Tillinge Fayence- och Terracottafabrik 1858-1867

Under många år har namnet "Tillinge" förknippats med en Småländsk fajansfabrik grundad 1858 och nerlagd 1925, men förhållandet är mer komplicerat än så. Historien börjar med att Bornholmaren Henrik Lorentzen Hammer beslutar att starta "Bornholmsk" keramiktillverkning i Sverige. Till sin hjälp har han Carl Erasmus Dam, Jacob Jensen Westh och Lars Jörgensen, samtliga från Bornholm, dessutom ingår konsul Deurell från Oskarshamn och Lagmannen Berg på Rånäs i företaget.
Den 17 september 1858 grundar de bolaget Tillinge Fayence- och Terracottafabrik. Där startar de tillverkning av nytto-, prydnads- och hushållsprodukter utifrån modeller som Carl Dam medfört från Bornholm. Den gula leran som användes vid fabriken hämtades också från Bornholm. Glasyren på föremålen var klar transparent eller med en färgsättning som kallades majolika. Vissa föremål målades bara med oljefärg, det var framförallt sparbössor och leksaker. Tillverkningen gick bra redan från början och vid Göteborgsutställningen 1860 erhöll Carl Dam en hedrande Silvermedalj för "Westervik & Tillinges Fayence- och Terracottaarbeten". Medaljen följdes senare av fler bl.a. i Hamburg 1863 och i Stockholm 1866.
I början av 1860-talet funderade ägarna på en utvidgning av verksamheten och två år senare 1863, uppfördes en filialfabrik i Oskarshamn. I Oskarshamn skulle kommunikationerna vara bättre vilket i sin tur skulle leda till en mer omfattande försäljning.
Det visade sig snart att Oskarshamnsfabriken var bättre i alla avseenden och under 1867 kom beslutet att fabriken i Tillinge skulle läggas ner och att all tillverkning skulle förläggas till den nya fabriken i Oskarshamn. I december 1867 var flytten fullbordad och kort därefter läggs Tillinge Fayence och Terracottafabrik ner. Fabriksbyggnaden utbjuds till försäljning.
Under våren 1868 är fabriken i Tillinge såld. Därefter etableras en Jästfabrik med tillhörande brännvinsbränneri i lokalerna, allt under styre av stadens pampar. Viss turbulens uppstod då tidningstryckeriet "Primo" som fanns i samma byggnad började skriva nedsättande artiklar om brännvinstillverkningen. Det gillade inte pamparna så kontraktet sades upp och tryckeriet kastades ut. Den sista tiden användes fabrikslokalerna till bostäder åt fattiga änkor. Byggnaden revs 1925.

Vid Tillinge Fayence- och Terracottafabrik användes två olika stämplar, "T.F" och "Tillinge Fabrik". Man ska också komma ihåg att föremålen ibland kunde lämna fabriken helt ostämplade.

Soppterrin med blomdekor Askfat med målad dekor Sandströare Sparbössa, målad dekor
Oskarshamns Fajansfabrik 1863-1874

Oskarshamns Fajansfabrik                                                                                                                                 Foto: Oskarshamns Bildarkiv

Artikel i Kalmar Tidning 1868

Oskarshamnsfabriken blev en god affär och snart var den större än fabriken i Tillinge. Detta medförde att tillverkningen successivt flyttades från Tillinge till Oskarshamn. Splitringen av verksamheten visade sig vara både oekonomisk och opraktisk vilket leder till att Tillinge Fayence- och Terracottafabrik såsmåningom läggs ner.
Hammer hamnade snart i skuld till de andra ägarna och blev tvungen att avstå sin del i Oskarshamnsfabriken. Han lämnar Oskarshamn 1865 och startar istället Tillinge Nya Fabrik tillsammans med några vänner och släktingar. Hammers del i Oskarshamnsfabriken övertas då av repslagerifabrikör H. Hoffman. Straxt därefter lämnar också Ancker fabriken, dennes del övertas då av Carl Dam som därmed står som huvudägare till fajansfabriken.
1867 när Deurell går i konkurs och fabriken i Tillinge avvecklats, väljer Dam att flytta till Oskarshamn. Men det uppstår snart problem då det visar sig att staden har planer på att bygga en järnväg rakt över fabriksmarken. Carl Dam anar oråd och erbjuder Hoffman att köpa de resterande andelarna i fabriken för 6.000 Rdr. Hoffman accepterar och från 1873 står han som ensam ägare till fabriken. Dam lämnar Oskarshamn och flyttar Boda där han avser att starta ny tillverkning. För Hoffman går det sämre, han tvingas lägga ner fabriken redan efter ett år och från 1874 är marken tillgänglig för byggandet av järnvägsspår.

Två olika stämplar användes vid Oskarshamnsfabriken. Det var "Oskarshamns Fabrik" eller "O-F" och vad man vet så användes dessa stämplar parallellt med varandra.

    
Gallerfat Sparbössa Päron, målad Puddingform Mugg / Sejdel
Boda Fayence och Terracottafabrik 1873-1928
                                      Boda Fayence och Terracottafabrik                   Foto: Privat  Carl Erasmus Dam 1835-1912
C.E Dam lämnar Oskarshamn 1873 och flyttar till Boda i Ålems socken. Där startar han Boda Fayence och Terracottafabrik, eller Firma Carl Dam som den egentligen hette. Den tillverkning som upptas är i stort sett den samma som fanns i Tillinge och Oskarshamn. Han gjorde förvisso en del förbättringar och skapade nya modeller, men fortsatte också tillverka enkla varianter av konstgods som t.ex. lergökar och de populära sparbössorna i form av Äpplen, Päron, Hundar, Katter och Ankor. Sparbössorna gjordes i både glaserade och målade varianter medan lergöken nästan alltid var oglaserad.
Adolf Dam
Adolf Dam
I maj 1895 överlåter Carl Dam hela verksamheten till sin äldste son Hans Adolf Christian Dam. Denne fortsätter driften under namnet "Adolf Dam" fram till sin död 1922. Efter Adolfs död fortsätter dottern Juliana driften i ytterligare 6 år och hon har god hjälp av fabrikens verkmästare Anton Olsson. 1928 utarrenderas Bodafabriken till Gabriel Burmeister. Han fortsätter driften fram till maj 1932 då fabriken i Timmernabben delvis förstörs i en brand och all tillverkning stoppas.
I samband med branden i Timmernabben och det faktum att hans arrendekontrakt i Boda löpte ut, så lämnar Burmeister Bodafabriken. Dottern Juliana måste då försöka hitta en ny arrendator eller köpare till fabriken. Juliana lyckas inte hitta några intressenter och därmed tvingas hon lägga ner fabriken. Det faktum att hon var sjuklig kan naturligtvis ha påverkat beslutet om fabrikens upphörande. Hon avled bara några månader senare i maj 1932, då var hon bara 49 år gammal. Enligt uppgift så arbetade ca 15 personer vid fabriken, bland dem fanns bröderna Pehr Alfred och Johan August Rosén som lämnade Boda 1875 och flyttade till Nybro där de grundade Nybro Fajansfabrik. Carl Dam avlider på Pingstdagen 1912, 77 år gammal.

Vid Bodafabriken var man mycket dåliga på att stämpla sitt gods. Hushållsgodset stämplades nästan aldrig och Sparbössorna inte alls. När de väl valde att stämpla godset så användes stämpeln "B.F". Namnet "Boda" har också använts som märkning vid något tillfälle, men just den märkningen är mycket sällsynt.
Sparbössa Anka, målad dekor Liten Terrin (leksak) Gallerfat Kruka
Tallrik, målad dekor Fat, målad dekor Syltkruka Mjölkskål, målad dekor
Leksakskopp med fat Tekanna, leksak Mindre skål Sparbössa Katt, målad dekor
Boda under Gabriel Burmeister 1928-1932
1928, sex år efter Adolf Dams död läggs verksamheten i Boda ner. Gabriel Burmeister som 1925 köpt konkursboet efter Tillinge Fajansfabrik väljer att arrendera fabriken i Boda under åren 1928-1932. Han fortsätter med tillverkning av prydnads, nytto- och vanligt hushållsgods enligt Bodas modeller och använder samma formar och samma glasyr. Det är därför ingen skillnad på Bodas och Burmeisters produktion vid fabriken under dessa år, annat än signeringen. Efter Gabriels övertagande signeras godset med Burmeisters kända signatur - ett krönt "G", ibland tillsammans med djupstämpeln "BF".
Gallerfat tillverkat vid Boda under perioden 1928-1932. Godset stämplades med Gabriel Burmeisters signatur, ett krönt G, ibland också med djupstämpel B.F. Det ljusa fatet är signerat både "G" och "BF", medan det mörkare bara har ett "G".
Tillinge Nya Fabrik 1866-1925
                                                   Tillinge Nya Fabrik med Kvarnen och fabriksbyggnaderna.                               Foto: Privat 
Efter Tillinge Fayence och Terrakottafabrik och den korta perioden i Oskarshamn, startar Henrik Lorentzen Hammer en ny fabrik i Timmernabben 1866 tillsammans med P.G.A. Kofoed. Verksamheten kompletteras med en försäljningsbutik i Mönsterås. Fabrikens styrelse består av Henrik Hammer, Botilde och P.G.A. Kofoed, Sven Ohlsson och Ida Jörgensen. Företagets startkapital var 9.000 kr fördelat på 6 andelar á 1.500 kr.
Mycket av den erfarenhet Henrik hade från den första Tillingefabriken följer med till den nya fabriken, de fortsätter också att hämta sin lera från Bornholm. Tillverkningen består av nytto- och hushållsföremål enligt samma modeller som vid tidigare fabriker. Det är också vid denna fabrik de börjar använda den mörkt rinnande glasyr som så starkt förknippas med Tillingeföremål, "Mahognilik Emalj" som den kallades.
Harald Hammer
Henrik L. Hammer
Hammer som var både religiös och nykterist, engagerar sig mer och mer i andra projekt på ålderns höst. 1885 bygger han en stor lokal i anslutning till fabriken vilken han upplåter hyresfritt till sina vänner i "Godtemplares avdelning i Kalmar". I juni 1888 kan man läsa att fabrikens styrelse då består av Henrik Hammer och Ida Jörgensen från Tillinge, Botilde Kofoed från Gisslemåla och Sven Olsson från Timmernabben. Tillverkningen fortsätter därefter till den 7 mars 1891 då företaget återigen ombildas och ny styrelse utses.
Tillinge Handelsförening AB
1891 skickar Henrik Hammer in en anmälan till Handelsregistret om bildandet av Tillinge Handelsförening AB. Som ägare till det nya företaget står Henrik Hammer Ålem (firmatecknare), Sven Jonsson Löfö, Albert Emil Olsson, Anders Petter Green och Fredrik Nicolaus Olsson, alla från Timmernabben. 
Företaget går till en början bra, men när de kommer in på 1900-talet börjar problem uppstå, främst av ekonomisk art. Detta gör att fabrikens utveckling stannar av och den 17 februari 1906 läggs tillverkningen ner. Henrik Hammer dör 10 februari 1910. 
Det brevhuvud/logotyp som användes vid Tillinge Fayencefabrik 1910-1924 (f.d. Tillinge Nya Fabrik)
Tillinge Fayencefabrik
Harald Leonard Hammer, född 1875 och son till Henrik tar över fabriken och gör ett försök att få fart på tillverkningen igen. Den 20 oktober 1910 grundar han Tillinge Fayencefabrik med förhoppning om att kunna fortsätta verksamheten i sin fars fotspår. Men ekonomin är redan från början ansträngd och försöket vara endast i fem år. 1915 tvingas han att lägga ner fabriken.
1917 arrenderar Theodor Henrik Powel fabriken och gör ett försök att starta upp driften igen. Han lyckas bara hålla igång produktionen under två år och 1919 är det slut för hans del. Efter Powel görs ett sista tappert försök, detta genom att ombilda företaget till Aktiebolag. Kapitalet som satsas är dock inte tillräckligt och fabriken begärs i konkurs sommaren 1924. Fabriken säljs till Gabriel Burmeister 1925 och därmed är epoken Tillinge över. Tillinge Fajansfabrik blir istället Gabrielverken.
Enligt uppgift var det aldrig fler än 30 personer som arbetade vid fabriken. Godset stämplades först "TnF" 1865-1888, för att sedan ändras till "Tillinge" i rund stil 1888-1906 och 1910-1915. Sista delen av fabrikens verksamhetstid 1917-1924 signerades godset med ristad rak signatur "Tillinge".
Första annonsen från Tillinge Nya Fabrik, publicerad i februari 1866.

Vid denna fabrik användes 3 olika stämplar. "TnF" för Tillinge Nya Fabrik, "Tillinge" i svagt rundad stil för Tillinge Nya Fabrik, Tillinge Handelsförening AB och Tillinge Fayencefabrik. Den sista och ristade signaturen användes under T.H. Powels och hans efterträdare perioden 1917-24.

1866-1888 1888-1906 / 1910-1915 Tillinge 1917-1924

Uppläggningsfat Spottskål / Spottkopp Tillbringare Lövfat / Assiett
Tekanna Sparbössa Katt Sparbössa Katt Chokladkanna
Kaffekanna Mjölkskål Pastejform Vas
Blomkruka Kopp och kanna, leksaker Syltkruka Sejdel

Priskurant Tillinge Fayencefabrik  300 kb

Gabrielverken 1925-
Gabriel Burmeister 1886-1946 studerade på Tekniska skolan 1905-06, därefter till Frankrike och Tyskland för att sedan avsluta hos Axel Tallberg i Stockholm. Han startar sin karriär som keramiker med en liten verkstad i Vittinge 1920 tillsammans med Edvin Ollers och Harald Östergren. Efter utflykter till Upsala Ekeby och Bo Fajans så köper han 1925 Tillinge Fajansfabrik (f.d. Tillinge Nya Fabrik). Det blir startskottet för AB Gabriel Fajans Verken och slutet för Tillinge Fajansfabrik. 
Gabriel Burmeister
Redan från början koncentrerade de sig på att fortsätta med fajanstillverkning och behöll den arbetsstyrka som redan fanns på platsen. I inledningsskedet var tillverkningen relativt blygsam, men ökade efterhand. De behöll en del av det modellprogram som använts vid Tillinge Fajansfabrik men skapade också nytt sortiment och nya typer av glasyrer.
De hade en bra period under 1930-40:talet, trots att fabriken under den perioden hunnit brinna ner till grunden vid två tillfällen. Båda gångerna blev den snabbt uppbyggd och större än tidigare. Fabriken är fortfarande i drift och ägs av Burmeisters ättlingar.
Konstnärer och Formgivare: Gabriel Burmeister, S.O. Burmeister, Inge-Gerdh Burmeister, Lars och Tom Burmeister, Arne Asp, Gunilla Ericsson, Marianne Westman, Fifalla Luna Langelund, Gunilla Arvidsson (tidigare Silverhielm), Hjalmar Dahl, Eke Bjerén, Kjell Andersson, Kjell Blomberg, Åke Aronsson och Filippa Eneroth-Nordin.
Bilderna nedan visar bl.a. exempel på hur Burmeister övertog en del av modellerna från Tillinge Nya Fabrik. Det gula lövfatet "Tillinge" återkommer med ny glasyr vid Gabrielverken. Gallerfaten som tillverkades av Burmeister och som är signerade med ett "krönt G", tillverkades endast under den period han arrenderade Bodafabriken. Det tillverkades således inga gallerfat vid Tillingefabriken efter Burmeisters övertagande 1925. Det blå Gallerfatet på bilden är gjort i Boda under perioden 1928-1932 och signerat med ett krönt G. Observera att dessa gallerfat oftast saknar relief i mitten. De övriga föremålen på bilderna är tillverkade på Gabrielverken efter eget modellprogram.
Lövfat Tillinge Nya Fabrik Lövfat Gabrielverken
Gallerfat Boda / Oskarshamn Gallerfat Gabriel (Boda)
Från 1925 Från 1925 Från 1925 Från 1948 Ingegärd Burmeister Från 1958
Beträffande tillverkningen vid de olika fabrikerna
De fyra fabrikerna Tillinge Fayence och Teracottafabrik, Tillinge Nya Fabrik, Boda Fayence och Terracottafabrik samt Oskarshamns Fajansfabrik hade i stort sett hade samma produktion och använde samma lera (den gula Bornholmsleran). Det kan således vara lätt att förväxla föremål från dessa fabriker om de är ostämplade. Glasyren och blandning av lera kan ibland ge vissa ledtrådar. Medaljongdekorationerna i vit piplera skvallrar också om tillverkningsort. Boda och Oskarshamn hade ofta figurala medaljonger medan Tillingefabrikerna mest hade blommor. Det finns inget som tyder på att fabrikörerna bytt föremål med varandra och det som tillverkades vid respektive fabrik är unik för just den fabriken.
Sparbössorna
Många modeller man ser som sparbössor kommer från Engelska förebilder. Likheten mellan Hundsparbössorna och de engelska Staffordshirehundarna är slående. Katterna är bara en annan variant på Hundarna. Sparbössor tillverkades vid alla fyra fabrikerna. Den första fabriken i Tillinge tillverkades sparbössor i form av Ankor, Elefant, Rolig Gubbe samt Hundar. Dessa sparbössor var endast målade, ej glaserade. Bodafabriken tillverkade liknande sparbössor, både glaserade helt gula och målade oglaserade. Tillinge Nya Fabrik gjorde bara glaserade sparbössor. Glasyren är den typiskt mörkt rinnande på gul botten och man gjorde Katter, Hundar, Gubbar, Strutsar, Storkar, Elefanter och Grisar. Sparbössor gjordes också i Oskarshamn, dessutom gjordes en hel del liknande sparbössor vid andra krukmakerier och på Bornholm.
Tillinge Nya Fabrik Tillinge Nya Fabrik Tillinge Nya Fabrik Tillinge Nya Fabrik
(Glaserad) ca 1890 (Glaserad) ca 1890 (Glaserad) ca 1890 (Glaserad) ca 1890
Tillinge Nya Fabrik Tillinge Nya Fabrik Tillinge Fayencefabrik Boda Fayence
(Glaserad) ca 1890 (Glaserad) ca 1890 (Gips, Målad) ca 1910-1924 (Målad) ca 1890
Tillinge / Boda / Oskarshamn Tillinge / Boda / Oskarshamn Tillinge / Boda / Oskarshamn Tillinge / Boda / Oskarshamn
(Målad) 1870-1890 (Målad) 1800-tal (Målad) 1800-tal (Målad) 1800-tal
Hur ser man skillnad på föremålen ?
Alla fyra fabrikerna tillverkade kärl i leksaksformat som t.ex muggar, kannor och koppar. Det tillverkades också leksaksdjur i kompakt lera. De trådflätade kakfaten gjordes vid alla fyra fabrikerna. Boda hade en stor produktion medan Tillinge Nya Fabrik hade en mer begränsad tillverkning. Det som kan skilja föremålen åt, är att Tillinge Nya Fabriks gallerfat kunde vara glesare och hade kupad undersida, medan Bodas var tätare och hade en striktare mer rak undersida.
Öronen på krukor, terriner o.s.v. skiljer sig också åt. Boda och Oskarshamn hade tre kraftiga strängar av lera till sina öron medan Tillinge Nya Fabrik hade tre smala och två tjockare linjer. På raka syltkrukor finns det ränder. Tillinge Nya Fabrik har 3 + 3 ränder på sina krukor, medan Boda har 1 + 3 ränder. På muggar ser det ut att vara tvärt om. Där har Boda 3 + 3 ränder medan Tillinge Nya Fabrik har 1 + 3. Variationer kan troligtvis förekomma.
Glasyren och blandningen av lera skiljer sig också åt. Den grå leran användes främst vid Tillinge Nya Fabrik perioden 1865-1885 samt vid fabriken i Oskarshamn. Rödlera användes vid Bodafabriken under den sista tiden. Vid Tillinge Nya Fabrik användes också gips till vissa föremål, främst då sparbössorna som tillverkades de sista åren före Hammers död 1910.
Öron på föremål från Boda  Öron på föremål från Tillinge  Rak bottenkant på gallerfat  Kupad botten på gallerfat 
och Oskarshamnsfabriken. Nya Fabrik från Boda och Oskarshamn från Tillinge Nya Fabrik.
Enkel tjock rand utan mönster Mönstrad rand och grön linje Mönstrad rand och grön linje Svagt mönstrad rand
Tillinge Nya Fabrik Bodafabriken. Bodafabriken. Bodafabriken.
Exempel på ornament i piplera
Blomgrupp och Prästkragar Blomgrupp utan Prästkragar Enkel Blomma Enkel Blomma
Blomgrupp Figural dekoration Figural dekoration Figural dekoration
I ett brev skriver Harald Hammer följande:
"Trots en del olikheter är det dock för samtliga fyra fabriker fråga om samma slags tillverkning och teknik, och om föremålen är osignerade måste man i detalj känna till varje fabriks särskilda sortiment, modeller och andra karaktäristiska drag för att kunna identifiera de enskilda föremålen. För en aldrig så sakkunnig person, utan detta detaljvetande, är det självfallet omöjligt att avgöra vem som tillverkat vad." Vidare skriver han "Föremål med en jämn gulbrun ton, eller gyllenbrun, beroende på tillsats av annan lera, är säkert Boda"
Glasyren
Den speciella mörka och rinnande glasyren på gul botten är helt enkelt rost. En del fartyg som seglade i det salta havsvattnet gick in till Timmernabben för översyn och när de då låg i hamn så hackade de loss rost från fartygsbottnarna och på så sätt kunde man utvinna järnoxid. Den maldes sedan ner till ett fint pulver som man sedan blandade i glasyren. Rost och glasyr smälte sedan ihop vid bränningen och antog den speciella rinnande brunsvarta färg som så starkt förknippas med Tillingeföremål. Tillinge Nya Fabrik använde denna metod flitigast medan de övriga fabrikerna oftast använde klar eller enfärgad glasyr.
Oglaserade föremål tillverkades endast i begränsad omfattning och då främst vid Boda och den första Tillingefabriken. Bland dessa föremål kan man hitta lergökar och sparbössor bl.a i form av äpplen, päron, hundar, elefanter och andra figurer. Dessa brändes bara en gång för att sedan målas med oljefärg. Det enda föremål som varken glaserades eller målades var lergöken. Den fick behålla sin naturliga färg efter bränningen. Vissa föremål kan också ha en grönfläckig glasering. Den gröna färgen uppstod då man brände föremålen vid för hög temperatur. Denna typ av glasering var vanligast vid Bodafabriken.
Bilderna visar den mörkt rinnande glasyren som kallades " Mahognilik Emalj". Den förekommer oftast på föremål från Tillinge Nya Fabrik. 
Stämplar och märkning
Väldigt ofta så stämplades inte föremålen. Den fabrik som stämplade sitt gods oftast var Tillinge Nya Fabrik och minst stämplade de i Boda. Hushållsgods från Boda var nästan aldrig stämplat. Beträffande siffror i botten på föremålen så användes detta som ett mått på storleken av kärlet. Siffran 1 visar på största modellen, siffran 2 visar på näst största storleken o.s.v. Denna märkning är känd på Tillinge och Bodaföremål.
Beträffande benämningen Tillinge I och Tillinge II
Man kan ibland läsa om fabrikerna som "Tillinge I" och "Tillinge II". Dessa namn används som hänvisning till Tillinge Fayence och Terracottafabrik (Tillinge I) och Tillinge Nya Fabrik (Tillinge II). Man bör nämna att dessa begrepp är skapade i folkmun och har aldrig använts officiellt för att skilja fabrikerna åt. Fabrikerna finns heller inte omnämnda under dessa namn i några dokument från den aktuella tiden.
Arvet från Bornholm
Det är viktigt att komma ihåg att alla de ovannämnda fabrikerna grundades av personer med härkomst från Danmark och Bornholm och att tillverkningen i Sverige blev typiskt "Bornholmsk". Man tog med sig den gula leran, kunskapen om glasyren och olika varianter på föremål till Sverige. Likheten är så påtaglig att ett ostämplat "Tillinge" eller "Bodaföremål" i själva verket kan vara ett föremål tillverkat på Bornholm. Bornholms fabriker hittar du här.
Chokladkanna Pepparbössa Sparbössa Hund Puddingform
Kopior
På Bornholm tillverkades många föremål med grön glasyr men det förekom även tillverkning i Sverige. När det gäller den Svenska tillverkningen så handlar det om kopior av föremål som gjordes vid Tillinge och Boda. Det är främst sparbössor i form av hundar, gubbar, skor och äpplen man kan se ibland. Fabrikerna som tillverkade dessa "kopior" var Bo Fajans och Torsås Fajansfabrik och denna tillverkning startade direkt efter att fabrikerna i Tillinge och Boda upphört att existera. Produktionen pågick från ca 1930 till 1950. Ett bra sätt att känna igen en kopia är att den i regel är mindre än originalet, den är mer kompakt och gjord i mörkare lera.
Kopia från Torsås/Bo Fajans Original Tillinge Nya Fabrik Kopia från Torsås/Bo Fajans Original Tillinge Nya Fabrik
Källor
Huvudsakliga källor till ovanstående information kommer från Kalmar Tidning 1856-1925, personliga noteringar hittade hos Burmeister, Nils Baumgarts forskning kring Carl Erasmus Dams släkt och fajanstillverkning (Joakim Hardell), Bornholms Museum, Karl Hammers skrift om Tillinge, Boda och Oskarshamn samt från Gabrielverken.
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012