Löthman Krukmakeri startades av Gösta (Gustaf Adolf) Löthman i Kungsbacka 1954. Han flyttade till Hjo 1957 och fick ett ypperligt läge på Långgatan 1 i den centrala delen av staden. Sonen Bengt Löthman återkom i slutet av 1960-talet till Hjo efter drygt 20 år på andra platser i landet. Han arbetade några år parallellt tillsammans med Gösta till dess att Göstas hälsa satte stopp för fortsatt arbete. 
Bengt drev företaget vidare och flyttade krukmakeriet till annan lokal på Sjögatan 17, med krukmakeriet i markplan och bostaden på övervåningen. Ytterligare en flytt gjordes i slutet av 1970-talet, då cirka 6 kilometer väster om staden där Bengt byggde en lämplig lokal för krukmakeriet i anslutning till sin nya bostad. Bengt fortsatte driva krukmakeriet till en bit in på 1990-talet, då det stängdes för gott.

Gösta Löthman 1905-1976
Gösta Löthman föddes 1905 i Maria församling i Stockholm. Hans far arbetade som trädgårdsmästare på olika herrgårdar, vilket medförde boende på flera olika platser i södra Sverige. Göstas mor var barnfödd i Värnamotrakten, där Göstas yngste son bor sedan 1964. Cirkeln är sluten!
Gösta Löthman utanför sitt krukmakeri Långgatan 1, Hjo, 1968.
Gösta Löthman kom till trakterna av Hjo under 1920-talet. Han gifte sig med Karin 1931 och tillsammans fick de sönerna Bengt f. 1933, Per f. 1936, d. 2000 och Jan f. 1943. Under hela 1930-talet och halva 1940-talet arbetade Gösta som byggnadssnickare.
Åren 1947–48 arbetade Gösta med snickeriarbeten på Bengt och Märta Grunditz då nystartade Guldkrokens Keramikfabrik. Gösta visade stort intresse och tyckte det spännande att se hur drejarna arbetade i lera, något som uppmärksammades av Bengt Grunditz. Bengt frågade då Gösta om han ville prova på att dreja. Gösta accepterade och blev omedelbart biten av hantverket. Strax därefter anställdes han som drejare på Guldkroken.
Detta innebar att det började tillverkas föremål i alla dess former. Först och främst handlade det om produkter som bestämdes av Guldkrokens formgivare. Gösta arbetade med prototyperna tills resultatet blev som formgivarna önskade. Gösta var bl.a. med och skapade prototypen till sparbankens spargris, något som förutom eken fungerat som Sparbankens signum.
Ett kuriosa i samband med det, var att Gösta gjorde grisen med hängande grisöron, precis som grisar har. Detta föll inte formgivaren i smaken. Det blev också mer komplicerat med hängande eller lite veckade öron när grisen sedan skulle gjutas i gipsformar. Därför fick han ändra spargrisens öron till det utseende den haft sedan dess, nämligen upprättstående öron. Gösta gjorde prototypen och formgivaren tillverkade den!
Bengt Grunditz på Guldkroken med Sparbanksgrisen.
Planerna på eget krukmakeri tog fart i början av 1950-talet och på vintern 1954 gjorde han en rekongonseringsresa till Kungabacka för att undersöka möjligheten att där etablera sig som krukmakare. 
Han fann en stor suterängvilla till salu. Den bestod av ett källarplan och ett oinrett våningsplan med dito andravåning som användes som snickerifabrik. Denna fastighet låg precis vid vägkanten av dåvarande riks-tvåan, nuvarande E6. Den hade således ett strategiskt läge för att få kunder till krukmakeriet. Eftersom det inte gick för en familj som då bestod av 4 personer att bo i en snickerifabrik, fick Gösta napp på ett äldre hus i Fjärås stationssamhälle. Den 1 maj 1954 gick det Löthmanska flyttlasset till Fjärås.
Gösta började då bygga upp krukmakeriet och samtidigt använda sina snickarkunskaper med att göra om snickerifabriken till en trevlig bostad för familjen. Han började med att ordna vatten och avlopp in i huset, bygga kök och badrum, snickra upp väggar för olika rum. Mor hade uppdraget att måla och tapetsera.
Efter knappt halvår var det dags att flytta från Fjärås till det hus som då innehöll bostad åt familjen samt en krukmakeriverkstad i källarplanet. 
Krukmakeriet låg i stadsdelen Hambrö utmed dåvarande riksväg 2, någon kilometer söder om Kungsbacka. Huset finns kvar och har under årens lopp bl.a. tillhört en begravningsbyrå. Gösta som var full av idéer och kreativt tänkande, tillverkade vaser och askfat, något som var populärt vid den tiden. Han gjorde även te- och kaffeserviser, glöggserviser och muggar med genomgående ristat mönster i grå och grön glasyr. Han drejade allt från stora och höga golvurnor till små miniatyrvaser. Han experimenterade mycket med olika glasyrer. En mycket omtyckt och som han själv var mycket stolt över, var den svarta blanka glasyren som liknade stengods. Han brände sina produkter i mycket hög temperatur, strax över tusen grader.
Åren 1954–57 var en händelserik tid för Gösta och Karin som periodvis hade det mycket tuff rent ekonomiskt. En dag i början av verksamhetstiden kom han i kontakt med en grossist som gärna ville ha Göstas produkter. Det gav en relativt god start. Det Gösta satsade mest på, var de veckovisa torgmarknaderna i Kungsbacka och Varberg där många av sommargästerna passerade. De besökte även andra marknader runt om i södra Sverige. Krukmakeriet som låg utefter riksvägen mellan Oslo och Köpenhamn, hade ett utmärk läge och många stannade till för ett besök. En del för att köpa en keramiksak, andra för att bara titta på vad som fanns.

Göstas fru Karin skötte försäljningen i samband med de olika marknadsdagarna. Här på marknad i Kungsbacka i mitten på 1950-talet.

Det förekom arkeologiska utgrävningar av det ”gamla” Kungsbacka där det bl.a. hittats lerskärvor av gamla keramikfat med mönster. Gösta fick en förfrågan av kommunen i Kungsbacka om det gick att nytillverka sådana fat. Gösta gjorde då några olika förslag som blev mycket uppskattade. 
Sommaren 1957 vände så krukmakarfamiljen tillbaka till Hjo. Gösta hade då hittat en lokal där ett bageri haft sin verksamhet. Nu fanns således både Guldkrokens Keramikfabrik och Löthmans Krukmakeri i den lilla staden Hjo, men de var på intet sätt några konkurrenter. Guldkroken var industri medan Göstas verksamhet var att tillverka konsthantverk, där ingen pryl var den andra lik. Gösta drev krukmakeriet fram till hans kärlkramp satte stopp för aktivt arbete. Sjukdomen blev värre och han avled slutligen i hjärtinfarkt 1976, 71 år gammal. Sonen Bengt Löthman hade vid den tiden flyttat tillbaka till Hjo och hade från 1969 arbetat parallellt med Gösta i krukmakeriet.

Ett collage av Göstas både tidiga och sena produktion. Han ägnade sig även åt att modellera figurer i lera. Mittenbilden ovan visar tio stycken figurer föreställande personer i Hjo med omnejd under första halvan av 1900-talet. Figurerna är cirka 15–20 cm höga och helt originallika de personer de föreställer. Figurerna ägs av en privatperson med anknytning till Hjo. Klicka på respektive bild för att se den i större format.

Blandade föremål av Gösta, bl.a. en taklampa tillverkad av Gösta omkring 1950 för eget bruk, nu i privat ägo hos sonen Jan Löthman. Under denna tid arbetade han på Guldkrokens Keramikverkstad. Golvurnan t. h. är handdrejad och dekorerad med tre stycken ödlor som handtag. Klicka på respektive bild för att se den i större format.

Göstas signatur, se längst ner på sidan.

Bengt Löthman 1933-

Bengt Löthman i butiken på Sjögatan 1972

Bengt Löthman född i Hjo 1933 och Göstas äldste son. Han ville först bli bonde men föräldrarna ville att han skulle prova på något annat först, därför började han som 14-åring att arbeta på Guldkroken i Hjo. När Gösta sedan hade öppnat sitt krukmakeri hade Bengt redan slutat i yrket. Han valde istället att bli förkunnare hos Jehovas Vittnen.
1962 startar han med keramik igen och då i Mariestad och några år senare ansluter han till sin far och krukmakeriet. Där arbetar han sedan parallellt med fadern under några år för att 1969 överta verkstaden själv. 
I samband med övertagandet så flyttar han krukmakeriet till en 30 kvm stor lokal på Sjögatan 17, krukmakeriet låg i markplan medan bostaden låg på övervåningen. Han inredde butiken och byggde ugnen själv. Hans hustru Mona hade inget intresse av att arbeta med keramik, men kom ändå med hjälpande idéer ibland. Hon sysslade själv med måleri.
Bengt arbetade både i vit stengodslera och mörk Holländsk lera blandad med chamotte. Tillverkningstakten var lugn och enligt traditionellt gamla metoder. Han tillverkade nytto-,  prydnads- och presentföremål som exempelvis krukor i orientalisk stil, vaser, skålar, namnskyltar, väggdekorationer, allt drejat och unikt. Det var sällan han gjorde flera exemplar av samma sak, men någon gång kunde det bli max 50-100 likadana föremål. Kundkretsen bestod av lika delar lokalbefolkning som turister.
I slutet av 1970-talet flyttar han till Grevbäck ca 6 km väster om Hjo. Där byggde han en lämplig lokal för krukmakeriet i anslutning till sin nya bostad. När krukmakeriet inte gav tillräcklig inkomst arbetade han som tidningsbud. Han hade även en rotfruktsodling som gav några kronor extra. Bengt fortsatte driva krukmakeriet till en bit in på 1990-talet, då det stängdes för gott.
Signaturer av Gösta och Bengt Löthman

Göstas signatur Dokumentation: Jan Löthman, Värnamo Bengts signatur
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012