|
|
| Åkerlindska
Kakelfabriken (Kungsholms Kakelfabrik) 1850-1894
|
|
Olof Hjalmar Åkerlind (Kakelin) som föddes i
Vik utanför Vingåker 7 juni 1809, var bondeson
och utbildad
till Apotekare med examen i Stockholm 1835. Samma år flyttar han till Stina Lisa
Westin där han senare blir upptagen som
fosterson. Westin
äger ett Pipbruk samt en mindre verkstad för
kakelugnstillverkning på Kungsholmen i
Stockholm (Kungsholms Kakelfabrik). Några år senare 1840, köper Åkerlind
tomten av Westin för 8000 Rdb och fortsätter
driften av pipbruket och
kakelugnstillverkningen.
|
| Åkerlinds
intresse för
kakelugnstillverkning tar över mer och mer. 1846 får han patent på en
tillverkningsform efter Holländsk förebild som
går ut på att tillverka släta kakel i
kisellera blandad med svavel- eller kolsyrad
kalk. 1848 har han fått sitt
mästarbrev och två år senare 1850, registrerar han
kakelfabriken O.H. Åkerlind & Björkman tillsammans med
Andreas Björkman. Björkman var en fabrikör som
1848 försatts i konkurs i samband företaget
Hoffman & Björkmans
upphörande. |
|
| I
fabriken installeras två stora brännugnar, en
glasyrugn, en vedeldad ångmaskin för
lerslamning och vedsågning m.m. Dessutom
uppfördes ett flertal magasin samt en
modellkammare för visning av fabrikens
produkter. Åkerlind
är mycket driftig vad gäller att göra reklam
för sin tillverkning. Han tar hjälp av duktiga
arkitekter och konstruktörer för att ta fram nya
modeller. Han syns i tidningar och tidskrifter, deltar i
utställningar och erövrar medaljer. |
|
 |
| 1851
kallades fabriken fortfarande för
Kungsholms Kakelfabrik |
|
|
Från början tillverkades endast
vita kakelugnar men under årens lopp utökades
sortimentet till att även bestå av mer
dekorerade praktugnar och totalt gjordes ett hundratal
olika modeller genom åren. 1860 får
Åkerlindska Kakelfabriken en beställning från de
Lettiska myndigheterna. Uppdraget går ut på att sätta
kakelugnar i samtliga stationer utefter floden Daugava,
från huvudstaden Riga till rikets näst största stad Düna
nära den Polska gränsen, en sträcka motsvarande ca 25
mil. |
|
I juli 1860 lastas kakelugnar på Kapten
Anderssons Skonare Anna-Kristina, med följer också folk
från kakelfabriken som skall utföra arbetet. I december
samma år får Åkerlindska Kakelfabriken besök av H.M.K
som med stort intresse begrundar den nya uppfinningen
"Hydropyrometern", ett instrument som
installerats i fabrikens båda brännugnar och som hade
till uppgift att mäta höga temperaturer. |
|
|
|
Åkerlind fick
även under besöket mottaga beröm för sina vitglansiga
och hårda glasyrer, samt för sin behandling av arbetarna
och den ordning som rådde inom den stora fabriken.
|
|
|
|
|
|
Åkerlind
var som sagt en omtänksam man. När de som arbetade vid
fabriken inte lyckades tjäna ihop tillräcklig stor
dagpenning att det räckte till mat för dagen, åtog sig
Åkerlind att bespisa de arbetande familjernas barn. På
1860-talet kunde det handla om upp till 40 barn om dagen.
1860-talet kan också betraktas som fabrikens bästa period,
då hade antalet
anställda ökat till 150 personer. Många av dem bodde inledningsvis på fabrikens
övervåning innan de fick tillgång till bostadshus
i fabrikens närhet. År 1866
får Åkerlind besök av den franske ministern Fournier
och tanken bakom besöket är att utreda
exportmöjligheter av kakelugnar från Åkerlindska
Kakelfabriken till Frankrike. Resultatet av besöket är
okänt. 1869 är företaget på grund av sviktande konjunktur
och sjunkande försäljning konkursmässigt. Åkerlind hamnar på
obestånd och hela verksamheten är i fara. Emellertid så
visar det sig att tillgångarna överstiger skulderna och
konkursen hävs. Tillverkningen fortsätter, men nu under
nygammalt namn - Kungsholms Kakelfabrik.
Åkerlind anar ändå att slutet är nära, mycket på
grund av konkurrensen från Rörstrand som nyligen börjat
tillverka kakelugnar i porslin. |
|
|
|
När Åkerlind säljer
fabriken 1877 fortsätter driften under
ytterligare 17 år, då som aktiebolag under ledning av
disponent Anders G. Engblom. Fabriken byggs ut och moderniseras, framtiden ser allt ljusare
ut och de påbörjade investeringarna
fortsätter till något år in på 1880-talet. Men precis som
Åkerlind befarat klarar de inte av att möta konkurrensen
från de andra fabrikernas kakelugnar i porslin. När
fabriken läggs ner 1894 ägs den av fabrikör Nils Andersson.
Hela fabrikslagret av färdiga och ofärdiga kakelugnar,
formar,
kakelplattor och inventarier säljs genom anbudsförfarande. Försäljningen sker i början av
december 1894 och som köpare av varulagret står C.A.
Petterssons Kakelfabrik. Det som förblir osålt säljs på offentlig
auktion den 11 december samma år. Nils Andersson kommer att
några år senare stå som ägare till C.A. Petterssons
kakelfabrik. |
|
|
|
Olof Åkerlinds frånfälle
|
|
Åkerlind som nu sålt
kakelfabriken, levde ett gott liv och tillbringade ofta
sina kvällar på Operakällaren tillsammans med vännen
och Rådmannen Jeppe Jacobsson. De var stamgäster på
stället och gick populärt under namnen Castor och
Pollux. Men just denna olyckliga kväll den 7 december 1877, hade Åkerlind valt att tillbringat tillsammans med
sin systerdotters f.d. make. De hade haft en glad
kväll tillsammans, en kväll som varade ända fram till
nästa dags morgon. Vid niotiden på morgonen den 8
december påbörjar Åkerlind sin promenad mot hemmet på
Nybrogatan. När han når fram till Lästmakarebacken
råkar han ramla omkull och faller så illa att han
spräcker skallen. Han hittas relativt snart och förs
livlös till hemmet där han under en veckas tid "låg i de allra skönaste fantasier om förtjusande kvinnor och det
muhamedanska paradiset". Olof Åkerlind vaknade
aldrig ur sin koma. Han gick
till den eviga vilan den 15 december 1877 med en
förmögenhet på blygsamma 4.351 kr och 39 öre på sitt
konto. Han var då 68 år fyllda. |
|
|
 |
 |
|
Olof Hjalmar Åkerlind "Kakelin" 1809-1877 |
Annonsen
publicerad rikstäckande i november 1894 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
