P.J. Viandens Fajansfabrik 1837-1856
Pehr Joseph Vianden föddes i Tyskland den 11 september 1798. Han kom till Sverige i mitten av 1820-talet för att under några år arbeta som verkstadsföreståndare på Gustafsbergs Porslinsfabrik. Vianden lämnade Gustafsberg 1837 och startade året efter egen Fajansfabrik på Stora Gråbergsgatan 21 i Stockholm tillsammans med gravören och fajansfabrikören Erik Axel Cederblad. Cederblads huvudsakliga sysselsättning var att sköta fabrikens bokföring.
I P.J. Viandens Fajansfabrik tillverkades föremål i fajans, keramik och porfyr. 1838 öppnades en fabriksbutik på Fatbursbrunnsgatan 6 och 1893 ytterligare en butik på Maria Högbergsgatan 6. I dessa butiker såldes mycket av det som tillverkades vid fabriken. Det var blomkrukor och amplar, vaser, cylindrar, urnor, ärilsten, glaserade piphuvuden, vattenkrus och kandibäcken m.m. De tillverkade även ornament till byggnader.
Exempel på ampel, urna och sockertoppsform tillverkade hos Vianden
År 1841 lämnar Vianden in och beviljas patent för tillverkning av sockertoppsformar. Det handlar om en speciell metod som gör att formarna blir både bättre och tåligare. Viandens sockertoppsformar blev omedelbart en storsäljare och betraktades mer eller mindre som synonymt med fabrikens produktion.
1845 försätts Cederblad i konkurs och vid genomgång av hans kvarlåtenskap visar det sig att han manipulerat både sin egen och Viandens bokföring. Det bedömdes vara så allvarligt att dödsboet försattes i konkurs. Bokföringsbrottet drabbade även Vianden som hela tiden förlitat sig på att Cederblad skött bokföringen korrekt. Men Vianden bedömdes vara oskyldig och klarade sig undan straff, han fick istället ansluta sig till fordringsägarna i Cederblads dödsbo. Fyra år senare 1849 avlider Cederblad. 
Pehr Joseph Vianden avlider i Stockholm den 4 april 1856. Han efterlämnade maka och 6 barn. Efter Viandens död fortsatte verksamheten under en kortare period. Det handlade först och främst om att sälja ut allt färdigt gods, men också att avsluta verksamheten på ett värdigt sätt. Det har inte gått att hitta några uppgifter om hur föremålen stämplades.

Beträffande Pehr Josef Vianden kan berättas att han tillsammans med garvaregesällen Sjögren, klockan 3 på morgonen söndagen den 14 juni 1852, var på väg ut till Brunnsviken för att vittja sina tidigare utlagda fiskenät. När de kommit en bit utanför tullen såg de en båt med några kullor som Vianden kände igen. För att slippa gå runt sjön så ropade Vianden till kullorna och bad dem lägga till med sin båt och ro över Vianden och Sjögren till andra sidan. Han erbjöd dem också ersättning med 24 Skilling för besväret. Men istället för att hörsamma uppmaningen rodde kullorna längre bort och lade till vid Bellevu. Vianden och Sjögren började då att gå mot Bellevu för att därifrån förmå kullorna att ro dem över till andra sidan sjön.
På vägen mot Bellevu, mitt för ingången till Bellevuparken, blev Vianden överfallen av 6-7 grova arbetskarlar vilka utan anledning kastade sig över och svårt misshandlade Vianden. Sjögren fick också mottaga några slag men lyckades fly utan större skador. När sedan en åkare passerade plasten passade våldsverkarna på att fly. Åkaren hjälpte sedan den kraftigt blödande och svårt skadade Vianden hem och nästkommande fredag stod våldsverkarna inför polisens skrank. De var bokhållare Thunström, drängarna Gustav Jonsson, Eric Johansson, Sven Olsson, Johan Larsson och gesällen Johan Hallongren. Alla utom den sistnämnde var i tjänst hos Bryggare Westin. De hade alla varit påverkade av rusdrycker medan Vianden och Sjögren enligt egen utsago befunnit sig vara fullkomligt nyktra. Kullorna, som även de hade tjänst hos bryggare Westin, hade begivit sig hem och hade inte med överfallet att göra. Efter rättegången som varade i flera veckor förkunnades samtliga av de drängar som misshandlat Vianden skyldiga. Påföljden finns tyvärr inte noterad.
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012