Emanuel
Nilsson, krukmakare född i Arvika 1861, gjorde
som så många andra vid denna tid. 1879 gick
han och brodern Jacob ombord på Amerikabåten
för att söka lyckan på andra sidan atlanten.
Väl framkommen bosätter han sig i Ohio där
han också träffar sin blivande hustru
Karolina. Emanuel
hade därefter brevledes kontakter med sin hembygd i
Arvika och blev så småningom övertalad att resa
tillbaka. Anledningen skall ha varit att det fanns stor
efterfrågan på tegel i hembygden och det var något
som krukmakare Emanuel Nilsson med sina kunskaper kunde
slå sig på. Kring
sekelskiftet 1900 reser så Emanuel hem och tar familjen
med sig. De bosätter sig i Sågmon Långvak och en tid
senare startar Emanuel ett tegelbruk på platsen. Senare
övergick han mer och mer till att tillverka små
prydnadssaker som lergökar, katter och andra smådjur.
Han gjorde även en del hushållskeramik som exempelvis
skålar, krukor och andra kärl.
Emanuel
Nilsson
Till sin hjälp hade
han bl.a. sin yngste son Carl. Emanuel
Nilsson som populärt kallades "Målle på
San", avled i granngården Hagen den 19
mars 1952. Hans föremål bär signaturen "E.N.",
"Em.N" eller "E.Nilsson".
Carl
Nilsson
Carl
Nilsson 1896-1985
Carl Vilhelm Nilsson föddes i USA
1896 och följde av naturliga skäl med sina föräldrar
när de återvände till Sverige kring år 1900. Han var
liksom sin far krukmakare och gick också som lärling i faderns
krukmakeri. Perioden 1919-1921 genomgår han en utbildning vid
Slöjdföreningens Skola i Göteborg, därefter
återvänder han till Långvak och tar så småningom
över sin fars verkstad.
Tillverkningen bestod mest av
brukskeramik präglad av Jugendstilen. "Carl på San" som
han oftast kallades, var dessutom en av grundarna till Arvika
Konsthantverksförening. Han slutade med keramik kring
1940 och avled i Sågmon utanför Arvika 1985. Han
signerade sina föremål "CN".
