Stämplar och Signaturer - Kalmar Kakelfabrik O. Andersson

Kalmar Kakelugnsfabrik 1879 - 1918
Olof Andersson föddes i Ytterhörna Södermanland den 8 december 1833 och utbildade sig till kakelugnsmästare vid C.A. Petterssons Kakelfabrik i Stockholm. Därefter reser han till Oskarshamn där han 1858 grundar Oskarshamns Kakelfabrik. 1862 flyttar han till Karlskrona där han samma år uppför en ny Kakelfabrik på Köpmangatan 24. De kakelugnar han tillverkar är av samma fabrikat och av samma höga kvalité som hos hans läromästare C.A. Pettersson i Stockholm.
Andersson stannar i Karlskrona fram till 1879 då han av utrymmesskäl tvingas lägga ner fabriken. Han har under lång tid sökt möjlighet att bygga ut fabriken, men fastighetsägaren har hela tiden motsatt sig detta. Andersson tröttnar på de trånga lokalerna och flyttar istället verksamheten till Långgatan 77-79 i Kalmar. Där övertar han lokalerna efter ett nedlagt Sockerbruk och startar en ny kakelfabrik. Kvarvarande lager i Karlskrona förvaltas och saluförs av Apotekare J.J. Bolin och under en kort period 1883 agerar även handlare A.J. Larsson återförsäljare av kakelugnar från Kalmar nyanlagda Kakelugnsfabrik.

Vid Kalmarfabriken arbetade 60 personer och de tillverkade ca 1500 kakelugnar per år, vilket gör fabriken till den största i Sverige vid den tiden. År 1880 ändrar han namnet på fabriken, från Kalmar Kakelfabrik till Kalmar Kakelugnsfabrik, detta för att undvika att bli förväxlad med Sandbäcks Kakelfabrik i samma stad. Samma år söker han och får, patent på förbättringar av spiselkakelugnar för arbetarbostäder. Andersson sålde sina kakelugnar i hela norden och den höga kvalitén uppmärksammades av många, en av dem var Greve Sparre vid Kronvall Slott. Sparre blev så imponerad av Anderssons kakelugnar att lät uppföra 18 stycken i sitt slott.


Arbetsstyrkan vid Kalmar Kakelfabrik kring sekelskiftet 1900.	Bildkälla: Kalmar Läns Museum. Foto: Herman Sandberg

År 1889 blir ett prövoår för Olof Andersson. Han anklagas för äktenskapsbrott av sin hustru som drar ärendet till domstol. Hon kräver skilsmässa och tre fjärdedelar av boets tillgångar, inklusive kakelfabriken. För att undvika alltför stora förluster i det fall käromålet skulle gillas, väljer Andersson att stänga fabriken. Under stängningen ser Andersson till att bespisa sina 154 anställda och deras familjer. Med tanke på hur situationen utvecklas åren därefter, får man utgå ifrån att hustrun vinner målet och erhåller en stor del av parets tillgångar.

Flera av Anderssons anställda hade arbetat vid fabriken i många år, bl.a. gesällerna J. Jungblad och J.P. Holmgren som vardera erhöll diplom och 1.000 kronor. Dessutom fick kakelarbetarna David Vidlund, Edvard Andersson och O. Lindström samma summa för lång och trogen tjänst. Uppvaktningen av de troget anställda ägde rum 1890.

Andersson dör utfattig i Kalmar den 23 augusti 1895 och dödsboet försätts i konkurs. Konkursförvaltaren beslutar att Kakelfabriken skall drivas vidare och vid en utställning i Malmö 1896 får fabriken mycket beröm för sina kakelugnar. I en artikel i Arvika Tidning beskrivs kakelugnarna som "tillverkade av en fulländad mästares hand". Från 1897 ägs fabriken av E.A. Eriksson, men den goda tiden lider mot sitt slut. Precis som i alla andra städer så drabbades kakelindustrin hårt då det installerades värmeledningar i husen. Kalmar Kakelugnsfabrik tvingades upphöra med tillverkningen 1918, fabriksbyggnaden såldes därefter till ett Norsk företag som startade tillverkning av torrmjölk i lokalerna.