Kruk- och Kakelugnsmakare i Stockholm under 17- och 1800-talet

I Stockholm har det funnits kruk- och kakelugnsmakare verksamma under flera århundraden, men tyvärr har det varit svårt att hitta någon dokumentation över de som utövat hantverket. En viss information har dock gått att få från nedanstående skrifter:
I Susanna Schermans enastående bok ”Den svenska kakelugnen” berättas i ett avsnitt något om några av Stockholms 1700-tals kruk- och kakelugnsmakare. I första hand behandlar denna bok Mariebergs, och i viss mån Rörstrands, kakeltillverkning. Margareta Cramérs likaså enastående bok ”Den verkliga kakelugnen” berättar även den om Stockholms kakelfabriker, nämligen Westmans, Petterssons, Lundgrens, Åkerlinds och Rörstrand, men där finns också en del information om några kakelugnsmakare i staden. I skriften ”Personhistorisk tidskrift” från 1914 bidrog Ellen Raphael med artikeln ”Kakelugnsmakare och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846" vilken naturligtvis berättar om dessa yrkesmän men skriften innehåller även ett register över kruk- och kakelugnsmakare verksamma under denna tidsperiod i Stockholm och övriga städer i Sverige. Kakelugnsmakarfamiljen Öfverberg har uppmärksammats i en artikel i årsskriften Kulturen från 1971. Säkerligen finns det fler skrifter som berättat något om huvudstadens kruk- och kakelugnsmakare, men tyvärr har dessa inte kommit till min kännedom.
I huvudsak bygger följande dokumentation över Stockholms kruk- och kakelugnsmakare på information som gått att ta del av genom husförhörs- och mantalslängder, men en del fakta har även tagits från tidigare nämnda skrifter. När detta skett har det dock blivit väl angivet. Den tidsperiod som behandlas är mestadels 1800-tal, i första hand beroende på att det är från detta århundrade som det varit möjligt att på distans ta del av kyrkoarkiv och mantalslängder. I de fall där krukmakerierna och kakelugnsmakarverkstäderna har anor från 1700-talet har emellertid viss fakta för några av dem tagits från boken ”Den svenska kakelugnen”. Eftersom antalet verksamma gesäller och lärlingar vid en verkstad troligtvis avspeglar dess storlek, så har detta redovisas flitigt i dokumentationen. 
Naturligtvis är detta långt ifrån en komplett redovisning över kakelugnsmakare i Stockholm, men förhoppningsvis har de flesta av mästarna vid de större verkstäderna kommit med. Från och med 1800-talets början benämndes dessa yrkesmän i huvudsak som ”kakelugnsmakare”. Den tidigare benämningen var mestadels ”krukmakare”. Här följer så en redovisning uppdelat efter i vilken församling verkstaden var belägen. I slutet av dokumentationen finns även några stenkärlsfabriker medtagna.

Adolf Fredrik församling
Vid kvarteret Wingråen (Väderkvarn) nr 65 i Adolf Fredriks församling skall det enligt boken ”Den svenska kakelugnen” ha funnits kakelugnsmakare med verkstad från 1740-talet. Återger namnen på de tidiga kakelugnsmakarna som finns omnämnda i denna bok. Den första skall ha varit Jonas Gerde (1697-1761) och därefter bosatte sig Lars Wassberg där. Fastigheten inköptes 1752 av Marcus Böthern och efter dennes död drevs verksamheten av änkan Dorothea Böthern. Vid 1780 års mantalsskrivning fanns det hos henne tre gesäller och två lärlingar, medan antalet tio år senare var två lärlingar och en gesäll. År 1800 fanns varken änkan Böthern eller några gesäller och lärlingar kvar vid fastigheten, däremot var krukmakaränkan Ryman bosatt där.
Jonas Lindgren som föddes den 29/6 1783, kom i lära hos Johan Öhman vid gård nr 20 i kvarteret Kurland, Adolf Fredriks församling, under perioden 1797-1803. Därefter har det tyvärr inte varit möjligt att följa honom. Enligt flyttningslängd flyttar 1816 en gesäll in till hans bostad vid kvarteret Wingråen nr 65 i Adolf Fredriks församling och när äldsta dottern föddes 1818, så fanns han tillsammans med hustru boende vid denna fastighet.
Krukmakare i färd med att forma en kakelugnsplatta
Fastigheten har fått ny numrering vid 1820 års mantalsskrivning och benämndes då nr 12. Detta år fanns två gesäller och två lärlingar i tjänst hos Lindgren. Därefter och fram till sin död den 29/8 1830, drev kakelugnsmakaremäster Lindgren sin verksamhet på adressen tillsammans med gesäller och lärlingar. Efter att Brita Helena Lindgren blivit änka kom Olof Nilsson-Ahlström till det som då var hennes verkstad.
Olof Ahlström föddes den 24/3 1800 och drev som verksgesäll Lindgrens verkstad tillsammans med några gesäller och lärlingar fram till 1837. Efter detta arrenderade han verkstaden av änkan och drev den som mästare med hjälp av två till tre gesäller och lika många lärlingar fram till 1841. Därefter skrivs Olof Björklund som den nya kakelugnsmakaren på platsen. Ahlström fanns under de kommande åren mantalsskriven först i Jacobs församling och därefter i Johannes församling.
Från 1846 går det att återfinna Olof Ahlström som boende tillsammans med hustru vid gård 1-2 i kvarteret Såpsjudaren i Johannes församling. Inga gesäller eller lärlingar fanns boende där, så säkerligen fanns där heller ingen kakelugnsmakarverkstad. 
Om Ahlström hade en sådan på annan plats, eller om han då upphört med denna verksamhet har inte gått att fastställa. Troligtvis hade han upphört eftersom Olof Ahlström benämndes som fd. kakelugnsmakare när han avled den 17/9 1851.
Olof Björklund, som var född den 29/9 1804, efterträdde alltså Olof Ahlström år 1841 som kakelugnsmakare vid Wingråen nr 12. Han kom då inflyttande från Västervik. Fortfarande var det dock Brita Helena Lindgren som ägde verkstaden och drev den med hjälp av Björklund samt ytterligare någon gesäll och lärlingar. Från 1843 ägdes fastigheten av kakelugnsmakare Anders Johan Lifvendahl, vilken då var bosatt i Klara församling. Året efter titulerades Björklund som kakelugnsmakarmästare och förmodligen arrenderade han då verkstaden av Lifvendahl. 
Omkring 1846 lämnar dock Björklund Wingråen nr 12 och i stället blev kakelugnsmakare Andreas (Anders) Björkman mästare vid verkstaden. Björklund blev för sin del bosatt vid kv. Lindbacken nr 2 i Adolf Fredriks församling tillsammans med sin familj.

Anderas Björkman grundar A. Björkman & Co kakelfabrik 1849. Från 1850 drivs fabriken under namnet O.H. Åkerlind & Björkman.

Andreas (Anders) Björkman, född 13/12 1818 i Nyed, Värmlands län, blev, vilket tidigare nämnts, Olof Björklunds efterträdare som kakelugnsmakaremästare vid kvarteret Wingråen nr 12 i Adolf Fredriks församling. Björkman, som enligt inflyttningslängd för år 1846 tidigare hade vistats utomlands, arrenderade troligtvis även han verkstaden av Lifvendahl. Till sin hjälp hade han någon gesäll och lärling. Under några år i slutet av 1840-talet var fabrikör A. Hoffman bosatt i fastigheten och tillsammans med Björkman bildade han den 22/1 1847 ett bolag för tillverkning av kakel o dy., en verksamhet som upphörde den 18/8 1848.1)
Från 1850 fanns även kakel- och ornamentstillverkaren Claes Grönhagen boende vid adressen tillsammans med en lärling och arbetare. Året efter hade dock Grönhagen flyttat därifrån, och detsamma hade även Björkman gjort. Grönhagen till Staden Södra och Björkman till Kungsholmen. Andreas Björkman kom då att under några år ingå kompanjonskap med kakelfabrikör O H Åkerlind i Firma O H Åkerlind & Björkman.1) Kakelugnsmakare Andreas Björkman avled den 4/2 1854 i Kungsholmens församling.
I stället bosatte sig kakelugnsmakaremästare, tillika fastighetens ägare, Anders Johan Lifvendahl vid Wingråen nr 12 (85) tillsammans med sin familj. Lifvendahl, som var född den 16/2 1802 och från början bar efternamnet Schomerus, gick i lära hos Anders Westman under perioden 1818-233) och drev från 1833 en verksamhet vid kvarteret Kaijan, gård nr 1 (21) i Klara församling. Troligtvis arrenderade han där verkstaden av kakelugnsmakaränkan Ljungberg, som då ägde fastigheten.
Vid denna verkstad hade Lifvendahl stundtals fem-sex gesäller och fyra lärlingar till sin hjälp. Mer om denna verksamhet på annat ställe i dokumentationen. Lifvendahl driver sedan verksamheten vid kv. Wingråen med hjälp av arbetsfolk. Kommerskollegiums fabriksberättelser anger t.ex. för år 1855 tre gesäller och en arbetare. Vid 1859-års husförhörslängd benämns Lifvendahl som f.d. kakelugnsmakare. Han avlider den 28/10.
I stället kommer kakelugnsmakare Hans Georg Emil Petersen att bosätta sig där vid Wingråen tillsammans med familj och arbetsfolk. Redan första året bestod Petersens ”manskap” enligt Kommerskollegiums fabriksberättelser av fem gesäller, fyra lärlingar och en arbetare. H G E Petersen, som var född den 11/7 1829 i Köpenhamn, hade året före troligtvis varit gesäll hos Lifvendahl. Nu blev det ingen lång verksamhet för Petersen där, utan redan 1862 hade han och familjen flyttat på sig. Därefter finns de boende i Katarina församling där Petersen skall ha varit anställd vid C A Petterssons kakelfabrik.
Löfgrens första annons publicerades 1859
Näste kakelugnsmakaremästare i kvarteret Wingråen blev Pehr Leonard Löfgren. Han föddes i Örebro den 19/2 1829 och hade tidigare arbetat som gesäll hos O.H. Åkerlind i Kungsholmens församling och drev därefter egen verksamhet vid kvarteret Hammaren nr 2 i Jacobs församling. 
Under 1862, som var Löfgrens första år som mästare vid verkstaden i Wingråen nr 12 Drottningsgatan 85, fanns en gesäll, fyra lärlingar och två arbetare boende hos familjen. Året efter fanns där fem gesäller och fyra lärlingar. Vid senare delen av 1860-talet har arbetsstyrkan minskat till någon gesäll samt ett par lärlingar, och 1867 blir det en kortvarig bosättning i Klara församling för familjen Löfgren. Året efter är de dock tillbaka vid det som nu kanske kan benämnas Drottninggatan 85.
Några exempel från Kommerskollegiums fabriksberättelser angående antalet verksamma i Löfgrens verkstad förutom honom själv. 1863 - 2 gesäller, 4 lärlingar, 1 arbetare. (Därefter redovisas arbetsfolket endast som ”arbetare) 1867 - 7 arb., 1872 - 4 arb., 1881 - 7 arb., 1885 - 7 arb. Från 1879 är Löfgren med familj bosatta vid kvarteret Barnhus Väderqvarn nr 11-12 (Drottninggatan 87) i Adolf Fredriks församling, men hyr fortfarande verkstaden vid kvarteret Wingråen. Efter 1883 verkar det ha blivit en nedtrappning av verksamheten och arbetsstyrkan bestod under följande år enbart av en person. Kakelugnsmakarmästare Pehr Leonard Löfgren avled den 1/6 1884 och var då bosatt vid Drottninggatan 87 i Adolf Fredriks församling.
Vid kvarteret Lindbacken nr 3 i Adolf Fredrik församling ägde kakelugnsmakargesällen Eric Wilhelm Söderlund, född den 1/8 1803, en obebyggd tomt samtidigt som han var anställd och boende hos kakelugnsmakare Pehr Lindberg vid kvarteret Träsket i denna församling. Från år 1832 blev han i stället, som nybliven mästare, tillsammans med hustru och sedermera en son bosatt vid kvarteret Lindbacken. Inte vid tomt nr 3, men däremot vid nr 2. Om Söderlund bygger upp någon verkstad vid sin tomt nr 3 verkar inte helt säkert, eftersom den även fortsättningsvis benämns som obebyggd. Enligt mantalslängd för 1835 hade han i varje fall detta år fyra lärlingar i sin tjänst, och vid husförhör året efter fanns det två gesäller och fyra lärlingar i hushållet. Omkring 1838 lämnar Söderlund platsen för att tillsammans med hustru och son bosätta sig vid kvarteret Sperlingens backe i Ladugårdslandet (Hedvig Eleonora församling).
Vid husförhöret 1840 har i stället kakelugnsmakarmästare Johan Peter Söderman bosatt sig vid kv Lindbacken nr 2 (Stora Gråbergsgatan 1) tillsammans med två gesäller och två lärlingar. Johan Peter Söderman, vilken var född den 15/7 1809 i Lund, hade blivit mästare 1837 i samband med att han kom till kvarteret Bondetorpet Större i Katarina församling. Söderman lämnar dock kv. Lindbacken år 1845 för att bosätta sig i Jacob församling. Därefter blev det även ett besök i Hedvig Eleonoras församling, innan han återvände till Adolf Fredrik år 1854. Då hade Söderman fortfarande titeln kakelugnsmakarmästare, men det har inte gått att fastställa var och hur han var verksam. Emellertid lämnar han så småningom kakelugnsmakaryrket, och när Johan Petter Söderman avlider den 6/9 1881 titulerades han som f.d. traktör.
Från år 1846 var det kakelugnsmakarmästare Olof Björklund som var vid kv. Lindbacken nr 2, där han under detta år blev bosatt tillsammans med familj och två gesäller samt en lärling. Björklunds lämnar dock Lindbacken ungefär fem år senare, och året efter hade hans tidigare gesäll Carl Gustaf Öijerstedt etablerat sig där som stenkärlsfabrikör. Olof Björklund avled i Klara församling den 24/11 1853. 
Olof Björklunds annons i Aftonbladet 1843
Carl Gustaf Öijerstedt, som var född den 16/11 1822 i Torshälla kom som gesäll till Olof Björklund 1847. År 1852 titulerades Öijerstedt alltså som stenkärlsfabrikör, och var bosatt i kv. Lindbacken 2 tillsammans med arbetsfolk. Även benämningen krukmakare användes under de följande åren, vilket kan tyda på att det inte tillverkades några kakelugnar vid verkstaden, även om några kakelugnsmakargesäller fanns bosatta i fastigheten. 1859 lämnar Öijerstedt över verkstaden vid kv. Lindbacken till sin svåger Axel Otto Lundbäck, och flyttar till kvarteret Grufdrängen nr 2 (21) i Adolf Fredriks församling.
Axel Otto Lundbäck (Lundbeck), född den 23/8 1831 i Ystad, tog alltså över verkstaden vid kvarteret Lindbacken nr 2 efter sin hustrus bror, Carl Gustaf Öijerstedt. Enligt Kommerskollegiums fabriksberättelser fanns det under de första åren en gesäll och en lärling till hjälp i verksamheten. Mantalslängden för 1865 upptar två gesäller och en lärling. Från 1872 verkar det dock som att Lundbäck arbetar ensam, och då troligtvis med kakelugnsuppsättning, och efter att han blivit änkeman bosatte han sig under 1890-talet i Öijerstedts fastighet vid Kometen nr 5. Den före detta kakelugnsmakare Axel Otto Lundbäck avled den 24/8 1905, och var då bosatt vid Kungstensgatan 54.
Vy över kvarteret Lindbacken i Stockholm 1895. Bildkälla: Stockholms Stadsmuseum / Stockholmskällan
Efter att Carl Gustaf Öijerstedt år 1859 lämnat kv. Lindbacken och tillsammans med sin familj bosatt sig vid kvarteret Grufdrängen nr 2 (21) i Adolf Fredriks församling fick han några år senare titeln kakelugnsmakare. Om detta också betyder att han då påbörjat en tillverkning av kakelugnar är oklart, men möjligen var det så. Gatuadresser hade då också börjat anges i mantalslängderna, i Öijerstedts fall är adressen St. Gråbergsgatan 21 (Uplandsgatan 25). Denna verkstad hade tidigare drivits av stenkärlsfabrikören Per Vianden. Mer om denna verksamhet i slutet av dokumentationen.
Förmodligen fick gården Grufdrängen nr. 2 beteckningen Kometen 4-5-6-7 efter år 1886. Där fanns i varje fall Öijerstedt med familj och arbetsfolk boende från detta år. Bostaden fanns vid nr 5 (Kungstensgatan 54) och verkstad/fabrik vid 4-6-7 (Uplandsgatan). Denna fabriksbyggnad skulle enligt en överenskommelse, som går att läsa i mantalslängd, nedrivas före den 1/5 1888, och troligtvis blev det också så eftersom Öijerstedt efter detta år uppges sakna fabrik. Möjligtvis kan han då under något år sysslat med uppsättning av kakelugnar, och då med hjälp av sonen Carl som gått i lära hos fadern. I Kommerskollegiums fabriksberättelser för 1890 finns Öijerstedt med och har då en anställd, vilket troligtvis är sonen.
Några exempel från dessa fabriksberättelser ger uppgifter om antalet anställda/arbetare under olika år: 1855 - 3 gesäller, 1lärling.  1859 - 4 lärl., 2 arb.  1863 - 2 gesäller, 1 arb.  1867 - 3 arb.  1872 - 3 arb.  1881 - 4 arb.  1885 - 4 arb.  1890 - 1 arb. (från 1865 användes enbart benämningen arbetare om de som förutom mästaren arbetade i verkstaden/fabriken). Kakelugnsmakaremästare Carl Gustaf Öijerstedt avled den 1/1 1894 och var då bosatt vid Kungstensgatan 54.
I Susanna Schermans bok Den svenska kakelugnen beskrivs en stenkärlsfabriks- och kakelugnsmakeriverksamhet vid kvarteret Sandröret (Sandören, Sandörn) nr 64 i Adolf Fredrik församling tämligen utförligt. Verkstaden, som skall ha legat vid korsningen Stora Badstugugatan (Sveavägen) – Surbrunnsgatan, skall ha varit i drift från 1730-talet med kakelugnsmakarna Schöning och Holm som ägare. Schönings styvson Helmich ersatte dock Holm efter några år. Efter de bådas död blev Helmichs änka ägare till fastigheten fram till i varje fall 1770. Troligtvis skall även Anders Lerbeck drivit denna verkstad under en tid.
Husförhörs- och mantalslängder ger inte så mycket information om denna rörelse eftersom dessa inte varit tillgängliga för den tid då verksamheten var som livligast. De upplyser i varje fall att det vid 1780-talets början och mitt fanns en kakelugnsmakargesäll Johan Philip Lind boende där. Vid årtiondets slut uppges dock fastigheten vara öde, men vid 1800 års mantalsskrivning var Olof Lerbeck bosatt där tillsammans med bland annat en gesäll. Enligt tidigare nämnda skrift2) skall fastigheten ha blivit inköpt av kakelugnsmakare Johan Georg Lundqvist 1802. Möjligen drev han då denna verkstad samtidigt som den vid kvarteret Kaijan i Klara församling där han var bosatt tillsammans med bland annat en hel del gesäller och lärlingar. Johan Georg Lundqvist avled år 1810, och detta år antecknas han enligt mantalslängd som ägare till fastigheten vid kvarteret Sandröret nr 64. Förutom en piga fanns det då ingen fler boende där. Därefter har det inte gått att finna någon ägare eller boende som indikerar på att det bedrivits senare kakel- eller stenkärlsverksamhet där.
Kv. Träsket 1800-talets slut. Bild: Stockholms Stadsmuseum
Vid kvarteret Träsket nr 4 (28) i Adolf Fredrik församling fanns kakelugnsmakarmästare Olof Ljungberg bosatt från början av 1800-talet tillsammans med hustru och efterhand barn. Ljungberg, som var född omkring 1771, hade enligt 1810 års mantalslängd detta år två gesäller och fyra lärlingar till sin hjälp. Vid början av 1810-talet flyttade familjen emellertid därifrån och kommer till Klara församling och kvarteret Kaijan nr 50, där Olof Ljungberg troligtvis tar över en verkstad efter kakelugnsmakare Johan Georg Lundqvist. Mer om denna verkstad på annan plats i dokumentet. Där avled kakelugnsmakarmästaren och bisittaren i Kakelugnsmakareämbetet Olof Ljungberg den 26/11 1817.
Som efterträdare till Ljungberg vid kv. Träsket kom Pehr (Petter) Lindberg i början av 1810-talet. Lindberg, som var född den 30/8 1776, hade vid 1820 års mantalsskrivning fyra gesäller och tre lärlingar i sin verkstad. Detsamma gällde tio år senare, men 1840 fanns där fem gesäller och fem lärlingar. Mantalslängden för 1845 anger fem gesäller och tre lärlingar.
Lindberg, som var bisittare i Kakelugnsmakareämbetet från 1830 och till dess avskaffande 1846, lämnar över verkstaden till Adolf Fredrik Widegren omkring 1849. Pehr Lindberg, som skall ha sagt upp sitt burskap vid denna tid, bodde kvar i fastigheten till sin död, och var möjligtvis även behjälplig i verkstaden under en tid. Förre kakelugnsmakarmästaren och bisittaren Pehr (Petter, Petrus) Lindberg avled den 26/2 1855.
Adolf Fredrik Widegren, som var född den 22/6 1821, hade varit gesäll hos Lindberg från början av 1840-talet, och enligt 1850 års mantalslängd hade han detta år tre gesäller och två lärlingar i sin tjänst. Vid fastigheten Träsket nr 4 (28) bodde då även kakelfabrikör F J G Westergren med familj, men om han var inblandad i Widegrens verksamhet är osäkert. Nu fick Adolf Fredrik Widegren ingen lång tid som kakelugnsmakarmästare, utan han avled redan omkring 1851-52. Därefter drev änkan Anna Catharina Widegren verksamheten vidare och till sin hjälp hade hon år 1853 fyra gesäller och en lärling, medan arbetsstyrkan vid 1855 års mantalsskrivning bestod av två gesäller och en lärling. Från 1856 verkar det som att Jonas Stockberg arrenderar verkstaden, och driver den tillsammans med tre gesäller och en lärling. Året därpå fanns emellertid enbart Stockberg kvar av ”kakelfolket” och detta var troligtvis slutet på kakelugnsmakeriverksamheten vid kvarteret Träsket nr 4 (St. Badstugatan 28).
År 1773 fick Johan Öhman lagfart på fastighet vid tomt nr 20 vid kvarteret Kurland i Adolf Fredrik församling2). Möjligen kom han inte igång med verksamheten förrän 1775, eftersom han uppges ha blivit mästare detta år3). I varje fall skall verkstaden ha levererat och satt upp kakelugnar på Stockholms slott under senare delen av 1700-talet2) och år 1778 levererat två kakelugnar till herrgården Stora Ek utanför Mariestad5). 
I Susanna Schermans bok ”Den svenska kakelugnen” finns en del om Öhman, hans verkstad och hans planer. Johan Öhman, som var född 1736 och då bar efternamnet Eriksson, gick i lära hos Lars Wassberg under perioden 1753-573) och var senare gesäll vid Mariebergsfabriken under fyra år5). Enligt mantalslängd för 1780 fanns det hos Öhman detta år två gesäller och två lärlingar. Tio år senare var antalet fyra gesäller och tre lärlingar. Kakelugnsmakarmästare Öhman blev 1781 bisittare i Kakelugnsmakareämbetet och dess ålderman 17963).
Vid 1800 års mantalsskrivning fanns vid fastigheten förutom Öhman och hans hustru även sonen och kakelugnsmakarmästare Carl Petter Öhman samt fem lärlingar. Åldermannen i Kakelugnsmakareämbetet Johan Öhman avled den 3/2 1803. Därefter avflyttade Carl Petter Öhman till Klara församling och kvarteret Lagerbärsträdet. Något om denna verksamhet finns redovisat på annan plats i dokumentationen. Några spår efter eventuell fortsättning på kakelugnsmakeriverksamhet vid Kurland nr 20 har inte gått att finna.

Hedvig Eleonora (Ladugårdsland) församling
Vid kvarteret Sperlingens backe nr 2 i Ladugårdslandet (Hedvig Eleonora församling) fanns vid mitten av 1830-talet under några år kakelugnsmakaren Carl Samuel Michaelsson bosatt tillsammans med familj, två lärlingar och en arbetare. Michaelsson, vilken var född den 22/10 1787, hade tidigare drivit en kakelugnsmakeriverkstad i Jacobs församling. Detta finns redovisat på annan plats i dokumentationen. 
Nu blev det ingen långvarig vistelse vid Sperlingens backe för familjen. Enligt husförhörslängd varade den bara åren 1835 och 1836. Husförhörslängden upplyser också att kakelugnsmakare Carl Petter Leander i stället blev bosatt där 1838. Även för honom blev det en kort visit på detta ställe, både året före och året efter var han bosatt och verksam i Maria Magdalena församling. Mer om Leanders verksamhet går att läsa där.
Efterträdare blev kakelugnsmakarmästare Eric Wilhelm Söderlund, född den 1/8 1803 i Adolf Fredriks församling, vilken blev bosatt vid Sperlingens backe tillsammans med hustru och son samt tre lärlingar omkring år 1839. Söderlund hade gått i lära hos Pehr (Peter) Lindberg i Adolf Fredriks församling under perioden 1821-26 och därefter arbetat som gesäll hos denne. Från 1832 mästare vid kvarteret Lindbacken nr 2 i Adolf Fredriks församling. Enligt mantalslängd för år 1840 fanns detta år tre lärlingar hos Söderlunds vid kv Sperlingens backe. Kakelugnsmakarmästare Eric Wilhelm Söderlund avlider dock redan den 12/10 1840. Bostadsadressen anges då till Lilla Bryggargränd 3. Efter makens död drev änkan Maria Lovisa Söderlund rörelsen vidare med hjälp av gesäller och lärlingar.
Från omkring 1842 anges adressen till kvarteret Träskbacken nr 1. Gissningsvis har änkan Söderlund och hennes hushåll/arbetsfolk då inte varit med om någon flyttning, utan det är bara fastigheten som administrativt blivit överflyttat till kvarteret Träskbacken. I varje fall torde verkstaden ha funnits kvar på sin tidigare plats. Husförhörslängden för år 1842 upptar som boende hos Maria Lovisa Söderlund bland annat gesällen A Sellberg och två lärlingar.
Omkring 1845 gifter sig änkan Söderlund med Sellberg, och därmed blir han mästare vid denna verkstad. Anders Sellberg, som var född den 21/10 1810, hade till hjälp i verksamheten en gesäll och två lärlingar. Kakelugnsmakarmästare Anders Sellberg fick inte heller han någon lång tid där, utan han avled den 5/10 1848. Änkan drev rörelsen vidare även denna gång, och för arbetet i verkstaden fanns stundtals två gesäller och en lärling.
En av gesällerna, Frans Wilhelm Edström, blev 1852 Maria Lovisa Söderlund - Sellbergs tredje make, och därmed blev Edström ny mästare vid verkstaden. Där fanns sedan en gesäll och två lärlingar till mästarens hjälp. Omkring 1854 lämnar F W Edström tillsammans med hustrun och hennes barn kvarteret Träskbacken och blir boende vid kvarteret Sparfwen no 2 i Jacobs församling. Mer om denna verksamhet finns att läsa på annan plats i dokumentationen. Någon senare kakelugnsmakeriverksamhet har inte gått att finna vid Träskbacken nr 1.

Jacob församling
Efter att ha lämnat en kakelugnsmakeriverkstad i Johannes församling kom Martin Hammarström till kvarteret Hammaren i Jacobs församling omkring år 1766. Hammarström, som var född 1716, skall där ha byggt upp en verkstad med brännugn vid gård 8-92). Kakelugnsmakarmästaren och bisittaren i Kakelugnsmakareämbetet Martin Hammarström avled dock 1787, och därefter övertogs verkstaden av Isac Lehman. Isac Lehman hade gått i lära vid sin far Gottlieb Lehmans verkstad från 1771 och några år framöver, samt blivit mästare 17793).
Om Isac Lehman finns det en del skrivet i artikeln ”Något om gamla tiders krukmakeri” författad av Nils Lithberg och publicerad i Svensk nyttokonst 1932. I artikeln återges en del av Lehmans berättelser om verksamheten vid sin verkstad. Vid Nordiska museet finns även mycket av hans dokumentation, som t.ex. recept, bevarade. Brodern Johan Abraham Lehman var också han verksam som kakelugnsmakare i Stockholm en tid innan han flyttade till Köpenhamn.
Isac Lehman drev sin verkstad fram till det han avled, troligtvis i början av 1790-talet. Därefter innehades rörelsen av änkan under några år, och då fram till att hon ingick äktenskap med Johan Ahlström år 1795. Därmed blev Ahlström mästare vid nr. 8-9 i kvarteret Hammaren. Johan Ahlström, vilken var född 1763, hade under åren upp till sex gesäller och lärlingar boende hos sig vid gården, som vid 1810-talet fick benämningen nr 5. 
När Johan Ahlström avled den 22/8 1818 hade han varit Kakelugnsmakareämbetets ålderman under perioden 1810-18153). Hans änka valde att säga upp burskapet samma år som maken avled, och verkstaden övertogs av Carl Samuel Michaelsson, vilken tidigare varit gesäll hos Ahlström. Hos Michaelsson, som var född den 22/10 1787, fanns, förutom hustru och nyfödd son, även en gesäll och tre lärlingar bosatta år 1820. Ytterligare tre gesäller som var i tjänst hos Michaelsson fanns boende på andra platser i staden.
Familjen Michaelsson med arbetsfolk bosatte sig 1827-28 vid hus nr 3 i kvarteret Skären, Jacobs församling. Hos Michaelsson fanns under den här tiden som lärlingar/gesäller bröderna Meister, vilka senare kom att driva kakelfabrik i Mariestad resp. Karlstad och Göteborg. Från och med 1833 fanns kakelugnsmakare Michaelsson boende i kvarteret Sparven nr 4 tillsammans med hustru och söner, men då fanns inte längre några gesäller eller lärlingar bosatta hos familjen. Carl Samuel Michaelsson kan därefter återfinnas som mantalsskriven i några av Stockholms församlingar. Förutom Jacob, så var det Ladugårdsland Nedre (Hedvig Eleonora) Klara och slutligen Adolf Fredrik (kvarteret Vingråen). När före detta bisittaren i Kakelugnsmakareämbetet Carl Samuel Michaelsson avled den 3/6 1840 antecknas han dock som boende i Jacobs församling. Hur Michaelsson bedrev sin verksamhet under de sista fem till sex åren är oklart, men möjligen var det inte i någon större omfattning. Burskapet innehades i varje fall av änkan till året efter att maken avlidit.
Frans Wilhelm Edström, född den 23/8 1824, fanns år 1840 som lärling hos Olof Ahlström vid kvarteret Wingråen nr 12 i Adolf Fredriks församling. Därefter har det varit svårt att följa Edström på hans väg till kakelugnsmakare, men från 1846 fanns han med egen verkstad i Vaxholm. Omkring 1851 återvände han till centrala Stockholm, och bosatte sig i Ladugårdsland Övre (Hedvig Eleonora församling). Där gifte han sig med kakelugnsmakaränkan Maria Lovisa Sellberg vid kvarteret Träskbacken nr 1 och blev därmed mästare vid denna verkstad. Om denna verksamhet går att läsa på annan plats i dokumentationen. 
Fr.o.m. 1854 är kakelugnsmakare Edström boende vid kvarteret Sparfwen no 2 (Norrmalmsgatan 22), Jacobs församling. Fastigheten ägdes sedan några år av hustrun. Där i den egna fastigheten finns Edström antecknad i 1855 års mantalslängd tillsammans med hustru, piga, lärling och lärgosse. I 1860 års längd består arbetsstyrkan av en kakelugnsmakeriarbetare, en lärling och en dräng, medan den två år senare består av två gesäller, en lärling och en arbetare.
Kakelugnsmakare Edströms annons 1847
Vid 1860-talets mitt har Edström också blivit ägare till fastigheten nr 167 i kvarteret Norrberget (senare nr 97 i kv. Badhuset) i Vaxholms stad. Vid denna fastighet bedrevs under lång tid kakelugnsmakeri. Dock inte av Edström. Mantalslängden för 1870 berättar att F W Edström då enbart hade en kakelugnsmakeriarbetare till hjälp i sin verksamhet vid kv. Sparfwen. Några uppgifter från Kommerskollegiums fabriksberättelser under olika år ger följande upplysningar om arbetsfolket hos Edström. 1855 - 2 lärlingar, 1859 - 2 lärlingar, 1 arbetare, 1863 - 3 gesäller, 1 arb., 1867 - 3 arb. 1872 - 1 arb. Kakelugnsmakarmästare Frans Wilhelm Edström avled den 16/10 1877, men tydligen var han verksam in i det sista eftersom han även detta år hade en gesäll i sin tjänst.

Johannes församling
Wilhelm Reinhold Hammarström föddes i Alingsås den 12/4 1820 och gick i lära hos sin farbror Johan Petter Hammarström. Efter en tid i Göteborg kom han till Stockholm där han arbetade som gesäll på olika verkstäder. Bland annat var han tillsammans med hustru och efterhand ett par döttrar bosatta i Klara, Adolf Fredrik, Kungsholm och Storkyrkoförsamlingen innan det blev Jacob/Johannes församlingar 1851.

Den del av Regeringsgatan där Hammarström med familj bodde i slutet av 1850-talet. Bild: Stockholms Stadsmuseum. Foto: Kasper Salin. 

W R Hammarström blev kakelugnsmakarmästare omkring 1857 och familjen blev bosatta vid kvarteret Kåkenhusen nr 2 (Regeringsgatan 66). I mantalslängden för 1860 finns fyra gesäller, en lärling och en dräng upptagna som verksamma hos Hammarström. Vid denna tid köper han fastigheten vid kvarteret Hägerberget nr 8 (Norra Tullportsgatan 4) i Johannes församling av före detta kakelugnsmakare A F Schönhult, och där blir familjen bosatta tillsammans med delar av arbetsfolket. Som verkstadsfolk fanns 1862 fyra gesäller, tre lärlingar och en dräng. I anslutning till fastigheten fanns även verkstaden. Hammarström ägde från mitten av 1860-talet också en fastighet vid Grev Turegatan 47 A i kvarteret Hedenbacken Mindre.
Arbetsstyrkan vid slutet av 1860-talet och början av 1870-talet bestod av en till tre gesäller och ungefär lika många arbetskarlar. Från Kommerskollegiums fabriksberättelser går det att ta fram upplysningar om arbetspersonal hos kakelugnsmakarmästare Hammarström. Några exempel: 1859 - 3 gesäller, 2 lärlingar, 1 arb. 1863 - 4 gesäller, 2 lärlingar, 2 arb. 1867 (all personal redovisas som ”arbetare”) - 4 arb. 1872 - 5 arb. 1881 - 7 arb. 1885 - 2 arb. I mantalslängden för 1878 uppges fem gesäller vara i arbete hos Hammarström, men vid mitten av 1880-talet återstår enbart en av dessa.
1887 upplyser mantalslängden att W R Hammarström då benämndes som före detta kakelugnsmakare, och att verkstaden arrenderades av kakelugnsmakare Johan Oskar Holm, född 1861 i Askersund. Då (1885) har även adressen namnändrats till Döbelnsgatan 10. Troligtvis bedrev Holm därefter rörelsen i mindre omfattning än sin föregångare. F.d. kakelugnsmakaren och fabrikören W R Hammarström avled den 6/6 1902 och kakelugnsmakaren Johan Oskar Holm 1929.

Katarina församling
Kakelugnsmakaremästare Anders Svedlund, vilken var född den 1/11 1788 i Gagnef, hade kommit inflyttande som gesäll från Avesta till Adolf Fredriks församling och kakelugnsmakare Lindberg år 1815. Därifrån flyttade han 1817 till Katarina församling. Där blev han som mästare tillsammans med sin familj samt en gesäll och två lärlingar bosatta vid kvarteret Bondetorpet Större nr 3-4.
Omkring 1821 återfinns Svedlund vid kvarteret Pelarbacken Större nr 13 i Katarina församling, och där drevs sedan verksamheten med hjälp av någon gesäll och lärling. Kakelugnsmakaremästare Anders Svedlund avled den 21/10 1828, och därefter ansvarade änkan för rörelsen. Till sin hjälp hade hon vid 1830 års mantalsskrivning två gesäller och två lärlingar. Vid 1831 års husförhörslängd har emellertid fastigheten övertagits av kakelugnsmakaremästare Johan Eric Björkvall.
Björkvall, vilken även skall ha kallat sig Persson, Sams och Björkberg och tidigare varit bosatt i Ljusnarsberg (Örebro län), flyttade dock till Pelarbacken som gesäll året före, och blev då även mästare. Johan Eric Björkvall, som var född den 19/12 1798 och gick i lära hos Johan Säfholm i Eskilstuna under perioden 1817-213) samt varit gesäll hos Joseph Öfverberg i Klara, hade under de första åren till sin hjälp en gesäll. Vid 1835 års mantalsskrivning hade Björkvall ett stort hushåll med förutom hustru och ett flertal barn även bland annat tre gesäller och tre lärlingar. Enligt 1840 års mantalslängd fanns detta år sju gesäller och fem lärlingar i Björkvalls tjänst.
Husförhörslängden för år 1845 berättar att kakelugnsmakaren C. A. Pettersson då har flyttat in i fastigheten tillsammans med ett hushåll på tio personer. Husförhörslängden ger här inga namn på personer, enbart antal. Björkvall bor även han kvar i fastigheten med ett hushåll på fem personer. Några år tidigare bestod Björkvalls hushåll av omkring tjugo personer. Pettersson hade innan dess varit kakelugnsmakare vid kvarteret Bondetorpet Större nr 3, alltså samma plats som Anders Svedlund varit verksam vid innan han flyttade till kv. Pelarbacken Större nr 13 (Tullportsgatan 22). För övrigt så gifte sig Pettersson med Svedlunds dotter1). Enligt uppgifter i Margareta Cramérs bok ”Den verkliga kakelugnen” så övertog Pettersson verkstaden av Björkvall 1843. Efterfrågan på Petterssons kakelugnar ökade stadigt och från 1847 drevs verksamheten fabriksmässigt under namnet "Kakelugnsmakeri Verket".
Pettersson med hushåll lämnade dock kv. Pelarbacken 1848 och han bygger senare upp och blir ägare till en stor kakelfabrik vid Tjärhofsgatan 20, C A Pettersson & Co Kakelfabrik. I ovan nämnda bok går det att läsa utförligt om Pettersson och hans kakelfabrik. Johan Eric Björkvall, som före 1845 hade varit bisittare i Kakelugnsmakareämbetet, blev detta år dess ålderman3), men bedrev trots detta tydligen ingen verksamhet.
C. A. Pettersson & Co Kakelfabrik på Tjärhofsgatan 20 i Stockholm
Förutom fastigheten Pelarbacken Större nr 13 (Tullportsgatan 22) var Björkvall även ägare till en fastighet i kv. Stuven (nr 5-6-7) samt i kv. Åsen nr 8 (Tullportsgatan nr 11) och från ungefär 1847 är han också ägare till Pelarbacken Större nr 14, 15 (Stjärnhovsgatan 3, Tullportsgatan 24). Efter att Carl August Pettersson lämnat Björkvall och deras förmodade samarbete så verkar det som att Björkvall återigen kommit igång med en kakelugnsmakeriverksamhet. I varje fall ingick vid 1849 års husförhörslängd gesällen Anders Wilhelm Svedlund, son till Anders Svedlund, i Björkvalls hushåll. Dessutom fanns där fyra lärlingar. I fastigheten bodde ytterligare två gesäller, där en av dem var Anders Åström, vilken varit en trogen hyresgäst och förmodligen även medarbetare under lång tid.
Vid 1860 års mantalsskrivning uppges sex gesäller och två lärlingar vara i arbete hos Björkvall, och dessutom har sonen Carl Gustaf Björkvall, född den 11/6 1833, då fått burskap som kakelugnsmakaer och arbetar troligtvis hos fadern. Kommerskollegiums fabriksberättelser visar på följande arbetsstyrka hos Björkvall under några olika år. 1850 - 4 gesäller, 3 lärlingar. 1855 - 4 gesäller, 1 lärling, 2 arbetare. 1859 - 7 gesäller, 1 lärling, 3 arb. 1863 - 5 gesäller, 1 lärling, 1 arb. J E Björkvall blev med tiden en stor fastighetsägare, med ett flertal fastigheter i Katarina församling men även någon i Nicolai församling.
I 1865 års mantalslängd benämndes Johan Erik Björkvall som f.d. kakelugnsmakare, och fastigheten samt verksamheten har tagits över av Carl Gustaf Björkvall. Detta år har Björkvall Jr. enligt mantalslängden fem gesäller, en lärling och en arbetare i sin tjänst, men två år senare har dessa minskat till en gesäll, en lärling samt en arbetare. 1873 har C G Björkvall, vilken även han då titulerades f.d. kakelugnsmakare, bosatt sig i faderns fastighet vid kv. Pelarbacken Större nr 14 (Stjärnhovsgatan 3) och hyrt ut bostad samt troligtvis även verkstad vid Pelarbacken Större nr 13 (Tullportsgatan 22) till kakelugnsmakaremästare Anders Gustaf Törnqvist. Förutom sonen Carl Gustaf, vilken då var lärling, hade Törnqvist i sin tjänst två gesäller och två arbetare.
Far och son Björkvall ägnade sig därefter möjligtvis enbart åt att sköta sina fastigheter. F.d. kakelugnsmakaren/fabrikören Johan Eric Björkvall avled den 17/5 1888 och sonen Carl Gustaf Björkvall avled den 14/1 1919. I mantalslängden för år 1876 finns detta antecknat angående Carl Gustaf Björkvalls fastighet Pelarbacken Större nr 13 (Tullportsgatan 22): ”Skorstensfejaren Frans August Söderling, skriven i no 20 Tullportsgatan, idkar i detta hus Kakelugnsfabriksrörelse under firma F.A. Söderling & A.G. Törnqvist”. Vid fabriken uppges det då vara tre gesäller, fyra formare och tre lärlingar anställda. 
Vid Åkerlinds kakelfabrik på Kungsholmen fanns det enligt mantalslängd år 1863 en verksgesäll vid namn Anders Gustaf Törnqvist, vilken var född den 9/12 1819. Året därpå fanns det fortfarande en verksgesäll med detta namn hos Åkerlind, men där födelseåret uppges vara 1824. Trots de olika födelsedatumen samt att Törnqvist 1864 plötsligt hade begåvats med hustru samt tre barn, så kan det troligtvis vara fråga om samma person. Omkring 1870 lämnar Törnqvist kakelfabriken på Kungsholmen, och 1873 återfinns han som kakelfabrikör vid Björkvalls fastighet vid kv. Pelarbacken Större nr 13 (Tullportsgatan 22), där han som tidigare nämnts blev kompanjon med skorstensfejaren Söderling år 1876. Nu blev samarbetet och verksamheten där inte så långvarig eftersom Anders Gustaf Törnqvist med hustru flyttade till Örebro redan 1877, och därefter har det inte gått att se något som tyder på fortsatt kakeltillverkning där. 
Rydells kakelugnsmakeri på Hökens Gata i kvarteret Urvädersklippan, Katarina Församling. Foto: Kasper Salin. Bildkälla: Stockholms Stadsmuseum.
Magnus Wilhelm Rydell föddes som oäkta barn i Stockholm den 28 januari 1844. Modern okänd. Rydell flyttade runt i Stockholm som ung innan han 1862 fick arbete som lärling på C.A. Petterssons Kakelfabrik. Under åren 1867-68 finns han registrerad som gesäll vid samma verkstad. Åren 1869-70 är han troligen utan arbete, men redan 1871 är han tillbaka hos C A Pettersson. Han är då bosatt vid kv. Bondesonen större, Nytorget 1 i Katarina Församling. 
Från 1879 driver Rydell eget kakelugnsmakeri på Hökens Gata nr 5 i kvarteret Urvädersklippan, Katarina Församling. Tidigare fanns en kakelugnsmakare Gustaf Adolf Wetterström på adressen. Troligtvis tog Rydell över denna rörelse när Wetterström avled den 1/5 1878. Hos Rydell fanns det från något år in på 1880-talet en arbetare i verkstaden och så var förhållandet långt in på 1900-talet. Mantalslängden sträcker sig till 1915 och då finns Rydell fortfarande kvar med sin verksamhet på denna adress. Nu utan hustrun som avled 1910. Han hade inte heller någon arbetare anställd i verkstaden vid denna tid, däremot hade han en son född 1876. Rydell avled på Stockholms Sjukhem den 20 december 1924.
En annan plats i Katarina församling där det troligtvis förekom kakeltillverkning var vid kvarteret Bondetorpet Större nr 3-4, där fastigheten ägdes av klädesfabrikören Fritz Ebell. I varje fall bodde där ”kakelfolk” från 1810-talet och fram till omkring 1850-talet. I husförhörslängden för perioden 1814-18 går det att hitta kakelugnsmakare Anders Heijser boende där med hushåll, en verksgesäll samt en lärling. Från 1817 fanns kakelugnsmakare Anders Svedlund bosatt vid fastigheten tillsammans med familj, gesäll samt två lärlingar.
Efter att Svedlund flyttat till kvarteret Pelarbacken Större omkring 1821, kommer efter ett tag kakelugnsmakaren Johan Friman till kv. Bondetorpet Större, för att omkring 1829 ersättas av kakelugnsmakaremästare Johan Wallgren (Wahlgren), vilken var född den 9/10 1799. Wallgren hade enligt 1830 års mantalslängd tre gesäller och två lärlingar till sin hjälp, medan det 1835 fanns där en gesäll och två lärlingar.
1837 blev Johan Petter Söderman kakelugnsmakarmästare och kom då att bli verksam på denna plats tillsammans med en gesäll samt två lärlingar. Söderman, vilken var född den 15/7 1809 i Lund, lämnade emellertid fastigheten ungefär 1840 för att bosätta sig vid kvarteret Lindbacken i Adolf Fredrik församling, och därefter fanns enbart några gesäller boende kvar.
Annons i Aftonbladet 1839
1843 kommer dock kakelugnsmakarmästare Carl August Pettersson att bosätta sig vid kv. Bondetorpet Större nr 3-4 (Tullportsgatan 49-51). Vid 1845 års mantalsskrivning hade han till sin hjälp två gesäller och två lärlingar. Vid denna tid flyttar Pettersson till kv. Pelarbacken Större och hyr där Björkvalls verkstad under en tid. Något senare startar C A Pettersson det som skall bli en av Stockholms och även landets större kakelfabriker. Därefter fanns det vid kv. Bondetorpet Större några kakelugnsmakargesäller boende under en tid. I 1850 års mantalslängd fanns där upptagna fyra stycken gesäller, så gissningsvis bedrevs där då även någon verksamhet. Vid denna tid började Stockholms stad att driva ett så kallad ”Fattigherberge” vid fastigheten, så då upphörde nog även kakelugnsmakeriet på denna plats.
Vid kvarteret Tjurberget Större nr 67 (Götgatan) i Katarina församling var kakelugnsmakarmästare Jonas Sundberg bosatt under 1780-talet samtidigt som han drev en kakelugnsmakerirörelse, troligtvis från 1778 då han blev mästare. De båda sönerna Johan Jacob och Anders gick i lära hos fadern under perioderna 1779-84 resp. 1779-87. Kakelugnsmakare Jonas (Jöns) Sundberg, som var född 1728, hade tidigare varit gesäll hos Martin Österman vid kvarteret Tjurberget. Efter att Sundberg avlidit den 2/9 1789 tog sonen Johan Jacob över verksamheten. 
Johan Jacob Sundberg, som var född omkring 1766, blev mästare 1789, och i mantalslängden för år 1790 uppges han i sin tjänst ha fem gesäller, varav en var brodern Anders, samt två lärlingar. Området saknar husförhörslängder för denna period, men av Ellen Raphaels redogörelse ”Kakelugnsmakare och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846” framgår att just 1790 var det sista år som Johan Jacob Sundberg har gått att återfinna i någon skrift. Gissningsvis har han då avlidit vid denna tidpunkt. Ellen Raphaels redogörelse upplyser vidare att änkan drev rörelsen vidare fram till omkring år 1795. 
Anders Sundberg, som var född den 24/7 1768, blev mästare 1797 och enligt 1800 års mantalslängd hade han detta år två gesäller och tre lärlingar till sin hjälp. Omkring år 1802 kom Anders Westman att bli bosatt vid denna adress, och samtidigt blev han då också mästare. Kakelugnsmakarmästare Anders Sundberg i sin tur blev bosatt vid gård nr 64. Möjligtvis samarbetade de två kakelugnsmakarna vid en gemensam verkstad, men om detta går det nog bara att spekulera. Hos de bägge fanns i varje fall arbetsfolk boende.
Anders Westman, som tidigare varit gesäll hos sin svärfar Olof Åström i Klara församling, återvände med sin familj till denna församling omkring 1808 och startade där en egen verkstad i kvarteret Putten. Mer om Anders Westman och hans verksamhet där finns att läsa på annan plats i dokumentationen. Kakelugnsmakarmästare Anders Sundberg var senare bosatt vid gård nr 59 tillsammans med sin familj. Möjligen var det då enbart fastigheten som fått ny beteckning. Enligt mantalslängd för 1820 var Sundberg då bosatt vid kvarteret Beijers Trädgård i Katarina församling, och idkade inte längre någon rörelse. Kakelugnsmakare Anders Sundberg avled den 13/3 1821.
I boken ”Den svenska kakelugnen” berättas om en kakelugnsmakareverkstad vid nr 65 i kvarteret Tjurberget som startades av kakelugnsmakare Magnus Dymming år 1731. Möjligtvis var det här fråga om samma verkstad som senare drevs av familjen Sundberg. I varje fall stämmer det tidsmässigt när Dymmings efterträdare Martin Österman avslutade sin verksamhet och när Jonas Sundberg påbörjade sin.

Klara församling
Vid kvarteret Frigga nr 18-19 i Klara församling skall det enligt Susanna Schermans skrift ”Den svenska kakelugnen” ha funnits kakelugnsmakare med verkstad från i varje fall början av 1700-talet. Den förste, kakelugnsmakare Anders Casberg, blev mästare 1702, och efter honom kom Daniel Look 1711. Efter dennes död drev änkan rörelsen en tid, innan Hans Hindrich Schöning kom att bli kakelugnsmakare vid denna verkstad. 
Kvarteret Frigga på 1880-talet. Bild: Stockholms Företagsminnen
Även här blev det änkan som fick driva verksamheten vidare. Efter henne kom ännu en kakelugnsmakaränka att bli ägare till fastigheten med verkstad, nämligen Daniel Helmich änka. Hon hyrde därefter ut verkstaden till kakelugnsmakare Anders Lerbeck, vilken blivit mästare 17633). Lerbeck, och även de tidigare mästarna vid denna verkstad, var flitigt anlitade till arbeten vid de kungliga slotten2). Till sin hjälp hade Lerbeck enligt 1780 års mantalslängd fem gesäller och två lärlingar.
Efter att Lerbecks död den 19/1 1781 fortsatte verksamheten under änkans ledning och hon blev även ägare till fastigheten detta år. Sonen Olof Lerbeck vilken var född omkring 1765, hade gått i lära under perioden 1780-83 vid denna verkstad, och blev mästare där 17883).
Enligt 1790 års mantalslängd hade Olof Lerbäck till sin hjälp vid verkstaden fem gesäller och två lärlingar. Detta år verkar också ha varit det sista år med kakelugnsmakeriverksamhet vid denna adress. Olof Lerbäck kom senare att vara verksam vid kvarteret Sandören i Adolf Fredrik församling.
Vid kvarteret Kaijan nr 50 i Klara församling hade kakelugnsmakare Lars Lundgren, född omkring 1725, startat sitt kakelugnsmakeri i slutet av 1750-talet. Lundgren, som blev mästare 17533), hade vid 1760 års mantalsskrivning tre gesäller och en lärgosse i sin tjänst. Tio år senare var antalet tre gesäller och fem lärgossar. Kakelugnsmakarmästare Lars Lundgren avled den 29/10 1779 men innan dess hade han blivit bisittare i Kakelugnsmakareämbetet 1768 och dess ålderman 17723). Efter makens död drevs verksamheten vidare av änkan Maria Christina Lundgren, som till sin hjälp 1780 hade tre gesäller och en lärling. Enligt uppgift2) skall hon dock ha sålt fastigheten 1893 till kakelugnsmakaren Johan Georg Lundqvist efter att verksamheten legat nere sedan 1890.
J.G. Lundqvist, som var född omkring 1752, blev mästare 1783, bisittare i Kakelugnsmakareämbetet 1796 samt ålderman i detta ämbete 18043). Vid mantalsskrivningen år 1800 fanns vid Lundqvist verkstad fem gesäller och tre lärlingar och i husförhörslängden för 1802 fanns bland annat åtta gesäller och fyra lärlingar i hushållet. Enligt mantalslängd för 1810 fanns detta år vid verkstaden sex gesäller och tre lärlingar.
År 1802 skall Lundqvist ha inköpt ytterligare en kakelugnsmakarverkstad. Vid denna, som låg vid kvarteret Sandröret (Sandören) nr 64 i Adolf Fredriks församling, uppges det ha bedrivits kakelugnsmakeri och fabriksverksamhet från 1700-talets mitt2). I vilken omfattning Lundqvist bedrev verksamhet där är oklart. Mer om denna verkstad på annan plats i dokumentationen. I Susanna Schermans bok ”Den svenska kakelugnen” finns tecknade bilder på kakelugnsmakarverkstaden vid kv. Kaijan nr 50 (hörnet Klara kyrkogata och Bergsgränd), både på exteriör och interiör. Dessutom berättas något om de som varit mästare där. Åldermannen vid Kakelugnsmakareämbetet och ledamoten av Klara församlings kyrkoråd Georg Lundqvist avled den 16/10 1810. 
Ungefär 1811 kom i stället kakelugsmakarmästare Olof Ljungberg, född omkring 1771, att bosätta sig vid Kaijan nr 50 tillsammans med hustrun Anna Maria Gustava Maak och sina barn
Kakelugnsmästaren Olof Ljungberg har den 1 oktober 1808 ingått äktenskap med Mademoiselle Anna Maria Gustava Maak.
Ljungberg, som var bisittare vid Kakelugnsmakareämbetet, drev därefter verksamheten fram till det att han avled den 26/11 1817. Därefter drevs rörelsen av änkan under någon tid. Hon avsade sig dock burskapet 1819. Möjligen var det sedan tomt i verkstaden under några år, men i 1823 års husförhörslängd finns kakelugnsmakare Bengt Adolf Schmidt bosatt där tillsammans med hustru och dessutom bland annat tre gesäller och fyra lärlingar.
Schmidt, som var född den 4/7 1792 och blev mästare 1821, hyrde troligtvis verkstaden av Ljungbergs änka eftersom hon var ägare till fastigheten. I verkstaden, vid det som då benämndes Kajan nr 1, fanns enligt 1830 års mantalslängd detta år fem gesäller och fem lärlingar. Omkring 1832 lämnar dock slottskakelugnsmakaren Bengt Adolf Schmidt fastigheten tillsammans med hustrun och återfinns senare vid kvarteret Luftspringaren nr 2 i Adolf Fredriks församling. Schmidt uppges där ”ej bedrifva rörelse”. Kakelugnsmakare Bengt Adolf Schmidt avled den 11/2 1835.
Som ny kakelugnsmakare vid kvarteret Kajan nr 1 (21) fanns från år 1833 Anders Johan Lifvendahl. Lifvendahl, vilken var född den 16/2 1802 och från början bar efternamnet Schomerus, gick i lära hos Anders Westman under perioden 1818-18233). Enligt mantalslängd för år 1835 fanns det vid verkstaden detta år fem gesäller och tre lärlingar. Fem år senare var antalet sex gesäller och fyra lärlingar, för att 1845 vara fem gesäller och två lärlingar. Omkring 1850 flyttar Lifvendahl tillsammans med hustru till kvarteret Wingråen nr 12 i Adolf Fredriks församling, en fastighet som han varit ägare till sedan ett par år tillbaka. Mer om denna verksamhet på en annan plats i denna dokumentation. I och med detta torde en omkring hundra år gammal kakelugnsmakeriverksamhet ha upphört vid kvarteret Kajan nr 50/1 (21).
Till kvarteret Lagerbärsträdet nr 19 (6) i Klara församling kom omkring 1804 kakelugnsmakarmästare Carl Petter Öhman. Öhman, som var född 1766, var lärling hos sin far, Johan Öhman, under perioden 1783-843). Därefter var han verksam hos fadern och dennes verkstad vid kvarteret Kurland i Adolf Fredriks församling, och blev där även mästare 17983). Efter att fadern avlidit år 1803 flyttad C P Öhman till kv. Lagerbärsträdet. Nu fick inte kakelugnsmakarmästare Carl Petter Öhman någon lång tid vid den egna verkstaden, utan han avled redan den 21/10 1806.
Efter att ha drivit en kakelugnsmakerirörelse vid kvarteret Österbotten i Johannes församling kom Carl Eric Hillberg till denna verkstad efter Öhmans död. Kakelugnsmakarmästare Hillberg, som var född 1759, hade gått i lära hos Anders Lerbäck under perioden 1776-1780 och blev mästare 17943). Enligt 1810 års mantalslängd fanns det då två gesäller och en lärling i arbete hos Hillberg. 
Kakelugnsmakarmästare Carl Eric Hillberg, vilken blev bisittare i Kakelugnsmakarämbetet år 18103), avled den 23/4 1818. Eventuellt drev änkan verksamheten under en kort period efter Hillbergs död, men hon skall ha sagt upp burskapet enligt en resolution av den 23/10 1818. Därefter blev kakelugnsmakaren Carl Magnus Åberg hyresgäst hos änkan Hillberg boende vid fastigheten tillsammans med sin familj och sitt arbetsfolk.

Notisen berättar att Bisittaren vid Kung. Kakelugsmakare Embetet Carl Erik Hillberg ingått äktenskap med Elisabet Öfverberg den 17 nov. 1814

Carl Magnus Åberg, som var född den 17/7 1787, hade under perioden 1805-09 gått i lära hos Josef Öfverberg, och han blev mästare år 18193). Enligt mantalslängd för 1820 hade Åberg i sin tjänst detta år tre gesäller och två lärlingar. Omkring 1827 verkar det som att han hade blivit ägare till fastigheten kv Lagerbärsträdet nr 6 (Gamla Kungsholmsbrogatan 38) och enligt mantalslängden för 1830 och de för cirka femton år framåt hade Åberg i sin tjänst mellan fem till sex gesäller och lika många lärlingar under åren. Som lärling och senare gesäll fanns bland annat sonen Carl Johan. Uppdraget som bisittare i Kakelugnsmakareämbetet fick han 1837 och dess ålderman var han under perioden 1842-453). Kakelugnsmakarmästare Carl Magnus Åberg avled den 17/11 1848, och därefter drevs verksamheten av änkan under en tid. Änkan säger dock upp burskapet under året 1849, och därefter blir sonen Carl Johan mästare vid verkstaden.
Carl Johan Åberg föddes den 16/11 1821 och var i lära hos sin far under perioden 1838-413). Därefter var han gesäll hos fadern fram till att han tog över rörelsen 1849. Enligt mantalslängd för 1850 fanns det då fyra gesäller och tre lärlingar i arbete där. Nu blev det ingen lång tid för Carl Johan Åberg som mästare, utan han avled redan den 9/11 1854. Som ägare till fastigheten kv. Lagerbärsträdet nr 6 (Gamla Kungsholmsbrogatan 38) i Klara församling hade emellertid kakelugnsmakargesällen Gabriel Löfgren varit sedan året innan, och efter C J Åbergs död blev han ny mästare vid verkstaden.
Gabriel Löfgren, vilken var född den 20/7 1814, hade tidigare varit gesäll hos Lifvendahl. Enligt mantalslängden fanns det 1860 tre gesäller och fyra dränggossar hos Löfgren, och tre år senare två gesäller, två lärlingar, varav en var son till mästaren samt tre dränggossar. Fram till och med 1867 fanns det mestadels några lärlingar och dränggossar  i arbete hos kakelugnsmakare Löfgren, men därefter uppges att han inte driver någon rörelse. Från Kommerskollegiums fabriksberättelser kommer dessa uppgifter om arbetsstyrkan hos Löfgren under några olika år. 1855 - 2 gesäller, 1 arbetare. 1859 - 2 gesäller, 5 arb. 1863 - 2 gesäller, 2 lärlingar, 2 arb. 1867 - 2 arb. Någon senare kakelugnsmakeriverksamhet vid denna adress har inte gått att finna.
I kvarteret Jernplåten och vid gård 43 ½ i Klara församling drev kakelugnsmakare Carl Fredr. Lenhult, född omkring 1716, en verkstad från ungefär mitten av 1750-talet och till sin död cirka 1770. Vid verkstaden fanns vid 1760 års mantalsskrivning fem gesäller och två lärlingar. Lenhults änka, som var dotter till kakelugnsmakare Holm, övertog efter makens död verksamheten, och drev den under de första åren med hjälp av sex gesäller och några lärlingar. 1877 skall hon ha överlåtit verkstaden till Zacharias Öfverberg4), men vid mitten av 1780-talet blev dock Olof Åström, född 1748, mästare vid denna adress, och han hade till sin hjälp ungefär fyra gesäller och lika många lärlingar. Bisittaren i Lofl. Kakelugnsmakarämbetet Olof Åström avled den 26/5 1809, och därefter drevs verksamheten under en tid av änkan med hjälp av sonen, kakelugnsmakarmästare Johan Gustaf Åström, vilken dock avled den 15/5 1812.
Näste mästare vid denna gård, som ändrat beteckning till nr 9, var Anders Eric Höijer. Höijer, som var född 1892, gick i lära under perioden 1812-15 hos Olof Ljunggren3), vilken var bosatt i Klara Nedre. Anders Eric Höijer blev mästare 18193), och arrenderade då troligtvis också verkstaden i kvarteret Järnplåten. Nu fick Höijer ingen lång tid som kakelugnsmakaremästare, eftersom han avled redan den 2/10 1819. Därefter drev Höijers änka verksamheten under en tid med hjälp av gesäller och lärlingar innan hon flyttade från platsen i början av 1820-talet.

Kvarteret Jernplåten på Oxtorgsgatan där Westman hade en av sina verksamheter, revs på 1950-talet. Foto: Lennart af Peterséns. Bild: Stockholms Stadsmuseum.

Olof Åströms svärson, Anders Westman, övertog gård 43 ½ (senare benämnd nr. 9 (10)) i kvarteret Jernplåten (Oxtorgsgatan) efter sin svärmor år 1824. Därigenom blev han ägare till två kakelugnsmakarverkstäder, eftersom han sedan tidigare drev en verksamhet vid kvarteret Putten nr 30 (11) i samma församling. Efter Westmans död 1838 såldes alla fastigheter av sterbhuset1), och därefter har det inte gått att finna några kakelugnsmakare vid denna adress.
Anders Westman skulle enligt uppgifter i Ellen Raphaels artikel ”Kakelugnsmakare och krukmakare i Sverige från cirka 1700 till 1846” ha varit i lära hos N Jernholm i Arboga 1790. Nu har det inte gått att återfinna någon N Jernholm i Arboga stads kyrkoarkiv, men däremot en Anders Jernholm. Hos honom fanns det under 1790-talets början även en lärling vid namn Anders Westerman som var född den 22/8 1775 i Arboga. Nu stämmer inte födelsedatum (månad och dag) riktigt med det som uppges senare för Anders Westman, men det är inte ovanligt att dessa hand- och i många fall inte alltför välskrivna datum blev feltolkade under åren. I varje fall skall denne Anders Westerman ha flyttat till Västerås 1795.
Från ca 1796 fanns det en gesäll hos Olof Åström i Klara församling, Stockholm med namnet Anders Westerman, och gissningsvis är det då fråga om Anders Westerman från Arboga och även samma person som senare kom att kalla sig för Anders Westman. Denne Westerman bor kvar hos Åström till något år in på 1800-talet. Olof Åströms dotter Sophia Margareta, vilken kom att bli Anders Westmans hustru, saknas också hon enligt husförhörslängd hos Åströms familj samtidigt som Anders Westerman gjorde det. Anders Westman återfinns från omkring 1801-02 som mästare vid kvarteret Tjurberget i Katarina församling, men återvände ungefär sex år senare till Klara församling.
Makarna Westman med barn blev 1808 bosatta i denna församling, där Anders Westman hade köpt fastighet nr 42 (11) i kvarteret Putten. Westman, som då uppges vara född den 3/10 1775, drev där en verksamhet med hjälp av tre gesäller och två lärlingar under de första åren. Kakelugnsmakaremästare Westman blev bisittaren i det Lofl. Kakelugnsmakarämbetet 18223), och några år senare övertog han svärföräldrarnas fastigheter i kvarteret Jernplåten, Klara församling, och därmed även den kakelugnsmakarverkstad som fanns där. Vid den tiden fanns det ungefär sju gesäller och några lärlingar boende hos Westmans.
Verkstaden i kvarteret Jernplåten skall sonen Anders Julius Westman, född den 30/8 1810, ha övertagit 18341), och därmed blev även han mästare. Kakelugnsmakaremästare samt f.d. Kapitänen vid Borgerskapets Infanteri Anders Westman, vilken hade varit ålderman i det Lofl. Kakelugnsmakarämbetet från 1830, avled den 29/10 1838. 1840 hade Anders Westmans arvingar försålt alla fastigheter i Klara församling förutom en i kv Jernplåten. Anders Julius Westman startade 1840 en kakelfabrik vid Skinnarviken, men denna finns utförligt presenterad i Margareta Cramérs mästerverk ”Den verkliga kakelugnen”.
Om Hindrich Öfverberg och hans son Joseph samt brodern och brorsonen, båda med förnamnet Zacharias, finns en artikel i årsskriften Kulturen från 1971 vilken är författad av Jan Gerber. Återger ändå något av vad som framgår av mantals- och husförhörslängd samt även viss information från ovan nämnda artikel. Enligt artikeln skall det vid Kulturhistoriska museet i Lund finnas en del dokumentation från Hindrich och Joseph Öfverberg, bland annat ett tiotal blad med teckningar av kakelugnar.
Kakelkupol, Hindrich Öfverberg
Hindric Josephsson-Öfverberg, som föddes omkring 1733, var i lära hos Jöns Lundberg i Nyköping under perioden 1855-593). Enligt artikeln i Kulturen skall Öfverberg, som han kallade sig efter att ha blivit gesäll, varit i tjänst hos stockholmsmästaren Lenhult år1767. Året efter finns han antecknad som mästare, men det har inte lyckats att återfinna Öfverberg i mantalslängden förrän år 1780. Då fanns han bosatt tillsammans med hustru och barn vid kvarteret Blåman nr 48 i Klara församling. Hustrun var för övrigt dotter till kakelugnsmakare Petter Schmell. I hushållet fanns detta år fem gesäller och två lärlingar. En av gesällerna bar namnet Eric Öfverberg, vilken i varje fall åldersmässigt skulle kunna ha varit bror till Hindric.
Vid 1790 års mantalsskrivning fanns i stället en gesäll med namnet Abraham Öfverberg, men här kan det knappast vara fråga om någon eventuell broder eftersom denne Abraham var 33 år yngre än Hindrich. I hushållet fanns ytterligare två gesäller och dessutom två lärlingar. Hindrich (Hindrik) Öfverberg blev bisittare i Kakelugnsmakareämbetet år 1784 och dess ålderman 17883). Detta förtroendeuppdrag avsade han sig dock 17963). Artikeln i Kulturen uppger emellertid årtalen då han blev bisittare och ålderman till 1779 respektive 1785. År 1800 fanns det enligt mantalslängd tre gesäller och fem lärlingar hos Öfverberg. Kakelugnsmakarmästaren och tidigare åldermannen Hindrich Öfverberg avled den 21/5 1804, och därefter drevs verksamheten vidare av änkan under en tid. Efter några år kom sonen Joseph Hindrichsson (H:son) Öfverberg att bli bosatt vid denna adress samt även där driva kakelugnsmakeriverkstad. Återkommer till detta senare.
Hindrich Öfverbergs svärfar Petter Schmell, född omkring 1703, var bosatt och drev en kakelugnsmakeriverksamhet vid kvarteret Gropen nr 3 i Klara församling. I skriften ”Den svenska kakelugnen” berättas bland annat att Petter Schmell 1749 köpte en gård här och att där kom att finnas en stor verkstad med brännugn i källaren. Denna fastighet låg i hörnet av Malmskillnadsgatan och Styckjutarebacken, i närheten av dagens Sergels torg. Petter Schmell, som gick i lära vid Helmichs verkstad vid kvarteret Frigga, blev mästare 1740 samt bisittare vid Kakelugnsmakarämbetet 17493). Enligt mantalslängden för 1760 fanns det detta år tre gesäller hos Schmell. Tio år senare hade det dessutom tillkommit två lärlingar. 1780 verkar det dock endast ha funnits kvar en gesäll. Tyvärr har det inte gått att fastställa när Petter Schmell avled, men troligtvis bör det ha varit under 1780-talet. Sonen Johan Petter skall därefter tagit över rörelsen.
Johan Petter Schmell, som var född omkring 1748, hade gått i lära hos fadern under perioden 1764-67 och blev mästare 17753). Kakelugnsmakarmästare Johan Petter Schmell drev verksamheten vid kv Gropen nr 3 med hjälp av någon gesäll och lärling fram till det att han avled den 25/8 1794. Änkan ansvarade därefter för rörelsen under några år innan det var dags för tredje generationen Schmell att ta över.
Carl Petter Schmell hade gått i lära hos fadern Johan Petter Schmell under perioden 1789-933) och fick ta över verkstaden omkring 1796. Nu blev det enbart något år för honom som mästare, eftersom han avled inom något eller några år. Omkring år 1799 förvärvade Joseph H:son Öfverberg fastigheten och verkstaden vid vilken tidigare hans morfar, morbror och slutligen kusin varit bosatta och verksamma.
Joseph Hindrichsson Öfverberg, som var född den 6/6 1770 hade gått i lära hos sin far Hindrich Öfverberg under perioden 1785-883). Efter en tid som gesäll vid olika verkstäder fick han göra sitt mästarprov vid kakelugnsmakarmästare Hennings verkstad4), och förklarades som mästare 1796. Från 1799 fanns då Joseph H:son Öfverberg bosatt vid kvarteret Gropen nr 3 i Klara församling, och drev verksamheten vid kakelugnsmakeriet med hjälp av gesäller och lärlingar. Vid 1802 års husförhörslängd fanns i hushållet förutom den nyblivna hustrun även bland annat fyra gesäller och lika många lärlingar. Omkring år 1806 lämnar Öfverberg denna fastighet och detta kvarter för att i stället bosätta sig vid föräldrahemmet där den då avlidna fadern Hindrich Öfverberg hade haft sin verkstad. 
Där vid kvarteret Blåman nr 48 hade änkan Maria Helena Öfverberg drivit rörelsen med hjälp av fyra gesäller och någon lärling sedan makens död år 1804. I detta hushåll fanns enligt 1807 års husförhörslängd förutom Joseph Öfverberg och hans mor, vilken då fortfarande tycks vara ägare till fastigheten, även bland annat sju gesäller och tre lärlingar boende. Enligt 1810 års mantalslängd var Joseph Öfverberg då ägare till fastigheten och den som drev kakelugnsmakeriverksamheten med hjälp av fem gesäller och två lärlingar. Detta år blev han även bisittare i Kakelugnsmakareämbetet och från 1815 till 1830 dess ålderman3).
Vid 1820 års mantalsskrivning fanns vid Öfverbergs verkstad fyra gesäller och fem lärlingar, och tio år senare var antalet sex gesäller och fyra lärlingar. 1835 var det dock enligt detta års mantalslängd endast en gesäll vid verkstaden medan lärlingarnas antal var fem. Husförhörslängden för detta år titulerar emellertid Joseph Öfverberg som före detta kakelugnsmakare, så troligtvis var det därmed slut med kakelugnsmakeriet vid denna adress som då benämndes Blåman nr 10 (Bryggaregränd). Före detta åldermannen och kakelugnsmakarmästare Joseph H:son Öfverberg avled den 17/4 1842.
Zacharias Öfverberg, som var född omkring 1749, gick i lära hos sin bror Hindrich Öfverberg under perioden 1768-713). Enligt tidigare nämnda artikel i skriften Kulturen, så skall Zacharias Öfverberg liksom brodern Hindrich ha verkat som gesäll vid Lenhults verkstad. För Zacharias skedde detta dock under änkan Lenhults burskapstid. Han skall enligt artikeln även ha fått överta verkstaden av änkan år 1777, och året efter blev han utnämnd till mästare. Nu kan han inte ha blivit så väldigt länge vid denna verkstad, för vid mitten av 1780-talet var den i Olof Åströms ägo. 
Från 1780-talets slut har det i husförhörslängden gått att återfinna Zacharias Öfverberg boende i kvarteret Svärdfisken nr 1 i Klara församling tillsammans med bland annat tre lärlingar. Vid 1790 år mantalsskrivning har han blivit gift och fått barn. Som arbetsfolk fanns då bland annat två gesäller och en lärling. Tio år senare består verkstadsfolket av en gesäll och tre lärlingar. Till bisittare i Kakelugnsmakarämbetet utsågs Öfverberg 1788, och dess ålderman blev han 18023).
Under åren fanns till hjälp i verkstaden två till tre gesäller och några lärlingar. Kakelugnsmakaren och åldermannen Zacharias Öfverberg avled den 8/2 1809, och därefter blev det dags för sonen, vilken också hade förnamnet Zacharias, att ta över rörelsen.
Zacharias Öfverberg Jr., vilken var född den 13/9 1784, hade gått i lära vid sin fars verkstad under perioden 1800-04 och blev mästare 18103). Enligt mantalslängden för 1810 hade han då två lärlingar i sin tjänst, medan ”kakelfolket” tio år senare bestod av tre gesäller och lika många lärlingar. Zacharias Öfverberg blev liksom tidigare hans far, farbror och kusin utnämnd till bisittare i Kakelugnsmakarämbetet. För hans del skedde detta 1822. Mantalslängden för 1830 berättar att det då fanns fyra gesäller och två lärlingar vid verkstaden. Stadsmajoren och kakelugnsmakarmästare Zacharias Öfverberg avled den 2/1 1834. Änkan finns antecknad att ha uppsagt burskapet året efter, och sonen verkar inte yrkesmässigt ha följt i sin far och farfars spår. Därmed torde den Öfverbergska kakelugnsmakeriverksamheten ha varit till ända.

Maria Magdalena församling
Vid kvarteret Ormen större gård nr 53-54 i Maria Magdalena församling hade Johan Abraham Lehman en verkstad under 1870-talet. Han hade gått i lära hos fadern Gottlieb Lehman, och det var dennes verkstad som togs över när han blev mästare år 17763). Johan Abraham Lehman, som uppges ha varit bisittare i det Lofl. Kakelugnsmakarämbetet under perioden 1785-883), flyttade dock till Köpenhamn där han 1787 fick tillstånd att anlägga en ”ovnfabrik”2) ,3). Från 1786 uppges fastigheten nr 53-54 i kv. Ormen större vara öde.
1790 blir kakelugnsmakare Georg Henning, född 1753, bosatt och verksam vid fastigheten, och samma år blir han också mästare. Enligt en annan källa2) skall fastigheten inte ha blivit inköpt av Henning förrän år 1797. Kakelugnsmakare Henning hade gått i lära hos Carl Fredrik Lenhult under perioden 1776-723). Under de första åren som mästare hade han enbart en lärling som hjälp i verkstaden, men enligt mantalslängden för år 1800 fanns där då fyra gesäller och fyra lärlingar. Kakelugnsmakare Georg Henning avled den 26/7 1807, och året efter kom Olof Berg till gården, där han därefter arrenderade verkstaden av Hennings arvingar.
Enligt mantalslängden för 1810 skall Olof Berg då vara 41 år, vilket betyder att han var född omkring 1769. Från annan källa3) kommer uppgiften att han skall ha gått i lära hos Martin Wansén i Västervik under perioden 1775-80. Även om pojkarna kom i lära mycket tidigt på den tiden, så var nog fem-sex års ålder väl tidigt, så något av de nämnda uppgifterna bör vara felaktig. Mantalslängden för 1810 uppger att det fanns två gesäller och en lärling hos Berg detta år.
Vid nästkommande tillgängliga mantalslängd, den för 1820, finns inte kakelugnsmakare Olof Berg längre i livet, men änkan Anna Greta Berg bor då tillsammans med barnen och arbetsfolk fortfarande vid kv. Ormen större nr 53-54 (Hornsgatan nr1). Fastighetens ägare var då kakelugnsmakare Hennings omyndige son. Verkstaden drevs vid denna tid av kakelugnsmakaränkan Berg med hjälp av sonen och gesällen Carl Olof, född 24/10 1798 samt ytterligare fyra gesäller och en lärling.
Tyvärr saknas husförhörslängderna för perioden 1809-19 i Maria Magdalenas kyrkoarkiv, men den från 1820 upplyser om att kakelugnsmakare Magnus Westerblad kommit inflyttad tillsammans med hustru från Jacobs församling år 1821. Han hade under perioden 1798-1804 gått i lära hos Johan Öhman i Stockholm3). Denne Magnus Westerblad, vilken var född den 10/12 1782 i Småland, blir därefter mästare vid verkstaden som sysselsatte ungefär fyra gesäller och lika många lärlingar. Kakelugnsmakare Magnus Westerblad avled dock redan den 24/12 1828. 
Verksamheten drevs sedan vidare av änkan Christina Westerblad med hjälp av verksgesäll Anders Fredrik Sandgren, som tidigare varit hos Joseph Öfverberg i Klara församling, samt övriga gesäller och lärlingar. Enligt mantalslängd för 1830 fanns detta år vid verkstaden förutom verksgesäll Sandgren ytterligare tre gesäller och en lärling.
Annons i Aftonbladet 1834
Efter något år tituleras Anders Fredrik Sandgren, född 1/9 1805, som kakelugnsmakare, och arrenderar då troligtvis verkstaden av änkan Westerblad. Sandgren hade gått i lära hos Magnus Westerblad under perioden 1821-243)   
1835 fanns ytterligare en kakelugnsmakare vid Ormen större nr.1 (nytt nr. 52), nämligen Carl Petter Leander, vilken tidigare varit mästare vid kvarteret Östergöthland nr 11-15 i Maria Södra. Året efter är Leander mästare vid verkstaden sedan Sandgren övertagit Leanders verkstad vid kvarteret Östergöthland nr 11-15. Kakelugnsmakare Carl Leander avled den 14/1 1840 och samma år avled även Christina Westerblad. Därmed verkar kakelugnsmakeriverksamheten vid Ormen större nr 1 (52) ha upphört.
Till kvarteret Östergöthland nr 73 i Maria Magdalena församling kom kakelugnsmakare Johan Ambrosius Wallander år 1796. I 1800 års mantalslängd uppges Wallanders ålder vara 37 år, och i hushållet fanns förutom hustru och två barn även tre gesäller och två lärgossar. I 1810 års längd har arbetsfolket minskat till två gesäller, en lärling och en arbetskarl. Kakelugnsmakare Johan A. Wallander avled den 23/8 1815 genom drunkning, och därefter drevs verksamheten vidare av änkan. I 1820 års mantalslängd har numreringen av fastigheten ändrats till Östergöthland nr 11(Återvändsgränd), och till sin hjälp vid verkstaden har kakelugnsmakareänkan Christina Wallander två gesäller och en lärling. Något år in på 1820-talet har dock Christina Wallander och hennes arbetsfolk lämnat fastigheten vid kv. Östergöthland nr 11.
Därefter blev det troligtvis uppehåll i kakelugnsmakeriverksamheten vid denna adress fram till 1828 då kakelugnsmakarmästare Carl Petter Leander kom ditflyttad från Klara församling där han varit gesäll hos Joseph Öfverberg. Leander, som var född den 31/7 1803 i Umeå, hade gått i lära hos Lars Nordin i denna stad under perioden 1819-223). Verksamheten vid verkstaden drevs mestadels med hjälp av tre gesäller och någon lärling fram till omkring 1834 då Leander gjorde en kort visit vid Ladugårdsland Övre för att året därefter efterträda Anders Fredrik Sandgren vid kv. Ormen större nr 1.
Anders Fredrik Sandgren efterträdde i sin tur samtidigt Leander vid kv. Östergöthland nr 11-15 (Återvändsgränd 19). I 1835 års mantalslängd finns det angivet fyra gesäller och fyra lärlingar i tjänst hos Sandgren, och i 1840 års är antalet fem gesäller och sex lärlingar. Kakelugnsmakare Anders Fredrik Sandgren avled den 6/5 1840. Under följande år drevs verksamheten av Sandgrens änka med hjälp av gesäller och lärlingar.
Kring 1842 kom kakelugnsmakare Fredric Anton Nicolaus Focke inflyttande tillsammans med hustru och barn från Uppsala och arrenderade då troligtvis verkstaden av änkan under några år. Anton Focke hade under de första åren till sin hjälp fyra gesäller och någon lärling. Nu blev han inte så långvarig på platsen, redan omkring 1846 bosatte sig familjen vid kvarteret Hagen nr 1:8 (Gröna gatan nr 9) i samma församling.
Annonsen publicerad i Aftonbladet 1842
Som ersättare till Focke kom 1846 Henric Wilhelm Broms, född den 28/2 1823 i Vaxholm, inflyttande från Katarina församling där han varit gesäll hos J E Björkvall. Förmodligen arrenderade även Henric Broms verkstaden av änkan Fredrika Sandgren, eftersom hon då fortfarande var ägare till fastigheten. Enligt mantalslängd för år 1850 hade Broms då tre gesäller och två lärlingar till sin hjälp. 
Efter att Fredrika Sandgren avlidit 1853 flyttade familjen Broms till kvarteret Saturnus nr 8 (nytt nr 15) i Maria Magdalena församling. Osäkert dock vilken form av verksamhet som Broms därefter bedrev. Hos familjen var i varje fall under några år en lärling boende, vilken för övrigt var en son till A.F. och Fredrika Sandgren. I slutet av 1850-talet blev familjen Broms bosatta vid kvarteret Mullvaden Första nr 2:7 (nytt nr 43:2), men där fanns inget ytterligare ”kakelfolk”. Kakelugnsmakaremästaren Henrik Wilhelm Broms avled den 13/12 1860.
Ny mästare vid kv. Östergöthland nr 11 (Återvändsgränd 19) efter Broms blev Johan Gabriel Dahlgren, född den 14/2 1828, vilken kom dit omkring 1856. Johan Dahlgren hade tidigare under något år varit kakelugnsmakare i kvarteret Hagen, och därifrån följde även hans lärlingar med till denna verkstad. Under det första året arrenderade Dahlgren troligtvis kakelugnsmakeriet av Sandgrens söner, men därefter uppges han vara ägare till fastigheten. Då har han tidvis två gesäller och fyra lärlingar till sin hjälp. I slutet av 1850-talet har Johan Dahlgren sålt Östergöthland nr 11, och därmed torde det ha varit slut på verksamheten vid denna verkstad.

Hornsgatan norrut kring sekelskiftet 1900. Bildkälla: Stockholms Stadsarkiv

I stället blir Johan G. Dahlgren ägare till fastigheten vid kvarteret Ufven Större nr 2 (Hornsgatan nr 70) i Maria Norra, och bosätter sig där tillsammans med bl.a. fem lärlingar och två arbetare. Dessutom skall enligt 1860 års mantalslängd ytterligare fyra arbetare detta år finnas i tjänst hos Dahlgren. Som boende i fastigheten fanns då även dess tidigare ägare, kakelugnsmakare C G Andersson, men om han hade något med Dahlgrens verksamhet att göra är oklart. 
Denne Andersson hade tidigare ansvarat för arbetena vid Westmans/Skinnarvikens kakelfabrik1), och han kom senare att arbeta vid Åkerlinds kakelfabrik. En titt i Kommerskollegiums fabriksberättelser angående antalet anställda hos Johan Gabriel Dahlgren under några olika år visar detta: 1855 -1 gesäll, 2 lärlingar, 3 arb. 1859 - 2 gesäller, 1 lärling. 1863 - 2 lärlingar, 3 arb.
Enligt 1862 års mantalslängd hade Dahlgren då tre gesäller och fyra arbetare i sin tjänst, medan det två år senare endast fanns kvar en dräng. Dahlgren hade då även sålt fastigheten och hyrde sin bostad.
Året efter har kakelugnsmakare Johan G Dahlgren bosatt sig vid kvarteret Wattumannen nr 1 (St. Paulsgatan nr 27) i Maria Södra. Inget arbetsfolk finns där antecknade hos honom. Omkring 1868 har han flyttat vidare och återfinns då återigen vid kvarteret Östergöthland och denna gång vid gård nr 12-13 (Ragvaldsgatan 21) som ägdes av hans mor. Där blev han sedan mantalsskriven fram till sin död 1880, men om han däremot var bosatt där under hela denna period är osäkert.
Fredric Anton Nicolaus Focke, som var född den 13/12 1811 i Hamburg, flyttade som tidigare nämnts från kvarteret Östergöthland till kvarteret Hagen nr 1:8 (Gröna gatan nr 9) i Maria Magdalena församling omkring år 1846. Hos familjen bodde även en ”arbetsgosse”, och vid adressen fanns också två kakelugnsmakarearbetare vilka troligtvis arbetade åt Focke. Kakelugnsmakare Anton Focke avled den 1/7 1851, och då fanns det tre kakelugnsmakarearbetare boende hos familjen. Möjligen bedrev Johan Gabriel Dahlgren därefter verksamhet där under några år och fram till omkring 1856. I varje fall var han bosatt i en närliggande fastighet, och vid nr 1:8 fanns kakelugnsmakargesäller och arbetare boende under åren vid 1850-talets mitt.
1857 kom kakelugnsmakargesällen Jonas Stockberg ditflyttade tillsammans med hustru och blir den nye mästaren vid kv. Hagen nr 1:8. Stockberg hade tidigare varit gesäll hos änkan A C Widegren i Adolf Fredriks församling. Kakelugnsmakaremästare Jonas Stockberg, som var född den 10/9 1814, hade vid 1860 års mantalsskrivning två gesäller och en lärling i sin tjänst och två år senare tre gesäller samt två lärlingar. Kommerskollegiums fabriksberättelser anger för år 1859 antalet arbetsfolk till två gesäller, två lärlingar och en arbetare samt för 1863 en gesäll, två lärlingar och en arbetare. Från 1865 finns dock antecknat i mantalslängden att han inte driver någon rörelse. Stockberg ägde sedan tidigare en fastighet vid kvarteret Glasbruket Östra nr 16-17 ((Lilla Glasbruksgatan nr 18) i Katarina församling, och dit flyttade han och hans hustru omkring 1866. Kakelugnsmakaremästare Jonas Stockberg avled den 4/8 1870.

Övriga församlingar
Johan Eric Björkner hade gått i lära hos Zacharias Öfverman under åren 1820-253) och var gesäll hos E W Söderlund i Adolf Fredriks församling innan han blev mästare 18343). Samma år bosatte han sig vid kvarteret Nederland nr 9 (Götgatan 42) Katarina församling tillsamman med hustru och barn. Kakelugnsmakaremästare Johan Eric Björkner, vilken var född den 26/10 1804, hade enligt mantalslängd för år 1835 då två lärlingar boende hos sig. Nu blev vistelsen där inte så långvarig, för redan 1836 återvände familjen till Adolf Fredriks församling. 

Tyvärr har det inte varit möjligt att lokalisera Björkner med familj närmare i församlingen, men år 1838 var dom bosatta i kvarteret Sjöråen. Inte heller här har det gått att få fram i vilken utsträckning han bedrev sitt yrke. 1840 är familjen Björkner återigen mantalsskrivna i Katarina församling, och nu vid kvarteret Tjurberget större nr 14 (Pihlgränd nr 6) i Katarina församling. Inte heller då blir dom långvariga i denna församling, utan 1842 är det dags att slå sig ner i Storkyrkoförsamlingen. Vid 1845 års mantalsskrivning återfinns familjen boende i Ladugårdsland Nedre (Hedvig Eleonoras församling), kvarteret Styrman nr 22-23-24, och där avled kakelugnsmakaremästare Johan Eric Björkner den 2/4 1845.

Stenkärlsfabriker
Vid kvarteret Bergsklippan nr 10, senare benämnd nr 2, i Kungsholms församling fanns enligt mantalslängden för år 1810 en lerkärlsfabrik ägd av grosshandlare Groth. Möjligtvis fanns verksamheten även före detta år. Verkmästare Peter Zetterberg som var boende vid fastigheten från omkring 1810 bör ha varit den som ansvarade för tillverkningen vid fabriken.
Enligt 1812 års husförhörslängd blev brukspatron Jacob Zethraeus bosatt vid fastigheten tillsammans med sin familj omkring 1812, och då även ägare till densamma samt troligtvis då också ägare till fabriken. Under detta år fanns förutom verkmästare Zetterberg endast en gesäll och en lärling bosatta vid Bergsklippan Mindre nr 2, medan det året efter var cirka tre gesäller och fem lärlingar där. Dessutom fanns ett tiotal manliga och kvinnliga arbetare boende vid denna adress samt på andra platser i församlingen. Verkmästare Zetterberg var tämligen gammal, och år 1819 hade han blivit ersatt av den tidigare gesällen Carl Fredrik Schmidt.
I 1820 års mantalslängd har Zethraeus, som var född 1770, fått titlarna stadsmäklare och sockerformsfabrikör, och vid lerkärlsfabriken fanns två gesäller tre lärlingar samt cirka sju arbetare. Stadsmäklare och stenkärlsfabrikör Jacob Zethraeus avled den 29/1 1832, och därefter drev änkan verksamheten som då benämndes stenkärlsfabrik.
Vid 1835 års mantalsskrivning bestod arbetsstyrkan vid fabriken av två gesäller, fyra lärlingar, en arbetare, tre dagakvinnor och tre dagakarlar, men året efter hade änkan Zethraeus med barn och arbetsfolk enligt detta års husförhörslängd lämnat Bergsklippan Mindre. Därefter har det inte gått att se några tecken på fortsatt lerkärls-/stenkärlsverksamhet vid denna adress.
Kommerskollegiums fabriksberättelser ger följande upplysningar angående personalens antal samt i något fall vad som tillverkades vid fabriken under dessa år: 1815 – 1 verkmästare, 4 gesäller, 4 lärlingar. 1822 – 1 verkmästare, 1 gesäll, 2 lärlingar. Sockerformar, kakel och stenkäril. 1829 – 7 arbetare. 1833 – 14 arbetare. 1835 är enligt fabriksberättelserna det sista år som det fanns anställda vid fabriken som då ägdes av Zethraeus änka. Arbetarnas antal var detta år fem stycken. Under de följande åren benämns stenkärlsfabriken som nedlagt. 
Vianden och Cederblad påkallar uppmärksamhet för sin nystartade rörelse.
1838 lämnade Pehr (Peter) Josef Vianden, född i Tyskland den 28/9 1798, sin tjänst som verkmästare vid Gustavsbergs porslinsfabrik och bosatte sig vid kvarteret Dykärret mindre nr 2 (Fatburs Brunnsgatan 6) i Maria Magdalena församling tillsammans med sin familj. Ungefär samtidigt lämnade gravören Erik Axel Cederblad med fru och barn Katarina församling för att även de bosätta sig vid Dykärret nr 2. 
Cederblad, som var född den 25/1 1798, hade tidigare varit bosatt i Värmdö och troligtvis varit arbetskamrat med Vianden vid Gustavsberg. 1838 startade de två en stenkärlsfabrik under namnet Vianden & Cederblad vid kvarteret Dykärret mindre. Enligt mantalslängden för 1840 fanns det detta år sju arbetare och en lärling vid fabriken.
Ungefär ett år senare lämnar dock Vianden kompanjonskapet och bosätter sig i Adolf Fredrik församling med sin stora familj. Där startade han också upp en stenkärlstillverkning. Återkommer med mer om detta. I Kommerskollegiums fabriksberättelser står Vianden som ägare till fabriken under åren 1840 och 1841. Antalet anställda var då enligt dessa berättelser sju arbetare och två barn resp. nio arbetare och två barn. Därefter står Cederblad upptagen som ägare och med följande antal anställda: 1842 – 9 arb. 1843 – 15 arb. 1844 – 8 arb.
I samband med att Cederblad flyttade från Katarina församling till kvarteret Dykärret, så gjorde styrman Johan Christian Rudolf Ambrosiani detsamma. Från 1844 började Ambrosiani, vilken var född den 15/2 1810 i Malmö, att arrendera stenkärlsfabriken av Cederblad. Vid fabriken fanns 1845, enligt detta års mantalslängd, tre arbetare samt två lärlingar. Den 1/3 1845 avled stenkärlsfabrikör Erik Axel Cederblad, och omkring ett år senare lämnade Johan Christian Ambrosiani med familj kvarteret Dykärret. Därefter verkar stenkärlsfabrikationen där ha upphört.
Eftersom flyttningslängd för denna period saknas i Maria Magdalena församlings kyrkoarkiv har det inte varit möjligt att följa familjen Ambrosiani, men i varje fall från 1847 fanns de bosatta i finska Nagu, och sedan i Björneborg. Därifrån flyttar de ungefär 1851 till Solna och gården Stenbrottet. 1853 blir Ambrosiani boende i Adolf Fredrik församling, men om han där driver någon verksamhet är oklart. Han tituleras omväxlande f.d. fabrikör och styrman, så troligtvis har hans period som stenkärlstillverkare då upphört. Möjligen gjorde den det redan vid flytten från kvarteret Dykärret. F.d. fayancefabrikören, styrmannen och tillsynsmannen Johan Christian Rudolf Ambrosiani avled i Katarina församling den 27/4 1858.
Som tidigare nämnts så lämnade Pehr Josef Vianden kompanjonskapet med Eric Cederblad vid kvarteret Dykärret i Maria Magdalena församling för att tillsammans med familjen bosätta sig i Adolf Fredrik församling. Vid kvarteret Grufdrängen nr 2 (Stora Gråbergsgatan 21) slog sig Vianden ner, och där verkar han också ha startat en stenkärlsfabrik. 
Annons från Viandens fabrik publicerad i Aftonbladet 1850
Husförhörslängden ger inga upplysningar om ev. anställda under de första åren, förutom då möjligtvis den äldsta sonen.1845 skall det dock ha funnits två fabriksarbetare boende hos familjen, och mantalslängden för detta år ger upplysningar om ytterligare två fabriksarbetare samt två kakelugnsmakare, vilka var bosatta på annan plats i staden men i tjänst hos Vianden.
Från omkring 1850 verkar dock Vianden ha drivit verksamheten enbart med hjälp av sönerna och någon lärling. Stenkärlsfabrikör Per Josef Vianden avled den 4/4 1856, och därefter drevs verksamheten av änkan under några år med hjälp av två söner och en lärling.
Från år 1859 har krukmakare Öijerstedt bosatt sig vid denna adress och tagit över verkstaden. Under det första året fanns två av bröderna Vianden anställda av Öijerstedt, men de båda kommer senare att vara verksamma i Gävle och efter det även driva en ”fayancefabrik” i Sundsvall. Kommerskollegiums uppgifter angående antal arbetare hos Vianden är dessa: 1842,-43 – 1 arb. 1844 – 3 arb. 1845 – 4 arb. Öijerstedts verksamhet vid kvarteret Grufdrängen nr 2 finns beskriven på annan plats i dokumentationen.

1)  Margareta Cramér  ”Den verkliga kakelugnen”. 1991.
2)  Susanna Scherman  ”Den svenska kakelugnen”. 2007.
3)  Ellen Raphael  ”Kakelugnsmakare och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846”. Ingår i Personhistorisk tidskrift från 1914.
4)  Jan Gerber  ”Kakelugnsmakarna Öfverberg”. Ingår i årsskriften Kulturen från 1971.
5)  Svenska kulturbilder, första utg., band 5 (del IX och X), sid 160, 162.

Dokumentation: Bengt Hansén, Östersund © 2014   Kontakt: bengt@signaturer.se

 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012