Stämplar och Signaturer

Hugo Elmqvist 1862-1930

Carl Hugo Magnus Elmqvist, skulptör, föddes i Karlshamn den 13 oktober 1862. När Hugo var 3 år gammal flyttade familjen till Ronneby och där tillbringade han också sina ungdomsår. Redan vid 11 års ålder började han arbeta i sin fars snickeri. Där sysslade han mest med att hyvla bräder, men när arbetsdagen var slut stannade Hugo ofta kvar i snickeriet för att snida och lösa mekaniska problem.
Hugo flyttar till Stockholm 1881, där arbetar han som ornamentbildhuggare på dagarna och ägnar sig åt studier vid Tekniska Skolan på kvällarna. Han fick flera utmärkelser under denna period.
År 1888 antogs Hugo som elev vid Konstakademien och 1892 erövrade han den Kungliga Medaljen. Året efter fick han akademiens erkännande för sin staty "Ålderdomen" och 1894 ett resestipendium.

Med hjälp av stipendiet kunde han nu resa ut i Europa. År 1895 tillbringades i Italien där han påbörjar skissandet av det skulpturala konstverket "Gryning" och under perioden 1896-97 fanns han i Paris. Han gör en kort tur till Sverige 1897 innan han återvänder till Italien där han stannat till 1901. Han fortsätter skissandet av statyn "Gryning" som nu beställts av Nationalmuseum i Stockholm och 1902 är statyn färdig att huggas. Han låter inte de Italienska bildhuggarna utföra arbetet som brukligt var, utan skickar istället marmorblocket till Stockholm där han själv utför arbetet.

	Hugo Elmqvist arbetade inte bara i sten och marmor, han gjorde även en hel del skulpturer, byster, statyetter, vaser och skålar i lera, gips och brons. När det gäller bronsgjutning var han inte till freds med de metoder som fanns. Han ansåg att gjutningsmetoden som översatte lera till brons var långt från tillfredställande. Redan 1892 började han fundera på hur metoden skulle kunna förbättras och 1893 satte han sig på skolbänken för teoretiska utbildning i konstgjutning. Han utförde därefter en rad experiment för att hitta bättre metoder än de som redan fanns.
	Experimenten ägde rum i Villa Randinelli på Fiesolehöjden utanför Florenz och pågick i fem år, med undantag för något mindre skulpturarbete i ateljén. Han började med galvanoplastik, men den metoden visade sig vara olämplig, därefter med helformningsprincipen som slutligen skulle visade sig vara den bästa.
	Slutresultatet av hans experiment blev långt bättre än vad han vågat hoppas på, mycket tack vare hustrun Erna. Hennes medverkan vid dessa experiment skulle visa sig vara avgörande och Hugo erkände själv att hon "kraftigt medverkat till det lyckliga slutresultatet". 1902 tar han patent på sin förenklade gjutninsmetod - "Den Elmqvistska Gjutningsmetoden".

Hugo Elmqvist var gift med målarinnan Erna Wichmann och tillsammans fick de döttrarna Helga Elmqvist-Cau och Idina Elmqvist-Christiansen. Han deltog vid flera utställningar och fick bl.a. högsta utmärkelse på utställningen i Bryssel 1906 för sin nya förenklade gjutningsmetod. Bland hans offentliga verk kan nämnas "Ålderdomen", "Drömmen", "Religionen", "Fridlös", "Gryning" och "Ragnar Lodbrok", den sistnämnde på Skansen i Stockholm.
Hugos föremål är signerade "Hugo Elmqvist" eller "H.E-t" ristade i godset, ofta kompletterade med djupstämpel "HEt" i cirkel. Föremålen kan också ha stämpeln "A.B.E.Gj-metod", vilket är en patentstämpel för hans gjutningsmetod. Hugo avlider i Stockholm den 24 februari 1930, 68 år gammal och Erna i Bromma den 18 mars 1966.