Mariebergs Pocellaine Fabrique 1758-1788
Marieberg var från början en obebyggd Kronoegendom vid Mälaren och låg inom Kungsholms församling utanför Stockholm. Tomten donerades till riksrådet Bengt Skytte i mitten av 1600-talet som lät bebygga den. På 1750-talet tillhörde Marieberg kaptenmekanikus Triewalds änka, men såldes senare till ett bolag som 1758, under tandläkare Ehrenreichs ledning, anlade en fabrik för tillverkning av fajans och porslin.
Johan Eberhard Ludvig Ehrenreich, född i Frankfurt 1723, reser till Sverige 1747 på begäran av vår dåvarande kung Fredrik I för att anställas som tandläkare vid hovet. Ehrenreich som då var 24 år gammal, tappade snart intresset för tandläkaryrket och sökte sig istället till Gripsholms Kungsladugård. Där arbetade han framgångsrik med lantbruk under 1750-talet och början av 1760-talet. 1763 anlägger han Kungsholmens Saltpetersjuderi för ”Plantager och Jordwäxter”, något som även ådrog sig Linnés uppmärksamhet.
Reproduktion av kopparstick som visar båtbryggan vid Mariebergs Porslinsfabrik kring 1764 (fabriken i bakgrunden).
Sensommaren 1758 bildar Ehrenreich bolaget Mariebergs Porcellaine Fabrique tillsammans med Carl Fredrik Scheffer, Peter och Bengt Bergius, Anders von Plomgren samt Johan och Claes Grill. Scheffer står inledningsvis för det kapital som behövs för att bygga fabriken och köpa den mark fabriken skall stå på. Några månader senare närmare bestämt den 4 oktober, inleddes byggandet av fabriken på Mariebergs Malmgård. Vid denna tid hade Ehrenreich ännu inte fått sitt privilegiebrev. Det var först i början av 1759 som Kommerskollegium, på kunglig befallning, upprättade detta brev. Där går bl.a. att läsa: "Ehrenreich får fortsätta fabriken till förfärdigande af hvarjehanda äkta så väl som oäkta porsliner och stenkärl med flera dermed gemenskap ägande arbeten, dels af Ehrenreich uppfunna, dels märkeligen förbättrade. I anseende till verkets grannlaga beskaffenhet och den dermed erforderliga tysthet förordnas att denna fabrik, med alla dess ugnar och verkstäder, skall vara frikallad från all slags visitation och att der varande arbetare skola inför Hall- och Manufakturrätten aflägga tysthetsed".
Den 14 maj 1759 och med 130 arbetare anställda på fabriken, tas de första föremålen ut ur ugnarna. Tillverkningen är igång, men lyckan skulle visa sig vara kort. Fabriken som byggdes helt i trä, totalförstörs i en brand bara några månader senare. Ehrenreich var starkt misstänksam och menade att branden var anlagd, något som aldrig kunde bevisas. Efter branden bildar Ehrenreich ett nytt bolag och lyckas skaffa fram de ekonomiska medel som behövs för att bygga upp fabriken igen, denna gång blev det i sten.
År 1760 är tillverkningen återupptagen och de första fajanskärlen bränns. Bland de 300 anställda hittas flera duktiga fajansmålare, bl.a. fransmannen Pierre Berthevin. Under de första två åren låg fabrikens årliga tillverkningsvärde på ca 300,000 kronor och det fanns goda förhoppningar om framtiden. Men 1763 kommer nästa bakslag, landet drabbas av handelskris. Helt plötsligt gick det inte att sälja fabrikens produkter. Kapitalet försvann i samma takt som magasinen fylldes med osålda fajansföremål och när det var dags för aktieutdelning fanns inga pengar att dela ut. Ehrenreich beslutade att istället för pengar skulle aktieägarna få fajansvaror, ett utmärkt sätt att minska varulagret. Flera aktieägare blev på så sätt mer eller mindre fajansförsäljare då de omöjligt kunde använda artiklarna i sina egna hushåll. En aktieägare fick t.ex. ta emot fajansvaror för 18.000 daler.
Fotograf / Bildkälla: Bild 1 och 2 Thomas Adolfsson, Nordiska museet. Bild 3 Thomas Wiedersheim-Paul, Skansen
1766 avgår Johan Ehrenreich som direktör för sitt livsverk och överlämnar fabriken i händerna på Pierre Berthevin. Ehrenreich beslutar sig för att resa tillbaka till Tyskland där han arbetar vid en fajansfabrik under de sista åren av 1760-talet. Han avled bortglömd i Gumbiunen Ostpreussen den 8 januari 1803. Den nya direktören Pierre Berthevin tar hjälp av Frankrikes Ambassadör Louis August Le Tonnelier de Bretul och som föreståndare för tillverkningen utsågs Johan Liljencrantz. Det var också under denna tid som tillverkningen av kakelugnar startade. Antalet kakelugnar som tillverkades vid fabriken var däremot få och det totala antalet ligger endast på något hundratal.
Berthevin försvann från fabriken 1769 genom att rymma till Köpenhamn. Han ersätts då med Henrik Sten från Rörstrand. Sten utökade tillverkningen till att också omfatta flintgods, dessutom började de på inrådan av grosshandlare Thomas Springer i Stockholm att importera stenporslin från England och Frankrike. Stenporslinet såldes sedan i fabrikens försäljningsbodar tillsammans med fabrikens egentillverkade fajanser. Allt gick bra fram till 1772, då hade skuldberget vuxit sig så stort att ägarna tvingades skjuta till mer pengar för att undvika konkurs.
Under flera dagar i mitten av oktober 1779, såldes stora delar av Mariebergs varulager på auktion. Det var allt från ordinärt "porslin" till figurer och emaljmålade föremål i fajans. När fabriken sedan säljs till Rörstrand 1782 slutar Henrik Sten och ersätts med Philip Anders Schirmer. Tillverkningen fortsatte sedan i blygsam skala fram till 1788 då konkurrensen från Ostindiska Kompaniets importporslin skulle visa sig för svår. 1788 beslutar ägarna vid Rörstrand att lägga ner tillverkningen vid Mariebergsfabriken. Byggnaderna användes därefter som tryckeri och kasern åt ryska krigsfångar. Utöver de tidigare nämnda, hade fabriken nära samarbete med konstnären Christian Precht. Han skapade flera ritningar till mönster som sedan användes vid fabriken. 
Anmärkningsvärt är att Mariebergs Porslinsfabrik aldrig redovisade någon vinst under sin 30 åriga historia.
Porslinsstämplar Mariebergs Porcellaine Fabrique

1759-1776 1759 1759-1762 1759-1762 1759-1762 1759-1762

1759-1762 1759-1762 1759-1762 1766-1769 1766-1769 1766-1769
1769-1788 1780 1769-1788 1768-1788 1768-1788 1768-1788
1768-1788 1768-1788 1768-1788 1768-1788 1777-1778 1777-1778

Fajansmålarnas signaturer på porslin från Marieberg

Okänd Okänd Okänd Okänd Okänd Okänd
Okänt årtal Okänt årtal Okänt årtal 1774 1774 1764
Okänd Okänd Okänd Petter Norberg Martherius/Pilman Okänd
1765 ca 1760 1766 - 1764 1760/1767 1760-talet
Okänd Anders G Bratt Beckman/Becker Okänd Okänd Boivie/Berner
1765 1760-tal 1760-tal 1760-tal 1765 1760-tal
 


Googlesök bara på signaturer.se           

Ronnie Gustafsson © 2012