakelugnsmakarhantverket, utan yrkesbenämningen är arbetskarl. I varje fall är Jonasson antecknad som ägare till rörelsen från och med 1879, och tillverkningen kom att stiga till 30 kakelugnar årligen under de följande åren.  
Troligtvis var det Nils Peter Almgren som skötte kruk- och kakelugnsmakarverkstaden både åt änkan Wahlberg och Jonasson, och under några år omkring 1890 verkar han ha övertagit verksamheten. Detta tycks dock enligt husförhörslängden inte ha blivit så långvarigt, och gissningsvis avslutades denna tillverkning omkring mitten av 1890-talet. Nils Peter (Israelsson) Almgren var född den 27/10 1844 i Hovmanstorp, och efter en tid i lära hos Niclas Östling, först i Algutsboda och därefter i Söderåkra, kom han som gesäll till Wahlberg år 1869. Han avled i Lerikemåla (Lerkemåla) den 23/2 1915.  
Carl Johan Sjölander, vilken var född den 12/8 1826 i Lekaryds socken, flyttade tillsammans med föräldrar och syskon till Skatelövs socken år 1835. Där kom han 1844 i lära hos kakelugnsmakare Anders Hagström, hos vilken han enligt kyrkoarkiv blev kvar till år 1850 då han i stället bosatte sig vid Lerke Södregård i Tjureda socken, för att året efter fortsätta till torpet Skogslund under Åby säteri i samma socken. Där bildade han familj, och tillsammans med hustru och barn flyttade han 1858 till Myresjö socken i Jönköpings län.  

Ljungby
Nils Wållberg (Wolberg) föddes den 26/11 1806 i Ystad, och under början av 1830-talet var han bosatt i Väsby (Skåne) tillsammans med hustru och barn. Han står där skriven som tegelbruksgesäll vid ”Gruvan”, men då det även fanns en kakelugnsmakare på platsen, så var det nog hos honom som Wållberg hade sin tjänst. 1836 avflyttar familjen till ”obest.ort”, vilken möjligtvis kan vara Rydaholm, eftersom en dotter uppges vara född där året efter. Något år därefter fortsätter de till Ljungby, och där föds ännu ett barn år 1840. Familjen blir bosatt i köpingen där Wållberg gissningsvis startar upp en kruk- och kakelugnsmakeriverkstad efter att han den 3/5 1841 erhållit sitt burbrev. I slutet av 1840-talet överger han dock yrket, och blir i stället postiljon. Wållberg med hustru samt det yngsta barnet lämnar år 1865 Ljungby för att flytta till Borås.
Dessa två kakelugnar finns uppsatta inom Ljungby kommun. Den vitglaserade, som är av okänd tillverkning, pryder sin plats i Torpa. Den gulglaserade blev troligtvis uppsatt i samband med att byggnaden i Hamneda, där den fortfarande finns, uppfördes 1857. Möjligen tillverkad hos Hagströms i Skatelöv.  Foto: Elisabet Johansson.
Nils Orgren föddes den 25/8 1814 i Gudmuntorp (Skåne), och efter att ha arbetat som murare i bland annat Össjö, Solberga och Herrestad flyttade familjen 1847 till Simrishamn. Där och i omkringliggande orter kom två av sönerna i lära vid några krukmakarverkstäder. Som gesäller flyttade de tillsammans med föräldrar och några syskon till Ljungby år 1859. Där blev familjen bosatt vid ”Tegelbruket” och Nils Orgren fick då titeln kakelugnsmakare. Enligt Kommerskollegiums fabriksberättelser för 1860 så hade han fyra lärlingar detta år, men möjligtvis var dessa då de äldsta sönerna. Nu blev besöket rätt så kortvarigt, för redan 1861 flyttade familjen vidare till Slätthult i Stenbrohults socken. Nils Orgren avled den 26/5 1864.
I Annerstads socken föddes Noak Ulrik Juhlin den 25/2 1847. Tillsammans med brodern Alfred flyttade han till Karlshamn 1859, och där kom de båda i lära hos kakelugnsmakare Flinkenberg, vilken var gift med en moster till bröderna. Under en tid arbetade de även hos sin kusin F W Juhlin, men återvände till Annerstad år 1867. Där byggdes en kruk- och kakelugnsmakarverkstad upp vid föräldrahemmet, vilken drevs av bröderna fram till 1878 då Noak som nygift flyttade till Ljungby. Paret Juhlin finns i husförhörslängden inskrivna vid Ljungby Eskilsgård, men med anteckningen att de var bosatta i köpingen. Vid Eskilsgård fanns 1880 även kakelugnsmakaren Salomon Olofsson bosatt under några månader, men han flyttade därefter vidare till Agunnaryd där han startade upp en egen verksamhet. Noak Juhlin med hustru och barn fanns senare skrivna vid tomt nr 32 i Ljungby köping, men 1884 lämnade de orten för att bosätta sig i Kalmar. Där avled kakelugnsmakare Juhlin den 16/3 1917. I Arne Juhlins artikel "Något om krukmakeri och lerkärlstillverkning i Annerstads socken" berättas att verkstaden i Ljungby såldes till kakelugnsmakare Jöns Sjöberg.

Aron Edvard Johansson var född den 23/10 1858 i Södra Ljunga socken i Kronobergs län. Vid femton års ålder begav han sig till Karlshamn där han kom i lära hos kakelugnsmakare F W Juhlin. Nästa arbetsplats blev i Skåne, nämligen hos Gustaf Andersson i Härlöv, och dit anlände han 1879. Året därpå gick färden i stället norrut. Stenkärlsfabrikören Olof August Andersson i Sigtuna blev den nye arbetsgivaren, men även här blev vistelsen bara ettårig. Kyrkoarkiven anger en flytt till Karlshamn år 1881, men i stället blev det Göteborg som fick äran av att få kakelugnsmakargesäll Johansson som gäst under några år. Arbetsplatsen fanns hos kakelugnsfabrikör Johan Bergqvist i Karl Johans församling. Tillsammans med den blivande hustrun anlände Johansson så till Ljungby år 1883, och där kom paret att återfinnas vid Ljungby Klockaregård, dock med anteckningen att de var bosatta vid Eskilsgård. Vid Klockaregård fanns sedan tidigare kakelugnsmakare Jöns Sjöberg bosatt, så möjligtvis arbetade Johansson under den första tiden åt honom.  
Omkring 1889, då familjen Johansson blivit betydligt utökad, bosatte de sig i egen fastighet vid tomt nr 81 i Ljungby köping. Kommerskollegiums fabriksberättelser anger dock adressen till Ljungby Klockaregård, så möjligtvis fanns verkstaden belägen där. Fabriksberättelserna upplyser även om att det fanns en person till hjälp i verksamheten under 1880-talets senare år. Under perioden 1895-1901 var också kakelugnsmakare Carl Viktor Svensson bosatt hos den då tämligen stora familjen, vilken samtidigt med Svensson lämnade Ljungby för att bosätta sig i Fors församling (Eskilstuna). Det är osäkert om Johansson tillverkade något kakel till kakelugnar, men eftersom en syltkruka med stämpeln ”A E Johansson / Ljungby” visats på ett internetforum, så skall det i varje fall ha framställts så kallade lerkärl vid verkstaden.  
I Fors-Eskilstuna var han gissningsvis verksam vid August Nordström & C:o kakelfabrik, men 1904 flyttade familjen vidare till Linköping där A E Johansson hade en tjänst som verkmästare vid Tinnerbäckens kakelfabrik. Året efter fick han en motsvarande tjänst vid den nystartade Nyköpings kakelfabrik, och familjen flyttade då till denna stad. Där kom även tre av sönerna att arbeta inom kakelugnsmakarbranschen. 1912 var det dags att återvända till Fors-Eskilstuna, men det blev inget långvarigt besök, utan redan året därpå fortsatte resan till Västerås. Barnen började vid den här tiden att bli vuxna, och när det var dags att flytta till Sala år 1920, så fick föräldrarna färdas ensamma. Endast två år kom makarna att vara bosatta där innan de beslöt sig för att flytta ännu längre norrut. Ljusdal blev den nya bostadsorten, där arbetsplatsen möjligtvis kom att bli Tälle kakelfabrik, och då kanske ända till att denna fabrik slog igen 1929. Aron Edvard Johansson blev i varje fall kvar i Ljusdal tillsammans med hustrun fram till att han avled den 11/8 1939.  
T.v. Kakelugn uppsatt i det hus som byggdes upp till Elof och Blända Ljungbergs första hem. Troligtvis är den tillverkad av Bländas far, kakelugnsmakare Jöns Sjöberg. Foto: Ola Rosenqvist
Kakelugnsmakare Jöns Eliasson Sjöberg var född den 8/10 1832 i Loshults socken i dåvarande Kristianstads län och efter lärotid hos Hagström i Skatelöv samt egen verksamhet i Agunnaryd kom han tillsammans med sin familj till Ljungby år 1880. Den tämligen stora familjen blev bosatt i den egna fastigheten ”Klockarns” vid Ljungby Klockaregård, och då skall även Noak Juhlins verkstad ha blivit inköpt. 
Fotografi från Ljungby kommunarkiv. Uppgifter om vilka personerna är saknas, men det skulle kunna vara bröderna Sjöberg (de äldre på bilden). Foto: Aaron Nelson
Enligt en tidningsartikel så skall Sjöberg ha framställt gult kakel till sina kakelugnar, men i skriften "Elof och Blända" berättar Sven Ljungberg om sin morfar och att han i Agunnaryd tillverkade kakel med djupgrön, dunkelbrun eller gul glasyr. Troligtvis gjordes så också i Ljungby. Eftersom lerkärl vanligen tillverkades i krukmakareverkstäderna, så kan nog detta även ha skett i denna verkstad.

Troligtvis kom sönerna att bli upplärda av sin far och August, född den 30/8 1869 i Agunnaryd, samt Johan Alfred, född den 14/11 1871 i Agunnaryd, blev båda kakelugnsmakare i Ljungby. Efter att Jöns Sjöberg avlidit den 6/5 1913 fortsatte sönerna med sin kakelugnsmakerirörelse vilken enligt uppgift skall ha varit belägen efter Bolmstadsvägen. Något överraskande finns i skriften "Elof och Blända" uppgiften att kakeltillverkningen också skedde under sönernas tid. Det var då August som tillvekade kaklen hemman vid verkstaden och Johan som var ute och satte upp kakelugnarna. Jöns Sjöbergs dotter Blända blev gift med Elof Ljungberg, och tillsammans fick de bland annat sonen Sven Ljungberg, vilken kom att bli en känd konstnär. Även August Sjöberg blev ingift i ljungbergsfamiljen genom sitt giftermål med Elofs syster Alma.
Peter Adolf Magni Johansson föddes den 13/3 1888 i Ljungby, och växte upp tillsammans med föräldrar samt syskon vid Ljungby Södergård nr 59. Troligtvis hade han gått i lära hos någon kakelugnsmakare i trakten när han som kakelugnsmakare bosatte sig och bildade familj vid Ljungby Gästgivaregård år 1920. Enligt en annons från 1926 fanns bostaden då vid Gamla torget och i en medlemsförteckning från 1950-talet i Ljungby Hantverks- och Industriförenings minnesskrift så skall adressen vid denna tid ha varit Kånnavägen 2. Vid Ljungby Gästgivaregård hade även kakelugnsmakare Gustaf Filip Almgren blivit bosatt omkring 1915. Han var född den 6/2 1856 i Nyköping och hade kommit inflyttad till Ljungby Eskilsgård nr 2 från Karlstad år 1910. Almgren fick emellertid ingen lång tid i Ljungby, eftersom han avled den 15/10 1917. Dessa två kakelugnsmakares arbetsuppgifter har troligtvis bestått av kakelugnsuppsättning.

Almundsryd
Sven Ekelund var född den 28/11 1843 i Öggestorp, Jönköpings län, och kom därifrån som lärling till kakelugnsmakare Ryhle i Jönköping år 1852. När han fem år senare lämnade denna ort för att flytta till Eksjö var han i tjänst hos kakelugnsmakare Johansson. I Eksjö fick han fortsätta sin lärlingstid hos krukmakare Rylander hos vilken han stannade till år 1859, då han fick arbete hos kakelugnsmakare Carl August Ekelöf i Vrigstad. Som nygift gesäll flyttade Ekelund med hustru och son till Tingsryd ungefär fyra år senare. När han 1869 bosatte sig vid Hönshylte i Almundsryds socken hade han blivit änkeman, men också hunnit med att gifta om sig. Detta äktenskap blev tydligen inte så lyckligt, för i husförhörslängden finns anteckningen att kakelugnsmakare Ekelund hade rymt, och i samband med att hustrun lämnade Almundsryds socken år 1877 så nedtecknas även en skilsmässa. Oklart när Ekelund själv lämnade socknen, men 1886 skall han ha kommit inflyttande till Vrigstads socken i Jönköpings län. Där avled han den 5/3 1908 efter att en tid ha arrenderat en kruk- och kakelugnsmakarverkstad.  
En kakelugn på Solängen i Ryd. Den skall enl. uppgift vara tillverkad av Sven Olof Petersson i Ryd. 
Foto: Hans-E Zimmer, Ryd
Kakelugnsmakare Sven Olof Petersson, vilken var född den 11/1 1858 i Listerby, Blekinge, hade gått i lära hos krukmakare Martin Matsson i Bräkne-Hoby. Till Ronneby kom han 1883 och arrenderade där något som benämndes kakelfabrik, men troligtvis var en större verkstad. Besöket blev dock bara treårigt, för 1886 återvände han till Matsson i Bräkne-Hoby. 
Till Almundsryds socken anlände Petersson år 1894, och där slog han sig efter ett tag ned vid Nyadal under Ryd. Brodern Mathias Petersson, som föddes den 22/5 1862 i Listerby, hade övertagit arrendet av ”kakelfabriken” i Ronneby, men efter att ha blivit änkling bosatte sig även han vid Nyadal år 1896, och samma år kom också en lärling dit. Några år senare bildade Sven Olof Petersson familj, och eftersom bröderna hade erfarenhet av både kakel- och lerkärlstillverkning, så bedrevs det säkerligen en sådan verksamhet vid gården.
Informationstavlan bredvid ugnen visar hur den skall skötas.
Några år in på 1900-talet ändras gårdens beteckning till Nyaberg nr 33 och kom att tillhöra Ryds municipalsamhälle. Adressen skrevs senare Hantverksgatan 19. Tillverkningen skall ha bestått av lerkärl, alltså hushållsgods som krukor, fat, skålar och liknande samt kakel till kakelugnar. En grön kakelugn av Peterssons tillverkning finns nu vid Ryds servicehus dit den blivit flyttad från dess tidigare plats vid järnvägsstationen. Kakelugnsmakare Mathias Petersson avled den 25/9 1921 och Sven Olof Petersson den 6/7 1931.  

Carl Johan Kungberg
Älghult
Carl Johan Fredrik Kungberg föddes den 31/8 1849 i Mörbylånga där fadern under en tid drev ett krukmakeri. När han var omkring fem år gammal flyttade Carl Johan och hans familj till Nybro där hans far kom att bedriva kruk- och kakelugnsmakeriverksamhet i egen verkstad. Även sonen fick lära sig yrket och när fadern hade avlidit så övertog han rörelsen.
Nu blev detta inte så långvarigt, utan 1876 sålde Carl Johan Kungberg fastigheterna i Nybro och flyttade till sin hustrus hemtrakter i Älghult. Där blev paret bosatta vid Elghult Prestegård, och troligtvis kom en krukmakeriverksamhet snabbt igång. I varje fall omtalar Kommerskollegiums fabriksberättelser att han under det första året tillsammans med en medhjälpare tillverkade 1800 lerkärl (hushållsgods som krukor, fat, skålar och liknande). I fabriksberättelserna för 1883 samt det följande året så anges rörelsen som ”ej begagnad” och därefter fram till och med 1890 finns den inte längre med i denna redovisning. Gissningsvis bedrev dock Kungberg även fortsättningsvis sin verksamhet, men möjligtvis då enbart med kakelugnsuppsättning. Kakelugnsmakare Carl Johan Fredrik Kungberg avled den 4/11 1901. 

Östra Torsås

Frans Josef Petersson föddes den 20/2 1842 i Anderstorp, men nio år senare flyttade familjen till annan ort, osäkert dock till vilken. Josef Petersson har inte gått att återfinna i husförhörslängden förrän han 1866 som kakelugnsmakare bosatte sig i Aringsås socken. Två år senare kom han till Östra Torsås socken där han ingick i äktenskap och tillsammans med hustrun blev bosatt vid svärföräldrarnas fastighet vid Torsås Gossagård. Där byggdes en verkstad upp, och efter några år kom det även att finnas gesäller bosatta hos Petersson vid backstugan Hjertaberg. Kruk- och kakelugnsmakare Josef Petersson fick dock inget långt liv, utan redan den 14/11 1878 avled han och därmed torde det vara slut på lerkärlstillverkningen vid denna verkstad. I den avlidnes bouppteckning fanns antecknat som tillgångar bland annat en kakelugnsmakarverkstad med tillbehör samt 162 nya lerfat.

Markaryd
Andreas Martin Andersson föddes den 17/4 1839 i Ystad, men i unga år flyttade han tillsammans med föräldrar och syskon till Simrishamn. Där kom han i kruk- och kakelugnsmakarlära och från 1859 hade han kondition som gesäll, först i Hörby och sedan i Brönnestad, innan han fyra år senare återvände till Simrishamn. Efter att under en tid drivit egen verksamhet i denna stad flyttade han tillsammans med hustru och barn till Hässleholm i Stoby församling år 1868.
Under en lång tid kom Andersson därefter att vara verksam på denna ort, och en av sönerna kom också att etablera sig som krukmakare där. Efter att ha skaffat sig ny familj flyttade kruk- och kakelugnsmakare Andersson tillsammans med den från Hässleholm omkring 1893 och blev bosatt i halländska Knäred innan de året därpå anlände till Markaryd. Där fick de sitt hem vid Markaryd Gästgivaregård nr 91 och troligtvis byggdes där också upp en verkstad. Kruk- och kakelugnsmakare Andreas Martin Andersson fick dock inte driva sin rörelse i Markaryd under någon lång tid, eftersom han avled redan den 14/6 1899. I den avlidnes bouppteckning fanns bland annat en ansenlig mängd lerkärl upptagna som tillgångar.

Till Markaryds Gästgivaregård nr 90 kom kakelugnsmakaren Nils Peter Olsson tillsammans med sin syster och hushållerska år 1902. Han var född den 22/6 1863 i Tomarp, Kvidinge socken, men redan som fjortonårig gosse lämnade han föräldrahemmet för att komma ut och lära sig ett yrke. Flyttningslängden anger en flytt till Östra Ljungby socken, men där har han inte gått att återfinna, Från mitten av 1880-talet och fram till 1895 fanns han i varje fall som kakelugnsmakargesäll i Riseberga socken, och därefter var han kyrkobokförd i Kvidinge tills han tog med sig sin syster och flyttade till Markaryd.

Krukmakare Andersson hade varit bosatt vid Gästgivaregård nr 91 och Olsson blev bosatt vid nr 90, så möjligen var det så att det var samma verkstad som användes av de båda kruk- och kakelugnsmakarna. I husförhörslängden för perioden 1906–1910 har Olssons gård vid nr 90 i stället fått sin hemvist vid Markaryd Södregård, och något senare blev benämningen Markaryds köping, nr 90, Dalhyddan. Efter att systern avlidit 1936, så flyttade Nils Peter Olsson året därefter till Ulvaryd Östergård och där avled den före detta kakelugnsmakaren den 2/11 1939.
I Markarydsbygdens hembygdsförenings årsbok ”Markarydsboken” från årgång nr 1 finns lite berättat om ”Pottomakaren”, vilket var det Nils Peter Olsson kallades för. Bland annat omtalas att han tillverkade lerkärl som var mycket tilltalande både till färg och form. Hans huvudsakliga arbete bestod dock av att sätta upp kakelugnar runt om i bygden.

Ryssby
Sven August Nordström föddes den 13/12 1814 i Karlshamn, och där kom han i lära hos kakelugnsmakare Lundgren. Som gesäll flyttade han 1837 till Ryssby socken och skaffade sig där snabbt en hustru med vilken han bosatte sig vid Sjöboholm under Björkerås Norregård. Som kakelugnsmakare drev han sedan någon form av verksamhet, och troligtvis byggde han upp en verkstad i anslutning till bostaden. I början av 1860-talet blev Nordström änkeman men gifte något år senare om sig med en betydligt yngre kvinna och vid mitten av årtiondet bosatte de sig vid backstugan Öen, vilken även den fanns under Björkerås Norregård. Denna stuga var belägen på en ö i Stensjön en bit utanför Björkerås.  
Kakelugn, förmodligen tillverkad i Ryssby.
Foto: Viola Elfström
I stället kom kakelugnsmakargesällen Jöns Eliasson Sjöberg att slå sig ned vid Sjöboholm tillsammans med sin familj år 1865, men vistelsen där blev kortvarig, eftersom familjen året därefter flyttade vidare till Agunnaryd. Sven August Nordström, som tidigare varit barnlös, fick nu ett flertal ättlingar med sin unga hustru, vilka dock många tyvärr avled i unga år. Kakelugnsmakaren själv avled den 4/5 1873.  
Husförhörslängden uppger kakelugnsmakargesällen Anders Bernhard Andelius som inflyttad till backstugan år 1875, men eftersom uppgifterna i kyrkoarkiven är osäkra så kan han troligtvis ha vistats där ett antal år innan dess. Han var född den 5/8 1847 i Gävle och därifrån uppges han ha anlänt till Ängelholm år 1868. Därefter blir vistelseorten oklar, så möjligtvis skedde flytten till Ryssby socken redan omkring 1870. Något som talar för det är att änkan Nordström i september 1874 fick ”oäkta” sonen Anders Bernhard, vars far gissningsvis kan vara Anders Bernhard Andelius. Änkan fick senare ytterligare några ”oäkta” barn vilka troligtvis hade samma far.  
Efter giftermål mellan änkan och gesällen år 1881 får den senare titeln kakelugnsmakare och blir då även verksamhetens ägare.  
Krönet på kakelugnen. Foto: Viola Elfström
Enligt uppgifter i Ryssbyboken så skall det vid verkstaden förutom kakel även blivit tillverkat bland annat krukor och fat, samt naturligtvis också lergökar. Kakelugnarna från Ryssby skall mestadels ha varit bruna och av så kallad "Ljungbymodell". Denne kakelugnsmakare, liksom de flesta av hans kollegor, anlitades även till att sätta upp kakelugnar runt om i bygden.
Efter att kakelugnsmakare Andelius blivit änkling 1905 och den kvarvarande dottern lämnat hemmet två år senare, bodde han ensam kvar vid backstugan Öen på Andelius ö, som den nu kallas, fram till 1912 då det blev en flytt till Ryssby ålderdomshem/fattiggård. Där avled han den 7/12 1921.  

Linneryd

Ett förhållandevis stort antal av Linneryd sockens söner kom senare i livet att bli verksamma som kruk- och kakelugnsmakare på olika orter, dock inte på hemorten. Så hade till exempel ett flertal av Ronnebys kruk- och kakelugnsmakare sina rötter i Linneryd. Den hantverkare som kom att bli verksam i trakten, Carl Magnus Bergqvist, var däremot en inflyttad sådan.

Han skall enligt husförhörslängderna ha varit född den 21/11 eller 28/ 11 1808 i Hoby (Bräkne-Hoby). Troligtvis var det rätta datumet den 21/11 och födelsenamnet Carl Månsson. Tyvärr har det inte lyckats att i kyrkoarkiven helt följa hans liv som lärling och gesäll, men i slutet av 1830-talet fanns han under en tid vid en kruk- och kakelugnsmakarverkstad i Kristianopel. Därifrån flyttade han till Skänninge 1839 för att tre år senare komma till Jönköping där hans förmodade bror Nils Magnus Bergcreutz då hade en kakelugnsmakarverkstad. I husförhörslängden finns sedan antecknat att han 1844 flyttade till något som kan tydas till Christiania, alltså Oslo, men när han 1855 anlände till Linneryd kom han närmast från hemsocknen Hoby.
Bergqvist slog sig efter ett tag ned vid backstugan Lilla Kronsborg under Rolsmo Södregård och fick där snart sällskap av den blivande hustrun som tidigare varit piga vid Linneryds prästgård. Ett annat sällskap var lärlingen som hade följt med från Hoby. Möjligtvis byggdes en verkstad upp i anslutning till stugan vid vilken det gissningsvis tillverkades diverse lerkärl samt eventuellt kakel till kakelugnar. Omkring 1874 kom det en ny lärgosse till stugan, och denne blev även fosterson till makarna. Nu tog han inte över efter fosterfadern, utan fick i stället utbilda sig till folkskollärare. Kakelugnsmakaren och änkemannen Carl Magnus Bergqvist avled den 14/1 1890.

Stenbrohult
Nils Orgren, vilken var född den 25/8 1814 i Gudmuntorp (Skåne), arbetade som murare i hemtrakterna innan han tillsammans med familjen flyttade från Simrishamn till Ljungby år 1859. Där drev han en kruk- och kakelugnsmakeriverksamhet, troligtvis med hjälp av söner varav två var utbildade till gesäller. Detsamma blev det troligtvis vid Slätthult i Stenbrohults socken dit familjen flyttade 1861. Nu blev det dock ingen lång verksamhetstid där för kakelugnsmakare Nils Orgren, eftersom han avled den 26/5 1864. Den övriga familjen flyttade därefter från orten.  
Kakelugnsmakaren John Johnsson var född den 10/3 1844 i Virestads socken, men kom närmast från Malmö när han och familjen bosatte sig i Liatorp år 1883. Hustrun och barnen återvände dock till Malmö 1895, och därefter blev John Johnsson ensam kvar i Gölshult Lida fram till det att han avled den 23/5 1901. Förmodligen var Johnsson under sin tid i Liatorp sysselsatt med uppsättning och renovering av kakelugnar.
En senare tiders kakelugnsmakare i Stenbrohults socken var Enok Olsson vilken 1920 tillsammans med hustru flyttade från födelse- och uppväxtorten i Agunnaryds socken till Liatorp. Han var född den 6/8 1889 och kom i lära hos sin far med vilken han bland annat satte upp kakelugnar i banvaktstugor och järnvägsstationer. Kakelugnsmakare Enok Olsson avled den 23/4 1974.  

Hovmantorp

Kakelugnsmakare August Wilhelm Gummesson Malmstedt, som var född den 20/11 1853 i Växjö, kom inflyttande från hemstaden till Hovmanstorps socken år 1880. Där blev han till att börja med bosatt vid Ugnanäs Storegård tillsammans med nybliven hustru. Familjen utökades efterhand och 1885 flyttade de till backstugan Skogslyckan under Linnehult Norregård. Om det byggdes upp en verkstad där har inte gått att få någon klarhet i, men möjligtvis bestod arbetet enbart av kakelugnsuppsättning. Kakelugnsmakare August Wilhelm Malmstedt avled den 30/6 1912.

Dokumentation: Bengt Hansén, Östersund © 2015  Kontakt: bengt@signaturer.se

Ett stort och välförtjänt tack till Elisabet Johansson i Ljungby för all hjälp. Tack också till Agneta Jansson och Skatelövs hembygdsförening, Gunvor Karlsson och Agunnaryds hembygdsförening, Norra Allbo hembygdsförening, Kalvsviks hembygdsförening, Viola Elfström samt Hans-E Zimmer, Ryd. 

 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012