|
|
| Ellbo
Lerkärlsfabrik 1900-1903 |
|
| Ellbo
Norska Lerkärlsfabrik inrättades år 1900 i de lokaler
som använts av Ellbo Tändsticksfabrik under åren
1860-1894. Byggnaden hade många ägare under åren
1894-1900 men ingen av dem lyckades skapa någon
varaktig verksamhet där. Det hände först när godsägare
Sven Johan August Norén från Göteborg, den 24
februari år 1900, beslutade sig för att starta
lergodstillverkning i lokalerna. Till sin hjälp hade
han styrelseledamöterna Bernhard Severin Hansson,
August Gustaf Hedlund samt supleanten G.E. Blomquist. När Norén avlider 1901 övergår posten
som VD till Bernhard Severin Hansson. |
| Fabriken
var belägen vid herrsätet Holmen vid Bohusstranden i
Lilla Edet och där fanns tillgång till egen ångbåtsbrygga
och järnvägsspår. I fabriken installerades också allt
som behövdes för tillverkningen, bl.a. en brännugn, en ångpanna
och en ångmaskin. |
|
|
|
Fabriksbyggnaderna
i slutet av 1800-talet, strax innan
Lerkärlsfabriken inrättades. |
|
| Tillverkningen
som kom igång under september månad år 1900, bestod
uteslutande av lerkärl som t.ex. fat, syltburkar,
glaserade och oglaserade krukor, skålar, tekannor,
baljor samt pottor m.m. Leran som användes till de
enklare kärlen hämtades i närområdet medan leran
till de finare föremålen köptes in från Norge. 1901
sysselsätter fabriken 15 personer vilka har full
sysselsättning med att täcka de ordrar som inkommer. Försäljningen
som uppgår till ca 40.000 kr/år sker uteslutande i
Sverige. Inledningsvis består hela arbetsstyrkan av
norrmän, men ett år senare är det bara svenskar som
arbetar vid fabriken. |
|
Trots
god orderingång dras fabriken med dålig lönsamhet.
Detta beror främst på att den Norska leran visat sig
vara för dyr. Under år 1902 hålls därför en mängd
extra styrelsemöten där de diskuterar möjligheten att
ändra inriktning på fabrikens produktion. De hittar
ingen bra lösning och beslutet blir istället att bjuda
ut fabriken med tillhörande varulager till
försäljning. Priset är satt till 20.000 kr.
Försäljningen av fabriken misslyckas vilket leder till
att hela varulagret istället säljs på auktion.
Fabriken står därefter obrukad fram till 1910 då den återigen bjuds ut till försäljning. Denna gång
till ett kraftigt reduserat pris. Därmed är också
sagan om Ellbo Norska Lerkärlsfabrik till ända. |
|
|
|
|
