|
|
Kruk-
och Kakelugnsmakare i Kalmar Län under 17- och 1800-talet |
 |
Kalmar
Stad kring sekelskiftet 1900 |
|
I
Kalmar län har det under åren varit tämligen gott om
kruk- och kakelugnsmakare och då inte bara inne i städerna.
Före 1846 var det ju där och i köpingarna som det, förutom
några undantag, var tillåtet att bedriva bl.a
kruk- och kakelugnsmakarverksamhet. Undantagen verkar
dock ha varit rätt så många i länet. Dessa kruk- och
kakelugnsmakare (mästare) som bedrev en rörelse på
landsbygden måste emellertid vara borgare i någon
stad. Förutom dessa så hade även en del av de större
gårdarna och säterierna tillstånd att bedriva sådan
verksamhet på sina ägor. Exempel på detta är
Slisshult i Tuna socken och Kroka gård i Söderåkra
socken.
|
Benämningarna
krukmakare och kakelugnsmakare berättar inte något
direkt om vad som tillverkades vid hantverkarens
verkstad. Under 1700-talet användes mestadels titeln
krukmakare medan det under 1800-talet blev mer vanligt
att kalla hantverkaren för kakelugnsmakare. Detta
oberoende om det bara tillverkades krukor och annat hushållsgods
i verkstaden eller enbart kakel. Mestadels framställdes
nog båda dessa produkter i samma verkstad och av samma
-makare. Möjligen är det därför som de olika
yrkesbenämningarna har använts om samma person vid
olika tillfällen. Detsamma har även blivit gjort i
denna dokumentation. I slutet av 1800-talet tillkom så
den yrkesgrupp som enbart sysslade med uppsättning av i
många fall fabrikstillverkade kakelugnar. Dessa benämndes
även de som kakelugnsmakare.
|
Denna dokumentation som i huvudsak tillkommit genom uppgifter
i kyrkoarkiv
är långt ifrån en fullständig redogörelse över
kruk- och kakelugnsmakare med verksamhet i länet. Den
har till stor del begränsat sig till 1800-talet
beroende på att det
är under detta århundrade som arkiven varit lättillgängligast
och hantverksproduktionen som störst.
|
Uppgifterna
om när kruk- och kakelugnsmakarna flyttade mellan olika
orter har tagits från kyrkoarkiven, och dessa uppgifter
är nog inte alltid så tillförlitliga. En anmälan om
flytt kunde ibland troligtvis dröja både ett eller
flera år och någon gång blev det eventuellt aldrig
anmält. Samma
osäkerhet gäller många gånger angående de födelsedatum,
och ibland även födelseorter, som finns upptagna i
husförhörslängderna. Där det varit möjligt så har
dessa datum jämförts med de i födelseböckerna, och
vid avvikelser så har uppgifterna från de sistnämnda
blivit angivna.
|
|
|
|
Kalmar
|
|
Med
anledning av bland annat arbeten vid Kalmar slott har
det förkommit kruk- och kakelugnsmakare i Kalmar i
varje fall från 1500-1600-talen. I
artikeln ”Siste krukmakaren i Gamla stan ”, författad
av Mats Blohmé och publicerad i skriften ”Kalmar län
1995 - Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård”,
berättas bland annat om de keramikföremål som
hittats vid utgrävningar i Kalmar. I artikeln namnges
även fem kruk- och kakelugnsmakare som var verksamma i
Kalmar under 1600-talet. Dessa är: Peter
Pole från Stralsund som 1618 satte upp kakelugnar på
Slottet. Albrecht
Pottemakare, verksam 1625 (alt. -38) 1648. Enligt
uppgift var det troligtvis hans verkstad som påträffades
vid utgrävningar. Flitigt anlitad vid arbeten på
Slottet. Hans
Kiöler, verksam 1643-1659. Nils
(Hansson) Puttemakare, gesäll hos Albrecht, omnämnd
1646. Mattias
Krukmakare, omnämnd 1644.
|
I artikel ”Om kakelugnar och
kakelugnskonst i sydöstra Sverige” författad av Manne
Hofrén berättas bland annat att krukomakaren Gräger Jonsson
under åren 1687-88 uppsatte svartglaserade kakelugnar i
Kalmar rådhus samt att Albrekt Krukomakare 1696 arbetade i
landshövdingegården. Vidare finns exempel på arbeten av
kakelugnsmakaren Petter Westlander, vilken var verksam under
mitten av 1700-talet.
|
 |
Exempel
på keramikskärvor som hittades då ett
stycke |
av
1600-talsvallen på Riksbankstomten i Kalmar
revs. |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum |
|
I Ellen Raphaels artikel ”Kakelugnsmakare
och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846” som
publicerades i skriften Personhistorisk tidskrift från 1914
finns förteckningar över dessa yrkesmän tillhörande
ämbeten i Sveriges städer. Återger här de som tillhörde
ämbetet i Kalmar. Årtalen anger det första respektive det
sista år som personen har gått att återfinna i någon
skrift. Årtal inom parantes anger förhållandet då en änka
övertagit rörelsen och anger då det sista år som denna
verksamhet finns omskriven. |
|
1700-tal: Spijk,
Johan 1707, 1750 / Heijk,
Johan 1717 / Westlander,
Peter före 1746, 1750 / Schösser,
Hans Mikael 1750, 1773 / Hultberg,
Sven (i lära 1763-70), 1777 / Bergman,
C 1794 / Scharin,
Peter 1794 / Sjöholm,
Matthias 1794 / Åberg,
Jonas 1797.
|
1800-tal: Colliander,
D 1820, 1830 / Bruse
J P 1820, 1846 / Ekelund
Johan 1820, 1825 / Helles,
C G 1820, 1825 / Rydberg,
N 1820, 1825 / Carlsson
J 1825, 1835 (1841) / Kjellman,
C G 1825, 1841 / Olsson
J 1835, 1841 / Davidsson,
J 1846 / Lindgren,
J P 1846 / Wessman,
J G 1846.
|
 |
Rund
kakelugn i Kalmarhem |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum |
|
Här följer
så något av det som i första hand gått att få
fram genom kyrkoarkiven. Börjar
dock med ett namn som har återfunnits i 1751-års
mantalslängd. Det är krukomakare Johan
Spijk, vilken då var bosatt vid tomt nr 147 i Västra
kvarteret. Troligtvis var Spijk inte längre verksam i
sitt yrke vid denna tid. Han avled i varje fall den 15/3
1753 i en ålder av 79 år. |
Tidningen
Barometern berättade 2014-04-07 att Spikgatan fått
sitt namn efter denne krukmakare eftersom han genom
att gifta sig med en krukmakaränka blivit ägare till
en verkstad som var belägen efter denna gata.
Tillsammans med sin make kom en av Spijks döttrar
senare att driva verkstaden, som skall ha haft sin
verksamhetstid under perioden 1684-1805.
I några
anteckningar som förvaras på Kalmar läns museum berättas
att Spijk (Spiik) deltog i syn på Residenset 1713 och
1735 samt att han förbättrade kakelugnar där 1735. En
annan krukmakare från denna mantalslängd är Hans
Michael (Michaelsson)
Schössler med bostad vid tomt nr 132 i Västra
kvarteret. Enligt
uppgifter som erhållits från Länsmuseet i Kalmar så
inköpte Schössler tomt nr 130 (S. Långgatan) detta år
och flyttade då troligtvis till denna adress någon tid
därefter. |
Från
Länsmuseet kommer även denna sammanställning av räkningar
som Schössler lämnat efter arbeten vid Residenset: 1740, en stor dubbel kakelugn i stora salen. 52:-,
1745, reparation kakelugnar i residenset.
1746, en ny kakelugn i brygghuskammare.
1747, ny ugn i kammaren inom köket.
1765, räkning för arbete i residenset. Uppsatte en blå
o vit kakelugn på residenset. I en kammare på övre
botten en grön ugn ”av mitt eget kakel”. |
|
Då mantalslängderna inte är kompletta har även
uppgifter
från husförhörslängder kommit till användning. I
husförhörslängden för perioden 1773-1780, vilken är
den tidigaste tillgängliga, påträffas krukmakaränkan
Schössler vid tomt nr 130 i Östra kvarteret. Maken,
krukmakare Hans Michael Schössler, hade avlidit den 6/1
1773 i en ålder av 79 år. Hos änkan fanns bland annat
gesällerna Hultberg och Sjöholm, vilka senare kom att
driva verkstaden under en tid.
|
|
Sven
Hultberg hade gått i lära hos Hans Michael Schössler
under perioden 1763-1770 och efter detta fortsatte han
som gesäll hos honom och senare även hos hans änka.
Hultberg blev mästare 1777 och övertog efter något år
verkstaden vid tomt nr 130 i östra kvarteret.
Troligtvis skedde detta i samband med giftermålet med
Schösslers dotter.
|
Peter
(Pehr) Mathias Sjöholm
blev efter gesälltiden hos Schössler även han kruk-
och kakelugnsmakare vid nr 130 och troligtvis kompanjon
med Hultberg. Sjöholm, som tillhörde ämbetet i Ystad,
hade under perioden 1759-1765 gått i lära hos
krukmakare Dalberg i Kristianstad. Sin mästarvärdighet
fick han 1776. Sjöholm
verkar ha övertagit fastigheten vid nr 130 av änkan år
1778, men året efter är det Hultberg som anges vara ägaren.
Sjöholm
flyttar då i stället med sin familj till Norra
kvarteret och tomt nr 353. 1783
byter de båda kumpanerna bostad och troligtvis även
verkstad med varandra. Hultberg kom då till nr 353 och
Sjöholm till nr 130.
|
Nu var
det inte slut med fastighetsaffärerna i och med detta.
Hultberg blir 1786 ägare till tomt nr 243 i Västra
kvarteret och Sjöholm övertar nr 353 men bosätter sig
inte där. Tomt
nr 243 blev återigen i Sjöholms ägo år 1792, men då
hade det i stället blivit nya ägare till nr 353. Möjligtvis
var Hultberg vid denna tid bosatt i någon av Sjöholms
fastigheter. Fastigheten
vid tomt nr 243 övergick 1799 i krukmakare Bergmans ägo,
och Sjöholm blev då enbart ägare till nr 130 där han
också varit bosatt under åren. Där
blev krukmakare Petter Sjöholm även fortsättningsvis
bosatt tillsammans med sina döttrar samt några gesäller
och lärlingar fram till det att han avled den 13/6
1804.
|
Jonas
Kjellman hade varit gesäll hos Sjöholm vid det
aktuella sekelskiftet, men som krukmakare även varit
bosatt vid tomt nr 343 tillsammans med sin familj några
år senare. Omkring
1806 blir familjen Kjellman bosatt vid nr 130 där de
troligtvis hyr verkstad och bostad av systrarna Sjöholm.
Nu
blev det ingen långvarig tid där för krukomakaren
Jonas Kjellman eftersom han 33 år gammal avled den 7/1
1807. Kjellmans
två söner kom också att bli kruk- och
kakelugnsmakare, Carl Gustaf i Kalmar och Johan Fredrik
i Högsby. Efter
Kjellmans död har det inte gått att se några kruk-
eller kakelugnsmakare bosatta vid denna adress.
|
 |
 |
 |
 |
 |
Kakelugnar
i Kalmarhem. Bildkälla:
Kalmar Läns Museum. Foto: Fr. v. A.
Singvall, E. Hoffrén, Okänd, Manne Hoffrén,
K.G. Pettersson |
|
|
Krukomakare
Sven Hultberg,
vilken skall ha varit född omkring 1743-44, lämnade år
1790 tomt nr 243 tillsammans med sin familj, och därefter
har han under en tid inte gått att återfinna i
mantalslängden. Under denna period finns det även ett
glapp i husförhörslängderna vilket gjort det
betydligt svårare att följa personerna. I Länsmuseets
samlingar finns dessa anteckningar angående ett arbete
Hultberg utfört 1801: Uppsatt
och lagat kakelugnar hos Wallenstråle. Året
innan hade han tillsammans med hustru och dotter blivit
bosatt vid tomt nr 393 i Norra kvarteret (husförhörslängden
anger tomtnumret till 395).
|
På tomt nr 393 i Norra kvarteret
kom även gesällen Sven
Johansson
Forselius (Forssenius) att bli bosatt år 1805 då
han kom inflyttande från Ystad. Han skall ha varit född
år 1777 i S.t Marias församling i Ystad och där gick
han i lära hos krukmakare Hans Jurgen Sjövall under
perioden 1794-99. Från och med år 1808 benämndes
Forselius som krukmakare, och troligtvis hade han då övertagit
verkstadsrörelsen efter att året innan gift sig med
Hultbergs dotter. Efter år 1809 anges adressen till nr 395 (Norra
Långgatan) också i
mantalslängden och då har även svärsonen enligt
denna längd övertagit fastighetsägandet med Hultberg
som inneboende. Sven
Forselius kom efter en tid att bli utsedd till
kakelugnsmakarålderman, men tyvärr blev detta
hedersuppdrag inte så långvarigt eftersom han avled
den 11/4 1818. Kruk-
och kakelugnsmakare Sven Hultberg överlevde sin svärson,
men slutade sina dagar den 17/4 1825 i en ålder av 81
år.
|
Som
gesäll hos Forselius vid nr 395 fanns Daniel
Colliander, vilken var född den 30/12 1796 i
Karlkrona. Han hade flyttat in till Kalmar 1815 och kom
att tjänstgöra hos flera kruk- och kakelugnsmakare i
staden, förutom då Forselius även bland annat
Bergman, Ekelund och Rydberg. Genom
att 1819 gifta sig med Sven Forselius änka blev
Colliander inte bara svärson till Sven Hultberg utan även
ägare till verkstaden vid nr 395 i norra kvarteret. Paret
verkar dock ha gått skilda vägar ett tiotal år
senare, och Colliander uppges ha flyttat till
kakelugnsmakare Bruse i västra kvarteret. I
varje fall avled kakelugnsmakare Daniel Colliander den
4/9 1834.
|
Kakelugnsmakargesäll
Carl Olsson,
vilken enligt kyrkoarkivet föddes den 25/2 1800 i Göteborg,
flyttade 1824 in till Kalmar. Till att börja med
arbetade han hos kakelugnsmakare Bruse men kom efter någon
tid till nr 395 och Colliander. Efter att ha ingått i
äktenskap med Forselius dotter år 1826 blev han den
nye kakelugnsmakaren vid denna verkstad. Efter
hustruns död 1833 verkar Olsson ha lämnat nr 395, och
därefter har det i husförhörslängden inte gått att
återfinna någon kruk- eller kakelugnsmakare vid denna
adress. När
kakelugnsmakare Carl Olsson avled den 9/6 1845 var han,
enligt anteckning i dödsboken, bosatt på Stensö.
|
Nils
(Niclas) Rydberg
(Ryberg) var förmodligen född den 14/5 1887 i Kalmar,
och omkring år 1800 kom han i lära hos krukmakare
Bergman. Där blev han även kvar som gesäll, men från
1812 fanns han som krukmakare tillsammans med hustru
samt någon gesäll och lärling bosatt vid tomt nr 280
i Västra kvarteret. Tiden som egen företagare blev
dock kortvarig för Nils Rydberg, eftersom han avled den
28/7 1827.
|
En
tidig krukmakare var Eric
Tvengström, vilken under 1770-talet fanns bosatt vid tomt
nr 189 i Västra kvarteret tillsammans med familj och
arbetsfolk. En av gesällerna var Peter Scharin som senare kom
att driva egen verksamhet i Kalmar.
Eric
Tvengström blev mästare 1767 och var en av tre
kalmarkrukmakare som var ansluten till krukmakarämbetet i
Ystad.
Hustruns namn
var Anna Maria Spiik och förmodligen dotter till krukmakaren
Johan Spiik (Spijk). Därmed går det även att förmoda att
det var hans verkstad som dottern och mågen övertagit.
Att
Tvengström också var kakelugnsmakare har det gått att få
upplysningar om av dessa anteckningar som förvaras på Länsmuseet.
Även detta gäller arbeten på Residenset och denna gång är
årtalet 1774: Räkning
från kakelmak. Tvengström. Uppsatt ugn ”på nya moden med
dragrör”.
Kruk-
och kakelugnsmakare Eric Tvengström avled 40 år gammal den
30/5 1779. |
 |
Kakelugn
i Kalmarhem |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum
|
|
Genom
att gifta sig med änkan blev i stället krukmakare Lars
Frisk ägare till verkstaden och bosatt vid denna adress
fram till det att han avled den 9/10 1786 i en ålder av 54 år.
Anna Maria
Spiik-Tvengström-Frisk fortsatte verksamheten med hjälp av
bland annat gesällen Jöns
Åberg,
och efter giftermål mellan de två övertar han verkstaden
1789.
Vid
denna adress var krukmakare
Åberg verksam till år 1807, då han bosatte sig vid
tomt nr 383 i Norra kvarteret. Där kom han sedan att bedriva
sin rörelse under lång tid, stundtals med hjälp av någon
gesäll.
Kakelugnsmakaråldermannen
Jöns Olof Åberg avled i en ålder av 65 år den 7/7 1820. |
En av
Åbergs gesäller hade varit Jonas Carlsson vilken samma år som mästaren dog gifte sig med hans
dotter och därigenom kom att överta verkstaden. Kakelugnsmakare
Jonas Carlsson, som var född 1797, drev därefter rörelsen
i cirka tjugo år, men efter att han avlidit den 19/11
1840 ägde änkan verkstadstillståndet under någon
tid. Två år efter att hon blivit änka var det dags för
ett nytt äktenskap, och denna gång med gesällen Johan
Gustaf Wilhelm Wessman, vilken var född den 8/3
1816 i Göteborg och hade flyttat till Kalmar från födelsestaden
omkring 1840. |
|
Kakelugnsmakare
Wessman kom därefter att driva denna verkstad med hjälp
av gesäller och lärlingar fram till 1852 då familjen
flyttade till Karlskrona. Där övertogs en verkstad med
anor från 1700-talet och den drevs fram till slutet av
1870-talet. Johan
Gustaf Wilhelm Wessman avled i Karlskrona den 15/1 1887.
|
Verkstaden
i Kalmar kom dock fortsättningsvis att drivas inom
familjen, eftersom fru Wessmans dotter och svärson
flyttade dit 1854. Det var Hans
Blomqvist som etablerade sig där efter att tidigare
varit gesäll hos Wessman i Karlskrona. Där hade han
även ingått i äktenskap med fru Wessman och Jonas
Carlssons dotter. Vid nr
383 fanns vid denna tid även kakelugnsmakaren Johan
Peter Lindegren bosatt. Möjligtvis hade han under några
år förestått verkstaden där.
|
Omkring
år 1860 flyttade Blomqvists till Bruses verkstad vid nr
239 och övertog denna. I stället kom så Johan
Victor Sandelius att ta över den verkstad där Jöns
Åberg slog sig ned drygt femtio år tidigare. Ungefär
sex år senare var det dags för Sandelius att röra på
sig och ännu en gång ta över en verkstad efter Hans
Blomqvist. Då gällde det den vid nr 239. Mer om
Hans Blomqvist och Johan Victor Sandelius finns längre
fram i dokumentationen. Någon
fortsättning av kruk- och kakelugnsmakeriverksamhet vid
denna tomt har det inte gått att se några tecken på i
husförhörslängden.
|
I den
tidigaste tillgängliga husförhörslängden, den för
perioden 1773-1780, fanns krukmakare Olof
Törngren tillsammans med familj bosatt vid tomt nr
247-248 i Västra kvarteret. Efter att tidigare ha
tillhört ämbetet i Åbo, överflyttades han 1777 som
mästare i Kalmar till Kruk- och
kakelugnsmakarämbetet i Karlskrona. Törngren avled dock 56 år
gammal den 3/7 1783, och därefter kom änkan att driva
verksamheten med hjälp av någon gesäll. Tre år
senare flyttar hon över till nr 249 i samma kvarter,
vilket blivit ledigt sedan Peter Schalin flyttat därifrån.
Rörelsen ägs därefter av änkan Törngren fram till
1790 då den övertas av gesällen Johan
Petter Bergman, vilken var född 1756.
|
Från
och med år 1796 blev krukmakare Bergman i stället
bosatt vid tomt nr 243 (Fiskaregatan) i Västra kvarteret där han
troligtvis hyr av Sjöholm. Tre år senare verkar det
som att han övertagit fastigheten. Verksamheten
bedrevs där av Bergman under lång tid, och då
mestadels med hjälp av någon gesäll eller lärling. Som
gesäll vid verkstaden kom Johan Peter Bruse år 1816.
Han hade anlänt från Karlskrona detta år, och
tidigare hade han även haft kondition hos en mästare i
Lund. Kakelugnsmakaråldermannen
Peter Bergman avled den 16/3 1818 vid 63 års ålder,
och året efter gifte sig gesäll Bruse med änkan.
|
 |
Kruka
av Jöns Peter Bruse. Foto: Ola Myrin / Malmö
Museer |
|
Johan
(Jöns) Peter Bruse föddes den 6/6 1795 i Ystad och
tillsammans med nyblivna hustrun och hennes döttrar kom
familjen att vara bosatta vid tomt nr 241 i Västra
kvarteret. Möjligen berodde bytet av adress på behovet
av en större bostad eftersom familjen utökades samt
gesällerna och lärlingarna blev flera. Från
1830-talets början fanns familjen Bruses hemvist vid
tomt nr 239-240 i samma kvarter som tidigare. Troligtvis
hade nu verksamheten utökats ytterligare, i varje fall
går det att få den uppfattningen på grund av gesällernas
antal. Som änkeman
lämnar dock Johan Bruse
denna adress år 1860. Två år
senare den 28/12
1862, lämnar J P Bruse även det jordiska livet. I den
tidigare nämnda artikeln ”Om kakelugnar och
kakelugnskonst i sydöstra Sverige” berättas något
om bl.a. hans kakelugnar. |
|
|
|
Ny
kakelugnsmakare efter Bruse vid nr 239-240 blev Hans
Blomqvist som enligt husförhörslängd var född
den 5/7 1822 i Ronneby. Eftersom han där inte kan återfinnas
i födelseboken vid detta datum, så kan möjligtvis födelsedatumet
vara 7/1 1820. Då föddes i varje fall Hans Mathsson i
Ronneby, vilken som kakelugnsmakargesäll tog sig
efternamnet Blomqvist.
|
Blomqvist kom 1836 till Karlskrona och efter tjänst vid olika
verkstäder hamnade han slutligen hos kakelugnsmakare
Wessman. Där träffade han också sin blivande hustru,
vars far var kakelugnsmakare Jonas Carlsson och morfar
kakelugnsmakare Jöns Åberg. Hennes mor hade som änka
gift om sig med Wessman och senare tillsammans med
honom och dottern flyttat till Karlskrona. Hans
Blomqvist och hans hustru flyttade 1854 till Kalmar där
de under den första tiden blev bosatta vid tomt nr 383
i Norra kvarteret. Där hade tidigare hustruns morfar,
far och fosterfar varit verksamma. Några år senare övertogs
så Bruses verkstad.
|
Som
vanligt vid hantverksverkstäderna så avlöste
framförallt gesällerna varandra under åren även
vid denna verkstad, och omkring mitten av 1860-talet
blev även Blomqvist avlöst som kakelugnsmakare vid
nr 239-240. Då flyttade han till tomt nr 241
tillsammans med hustru och son samt två
lärlingar.
|
|
I några anteckningar som finns
förvarade på Länsmuseet så berättas att Blomqvist satte
upp kakelugnar åt kakelugnsmakare Fredrik August Eriksson.
Men detta bör i så fall ha skett under rätt så kort
period, eftersom Eriksson avled redan 1866.
|
 |
Kakelugn
i Kalmarhem |
Foto:
Kerstin Pettersson |
|
Under
de följande åren var familjen Blomqvist bosatt på ett
flertal platser i staden och även på Ängö. Vid tomt
nr 163 i Malm roten, där familjen i rätt många år
hade sitt hem, fanns under en period även
kakelugnsmakarna Andersson och Lund samt en del gesäller
bosatta. Möjligtvis drevs där en verkstad med
tillverkning vid vilken gissningsvis även Blomqvist var
engagerad. Kakelugnsmakare
Hans Blomqvist finns medtagen i Kommerskollegiums
fabriksberättelser under perioden 1856-1887. Under de
senare åren dock troligtvis med en tämligen blygsam
verksamhet eftersom det då saknades både anställda
och inkomst. Förmodligen var Hans Blomqvist under sina
sista år anställd vid någon av stadens kakelfabriker.
I varje fall titulerades han som kakelarbetare när han
avled den 31/1 1892.
|
Näste
kakelugnsmakare vid nr 239 blev Johan Victor Sandelius. Han föddes den 25/9 1836 i Västerhejde på
Gotland med efternamnet Höök. Lärlingstiden
tillbringades från 1851 i Västervik, och då bland
annat hos den äldre brodern Erik Peter Höök. Där
blev han sedan kvar till 1859 då han som gesäll och
med efternamnet Sandelius flyttade till Ryssby. I Västervik
hade han träffat sin hustru, och paret blev i Ryssby
bosatta vid Knapegården och vid denna gård var han en
kort period verksam som kakelugnsmakare. Året
efter, alltså 1860, flyttade Sandelius och hans hustru
till Kalmar där en efterhand rätt så stor rörelse
startades upp. Även barnaskaran blev efterhand tämligen
stor. Sin första
verkstad i Kalmar fick han vid tomt nr 383 i Norra
kvarteret där det hade bedrivits kruk- och
kakelugnsmakeriverksamhet i varje fall från början av
1800-talet. Den
kakelugnsmakare som han efterträdde där var Hans
Blomqvist, och honom kom Sandelius även att efterträda
vid tomt nr 239 i Västra kvarteret omkring sex år
senare. Där
var de sedan bosatta ända fram till 1884 då det blev
dags att styra kosan till Mönsterås.
|
Familjen Sandelius och deras
verksamhet har utförligt och intressant presenterats i
artikeln ”Sandelius kakelugnsmakeri. En Mönsteråsindustri
vid seklets början”, vilken var författad av Anton
Sjöberg och publicerades i Stranda
hembygdsförenings årsskrift 1978 -1979 (årgång 52
och 53). Naturligtvis ägnas det största utrymmet åt
tiden i Mönsterås, men även åren i Kalmar berättas
det en del om.
|
|
Återger kortfattat något av detta:
Verkstaden skall ha varit förlagd vid Kaggensgatan på
Kvarnholmen och där tillverkades bland annat stora,
gedigna kakelugnar som sattes upp i Allmänna Läroverket
vid Stortorget. Dessa fick därefter sin årliga tillsyn
av Sandelius även efter det att han flyttat till Mönsterås.
Eftersom verkstaden med brännugn låg i centrala Kalmar
blev myndigheten på 1880-talet uppmärksammad på
brandfaran och därför tillsades kakelugnsmakaren att
upphöra med sin verksamhet. Därigenom
kom familjen att bosätta sig i Mönsterås, och där
avled Johan Victor Sandelius den 6/12 1915.
Mer om Sandelius under rubriken "Mönsterås".
|
|
Peter
Petersson
Scharin var äldsta son till krukmakarmästare
Petter Scharin i Västervik, och född där den 4/9
1751. Han blev år 1778 utnämnd till mästare i Kalmar,
men tillhörande Kruk- och kakelugnsmakarämbetet i
Karlskrona.
Som
tidigare skrivits så blev han gesäll hos krukmakare
Eric Tvengström under 1770-talet, och omkring 1779
bosatte han sig som krukmakare tillsammans med nyblivna
hustrun vid tomt nr 249 i Västra kvarteret. Troligtvis
gränsade denna tomt till den där Olof Törngren var
bosatt, och möjligtvis arbetade Scharin i dennes
verkstad. Eftersom deras hustrur hade det inte alltför
vanliga efternamnet Piper, så går det att förmoda ett
släktskap dem emellan. Familjen
utökades efterhand, och bland annat föddes sonen Hans
Gustaf den 2/11 1782, men 1786 verkar de ha lämnat
denna adress. Därefter
har Scharins under lång tid inte gått att återfinna i
mantalslängden, och inte heller i husförhörslängderna,
som dock har luckor under denna period. Det dröjer
till 1796 innan familjen återfinns vid tomt nr 375 i
Norra kvarteret. Tio år
senare blev de bosatta vid tomt nr 399 (Norra Vallgatan)
i samma kvarter
och där avled kakelugnsmakarmästare Peter Scharin den
12/6 1807 i
en ålder av 57 år.
|
Änkan
fanns dock fortfarande kvar vid adressen under de följande
åren tillsammans med dotter och son. Troligtvis bedrev
då Hans Gustaf
Scharin arbetet i verkstaden, och från och med 1810
anges han i mantalslängden som ägare. Där fanns vid
denna tid förutom modern och systern även två lärlingar
bosatta. Under de följande åren anges omväxlande
sonen och modern som ägare till fastigheten, men
troligtvis var det modern som ägde rättigheten att
driva verkstaden. Dottern
i huset, Ulrica Lovisa Scharin, gifte sig år 1814 med
kakelugnsmakargesällen Andreas
Gustaf Ekelund, vilken var född den 15/11 1778. Han
skall ha kommit inflyttande till Kalmar samma år, men däremot
finns inga uppgifter om var han tidigare hade befunnit
sig. 1816
antecknas både Andreas Ekelund och svågern Hans Gustaf
Scharin som krukmakare vid nr 399 (Norra Vallgatan), men året efter
titulerades den förstnämnde som verkmästare. Krukomakaremästare
Andreas Gustaf Ekelund avled dock den 15/2 1817
i en ålder av 38 år, och Hans Gustaf Scharin
flyttar tillsammans med hustru och barn till Borgholm
vid denna tid. Kvar
blir mor och dotter som nu båda är änkor. Där bor även
två gesäller och en lärling vilka upprätthöll
arbetet i verkstaden.
|
En av
gesällerna var Christian
Gottlieb Heller vilken 1818 kommit inflyttande från
Tyskland. Han blev året efter Ulrica Lovisa
Scharin-Ekelunds nye make, och därefter kom han att överta
verkstaden vid nr 399. Kakelugnsmakare
Christian Heller drev därefter verksamheten fram till
det att han avled den 16/3 1828 i en ålder av 35 år. Hans
Gustaf Scharin (som kom att kallas Johan Gustaf) återvände
till Kalmar tillsammans med sin familj omkring 1830 och
blev bosatt vid tomt nr 400. Möjligen kom han då att
bruka verkstaden vid den troligtvis närliggande tomten
nr 399 under en tid. Kakelugnsmakaren Johan (Hans)
Gustaf Scharin avled dock den 5/6 1840 vid 58 års ålder.
|
Carl
Gustaf Kjellman föddes den 17/9 1801 i Kalmar och
fadern var krukmakare Jonas Kjellman. Eftersom denne
avled så tidigt fick Carl Gustaf komma i lära hos
andra mästare i Kalmar. Där verkade han även som gesäll
under några år, men 1820 avflyttar han till något som
i flyttlängden benämns som ”obest. ort”. Nu blev
det ingen lång bortavaro, utan redan 1822 sammanvigs
han med sin blivande hustru i hemstaden. Troligtvis
startar han vid denna tid även sin egen verksamhet vid
tomt nr 371 i Norra kvarteret, och under åren kom det
hos Kjellmans också att bo en hel del gesäller och lärlingar.
|
|
Kakelugn i Kalmarhem |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum |
Foto:
Oscar Lindwall |
|
Efter
att kakelugnsmakaråldermannen Carl Gustaf Kjellman
avlidit den 16/5 1843 så bosatte sig kakelugnsmakaren Johan Peter Lindegren några år senare vid denna adress. Lindegren,
som föddes i Älghult den 24/9 1815 och då med
efternamnet Johannesson-Hjert, kom 1829 som lärling
till Carl Gustaf Kjellman. Två år senare anlände även
den yngre brodern Isac till verkstaden. Som
gesäll fanns Johan Peter något senare hos Bruse, men då
hade efternamnet blivit Lindegren. Han lämnade
dock Kalmar för att flytta till Karlshamn och året därefter
påbörjades en gesällvandring med uppehåll ibland
annat Stockholm, Arboga och Norrköping. Åter i
Karlshamn 1842 och så tillbaka till Kalmar och Bruses
verkstad år 1844. Några
år senare har han så övertagit Carl Gustaf Kjellmans
verkstad vid nr 371, men drev möjligtvis under perioden
1852-54 verkstaden vid nr 383. Han var i varje fall
bosatt där under denna tid. |
Kakelugnsmakare
Johan Peter Lindegren fanns tillsammans med hustru och
barn under slutet av 1850-talet och början av
1860-talet bosatt vid tomt nr 98 i Södra kvarteret. Om
han då även hade sin verkstad där framgår inte av längden,
men enligt Kommerskollegiums fabriksberättelser fanns
en eller två personer i hans tjänst i varje fall fram
till och med 1863. När
Johan Peter Lindegren avled den 7/9 1866 var familjen
bosatt vid tomt nr 5-6 i Södra kvarteret. |
|
Fredrik
August Eriksson var född den 12/2 1825 i Malmö,
och därifrån kom han år 1850 som gesäll till Bruses
verkstad i Kalmar. Han
hade 1839 börjat som lärling hos kakelugnsmakare
Ekholm i hemstaden och där stannade han till 1845 då
han som gesäll flyttade till Ängelholm. Året efter
fick han kondition (arbete) hos Karstorp i Varberg, hos
vilken han blev kvar till 1849 då det var dags att återvända
till läromästaren Ekholm. Följande år blev så
Kalmar ny bostadsort.
|
Eriksson
gifte sig 1852, och året därefter var paret under en
kort period bosatt på annan ort. Redan samma år kom de
dock att få sitt hem vid tomt nr 288 i Norra Vallroten.
Eriksson skall ha blivit mästare 1856, och hos
familjen, som vid denna tid utökats med tre döttrar,
fanns även en lärling bosatt. Vid 1860-talets början
verkar det ha varit en jämn ström av gesäller som avlöste
varandra även vid den här verkstaden, men 1863 flyttar
familjen Eriksson till tomt nr 286, även den i Norra
Vallroten.
|
Kakelugnsmakarmästare
Fredrik August Eriksson avled dock redan den 19/2 1866,
men det fanns en gesäll kvar hos änkan fram till 1868.
Dessutom
var kakelugnsmakargesäll Claes Erik Lindgren bosatt vid
nr 286 under perioden 1866-1867 och gesällen Holger Andersson fanns där 1868-1869.
|
 |
Holger
Andersson påkallar intresse för sin
tillverkning. April 1869. |
|
Möjligtvis arbetade dessa då
hos änkan Eriksson. I varje fall klargör Holger
Andersson genom en annons i tidningen Kalmar den 7/4
1869 att han då övertagit änkan Erikssons verkstad
vid Fiskaregatan nr 31.
|
|
 |
Kruka
tillverkad av Felix (Fredrik) August Eriksson. |
Foto:
Ola Myrin / Malmö Museer |
|
I några
anteckningar som finns förvarade på Länsmuseet berättas
om en kakelugnsmakamästare Felix August Eriksson.
Gissningsvis skall det vara Fredrik August Eriksson. I
varje fall berättas att denne hade verkstad vid N.
Vallgatan 30 där nu Goodtemplarsalen är. (osäker när
dessa anteckningar skrevs, men troligtvis var det i början
av 1900-talet, så denna godtemplarlokal finns kanske inte kvar på denna plats).
|
Vidare finns
antecknat att Eriksson använde vanlig rödlera, och att
han vid dekorering använde en strut ur vilken färgen
pressades ut (troligtvis gällde detta vid dekorering av
till exempel fat och skålar). Dessutom berättas att
han tillverkade ugnar av egen modell, men även sådan
av formar från Bruses verkstad. Några enkla ugnar hos
Hotell Witt skall enligt anteckningarna vara av
Erikssons tillverkning. Anteckningarna uppger också att
en Blomqvist skall ha rest runt och satt upp ugnar åt
Eriksson. Eftersom det även anges att Eriksson skulle
ha efterträtt Bruse, så kan det ha blivit några
missuppfattningar. Den som efterträdde Bruse var just
Hans Blomqvist.
|
Kakelugnsmakargesällen
Holger Andersson,
vilken var född den 21/10 1834 i Kristianopel, lämnade
1868 Stockholm tillsammans med sin hustru och bosatte
sig i stället vid Norra Vallroten tomt nr 286 i Kalmar. |
|
Vid denna tomt fanns även kakelugnsmakare Fredrik
August Erikssons änka bosatt, så troligtvis arbetade
han under en tid hos henne. Den tidigare nämnda
annonsen berättar dock att Andersson övertagit
verkstaden 1869. Kakelugnsmakare
Andersson med familj blev emellertid bosatta vid Malmen
tomt nr 163 och där blev de kvar till 1877 då
flyttlasset återigen gick till Stockholm. I
Kommerskollegiums fabriksberättelser uppges han ha haft
omkring två till tre anställda i sin verksamhet, men
det besynnerliga är att han finns kvar i dessa
fabriksberättelser avseende Kalmar stad till och med
1881. De två sista åren dock med endast en anställd. Holger
Andersson var under perioden 1880-91 verksam i
Karlskrona men återvände ännu en gång till
Stockholm. Där avled han den 1/3 1911 i Solna församling.
|
|
 |
Carl
Gustaf Lund |
|
Carl
Gustaf Lund föddes den 30/4 1845 i Knivsta socken i
Uppsala län där modern då hade tjänst som piga.
Eftersom hon var kyrkobokförd i Uppsala kom även sonen
att bli det. Unge
Carl Gustaf kom 1860 i lära vid Kungsängens
kakelfabrik i Uppsala, men som gesäll flyttade han 1866
till Visby. Där fick han till att börja med tjänst
hos kakelugnsmakare Berg, men efter ett år valde Lund
att bli artillerist och flyttade till
artilleriregementet i staden, där han blev kvar till
1873. Då återvände
han till fastlandet och fick kondition hos
kakelugnsmakare Sandelius vid nr 239 i Kalmar. Där träffade
gesäll Lund sin blivande hustru och tillsammans
flyttade de år 1876 till tomt nr 160 i Malmen där det
blev giftermål. Tre år senare bosatte sig familjen vid
tomt nr 163, även den i Malmen, där kakelugnsmakarna
Holger Andersson och Hans Blomqvist varit boende strax
innan. Eftersom Lund då kom att tituleras
kakelugnsmakare så tog han troligtvis där över en
verkstad. |
År
1883 blev han ännu en gång bosatt vid nr 239, och hos
familjen som nu bestod av ett par barn fanns även någon
gesäll och lärling inneboende. Motsägelsefullt
dock att han etablerade sig vid denna tomt eftersom
Sandelius samtidigt enligt uppgift uppmanades att
avveckla sin verkstad där på grund av brandrisken. I några
anteckningar, vilka finns bevarade på Länsmuseet, berättar
Åke Lund att fadern hade gått i lära i Uppsala samt
att han i Kalmar till att börja med kom i arbete hos
Sandelius. Efter att denne flyttat till Mönsterås så
startade fadern eget, först på Kaggensvägen, därefter
i ”Huttave” och slutligen
vid Södra vägen. |
|
Tillverkningen under den första
tiden bestod bland annat av kakel till kakelugnar men
efterhand kom blomkrukor och krukfat att vara den
dominerande produkten. Enligt
Kommerskollegiums fabriksberättelser bestod
arbetsstyrkan under 1880-talet mestadels av tre
personer.
Den
vid den tiden tämligen stora familjen flyttade 1897
till tomt nr 110 utom staden där de blev ägare
till egen fastighet. Denna adress kom senare att kallas
Södra landsvägen 15 i kvarteret Poppeln nr 1. Då
fanns inga gesäller eller lärlingar inneboende hos
Lunds, men dessa kan möjligtvis ha varit bosatt på
annan plats i närområdet. Troligtvis behövdes dock
ingen ytterligare hjälp i verkstaden, eftersom sönerna
säkerligen fick komma i arbete där allt eftersom de
blev tillräckligt gamla.
|
I
skriften ”Från skråtid till nutid - Växjö Fabriks- och Hantverksförening
under 150 år” berättar kakelugnsmakare Josef Lander
något om lärlingstiden hos C G Lund i Kalmar. Bl.a upplyses att där tillverkades kakel och lerkärl,
men även att kakelugnssättning var en del av
arbetet. Efterhand upphörde tillverkningen och Lund
liksom hans anställda ägnade sig enbart åt kakeluppsättning.
Josef
Lander blev för övrigt gift med en av C G Lunds döttrar.
Kakelugnsmakare
Carl Gustaf Lund avled den 15/10 1920, och därefter är
det osäkert om det förekom någon tillverkning i denna
verkstad. |
 |
Hugo
Lund |
|
 |
Åke
Lund |
|
Visserligen
blev tre av sönerna verksamma som kakelugnsmakare, men
troligtvis arbetade de vid denna tid enbart med uppsättning
och reparation av kakelugnar. De tre
var John Gustaf
Lund (född den 5/7 1884, död den 26/8 1961), Carl
Åke Lund (född den 1/4 1889, död den 30/12
1935) och Oskar Hugo Lund (född den 29/10 1892, död den 7/4 1976). |
|
Det
kom även att bli en tredje generation kakelugnsmakare
Lund. Det var John Lunds söner Åke
Fritioff Lund
(född den 18/12 1918, död den 26/12 1982) och Göte
Axel Roland
Lund (född den 23/12 1926, död den 29/8 1962).
|
|
|
|
I
Kalmar har det även funnits två stora kakelfabriker,
men eftersom dessa är tämligen väl dokumenterade
sedan tidigare så blir deras historik här rätt så
kortfattad.
|
 |
Olof
Andersson, född i Stora Näsby, Ytter Enhörna
socken,den 8/12 1833.
Efter en tids arbete som dräng i hemtrakterna flyttade
han 1851 till Stockholm och kom där i lära i
kakelugnsmakaryrket. Som gesäll anlände han 1859 till
Trosa och två år senare fick han kondition hos August
Kjellgren i Kikebo, Döderhult.
1862
flyttade han vidare till Karlskrona där han efterhand kom
att driva en relativ stor rörelse vid vilken det under
det sista året fanns 22 anställda.
|
Efter flera års
kamp mot stadens styrande för att få tillgång till
mark för att bygga en ny fabriksbyggnad tröttnade
Andersson på det negativa bemötandet och flyttade 1879
till Kalmar.
Där
kom han snabbt igång med en ny verksamhet, och
Kommerskollegiums fabriksberättelser för år 1880
anger antalet anställda till 10 stycken. 1882 har detta
antal ökat till 41 personer.
|
|
Tre
år senare bestod arbetsstyrkan av 2 verkmästare och 38
arbetare, vilka detta år tillverkade 1561 kakelugnar. För
år 1890 var motsvarande siffror 1 verkmästare, 51
arbetare och 1630 kakelugnar.
I
februari 1880 annonserade Andersson i tidningen Kalmar
att han etablerat en större fabrik för tillverkning
”af alla slags finare Hvitglacerade Kakelugnar enligt
nutidens fodringar” i f.d. Sparreska Sidenväfveri-Aktie-Bolagets
fastighet. Fabriken kallades vid detta tillfälle för
Kalmar Kakelfabrik, men en månad senare tillkännagav
Andersson en namnändring till Kalmar Kakelugnsfabrik.
1894
annonseras att Kalmar Kakelugnsfabrik är
i full verksamhet och rekommenderas till sina kunder.
Kakelfabrikör
Olof Andersson avled dock redan den 23/8 1895,
och från 1897 var systersonen Erik
Alfred Eriksson ägare till fabriken.
|
 |
Arbetsstyrkan vid Kalmar Kakelfabrik kring sekelskiftet
1900. |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum. Foto: Herman Sandberg |
|
E A
Eriksson var födde den 11/10 1854 och liksom morbrodern
Olof Andersson var födelseorten Stora Wäsby i Ytter
Enhörna socken. För övrigt så växte de båda upp på
samma gård, men vid olika tidpunkt. Eriksson
lämnade hemgården 1877 och flyttade då till Södertälje,
varifrån han två år senare kom till tomt 157-170 i Östra
kvarteret där Olof Andersson startat upp sin
verksamhet. Eriksson arbetade till att börja med som dräng,
men kom sedan i lära i fabriken. Steget från lärling
till kakelfabrikör skedde så 1897. I september detta
år anmäldes till Kalmar stads handelsregister att Erik
Alfred Eriksson ämnade idka fabriksrörelse för
tillverkning och försäljning av kakelugnar under firma
Kalmar kakelugnsfabrik, E A Eriksson. Från
skriften Svenska Industrien år 1907 hämtas detta om
Kalmar Kakelugnsfabrik: Tillverkar vita, emaljerade,
tonfärgade och majolika-målade kakelugnar. År 1904
sysselsatte fabriken 47 arbetare.
|
|
Adolf
Theodor Sandbäck föddes den 26/8 1844 i Mönsterås,
och kom 1861 i lära hos änkan Brundin i Oskarshamn. Två
år senare återvände han dock till Mönsterås och
fick där kondition (arbete) hos Johan David Svensson,
vilken var gift med hans syster. Troligtvis hade även
den tidigaste lärotiden tillbringats där. Enligt
flyttlängden skall han 1864 ha begivit sig till
Vimmerby, men där har han inte gått att återfinna. Möjligtvis
gick i stället färden till Stockholm. Därifrån
antecknas han i varje fall ha kommit när han 1865 anlände
till kakelugnsmakare Sandberg i Kristinehamn. Vistelsen
i Stockholm kan eventuellt varit en militärtjänstgöring
vid Svea Livgarde. En
kort visit i födelseorten blev det 1866-67, men därefter
stannade Sandbäck kvar i Kristinehamn till 1869 då det
återigen blev ett kort besök i Mönsterås innan gesällvandringen
året därefter gick vidare till Gävle. Där
kom han i tjänst vid Forsstén & Forssells
fajansfabrik, men 1872 fortsatte färden. Flyttlängden
anger en flytt till Härnösand, men i detta kyrkoarkiv
har det inte gått att se några spår efter ett besök.
|
 |
Sandbäcks Kakelfabrik. |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum. Fotograf: Okänd |
|
Sandbäck anlände till Kalmar
år 1873 och
arbetade troligtvis som gesäll
hos någon kakelugnsmakare under den första tiden. Från 1877 skall han ha
drivit en egen verksamhet och detta år hade denna
enligt Kommerskollegiums fabriksberättelser två
personer anställda. År 1881 hade antalet ökat till
fyra stycken och året därpå till sex personer.
Fabriksrörelsen uppges ha startat 1879. Från
omkring 1880 var fabrikör Adolf Sandbäck tillsammans
med sin familj bosatt vid tomt nr 789 utom staden, och
fyra år senare fanns bostaden vid nr 787-788.
|
Antalet
anställda kom efterhand att öka och redan 1883 fanns
vid fabriken 10 stycken sysselsatta, och året därefter
18 stycken. 1885 bestod arbetsstyrkan av 1 verkmästare
samt 16 arbetare och dessa tillverkade detta år 650
kakelugnar. Motsvarande siffror för år 1890 var 1
verkmästare, 29 arbetare och 1000 kakelugnar. Skriften
”Svenska Industrien” anger att det 1904 var 77
personer i arbete vid fabriken. Kakelfabrikör
Adolf Theodor Sandbäck var mångårig ledamot av
stadsfullmäktige och drätselkammare m.m. samt ordförande
i Kalmar fabrik- och hantverksförening under perioderna
1906-12, 1913-16. Han erhöll även Vasaordens
riddartecken för industriella och kommunala förtjänster.
Efter
att A T Sandbäck avlidit den 8/3 1916 övertog sonen Gustaf
A Sandbäck ledarskapet över fabriken, vilken då
ombildades till aktiebolag under namnet Sandbäcks
Kakelfabriks Aktiebolag.
|
 |
Målarinnor
på Sandbäcks Kakelfabrik. |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum. Fotograf: Okänd |
|
|
|
|
|
|
Västervik
|
|
I
Ellen Raphaels artikel ”Kakelugnsmakare och krukmakare
i Sverige från ca 1700 till 1846” som publicerades i
skriften Personhistorisk tidskrift från 1914 finns förteckningar
över dessa yrkesmän tillhörande ämbeten i Sveriges
städer. Återger här de som var verksammat i Västervik.
Årtalen
anger det första respektive det sista år som personen
har gått att återfinna i någon skrift.
|
1700-tal: Scharin,
Petter 1750, 1766 / Wansén,
Matias 1761, 1780 / Möller,
Isac 1793 / Nygren,
Peter 1793 / Öfverberg,
J A 1793
|
1800-tal: Nygren,
Anders 1820, 1825 / Blåberg,
Anders 1820 / Lindgren,
Peter 1820 / Krok,
Anders 1820 / Liljengren
(Liljegren), P. 1825, 1830 / Lingren,
A. 1825, 1835 / Andersson,
A. 1830, 1835 / Björklund,
O. 1835, 1841 / Lingren,
L. 1841 / Lindgren,
H. 1841, 1846 / Sparrström,
C.G. 1846 / Saxberg,
A. 1846.
|
En av
Västerviks tidiga krukmakeriverkstäder fanns vid tomt
nr 97-98 i Östra kvarteret. I varje fall var krukmakare
Mathias Wansén bosatt där under 1770-talets början tillsammans
med hustru samt gesäll och lärgosse. Han var född
omkring 1733 och hade gått i lära hos Petter Svan i
Uppsala under perioden 1753-56. Troligtvis etablerade
han sig i Västervik i samband med att han blev mästare
1761, och vid verkstaden kom det att vara någon gesäll
och lärling sysselsatta. Krukmakare
Mathias Wansén avled dock den 6/9 1780. Efterträdare
blev krukmakare Johan Jacob Heitscher, vilken tillsammans med sin familj kom att bli
kvar där till 1787. Möjligtvis gick affärerna inte så
bra för året därpå återfanns han som gesäll hos
Scharins, men några år senare kom han återigen att
var verksam vid nr 97-98.
|
 |
Kakelugn
i Helgerum, Västervik |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum |
|
Krukmakarmästare
Isac Möller föddes
troligtvis den 25/7 1761 i Vimmerby som son till
krukmakare Jonas Möller och dennes hustru. Han hade
under början av 1780-talet gått i lära hos Petter
Scharin, men etablerade sig omkring 1790 vid denna
adress som krukmakare, och samtidigt kom även Heitscher
tillbaka dit. Troligtvis arbetade den senare åt Möller,
men i flyttlängden anges en flytt till Eksjö både
1792 och 1794. Tydligen återvände han till Västervik,
för där avled krukmakare Johan Jacob Heitscher den
19/2 1801 i en ålder av 62 år. Isac Möller
kom att driva sin rörelse vid nr 97-98 fram till
omkring år 1800 med hjälp av en gesäll och ibland även
en lärling. 1805 lämnade han Västervik för att
tillsammans med sin familj flytta till Öland, men innan
dess hann han med att under en tid vara bosatt vid nr 35
i Norra kvarteret. Om han hade någon verkstad där är
osäkert, men möjligtvis kan det ha varit så eftersom
krukmakare Blåberg också var bosatt där omkring tio
år senare. Några
tecken på en fortsatt kruk- eller
kakelugnsmakeriverksamhet vid nr 97-98 i Östra
kvarteret har i varje fall inte gått att se i
kyrkoarkiven. |
Den
tidigaste krukmakare som har gått att återfinna i Västerviks
kyrkoarkiv vid de här gjorda efterforskningarna är Bengt
Nilsson vilken vid dryga trettio års ålder avled
den 22/12 1720. Änkan
kom därefter att vara bosatt vid tomt nr 38 i Norra
kvarteret fram till 1738 då hon i stället enligt
mantalslängden fanns vid tomt nr 48 i samma kvarter. Året
därpå hade änkan flyttat, men däremot verkar det som att krukmakargesäll Petter
Scharin då blev bosatt där. Möjligtvis var
Scharin son till Bengt Krukomakare (Bengt Nilsson) och
hans hustru. I varje fall fick paret den 7/9 1715 en son
som döptes till Peter. Födelseåret stämmer väl överens
med det år som Petter Scharin bör ha varit född. |
Husförhörslängder
saknas för denna period och mantalslängderna är långt
ifrån fullständiga, men i den från 1744 var Petter
Scharin fortfarande bosatt vid tomt nr 48 i Norra
kvarteret, och då med titeln krukmakare. Som inneboende
fanns en gesäll och en lärgosse, och samma förhållanden
gällde år 1751. Därefter
blir det ett uppehåll i längderna fram till
1770-talet, och då hade Petter Scharin gift sig och fått
barn samt slagit sig ned vid nr 37 i Norra kvarteret.
|
|
Som
gesäll fanns där Sven
Dahlberg, vilken kom att gifta sig med en dotter i
huset. Paret bosatte sig omkring 1778 vid nr 42 i Västra
kvarteret och startade där upp en egen rörelse. En
annan gesäll hos Scharin var sonen Hans, som även han
kom att driva egen verksamhet i staden. Några av lärgossarna
kom också de att så småningom få egna verkstäder i
Västervik. Det var Petter Erik Nygren och Isac Möller.
Under åren var det mestadels en till två gesäller
samt lika många lärlingar hos Scharin. Krukmakarmästare
Petter Scharin avled dock den 4/2 1784 i en ålder av 70
år.
|
Hans
William
Scharin, vilken var född den 27/9 1757, fick säkerligen
gå i lära hos sin far och var även gesäll hos honom
under något år. Troligtvis tillbringades också några
av gesällåren i Nyköping, eftersom han blev gift med
krukmakardottern Wallin från denna stad. Från
1783 fanns han däremot som krukmakare bosatt vid nr 18
i Norra kvarteret tillsammans med hustru och en lärling.
Året efter att fadern avlidit återvände han till nr
37 och drev sin rörelse där. Dessutom verkar det
enligt mantalslängden som att modern fortsatte att
driva den avlidne makens verkstad vidare. I varje fall
fanns gesäller/lärlingar antecknade som bosatta hos både
mor och son. Krukmakare
Hans Scharin lämnar dock Västervik år 1791 för att
flytta till Norrköping.
|
Den
tidigare lärlingen vid nr 37, Petter Nygren, återkom som krukmakare till denna adress samma år
som Scharin lämnade den, men besöket blev bara tvåårigt.
Han kom därefter att driva en egen verkstad vid nr 28 i
Norra kvarteret. Änkan Scharin fick sällskap vid nr 37 av sin dotter som hade
blivit änka efter krukmakare Dahlberg, och det är osäkert
om det därefter bedrev någon kruk- eller
kakelugnsmakeriverksamhet vid denna verkstad. Emellertid
var krukmakare Anders
Blåberg bosatt där under en kort period omkring
1813. Senare bosatte han sig vid den förmodligen närliggande
tomten nr 35 där även krukmakare Isac Möller varit
bosatt ungefär tio år tidigare. Möjligtvis kan
Scharins gamla verkstad ha kommit till användning av
dessa två. |
 |
Smålandsbanken
Västervik. |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum |
|
Sven
Dahlberg skall som tidigare berättats ha varit gesäll
hos Petter Schalin, och även blivit gift med dennes
dotter. Omkring 1878 bosatte sig makarna Dahlberg vid
tomt nr 42 i Västra kvarteret. Där
kom en krukmakeriverksamhet igång, och den bedrevs därefter
stundtals med hjälp av någon gesäll eller lärling. Krukmakare
Sven Dahlberg avled dock endast 44 år gammal den 22/5
1789. |
Änkan
blev kvar vid adressen under några år, men någon
krukmakare syns inte ha varit bosatt där förrän Abraham Öfverberg anländer 1792. I mantalslängden benämns han
som kakelugnsmakargesäll under de första åren och då
hyr han troligtvis verkstaden av änkan Dahlberg. Två
år senare har änkan flyttat därifrån och Öfverberg
blivit kakelugnsmakare, så förmodligen hade han då övertagit
verkstaden. Abraham Öfverberg, som enligt husförhörslängd var född den
15/5 1763 i Västervik, hade gått i lära hos Hindrich
Öfverberg i Stockholm under perioden 1780-85. Något
eventuellt släktskap mellan lärling och mästare har däremot
inte gått att fastställa. Under
mitten av 1790-talet kom kakelugnsmakaren tillsammans
med hustru samt någon gesäll och lärling att i stället
bli bosatt vid tomt nr 38 i Norra kvarteret. Där bedrev
Öfverberg under en lång följd av år
sin kruk- och kakelugnsmakerirörelse och då med hjälp
av upp till tre gesäller. |
|
Under så gott som hela
1810-talet fanns gesällerna Anders Yström och Anders Krook i
tjänst hos sin mästare, och den senare fanns där även när
den 52-årige kruk- och kakelugnsmakare Abraham Öfverberg
avled den 21/1 1816. Bland tillgångarna i den inte alltför
välskrivna bouppteckningen har det med visst besvär gått
att upptäcka ett marknadsstånd på Figeholm. Under något
år drev troligtvis änkan verksamheten, men när Krook
flyttade därifrån omkring 1819 stängdes nog verkstaden för
gott.
|
Anders
(Andreas)
Krook var född den 8/1 1767 i S:t Maria församling i
Ystad, och gick i lära hos Andreas Möller i Simrishamn under
perioden 1783-88. Till Västervik skall han ha kommit 1795 och
då närmast från Kalmar. Flyttlängden ger besked om en
flytt till Karlskrona år 1800 och till Kalmar året efter. Nu
kan det inte ha varit fråga om några längre utflykter,
utan Krook fanns i början av 1800-talet som gesäll
hos Öfverberg i Västervik och där var han, förutom några
kortare avbrott, i tjänst till omkring 1819.
Därefter
kom han att verka som krukmakare vid tomt nr 93 i Norra
kvarteret tillsammans med några gesäller och lärlingar.
Emellertid
blev det igen lång tid med egen rörelse för Anders Krook,
eftersom han avled den 10/4 1824 i en ålder av 57 år.
Änkan
gifte efter ett tag om sig med gesällen Johan
Lilljegren vilken därmed blev kakelugnsmakare på stället.
Johan
(Jonas) Lilljegren skall ha varit född 1788 i Lannaskede
socken, Jönköpings län. Till Krooks verkstad kom han 1820
och då närmast från Gävle. Efter
besök i Jönköping 1822 och sedan i Göteborg kom han åter
till Västervik och nr 93.
När
Johan Lilljegren avled den 12/3 1834 hade han arbetat som
kakelugnsmakare under cirka tio år.
|
Näste
kakelugnsmakare vid denna adress blev Olof
(Olsson) Björklund, vilken tillsammans med sin familj anlände 1834. Han
var född i Tierp den 26 juni 1804 och innan flytten till Västervik
drev han en kakelugnsmakerirörelse i Enköping. Inte
heller Björklund blev långvarig som
kakelugnsmakare vid nr 93 i Norra kvarteret. 1841
flyttade han tillsammans med familjen till Stockholm där
en kakelugnsmakerirörelse drevs under ungefär tio år.
Kakelugnsmakare
Olof Björklund avled i Klara församling den 24/11
1853. |

|
Annonsen
publicerades i Aftonbladet den 2 mars 1847. |
|
Kakelugnsmakargesällen
Carl Gustaf
Sparrström avlöste Björklund som kakelugnsmakare
vid nr 93, och han hade anlänt till Västervik år
1836. Sparrström, som enligt husförhörslängd var född
i Varola socken i dåvarande Skaraborgs län, hade under
perioden 1834-36 varit i tjänst hos kakelugnsmakare
Svanberg i Jönköping. I Västervik kom han först till
nr 28 i Norra kvarteret, men redan samma år, alltså
1836, flyttade han över till Björklund, vilken han
efterträdde när denne lämnade staden 1841.
|
År
1847 bosatte sig Sparrström och hans stora familj på
annan plats i staden och under de följande åren kom de
att återfinnas på ett flertal adresser. Enligt
anteckningar i husförhörslängden arbetade han i varje
fall från 1860-tals början hos kakelugnsmakare
Brunstedt, vilken var dåvarande ägare till nr 93. Dit
återvände också Carl Gustaf Sparrström år 1868
efter att han blivit änkling, och kom därefter att
vara verksam som gesäll åt Brunstedt, möjligen ända
till det att han avled den 6/5 1882. Samtidigt
som Sparrström år 1847 lämnade nr 93 så kom Andreas
(Anders) Saxberg att bosätta sig där tillsammans med hustru och barn.
|
 |
Saxberg
skall enligt husförhörslängd ha varit född den 4/2
1820 i något som kan tydas till ”Kjärrtorp”.
Gissningsvis är det då fråga om Källstorp i Skåne,
eftersom han blev lärling hos Sven Jurgen Sjövall i
Ystad under perioden 1834-38. Emellertid har han inte gått
att återfinna i Källstorps församlings kyrkoarkiv. I
varje fall lämnade han Ystad 1839 för att flytta till
”obest. ort”. Nästa gång han påträffas i
kyrkoarkiven är när han som gesäll kommer från
Stockholm till Uppsala 1842. Samma år fortsatte han
till Eskilstuna och året efter blev det ett besök i
Vimmerby. Inte heller där blev han kvar så länge, men
i varje fall tillräckligt för att träffa
krukmakardottern Pourtschan, vilken kom att bli hans
hustru. |
|
En kort visit i Visby 1844 för att året efter
bosätta sig i Västervik. Den första bostaden blev vid
tomt nr 28 i Norra kvarteret där Saxberg under något
år som kakelugnsmakare kom att driva Nygrens gamla
verkstad. Efter
att en tid ha varit bosatt på annan adress i staden kom
så familjen till nr 93 för att ta över efter Sparrström
år 1847. Inte
heller här blev det någon långvarig vistelse för
Andreas Saxberg och hans familj, utan 1852 gick
flyttlasset till Stockholm. Genom
en annons i Aftonbladet den 22/5 1852 offentliggörs
därefter en auktion på gården nr 93.
|
 |
 |
 |
 |
Kakelugnar
funna på olika platser i Kalmar Län. Bildkälla:
Kalmar Läns Museum. Foto: Ugn 1 okänd fotograf. Ugn
2, 3 och 4 Kerstin Pettersson |
|
Carl
Johan Brunstedt var född den 13/7 1819 i Västervik
och kom i lära hos Olof Björklund omkring 1834. Efter
några år som gesäll flyttade Brunstedt 1845 till
kakelugnsmakare Lindgren vid tomt nr 24-25 i Västra
kvarteret, men i samband med giftermål 1849 så bosatte
sig paret på annan adress i staden. Två
år senare slog de sig så slutligen ned vid tomt nr 93
i Norra kvarteret där Brunstedt 1852 övertog
verkstaden efter Andreas Saxberg. Hos
kakelugnsmakare Carl Johan Brunstedt fanns det enligt
Kommerskollegiums fabriksberättelser under åren en
till två gesäller och lika många lärlingar, men
efter att han avlidit den 6/7 1895 så upphörde
troligtvis kruk- och kakelugnsmakeriverksamheten vid den
här verkstaden.
|
I
samband med att Hans Schalin lämnade sin mor och
verkstaden vid nr 37 i Norra kvarteret så kom i stället
Petter Erik Nygren att ta över krukmakarsysslan. Nu blev detta inte
så långvarigt, för omkring 1793 startade han upp en
egen verksamhet vid tomt nr 28 i Norra kvarteret. Petter
Nygren, vilken var född den 30/1 1762 i Vimmerby hade gått
i lära hos Petter Schalin under 1880-talets början och
därefter troligtvis gett sig ut på gesällvandring. Möjligtvis
blev det då även en visit i Kalmar, för han kom att
bli gift med krukmakardottern Tvengström från denna
stad. Verkstaden
fick under åren besök av en hel del gesäller, bland
annat då svågern Anders Johan Tvengström, Nils
Thunström,
Anders Krook och Anders Blåberg. Den sistnämnde blev för
övrigt gift med en av Nygrens döttrar. Troligtvis
såldes en del av verkstadens varor i Figeholm, eftersom ett
marknadsstånd där fanns upptaget som tillgång i en
bouppteckning. Krukmakare
Petter Nygren avled den 24/8 1827, och därefter kom rörelsen
att övertas av Jonas
Andersson som gift sig med en annan av Nygrens många döttrar.
|
Han
skall enligt husförhörslängden ha varit född den
29/7 1804 i Djursdala, men har inte gått att återfinna
i denna sockens födelsebok vid detta datum. Som ung
flyttade han tillsammans med föräldrar och syskon till
Vimmerby, där han efterhand kom i lära hos krukmakare
Pourtschan. Som gesäll kom han till Nygrens i Västervik
år 1827, och genom giftermålet med en dotter i huset
blev han så den nye krukmakaren i verkstaden. Som gesäller
fanns där vid denna tid bland annat Petter Nygrens son
Johan Eric samt Nils Thunströms son Eric Magnus. Familjen
Andersson-Nygren lämnade Västervik omkring 1840 och
bosatte sig i stället i Söderköping, men var
fortfarande ägare till fastigheten vid nr 28.
|
Dit
kom gesällen Leander
Lindgren år 1838 och även han fick en av Petter
Nygrens döttrar till hustru. Han skall enligt husförhörslängden
ha varit född den 27/2 1808 i Åbo och son till
krukmakaren Hindric Lindgren. Tillsammans med mor och
far kom han inflyttande till Västervik från Misterhult
1824. Familjen bosatte sig vid tomt nr 25 i Västra
kvarteret där Hindric Lindgren startade upp en
krukmakarverksamhet. Sonen Leander blev efterhand gesäll
vid verkstaden, och 1838 flyttade han så över till nr
28 i Norra kvarteret. Efter
att Jonas Andersson med familj lämnat Västervik blev
Lindgren J:r arrendator av verkstaden. Detta arrende
blev dock inte långvarigt eftersom kakelugnsmakare Lindgren avled redan den 8/5 1843, hustrun
avled året efter. Som tillgångar i hans bouppteckning upptas
bland annat "2:ne mindre kakelugnar samt arbete af
diverse sorters lerkäril".
|
 |
Praktfull
kakelugn i bostad
Kalmar län. |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum. Fotograf: Okänd |
|
Därefter
kom Petter Nygrens sonson Johan Peter att som verksgesäll
driva sin fasters verkstad fram till omkring 1845. Detta
år anlände gesällen Andreas
Saxberg till Västervik tillsammans med sin blivande
hustru, och under en kort period fanns paret bosatta vid
nr 28 innan de flyttade vidare och något år senare
hamnade vid nr 93 i Norra kvarteret. Troligtvis
upphörde därmed kruk- och kakelugnsmakeriverksamheten
vid nr 28 i Norra kvarteret. |
Anders
Blåberg, vilken var född den 10/1 1775 i Jönköping,
hade 1808 varit gesäll hos Zacharias Sundbergs änka i
Blackstad, och samma år kom han till Västervik och
Petter Nygren vid nr 28. Där
arbetade han som gesäll, men blev även gift med
Nygrens äldsta dotter. Makarna
flyttade några år in på 1810-talet till tomt nr 35 i
Norra kvarteret, och eftersom Blåberg då titulerades
som krukmakare samt att det fanns en gesäll och lärling
bosatt hos familjen torde han ha bedrivit en egen rörelse.
Krukmakare Isac Möller hade omkring tio år tidigare
varit bosatt vid denna adress, så möjligtvis fanns där
en verkstad. Vid den troligtvis närliggande tomten nr
37 hade ju Scharins haft sin verkstad omkring tjugo år
tidigare så eventuellt kom den åter till användning
under en tid av dessa båda krukmakare. Något
ytterligare belägg för denna spekulation finns dock
inte. Inte
heller Anders Blåberg fick någon lång verksamhetstid
som krukmakare eftersom han avled den 6/3 1820. |
Samma
år kom gesällen Johan
Eric Hollsten att bli bosatt vid denna adress, och
han arbetade då troligtvis i verkstaden åt änkan.
Detta blev dock ett kortvarigt besök, för 1821
flyttade han vidare till Borgholm. Därefter har det
inte gått att återfinna något ”kruk- eller
kakelfolk” vid denna adress.
|
|
Krukmakare
Hindrik Lindgren,
vilken enligt husförhörslängd var född 1780 i Lenhovda
(eller Linköping, båda orterna finns angivna), kom
tillsammans med hustru och son till Västervik år 1824 och då
närmast från Misterhult. Något längre tillbaka i tiden har
det inte gått att spåra honom i kyrkoarkiven, men eftersom
sonen Leander uppges ha varit född i Åbo så torde en
vistelse i Finland vara trolig.
I
Västervik kom Lindgren att bli bosatt vid nr 24-25 i Västra
kvarteret och startade troligtvis där även upp en verkstad.
Det Lindgrenska hushållet bestod under åren också av en del
lärlingar och gesäller, varav sonen Leander var en av dessa.
Kakelugnsmakare
Hindrik Lindgren avled den 23/3 1850, och därefter kom
verksamheten att drivas av änkan under en tid. Till sin hjälp
fick hon bland annat som verksgesäll Erik
Peter Höök,
vilken hade flyttat dit från Visby året efter Lindgrens död.
Som lärling fanns där även Hööks yngre bror Johan Victor som
senare tog sig efternamnet Sandelius. Bröderna Höök och övriga
”kruk- eller kakelfolk” lämnade dock nr 24-25 omkring
1853 och därmed torde
verksamheten ha upphört där.
I
bouppteckningen efter Lindgren upptogs som tillgångar förutom
gårdar och tomter under nr 24 och 25 bland annat ”diverse,
dels färdiggjort, dels under arbete varande kruk- och
kakelugnsarbete”.
|
Erik
Peter Höök föddes den 2/5 1819 i Västerhejde på
Gotland. Vid sexton års ålder lämnade han hemmet.
Oklart vart han då begav sig, men 1842 antecknas han
som gesäll inflyttad till Visby och då närmast från
Stockholm. Till Västervik
kom han så 1851 och blev då verksgesäll hos änkan
Lindgren. Tillsammans med den blivande hustrun samt
brodern Johan Victor flyttade han till tomt nr 29 i Södra
kvarteret år 1853, för att året efter fortsätta till
Strömsholmen. Där
startade han upp en verksamhet som enligt
Kommerskollegiums fabriksberättelser gav arbete åt två
gesäller och en lärling. Lärlingen var till att börja
med brodern Johan Victor, men efter något år blev han
som brukligt gesäll och 1859 lämnade han Västervik för
att något år senare komma igång med en egen rörelse
i Kalmar. Hos
Erik Peter Höök fanns det därefter enligt fabriksberättelserna
två personer anställda och vid det sista år som dessa
berättelser varit tillgängliga, nämligen 1890, bestod
arbetsstyrkan av en person. Familjen
Höök flyttade 1881 till Östra kvarteret, och som änkeman
bosatte sig Erik Peter tillsammans med en dotter i Norrköping
år 1892. Där avled han den 21/2 1900.
|
|
|
|
Vimmerby
|
|
Eftersom
Museet Näktergalen i Vimmerby år 2000 utgav skriften
”Krukmakare i Vimmerby under 300 år – Från Bowin
till Forsberg”, vilken utförligt beskriver
verksamheterna i staden så avstår jag ifrån att göra
liknande efterforskningar i kyrkoarkiven. Den nämnda
skriften berättar även om de tidigaste krukmakarna och
en artikel handlar något om tre generationer Forsberg.
Dessutom berättas om liknande verksamheter i Tuna, Vena
och Blackstads socknar. Där finns också exempel på några
stämplar, i huvudsak Forsbergs, samt kartbilder över några
av kruk- och kakelugnsmakarnas tomter. Återger
i varje fall Ellen Raphaels förteckning samt något från
Kommerskollegiums fabriksberättelser.
|
I
Ellen Raphaels artikel ”Kakelugnsmakare och krukmakare
i Sverige från ca 1700 till 1846”, publicerad i
skriften Personhistorisk tidskrift från 1914 finns förteckningar
över dessa yrkesmän tillhörande ämbeten i Sveriges
städer. Återger här de som var verksammat i Vimmerby.
Årtalen
anger det första respektive det sista år som personen
har gått att återfinna i någon skrift. Här
återfinns även mästare som var verksamma på
landsbygden och en bra bit från staden, men ändå var
borgare i Vimmerby.
|
1700-tal: Bergström,
Anders 1750 / Sundberg,
Isac 1788, 1790.
|
1800-tal: Esping
A. 1830, 1835 / Lindqvist
N.J. 1830 / Lundgren L.G. 1830, 1846
/ Löngren
A. 1830, 1841 / Turström
(Tunström) N. 1830, 1846 / Wassbergs
änka 1830, 1835 / Johansson
J. 1841, 1846 / Brundin
G.E. 1835 / Brundin
J. 1841, 1846.
|
|
Kommerskollegiums
fabriksberättelser avseende hantverkare i Vimmerby
under några enstaka år.
|
1850: Johansson
J. 1 gesäll / Lundgren
L.G.
/
Sundström
J.
/
Thunström
N. 2 arb. /
Zielfelt
Gustaf Adolf. 1855:
Johansson
J. 3 gesäller, 1 arb.
/
Lundgren
E. (änka) 1 gesäll / Lönngren
C.F.
/
Widerström
O.
/
Zielfelt
Gustaf Adolf. 1859:
Johansson J. 4 gesäller, 2 lärlingar / Lundgren
E. (änka) 1
gesäll. 1863: Johansson
J. (änka) 1 gesäll, 1 lärling.
/
Sandbeck
A.J.
/
Zielfelt
G.A.
1867: Forsberg
Carl 3 arb.
1872:
Forsberg
Carl 1 arb.
1876:
Forsberg
Carl 2 arb.
1881:
Forsberg
C (sterbhus) 3 arb.
1885:
Forsberg
C (änka) 2 arb.
1890: Forsberg
C (änka) 2 arb.
|
|
Carl Forsberg, född i Arboga den
24 juli 1835. Från 1862 gift med Carolina Josefina
Lemon, f.
Eskilstuna 1826, d. Vimmerby 1897. Efter att ha
drivit egen verksamhet i Södermanland och även varit
bosatt i Örebro under en kortare period, flyttar Carl
1860 till Forsa i Hälsingland där han får arbete på
Forrsåns Stenkärlsfabrik. När Carl 1863
läser en en annons i tidningen "Färdeneslandet"
om att Vimmerby stad söker
möjlighet att få en kruk- och kakelugnsmakare att etablera sig i
staden, vaknar hans intresse. Efter vissa förberedelser
lämnar Forsberg Hälsingland och flyttar till Vimmerby.
Där skall
han med stadens hjälp starta ett kruk- och
kakelugnsmakeri.
|
 |
Vimmerby
Krukmakeri. Bildkälla: Vimmerby Kommuns
bildarkiv. |
|
I mitten av
1800-talet var efterfrågan på kakelugnar stor och i en
del städer var bristen på kakelugnsmakare besvärande.
Det var då inte ovanligt att städerna gick ut med
annonser i rikspressen i sina försök att locka till
sig kunniga yrkesmän. Uppsala och Norrköping var två
av de större städerna som använde sig av den
taktiken.
|
1864
startar Carl Forsberg sin verksamhet under namnet "Vimmerby Kakel- och Krukmakeri".
Men så mycket krukmakerigods blev det inte, för under de
första 39 åren tillverkades bara kakelugnar. 1903 lades
kakelugnsverkningen ner och istället började de att
tillverka bruks- och prydnadsgods. Carl fortsatte att
sätta och renovera kakelugnar, men i de fall det
behövdes köptes allt nödvändigt material in från andra fabriker.
|
Carl Forsberg avled
i lunginflammation 1875 endast 45 år gammal. Därefter
och fram till 1897 drevs företaget av
änkan Karolina Forsberg tillsammans med sonen Gustav
och några gesäller. När Gustav
Forsberg 1897 hade uppnått lämplig ålder och kunskap
för yrket, lämnade änkan över allt ansvar till honom. Gustav började med
att göra förändringar i företagets sortimentet och
under hans ledning handlade det mindre om
prydnadsföremål och mer av bruksföremål. Redan år
1900 började Gustav Forsbergs yngste son Erik, att lära sig
yrket. Han var då bara 10 år gammal, men skulle med åren
bli mer och mer insatt i verksamheten.
|
1950
blev det Eriks tur att ta över och under hans
tid tillverkades mest prydnadsföremål. Erik drev
verkstaden ända fram till sin död 1972, därefter fanns
ingen som kunde eller ville ta över verksamheten.
Företaget läggs då ner.
|
 |
 |
 |
Carl
Forsberg 1835-1875 |
Gustav
Forsberg 1867-1951 |
Erik
Forsberg 1890-1972 |
|
 |
Far
och son, Gustav och Erik
Forsberg. Bildkälla:
Vimmerby Kommuns bildarkiv. |
|
 |
Carl
Forsbergs första annons publicerades i juli
1866. |
|
 |
 |
Skålar
"Forsberg Vimmerby", den vänstra
även märkt 1965. Foto: Staffan
Kvist. |
|
|
 |
 |
 |
 |
|
Vimmerby |
Carl
Forsberg |
Vimmerby |
Carl
Forsberg Wimmerby |
Forsberg |
|
|
|
|
Mönsterås
|
|
I
Manne Hofréns artikel ”Om kakelugnar och
kakelugnskonst i sydöstra Sverige”, vilken
publicerades i skriften Svenska kulturbilder, band 1
(del I & II, 1929-1932), så ägnas en förhållandevis
stor del till att berätta om kakelugnstillverkningen i
Mönsterås. Ett citat från denna artikel: ” En särskilt
framträdande plats inom 1800-talets folkliga
kakelmakeri intaga de olika verkstäderna i Mönsterås
och mönsteråsbygden, en trakt där f. ö. lerkärlstillverkningen
i gammal tid intagit ett stort rum i näringslivet. I
kustbygderna mellan Kalmar och Oskarshamn förekomma de
karaktäristiska mönsteråsugnarna i stor mängd”.
Dessa ugnar beskrivs därefter tämligen utförligt, och
dessutom visas bilder på några ”mönsteråskakelugnar”.
En ugn var fotograferad vid Råsnäs herrgård, och två
andra vid Modeerska fastigheten i Mönsterås. Mönsteråsfabrikationen
skall enligt artikeln ha bedrivits ungefär mellan 1800
och 1850. (Troligtvis har det bedrivits en tillverkning
senare än mitten av 1800-talet). De
kakelugnsmakare som var verksamma i Mönsterås under
denna tid var herrar Edberg och Östling. Tyvärr saknar
Mönsterås församling husförhör- och flyttlänger för
denna period, så det har varit svårigheter att
utforska deras tid i orten. Något har i varje fall
kommit fram genom mantalslängd samt vigsel- och födelseboken.
|
Dokumentationen
börjar dock med den kvinna som var mor till Östling samt kom
att bli hustru till Edberg.
Som
nybliven änka flyttade Catharina Elisabeth Östling från
Vimmerby i början av 1790-talet och bosatte sig i Mönsterås
tillsammans med sina två söner. I 1795-års mantalslängd återfinns
hon vid tomt nr 32-33 i köpingen, som vid denna tid benämndes
Mölstadås.
År
1804 ingick änkan Östling i äktenskap med kakelugnsmakare Anders
Johan Tvengström och gissningsvis byggde denne upp en
kruk- och kakelugnsmakarverkstad vid tomten.
Tyvärr
har det inte varit möjligt att få någon klarare bild av
Tvengström, vilken dock var född i Kalmar den 29/2 1772 som
son till krukmakare Eric Tvengström och dennes hustru Anna
Maria Spiik. Under 1790-talet fanns han i varje fall som gesäll
hos sin svåger Peter Nygren i Västervik, och därifrån
skall han ha flyttat till Kalmar.
|
Det
har ej heller gått att få någon klarhet i när
kakelugnsmakaren flyttade till Mönsterås, men eftersom han
inte har påträffats i mantals- eller husförhörslängd så
skedde det troligtvis strax innan giftermålet med Catharina
Elisabeth Östling. Detta äktenskap blev dock inte så långvarigt,
eftersom kakelugnsmakare Anders Johan Tvengström avled redan
den 22/5 1805 i en ålder av 28 år.
I
bouppteckningen efter honom upptogs som tillgång en
krukmakarverkstad och bland skulderna fanns en sådan till en
gesäll vilken då troligtvis varit verksam vid denna
verkstad.
Efter
att ha blivit änka för andra gången kom Catharina Elisabeth
även fortsättningsvis att vara bosatt vid nr 32-33 på Åsen
tillsammans med sina söner, som då blivit tre genom den tämligen
nyfödde sonen Erik Johan Tvengström.
Det dröjde emellertid inte så många år innan änkan hade fått
en ny make och det därigenom även kommit en ny
kakelugnsmakare till adressen.
|
Peter
(Johan)
Edberg skall enligt senare tiders (1850-tal) husförhörslängder
ha varit född i Västervik 1777. Inte heller Västerviks
kyrkoarkiv är komplett avseende denna tidsperiod, men en
kakelugnsmakargesäll Peter Edberg har vid slutet av
1700-talet återfunnits hos kakelugnsmakare Öfverberg i Västervik.
Nu anges denne vara född 1878, men det är inte ovanligt att
husförhörsuppgifter kan skilja mellan olika tillfällen för
samma person. Det har inte heller varit möjligt att helt säkert
kunnat identifiera Edberg bland Västerviks nyfödda under åren
1777 och 1778. Möjligtvis kan han ha varit född på en annan
ort.
I
varje fall flyttar gesällen Peter Edberg till Kalmar 1801 men
återvänder 1805 till Västervik och Öfverberg. Han kom då
närmast från Karlskrona.
Året
efter, alltså 1806, uppges Edberg ha flyttat till Mönsterås,
där han ett år senare ingick i äktenskap med änkan
Catharina Elisabeth Tvengström.
Från och med 1808 anges han i mantalslängden vara ägare
till tomt nr 32-33 och där fanns som lärling hustruns son
Daniel Östling, vilken några år senare hade blivit gesäll.
Som sådan fanns han tillsammans med en lärling hos Edberg i
varje fall hela 1810-talet.
|
Peter
Johan Edberg blev änkeman år 1820, men gifte om sig två
år senare. Under de följande åren förekommer Edberg
tämligen flitigt i kyrkoarkiven eftersom ett flertal
barn föds under 1820- och 1830-talen. Något förbryllande
är att Edberg under 1820-talet benämns med förnamnet
Johan i stället för Peter. Högst sannolikt är det
dock fråga om samma person, eftersom både hustrun och
barnens namn överensstämmer från tidigare. Edberg
kom att vara bosatt och troligtvis även driva sin
verksamhet i Mönsterås södra rote och där vid en
tomt som senare benämndes nr 133.
|
Rörelsen
betecknades i Kommerskollegiums fabriksberättelser som
”kakelugns- och stenkärlsfabrik” och finns medtagen
från och med 1829. Detta år fanns det fyra anställda
hos Edberg, och under de kommande åren fram till och
med 1851 varierade detta antal mellan en till fem
stycken. Under de senaste åren tycks Edberg ha delat ägandet
med svärsonen Wennerberg, vilken antecknas som ägare
från och med 1852. Det som uppges ha tillverkats vid
verkstaden/fabriken var kakelugnar och diverse stenkärl.
Kakelugnsmakaren
och borgaren Peter Johan Edberg avled den 15/5 1858.
|
Sven
Adolf Wennerberg föddes den 13/5 1809 i Karlskrona
och möjligtvis berodde det framtida yrkesvalet på att
fadern var kakelugnsmakare Jonas Wennerberg samt att
morfadern var kakelugnsmakare Sven Sundell. I
varje fall lämnar han hemstaden 1832 efter att under några
år arbetat vid Bergkryss verkstad. Nästa
arbetsplats blev hos kakelugnsmakare Bruse i Kalmar, och
därifrån kom så Wennerberg till Edberg i Mönsterås
år 1838. Två
år senare ingick han i äktenskap med Edbergs äldsta
dotter, och blev efterhand kompanjon med svärfadern.
|
Vid
1850-talets början hade Edberg blivit drygt sjuttio år,
och Wennerberg hade nog då tagit över det mesta
av verksamheten. Från 1852 finns han i varje fall
upptagen som ägare till rörelsen i Kommerskollegiums
fabriksberättelser. Detta år fanns det en lärling i
tjänst vid verkstaden enligt dessa berättelser.
Produktionen bestod av kakelugnar och diverse stenkärl
(hushållsgods som krukor, fat, skålar och liknande).
Från och med 1864 meddelar fabriksberättelserna även
det antal som tillverkades vid fabrikerna/verkstäderna.
Möjligtvis hade Wennerberg då börjat trappa ner på
verksamheten, men i varje fall bestod produktionen under
de tre följande åren av fyra kakelugnar per år samt
diverse stenkärl. I 1867-års fabriksberättelse anges
att fabriken är nedlagd under året.
|
Arbetsfolket
vid verkstaden bestod mestadels av en person förutom något
år då där fanns två stycken. Familjen
Wennerberg lämnade Mönsterås och tomt nr 133
tillsammans med en gesäll år 1867 för att bosätta
sig i Malmköping. Två år senare återvände de till Mönsterås,
men möjligtvis hade Wennerberg då avslutat sin
yrkesverksamhet. I varje fall benämndes familjen under
1870-talet som fattighjon. Den före
detta kakelugnsmakaren Sven Adolf Wennerberg avled den
2/8 1886.
|
Daniel
Östling föddes den 1/6 1790 i Vimmerby, men efter
att modern tidigt blivit änka så flyttade hon med de
två sönerna till Mönsterås. Där gifte hon sig år
1804 med kakelugnsmakaren Anders Johan Tvengström, men
året efter var hon återigen änka. Tillsammans med A J
Tvengström fick hon den 27/8 1804 sonen Erik Johan
Tvengström, vilken senare kom att ägna sig åt
kakelugnsmakeriyrket i Kalmar. 1807
blev det ett nytt äktenskap för Daniel Östlings mor,
och denna gång med kakelugnsmakaren Peter Edberg.
Troligtvis medförde detta att Edberg övertog en
kakelugnsmakarverkstad. I
varje fall kom Daniel Östling i lära hos sin mors
make, och 1811 återfinns Östling som gesäll i
kyrkoarkiven i samband med att han tillsammans med
Edberg uppträder som dopvittne. I mantalslängden som
sträcker sig till 1820, uppges han detta år fortfarande vara
gesäll hos Edberg.
|
Eftersom
husförhörslängd för församlingen saknas från
1800-talets början till dess mitt, så går det inte
att få någon uppfattning om när Östling lämnade
Edberg och startade sin egen verksamhet. Möjligtvis var
det i samband med att modern avled 1820 eller när
Edberg gifte om sig något år senare. I
Kommerskollegiums fabriksberättelser finns emellertid
Östling med från och med 1829, men troligtvis har han
startat sin verksamhet flera år tidigare. Berättelserna
meddelar att Östling i sin ”kakelugns- och stenkärlsfabrik”
sysselsätter två arbetare under detta och de flesta av
de följande åren. Något år kan det dock enbart
finnas en arbetare vid verkstaden, medan det ett annat
år kan finnas tre. Produktionen bestod av kakelugnar
och diverse stenkärl.
|
Bostaden
och då troligtvis även verkstaden fanns belägen i södra
roten, och efter det intryck som det går att få av
husförhörslängden så hade Edberg sin bostad och
verksamhet i närområdet. Kakelugnsmakaren
och borgaren Daniel Östling drev sedan sin verksamhet
fram till det att han avled den 22/2 1846. Husförhörslängden
upplyser om att en gesäll ämnar gifta sig med änkan
och därmed överta verkstaden. Nu blev det inte så
utan gesällen flyttade till en annan ort och verkstaden
kom att stå oanvänd i varje fall under en tid.
|
Vid Mönsterås
södra rote tomt nr 131 b, vilket gissningsvis är samma
plats som där Östling drev sin verksamhet, fanns
enligt husförhörslängden för perioden 1861-70
kakelugnsmakaren Johan David Svensson bosatt tillsammans med hustru samt tjänste-
och arbetsfolk. J D
Svensson var född den 15/1 1829 i Göteborg och
troligtvis var det därifrån han kom som gesäll till
August Kjellgren i Döderhultsvik (Oskarshamn) år 1855.
Året
efter flyttade han så till Mönsterås, och där blev
det samma år giftermål med Anna Elionora Sandbäck.
Hon var för övrigt syster till Adolf Teodor Sandbäck,
vilken under en tid kom att arbeta som gesäll hos J D
Svensson samt några årtionden senare i Kalmar äga och
driva en av landets största kakelfabriker.
|
J D
Svenssons rörelse i Mönsterås finns medtagen i
Kommerskollegiums fabriksberättelser från och med
1858. Arbetsstyrkan bestod mestadels av en person, och
denne tillverkade tillsammans med Svensson som exempel
30 kakelugnar samt diverse stenkärl år 1864.
Produktionen varierade under åren mellan 15 till 30
kakelugnar. Kakelugnsmakare
Johan David Svensson avled den 23/12 1877, och därefter
drevs rörelsen vidare av änkan under något år. Det
sista år som verkstaden/fabriken förekommer i
Kommerskollegiums fabriksberättelser är 1878, så möjligtvis
var det därmed slut på kruk- och
kakelugnsmakeriverksamheten vid den tomt som då benämndes
nr 23.
|
Samtliga
ovan nämnda kruk- och kakelugnsmakare var troligtvis
verksamma på en mycket begränsad yta (tomterna 31 och
32-33), och eftersom en brännugn var en tämligen stor
investering kan de eventuellt använt sig av en gemensam sådan.
Nuvarande
adress är Storgatan 24 där blomsterhandeln Cityblommor för
närvarande har sin affär.
|
|
|
|
 |
J.V.
Sandelius |
|
Näste
kakeltillverkare att bosätta sig i Mönsterås var
kakelugnsmakare Johan
Victor Sandelius. Tillsammans med sin stora
familj slog han sig ner vid tomt nr 30. Detta skedde 1884
och Sandelius kom då närmast från Kalmar där han
drivit en tämligen stor rörelse. |
I Västerhejde
på Gotland föddes den 25/9 1836 gossen Johan Victor Höök
enligt denna församlings födelsebok (födelsedatumet
anges i senare husförhörslängder till den 25/4). 1851
flyttade han till Västervik, och kom där i lära vid
en kakelugnsmakaränkas verkstad. Som verksgesäll (gesäll
som skötte verkstaden) fanns där Erik Peter Höök,
vilken var en äldre bror till Johan Victor. (Där fanns
även en gesäll med namnet Sandelius, vilket troligtvis
inspirerade Johan Victor att som gesäll byta till detta
efternamn). |
|
När brodern Erik Peter efter
något år startade upp den egna verksamheten i Västervik,
så följde Johan Victor med dit. Där blev han sedan kvar
till 1859 då han som gesäll och med efternamnet Sandelius
flyttade till Ryssby. I Västervik hade Sandelius även träffat sin
hustru, och paret blev i Ryssby bosatta vid Knapegården
vid vilken han tjänstgjorde som kakelugnsmakare. Året
efter, alltså 1860 flyttade Sandelius och hans hustru
till Kalmar där en efterhand rätt så stor verksamhet
startades upp. Även barnaskaran blev efterhand tämligen
stor. Där i
Kalmar blev de sedan bosatta ända fram till 1884 då
det blev dags att styra kosan till Mönsterås.
|
Familjen
Sandelius verksamhet i Mönsterås har utförligt
och intressant presenterats i artikeln ”Sandelius
kakelugnsmakeri. En Mönsteråsindustri vid seklets början”,
vilken var författad av Anton Sjöberg och publicerades
i Stranda
hembygdsförenings årsskrift 1978 -1979 (årgång 52
och 53). Fortsätter
ändå med att återge några upplysningar från
kyrkoarkiven.
|
Familjen
blev bosatta vid tomt nr 30 (på Kuggås enligt
artikeln) och även om de fyra sönerna säkerligen
tidigt fick börja arbeta i verkstaden så fanns det
tidvis ändå någon gesäll och lärling som ingick i
hushållet. Johan
Victor Sandelius fick med tiden titeln kakelfabrikör,
och sönerna titulerades kakelugnsmakare. Dessa var
Johan Ernst Henrik f. 30/6 1860, Pehr Albin
Viktor f. 24/4 1866, Karl Axel Martin f. 20/5
1868 och Arvid Hugo Samuel f. 20/8 1872, d. 2/10
1909. Samtliga barn föddes i Kalmar.
|
 |
Sandelius
Kakelfabrik i Mönsterås. Bildkälla: Kalmar Läns
Museum. |
|
Kakelfabrikör
J V Sandelius avled den 6/12 1915, men enligt den
tidigare nämnda artikeln så skall tillverkningen ha
upphört omkring 1914. Artikeln berättar också att
Axel Sandelius kom att bedriva keramiktillverkning i
mindre omfattning ytterligare en tid. Två av hans söner
arbetade även de under en tid i branschen, varav Folke
Sandelius blev tredje generationen kakelugnsmakare.
|
|
|
|
|
Tillinge, Boda och Oskarshamn
|
|
Under många år har namnet
"Tillinge" förknippats med en Småländsk
fajansfabrik som grundades 1858 och lades ner 1925, men förhållandet
är mer komplicerat än så. Historien börjar med att
Bornholmaren Henrik Hammer beslutar att starta "Bornholmsk"
keramiktillverkning i Sverige. Till sin hjälp tar han Carl
Erasmus Dam, Jacob Jensen Westh och Lars Jörgensen, samtliga
från Bornholm, dessutom ingår konsul Deurell från
Oskarshamn och Lagmannen Berg på Rånäs i företaget. Den 17
september 1858 grundar de bolaget Tillinge Fayence och
Terracottafabrik.
|
Vid fabriken tillverkades
nytto-, prydnads- och hushållsprodukter utifrån modeller som
Carl Dam medfört från Bornholm, även den gula leran som användes
hämtades från Bornholm. Glasyren på föremålen var klar
transparent eller med en färgsättning som de kallade
majolika. Vissa föremål glaserades inte utan målades med
oljefärg, det var framförallt sparbössor och leksaker som målades.
Tillverkningen gick bra redan från början och vid Göteborgsutställningen
1860 erhöll Carl Dam en hedrande Silvermedalj för
"Westervik & Tillinges Fayence och Terracottaarbeten".
Medaljen följdes senare av fler uppmärksammanden, bl.a. i
Hamburg 1863 och i Stockholm 1866.
|
I början av 1860-talet
funderade de på en utvidgning av verksamheten och två år
senare 1863, uppfördes en filialfabrik i Oskarshamn. I
Oskarshamn skulle kommunikationerna vara bättre, vilket i sin
tur skulle leda till en mer omfattande försäljning. Det
visade sig snart att Oskarshamnsfabriken var bättre i alla
avseenden och under 1867 kom så beslutet att fabriken i
Tillinge skulle läggas ner och att all tillverkning skulle förläggas
till den nya fabriken i Oskarshamn. I december 1867 var
flytten fullbordad och kort därefter läggs Tillinge Fayence
och Terracottafabrik ner och utbjuds till försäljning.
|
Under våren 1868 är fabriken i
Tillinge såld. Därefter etableras en Jästfabrik med tillhörande
brännvinsbränneri i lokalerna, allt under styre av stadens
pampar. Viss turbulens uppstod då tidningstryckeriet
"Primo" som fanns i samma byggnad började skriva
nedsättande artiklar om brännvinstillverkningen. Det gillade
inte pamparna så kontraktet sades upp och tryckeriet kastades
ut. Den sista tiden användes fabrikslokalerna till bostäder
åt fattiga änkor. Byggnaden revs 1925.
|
|
Fajansfabriken i Oskarshamn
grundades 1863 av Johan Ancker, Carl Dam och Henrik Hammer som
en filial till Tillinge Fayence och Terracottafabrik, men de
tre herrarna beslutade att stanna kvar i Tillinge och överlät
istället driften av den nya fabriken till J.J. Westh och
Disponent Jörgensen. Oskarshamnsfabriken blev en god affär
och snart var fabriken större än den i Tillinge. Detta medförde
att tillverkningen successivt flyttades från Tillinge till
Oskarshamn. Denna splitring av verksamheten visade sig vara både
oekonomisk och opraktisk och medför så småningom att
Tillinge Fayence och Terracottafabrik läggs ner.
|
 |
Oskarshamns Fajansfabrik |
Foto:
Oskarshamns Bildarkiv |
|
Hammer hamnade snart i skuld
till de andra ägarna och blev då tvungen att avstå sin del
i den nya fabriken. Han lämnar Oskarshamn 1865 och startar
istället Tillinge Nya Fabrik tillsammans med några vänner
och släktingar. Hammers del i Oskarshamnsfabriken övertas då
av repslagerifabrikör H. Hoffman. Straxt därefter lämnar
också Ancker fabriken, dennes del övertas då av Carl Dam
som därmed står som ägare till 2/3 av fabriken.
|
1867 när fabriken i Tillinge
avvecklats väljer Dam att flytta till Oskarshamn, men det
uppstår snart problem då det visar sig att staden har planer
på att bygga en järnväg rakt över fabriksmarken. Dam anar
oråd och erbjuder Hoffman att köpa de resterande andelarna i
fabriken för 6.000 Rdr. Hoffman accepterar och från 1873 står
han som ensam ägare av fabriken. Dam lämnar Oskarshamn och
flyttar Boda där han avser att starta ny tillverkning. För
Hoffman går det sämre, han tvingas lägga ner fabriken redan
efter ett år och från 1874 är marken tillgänglig för
byggandet av järnvägsspår.
|
|
C.E Dam lämnar Oskarshamn 1873
och flyttar till Boda i Ålems socken, där startar han Boda
Fayence och Terracottafabrik, eller Firma Carl Dam som den
egentligen hette. Den tillverkning som upptas är i stort sett
den samma som fanns i Tillinge och Oskarshamn. Han gjorde förvisso
en del förbättringar och skapade nya modeller, men fortsatte
också tillverka enkla varianter av konstgods som t.ex Lergökar
och de populära sparbössorna i form av Äpplen, Päron,
Hundar, Katter och Ankor. Sparbössorna gjordes i både
glaserade och målade varianter medan lergöken nästan alltid
var oglaserad.
|
 |
 |
Boda Fayence och Terracottafabrik |
Foto:
Privat |
Carl
Erasmus Dam 1835-1912 |
|
I maj 1895 överlåter Carl Dam
hela verksamheten till sin äldste son Hans Adolf Christian
Dam. Denne fortsätter driften under namnet "Adolf
Dam" fram till sin död 1922. Efter Adolf död fortsätter
änkan driften i ytterligare 6 år och hon har god hjälp av
fabrikens verkmästare Anton Olsson. 1928 utarrenderas
fabriken till Gabriel Burmeister som fortsätter driften fram
till maj 1932 då fabriken delvis förstörs i en brand och
all tillverkning måste stoppas. Burmeister lämnar då Boda
vilket gör att änkan måste försöka hitta en ny arrendator
eller köpare till fabriken. Hon hittar inga intressenter och
inför faktum tvingas hon lägga ner fabriken. Enligt uppgift
så arbetade aldrig fler än 15 personer vid fabriken. Carl
Dam avlider på Pingstdagen 1912, 77 år gammal.
|
1928 sex år efter Adolf Dams död
läggs verksamheten ner i Boda. Gabriel Burmeister som 1925 köpt
konkursboet efter Tillinge Fajansfabrik väljer att arrendera
fabriken i Boda under åren 1928-1932. Han fortsätter med
tillverkning av prydnads, nytto- och vanligt hushållsgods
enligt Bodas modeller och använder samma formar och samma
glasyr. Det är därför ingen skillnad på Bodas och
Burmeisters produktion vid fabriken under dessa år, annat än
signeringen. Efter Gabriels övertagande signeras godset med
Burmeisters kända signatur - ett krönt "G", ibland
tillsammans med djupstämpeln "BF".
|
|
 |
Tillinge Nya Fabrik med Kvarnen och fabriksbyggnaderna. |
Foto:
Privat |
|
Efter Tillinge Fayence och
Terrakottafabrik och den korta perioden i Oskarshamn, startar
Henrik Hammer Tillinge Nya Fabrik fabrik i Timmernabben
1866, kompletterad med en med försäljningsbutik i Mönsterås.
Till sin hjälp har han Botilde och P.G.A. Kofoed, Sven
Ohlsson och Ida Jörgensen. Företagets startkapital var 9.000
kr fördelat på 6 andelar á 1.500 kr.
|
Mycket av den erfarenhet Henrik
hade från den första Tillingefabriken följer med till den
nya fabriken. De fortsätter också att hämta sin lera från
Bornholm och tillverkningen består av nytto- och hushållsföremål
enligt samma modeller som vid tidigare fabriker. Det är också
vid denna fabrik de börjar använda den mörkt rinnande
glasyr som så starkt förknippas med Tillingeföremål,
"Mahognilik Emalj" som den kallades.
|
 |
Harald
Hammer |
|
Hammer som
var både religiös och nykterist, engagerar sig mer
och mer i andra projekt på ålderns höst. 1885
bygger han en stor lokal i anslutning till fabriken
vilken han upplåter hyresfritt till sina vänner i
"Godtemplarnes avdelning i Kalmar". I juni
1888 överlåter han fabriken till sonen Henrik Hammer
som tar hjälp av Ida Jörgensen från Tillinge,
Botilde Kofoed från Gisslemåla och Sven Olsson från
Timmernabben. Verksamheten fortsätter därefter
till den 7 mars 1891 då alla utom Henrik Hammer lämnar
företaget. |
1891
skickar Henrik Hammer in en anmälan till
Handelsregistret om bildandet av Tillinge Handelsförening
AB. Som ägare till det nya företaget står
Henrik Hammer Ålem (firmatecknare), Sven Jonsson Löfö,
Albert Emil Olsson, Anders Petter Green och Fredrik
Nicolaus Olsson, alla från Timmernabben. Företaget
går till en början bra, men när de kommer in på
1900-talet börjar problem uppstå, främst av
ekonomisk art. Detta gör att fabrikens utveckling
stannar av och den 17 februari 1906 läggs
tillverkningen ner. Henrik Hammer dör 10 februari
1910. |
|
Henrik
Hammer som nu blivit en gammal man och varit borta från
tillverkningen under många år, återvänder till
fabriken och gör ett sista försök att få fart på
tillverkningen. Den 20 oktober 1910 grundar han Tillinge
Fayencefabrik och startar upp tillverkningen igen,
men ekonomin är redan från början ansträngd och försöket
vara endast i fem år. 1915 tvingas han att lägga ner
all verksamhet. |
 |
Henrik
Hammer |
|
1917
arrenderar Theodor Henrik Powel fabriken och gör ett
försök att starta upp driften igen. Han lyckas bara
hålla igång produktionen under två år och 1919 är
det slut för hans del. Efter Powel görs ett sista
tappert försök att få fart på fabriken, detta
genom att ombilda företaget till Aktiebolag.
Kapitalet som satsas är dock inte tillräckligt och
fabriken begärs i konkurs sommaren 1924. Fabriken
säljs till Gabriel Burmeister 1925 och därmed är
epoken Tillinge över. Enligt uppgift var det aldrig
fler än 30 personer som arbetade vid fabriken.
Tillinge Fajansfabrik blir istället Gabrielverken. |
|
 |
Det
brevhuvud/logotyp som användes vid Tillinge
Fayencefabrik 1910-1924 (f.d. Tillinge Nya Fabrik) |
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
Tillinge
Nya Fabrik |
Tillinge
Nya Fabrik |
Tillinge
Nya Fabrik |
Tillinge
Nya Fabrik |
Tillinge
Nya Fabrik |
|
 |
 |
 |
 |
 |
Tillinge
Nya Fabrik |
Tillinge
Nya Fabrik |
Tillinge
Nya Fabrik |
Oskarshamns
Fajansfabrik |
Oskarshamns
Fajansfabrik |
|
 |
 |
 |
 |
 |
Boda
Fajansfabrik |
Boda
Fajansfabrik |
Boda
Fajansfabrik |
Boda
Fajansfabrik |
Boda
Fajansfabrik |
|
|
 |
 |
Vid den
första fabriken, Tillinge Fayence och
Terracottafabrik, användes två olika stämplar,
"T.F" och "Tillinge Fabrik". Men
vanligast var nog att föremålen lämnade fabriken
helt ostämplade. |
|
Vid
Oskarshamnsfabriken användes också två olika
stämplar. Det var "Oskarshamns Fabrik"
eller förkortningen "O-F". Vad man vet så
användes dessa stämplar parallellt med varandra, men
precis som vid första fabriken lämnades föremålen
oftast ostämplade. |
 |
 |
|
 |
Vid
Bodafabriken var man ännu sämre på att stämpla
sitt gods. Nytto- och hushållsgodset stämplades nästan
aldrig och Sparbössorna inte alls. När de väl valde
att märka sitt gods så användes stämpeln
"B.F". Namnet "Boda" har också
använts som märkning vid något tillfälle, men den
märkningen är mycket sällsynt. |
|
|
Fabrikerna
finns också dokumenterade i skriften "Gammal bruks- och prydnadskeramik från Öst-Småland" av
Karl Hammer, i Gabriel
Burmeisters artikel ”Timmernabben och Boda - Några
interiörer från 1800-talets fajansindustri i Kalmar län”
publicerad i Kalmar läns årsskrift 1942, samt Nils Baumgarts skrift om
"Carl Erasmi Dam, hans släkt och
fajansfabrikation" bearbetad för internet
av Joakim Hardell.
|
|
|
|
Habbestorp
|
 |
Kakelugn
funnen i Habbestorp, möjligen
tillverkad av kakelugnsmakare Schuberg |
Bildkälla:
Stranda hembygdsförening |
|
Johan
August Schuberg
föddes den 2/5 1843 i Grimeton och kom som trettonåring
i lära hos kakelugnsmakare Karstorp i närliggande
Varberg.
Efter
en rätt så lång tid hos sin läromästare blev det en
period många och korta besök vid olika verkstäder för
gesäll Schuberg.
Första
anhalten var vid kakelugnsmakare Lindbergs verkstad i
Nyköping. Dit anlände han 1865, men redan året efter
återfanns han hos L W Hagberg i Ringarum. Där blev han
dock inte kvar länge, utan i slutet av år 1866 återvände
Schuberg till Västkusten. P G Stenberg i Falkenberg var
den som då fick dra nytta av Schubergs färdigheter.
1868 var det så dags att förflytta sig till Mönsterås
och J D Svenssons verkstad, men året efter blev det
bostad och egen verkstad i Habbestorp som då ingick i Mönsterås
socken.
Där
kom Schuberg att bli bosatt vid Habbestorp nr 1
tillsammans med den nyblivna hustrun och efterhand även
några barn.
|
Kruk-
och kakelugnsmakeriverksamheten finns första gången
med i Kommerskollegiums fabriksberättelser 1873, och
detta år skall produktionen bestått av 15 kakelugnar
och diverse stenkärl. Tre år senare tillverkades 25
kakelugnar och 500 dussin stenkärl. Fabrikationen kom
senare att variera mellan 15 till 26 kakelugnar, och förutom
stenkärl (hushållsgods som krukor, fat, skålar m m)
finns blomkrukor med bland det som tillverkades. Dessa
Fabriksberättelser ger även besked om vad som fanns i
verkstaden. Här följer så en uppräkning av vad som
är angivet: 2 drejskivor, 18 sims- och frisformar, 7
ecken (hörn)- och kakelformar, 1 kiselkvarn och 1 brännugn.
De olika kakelformarna medförde troligtvis att
kakelugnarna kunde beställas i flera variationer.
|
Det
sista år som Schuberg förekommer i Kommerskollegiums
fabriksberättelser är 1882, men gissningsvis fortsatte
produktionen ännu en tid.
Kakelugnsmakaren
Johan August Schuberg avled den 2/11 1910.
|
|
|
|
|
Högsby
|
|
Enligt
uppgifter som det har gått att ta del av genom internet
så skall det under slutet av 1600-talet ha funnits en
krukmakare Hans Bouvin som eventuellt någon tid var
verksam i Högsby. Han uppges ha varit född i Livland
alternativt i Tyskland, men efternamnet tyder på ett
vallonskt ursprung. Under perioden 1661-69 skall Bouvin
ha varit bosatt i Vimmerby, men han uppges även ha
varit verksam i Kalmar och Mönsterås under 1670- och
1680-talen. Dödsåret anges till efter 1683. Sonen
Jonas Hansson Bouvin, som också blev krukmakare, skall
ha blivit född omkring 1659. Han
avled den 3/5 1746 i Skruvshult, Högsby. (Uppgiften har
gått att vidimera genom Högsbys församlings dödsbok).
|
 |
Yv över samhället Högsby kring 1880. |
Bildkälla: Kalmar Läns
Museum. Fotograf:
Okänd |
|
|
I Högsby
socken har det förekommit kakel- och kruktillverkning
under så gott som hela 1800-talet. Den
tidigaste kakelugnsmakare som det har gått att återfinna
i husförhörslängderna är Nils
Tunström, vilken 1812 fanns bosatt i Staby
tillsammans med sin familj och sitt tjänstefolk. Däremot
uppger Tuna församlings kyrkoarkiv en flyttning därifrån
till Högsby redan år 1809.
|
Nils
(Nicklas, Nicolaus) Tunström var
född den 20/8 1777 i Vimmerby och möjligen var det även
där som han tillbringade några av gesällåren. Som lärling
befann han sig i varje fall under 1790-talet hos
krukmakare Peter Nygren i Västervik. Tillsammans
med sin hustru flyttade han 1804 till Kulltorps gård i
Tuna socken där han drev säteriets
kakelugnsmakeriverkstad. Till
Staby i Högsby socken kom så familjen Tunström,
vilken då även bestod av två söner, år 1809. Hos
Tunströms kom det att bo några gesäller och lärlingar
under åren och troligtvis kom även de två äldsta sönerna
att medverka i verkstadens arbete. Familjen
Tunström återvände dock till Vimmerby 1825, och fem
år senare bosatte de sig i Blackstad och drev där ett
kruk- och kakelugnsmakeri under lång tid och i flera
generationer.
|
Som
gesäll hos Tunström i Staby fanns bland annat Johan
Magnus Ringblad under några perioder. Tyvärr
har det inte gått att få fram några utförliga
uppgifter om Ringblads tid innan han kom till Staby, men
han skall i varje fall, om uppgifterna i husförhörslängden
har blivit rätt tolkade, ha kommit till världen 1794 i
Åseda. Datumet enligt husförhörslängden anges till
den 13/3, men i födelseboken för Åseda församling
finns ingen som passar in. Däremot föds en Johan
Magnus den 30/3 detta år och vars far var soldaten
Magnus Ring. Med största sannolikhet var det denne Johan Magnus som
senare tog sig efternamnet Ringblad. 1809 lämnar han föräldrahemmet
för att flytta till Kalmar.
|
I
Kalmar stadsförsamlings kyrkoarkiv påträffas lärgossen
Ringblad, vilken 1815 som utlärling (gesäll) flyttar
till Högsby och Tunströms verkstad. Därefter blev det
några resor mellan Högsby och Kalmar för gesäll
Ringblad. Enligt Kalmar stadsförsamlings flyttlängd återvände
Ringblad 1819 till Kalmar för att året efter återigen
bege sig till Högsby. 1821 blev det ännu en gång en
visit i Kalmar, men 1824 bosatta han sig slutgiltigt vid
Staby i Högsby socken/församling. Troligtvis
blev han då under en kort period verksam hos Tunström,
men återfinns senare som kakelugnsmakare. Om det var
Tunströms verkstad som övertogs, eller om det byggdes
en ny av Ringblad är oklart, men i husförhörslängden
för perioden 1826-32 fanns Ringblad tillsammans med den
nyblivna hustrun samt gesäller bosatt på ”Skansen”
vid Staby. Enligt
Kommerskollegiums fabriksberättelser för år 1829 hade
han detta år två personer till sin hjälp i verkstaden
där det tillverkades stenkärl (hushållsgods som
krukor, skålar, fat och liknande). Nu
blev det ingen lång tid för Johan Magnus Ringblad som
kakelugnsmakare, utan han avled redan den 27/1 1829. I
bouppteckningen upptas som tillgång bland annat
kakelugnsmakareverkstaden med inventarier vid Staby Skans.
|
Därefter
drevs verksamheten vidare av änkan under något år med
hjälp av gesäller, men i slutet av år 1830 gifte hon
om sig med gesällen Johan
Fredric Kjellman och därmed blev han mästare vid
denna verkstad. Johan
Fredric Kjellman var född den 18/7 1804 i Kalmar, och
son till krukmakaren Jonas Kjellman. Eftersom fadern
avled när Johan Fredric bara var några år gammal, så
fick han göra sin lärotid vid andra verkstäder i
Kalmar. Som gesäll flyttade J F Kjellman år 1826 till
Werngrens verkstad i Ronneby, för att året efter komma
till Lundqvist i Ystad. 1828 återvände han till Kalmar
där han bland annat hade sin tjänst hos
kakelugnsmakare Bruse. Till Högsby och änkan Ringblad
anlände han så 1829.
|
I
Kommerskollegiums fabriksberättelser återfinns
Kjellman från och med 1832, och detta år fanns det tre
arbetare (gesäller, lärlingar) i hans tjänst.
Produktionen bestod av stenkärl. Året efter och framåt
fanns även kakelugnar med bland det som tillverkades. Fram
till 1841 bestod arbetsstyrkan av mellan en till två
personer, men därefter ökade den betydligt. Här följer
exempel på antalet ”arbetare” vid ”kakelugns- och
stenkärlsfabriken”: 1841 – 3 st., 1842 – 5 st.,
1843 – 3 st., 1844 – 4 st., 1845 – 6 st., 1846 –
8 st. Därefter återgick arbetspersonalen till att vara
mellan en till två stycken.
|
Någon
gång under 1840-talet flyttade Kjellman tillsammans med
hustru och arbetsfolk in till Högsby, och blev där
bosatt vid nr 2. Om det då även blev ett byte av
verkstadslokal har tyvärr inte gått att fastställa. Borgaren
i Kalmar och kakelugnsmakaren Johan Fredric Kjellman
avled den 5/11 1853, och därefter fick den efterlämnade
hustrun än en gång som änka driva verksamheten under
en tid. Änkan
hade under åren två till tre medhjälpare till att sköta
verkstaden/fabriken. Efter
att hon avlidit 1862 övertogs ägandet av kronolänsman
Hjertqvist i Hammarby, vilken enligt 1864 års
fabriksberättelser hade en person i arbete vid
fabriken, samt med hjälp av denne tillverkade 40
kakelugnar och 600 stenkärl detta år. Möjligtvis
blev kronolänsmannens tid som kakelfabrikör inte så långvarig.
I varje fall förekommer han endast ytterligare en gång
i dessa fabriksberättelser, och det är under det följande
året. Då har produktionen stannat vid 6 kakelugnar
samt stenkärl.
|
I
grannskapet till makarna Kjellmans fastighet blev
kakelugnsmakare Anders
(Andreas) Petersson
bosatt och gissningsvis kom även han att använda
Kjellmans verkstad. Möjligen då under änkan Kjellmans
tid men också under kronolänsman Hjertqvist tid.
Dessutom eventuellt även efter att Hjertqvist upphört
med verksamheten. Anledningen till detta antagande är
att Petersson förekommer i Kommerskollegiums fabriksberättelser
från och med 1856, och det känns inte så troligt att
han byggde upp en egen verkstad i närheten av Kjellmans
eftersom han var gift med en syster till änkan
Kjellman. Antagandet (gissningen) är att Petersson skötte
rörelsen åt sin svägerska och även åt Hjertqvist,
men att han dessutom drev en egen verksamhet vid sidan
om.
|
Enligt
husförhörslängden så var Anders Petersson född den
21/8 1814 i Madesjö socken. Samma längd anger att utlärlingen
Petersson flyttade till Kjellmans verkstad i Högsby
1835 och då närmast från Kalmar. Nu har han tyvärr
inte gått att återfinna i någon av dessa församlingars
flyttningslängd. I
varje fall arbetar han som gesäll hos Kjellman och
gifte sig efter några år med fru Kjellmans syster.
|
Som
tidigare skrivits så förekom Petersson i fabriksberättelserna
från och med 1856, och där fanns han sedan ända till
1883. Under dessa år anges det ha varit en arbetare vid
verkstaden/fabriken och tillverkningen bestod av stenkärl/lerkärl.
Något år finns även kakel med bland det som
producerades. I 1883
års fabriksberättelser anges dock verksamheten vara
nedlagd, och den 14/4 1887 avled kakelugnsmakare Anders
Petersson.
|
En
annan kakelugnsmakare som fick sin utbildning vid
Kjellmans verkstad var Daniel
Carlsson, vilken var född den 12/11 1834 i Högsby
församling. Han började
sin lärlingstid hos Kjellmans år 1853 och stannade där
till 1859 då han som gesäll bosatte sig i Huseby. Där
bildade Carlsson familj och tillsammans med den och någon
gesäll fanns han därefter vid Huseby nr 6. Troligtvis
byggde han även upp en verkstad där. I
Kommerskollegiets fabriksberättelser finns verksamheten
med från och med 1864, och detta år tillverkades 60
000 stenkärl. Året efter ingick dessutom fyra
kakelugnar i produktionen. Under åren fanns det enligt
dessa fabriksberättelser mestadels en arbetare/gesäll
till hjälp vid verkstaden/fabriken. Kakelugnsmakare
Daniel Carlsson avled den 1/2 1881, och resten av året
arrenderades verkstaden av Gustaf Bergcreutz. Året
efter skedde där dock ingen tillverkning, och 1883
antecknas verksamheten som nedlagd.
|
Makarna
Carlssons son, Oscar
Henry Karlsson, vilken var född den 1/10 1864 i Högsby,
kom även han att bli kakelugnsmakare, och möjligen
drev han rörelsen vidare under en period. Enligt husförhörslängden
verkar det dock som han tillsammans med nyblivna hustrun
samt modern bosatte sig vid en närliggande fastighet år
1897. Kakelugnsmakare
Karlsson med hustru och barn flyttade 1901 till
Oskarshamn, men återvände till Huseby två år senare.
|
Den
tredje generationen Karlsson som blev kakelugnsmakare
var Oskar Harald Zakarias, som föddes den 8/4 1905 och
brodern Paul Valdemar, född den 20/1 1912. Troligtvis
arbetade de tillsammans med sin far och då antagligen
med uppsättning av fabrikstillverkade kakelugnar. Omkring
1930 genomfördes en förändring av
fastighetsbeteckningarna i området och fastigheten vid
Huseby nr 6 blev i stället Storgatan nr 4 i Högsby. De följande
åren blev dock mycket tragiska för familjen Karlsson.
Först avled Oskar Harald Zakarias den 27/10 1932 och några
månader senare modern. Året därpå, den 27/6 1934,
avled så fadern Oscar Henry Karlsson. Kvar
blev Paul Karlsson, som 1936 flyttade till Staby nr 2,
och där bildade familj. 1939 bosatte sig familjen vid
Garpvägen nr 2 i Högsby samhälle. Kakelugnsmakare
Paul Karlsson avled den 7/7 1993.
|
År
1886 anlände kakelugnsmakare Gustaf Petersson till Huseby och fanns då troligtvis bosatt hos
familjen Carlsson/Karlsson. Petersson, som var född den
14/8 1838 i Karlshamn, kom enligt husförhörslängden närmast
från Ljungarum (emellertid har han inte gått att återfinna
i denna församlings kyrkoarkiv). Möjligtvis drev
Petersson verkstaden vid Husaby nr 6 under en tid
tillsammans med Oscar Henry Karlsson, men 1893 bosatte
han sig vid Drageryd nr 4 i Högsby församling. Efter
en tid gifte sig Petersson, och försörjde gissningsvis
sig och sin familj med kakelugnsuppsättning. Den före
detta kakelugnsmakaren Gustaf Petersson avled den 9/3
1915.
|
Något
om ett par av 1900-talets krukmakare i Högsby. Enligt
uppgift så bedrevs ett mindre krukmakeri vid
tegelbruket i Högsby nr 1 där det bland annat
tillverkades blomkrukor. Dit
kom i varje fall krukmakare Albert Landin tillsammans med sin familj 1923, och då närmst från
Torshälla. Albert
August Landin, vilken var född den 29/2 1884 i
Ytterselö,
Södermanlands län, hade tidigare varit verksam vid
Torshälla Stenkärlsfabrik. Nu blev det inte så lång
tid för Landin i Högsby för redan 1925 flyttade
familjen till Husby-Ärlingshundra församling i
Stockholms län, och där blev Landin verksam vid
Steninge Lervarufabrik. Senare
kom Albert Landin att överta Torshälla Stenkärlsfabrik,
och denna drevs av sönerna långt in på 1970-talet.
|
 |
 |
Blomkruka
från Högsby tegelbruk och lerkärlsfabrik. Fotograf
Ola Strömbom |
|
|
Krukmakeriarbetaren
Karl Gustaf
Larsson, vilken var född den 13/12 1882 i Säter,
Kopparbergs län (Dalarna) flyttade 1927 till Frövi i
Husby församling tillsamman med sin hustru. Makarna
hade tidigare varit bosatta i Gärdserums församling, där
Larsson hade haft sitt arbete som drejare vid ett
krukmakeri i Falerum. 1928
blev makarna boende vid Hanåsa nr 8 och där stannade
de till 1935 då det blev en flytt in till Högsby och
tegelbruket. Där hade Larsson titeln krukmakare och skötte
troligtvis tillverkningen vid detta krukmakeri.
Gissningsvis hade han även tidigare varit verksam vid
krukmakeriet fast han då varit bosatt på annat håll i
församlingen. Krukmakare
Karl Gustaf Larsson lämnade 1938 Högsby tillsammans
med hustrun och återvände till Gärdserums församling.
|
Tegelbruket
i Högsby drabbades under åren av ett flertal bränder, men när
Högsby tegelbruk och lerkärlsfabrik, som det kallades, brann
ned i december 1937 upphörde troligtvis lerkärls-
(blomkruks-) tillverkningen för gott. Tegelbruket kom
emellertid att återuppbyggas och även senare återigen att
eldhärjas.
I
en tidningsnotis angående branden 1937 berättas om en
drejarverkstad där elden ansågs ha börjat. Eftersom
tydligen en del av produkterna drejades så framställdes möjligtvis
även andra keramikalster än blomkrukor vid tegelbrukets
krukverkstad.
|
|
Under
mitten av 1900-talet blev så Elon Säfström verksam i Högsby. Elon
Emil Hugo Säfström föddes den 21/9 1902 i Gävle. Som
ung flyttade han från hemstaden tillsammans med föräldrar
och en mängd syskon. Fadern, Hugo Säfström, kom genom
sitt arbete som krukmakare att tillsammans med familjen
vara bosatt på ett flertal platser i Sverige samt även
i norska Kongsvinger. Slutligen slog de sig ner i Göteborgsområdet
och där kom även Elon in i krukmakaryrket. 1926
flyttade han till Högsby och var till att börja med
troligtvis verksam vid tegelbrukets krukmakeri. I Högsby
bildade han familj, och var med den bosatt inne i samhället.
Där startade han även sin egen verkstad, vid vilken
han tillverkade allehanda keramikföremål ända fram
till 1970-talet. Elon Säfström
avled den 3/9 1978 i Högsby.
|
 |
Elon
Säfström med några av sina keramik-alster |
|
|

|
Tomtar
av Elon Säfströms tillverkning.
Foto:
Ola Strömbom, Högsby. |
|
|
|
 |
 |
Mugg av Elon Säfström. |
Foto Ola Strömbom, Högsby |
|
|
|
|
Ryssby
|
|
Under en tid vid 1850-talets
senare del bedrevs en kruk- och kakelugnsmakarrörelse vid
Knapegården i Ryssby socken av bland annat två bröder
Moell.
(Charles) Carl
Emil Moell föddes den 6/2 1821 i Skårby socken, nordväst
om Ystad. Tre år gammal fick han följa med vid familjens
flytt till Kung Karls (Kungsörs) församling i Västmanland.
Där kom även brodern Fredrik
Alrik Moell till världen den 8/6 1831.
Vid tretton års ålder
återvände Carl Emil ensam till Skåne, och kom då att påbörja
sin tid som lärling i Ystad. Fem år senare, alltså 1839,
vidtog så en omfattande gesällvandring med besök i
Trelleborg, Vittskövle, Ängelholm, Varberg, Lidköping, Borås
och Jönköping, innan det sex år senare var dags att återvända
till Ystad.
Efter att kakelugnsmakare Thornberg avlidit år 1849 övertog
Moell dennes verkstad och kom därefter att driva den med hjälp
av gesäller och lärlingar.
|
Som lärling anlände brodern
Fredrik Alrik år 1852, och blev efter en tid gesäll hos sin
storebror.
Enligt kyrkoarkivet
skall den yngre av bröderna ha flyttat till Knapegården i
Ryssby socken 1856, och där fick han titeln krukmakare. Där
blev det även giftermål, och tillsammans med den nyblivna
hustrun flyttade Fredrik Alrik Moell redan följande år till
Borgholm, där han avled den 17/6 1859.
Samtidigt som lillebror
lämnade Knapegården, alltså 1857, kom Carl Emil Moell att
flytta dit tillsammans med sin familj. I samband med barnafödande
avled dock hustrun året därpå, och i hennes bouppteckning
upptogs som tillgångar bland annat ett boningshus med
verkstad samt färdiggjorda kakelugnar och diverse kärl.
|
Genom en annons i Barometern den
36/6 1858 salufördes produkterna sålunda:
”Wid
undertecknads kakelfabrik,
belägen i Ryssby, cirka 2 mil från Kalmar stad, finnas såwäl
hwita som gula kakelugnar, af alla slag till salu mot billigt
pris.
Äfwen emottagas beställningar å alla slags kakelugnar i åtskilliga
storlekar. C.E.
Moell, kakelugnsmakaremästare från Ystad.”
|
Möjligtvis
var det hustruns död som gjorde att Moell två år efter
ankomsten till Ryssby återvände till Ystad, och den verkstad
han tidigare varit ägare till där.
Efter ytterligare två
år, alltså 1861, blev det återigen en flytt, och denna gång
till Stora Köpinge socken.
Kakelugnsmakare Carl
Emil Moell avled den 6/9 1866 på Ystads lasarett.
Samma år som Moell lämnade Knapegården i Ryssby anlände Johan Victor Sandelius dit tillsammans med sin hustru. Han hade
tidigare varit verksam som gesäll i Västervik, men vistelsen
i Ryssby varade endast i ett år, för redan 1860 begav sig
makarna iväg till Kalmar. Mer om Sandelius och hans
verksamhet går att läsa i avsnitten om Kalmar och Mönsterås.
|
|
|
|
Blackstad
|
|
I
Blackstads församlings husförhörslängd för perioden
1805-10 har det gått att återfinna kakelugnsmakare Zachris
Sundberg bosatt vid ”Blackstads ägor”
tillsammans med hustru, tre söner och en lärgosse. Zachris
Sundberg uppges vara född 1766-67 i Sund, och i början
av 1790-talet fanns han som gesäll hos krukmakare Isac
Möller i Västervik. Därifrån kom han 1794 till Peter
Kullander i Vimmerby. Till
Blackstad anlände Sundberg med familj och lärgossen från
Vimmerby år 1806. Nu
blev tiden i Blackstad väldigt kortvarig för Zachris
Sundberg, eftersom han avled redan den 24/2 1807.
|
Verksamheten
drevs därefter vidare av änkan som detta år fick hjälp
av gesällen Per
Göran Branting. Året därefter kom ytterligare en
gesäll, Anders Blåberg, till verkstaden, men han
flyttade samma år vidare till Västervik där han kom
att verka som krukmakare under en period. Gesällen
Per Göran Branting, vilken var född den 5/7 1779 i Växjö,
uppges i husförhörslängden vara inflyttad från Tuna
år 1807. Emellertid har han inte gått att återfinna i
denna församlings kyrkoarkiv. Branting,
som även skall ha varit grenadjär, antecknas som
”Commenderad Döfvestad 1810”.
|
Eftersom
det därefter är en lucka i husförhörslängden till
perioden 1815-20, så har det inte gått att fastställa
om och i så fall hur länge Branting var bosatt på
annan ort. I nämnda husförhörslängd finns emellertid
krukmakaren Per Göran Branting bosatt vid ”Blackstads
ägor” tillsammans med hustru. Troligtvis har han då
övertagit änkan Sundbergs verkstad. Från
omkring 1820 benämns den fastighet där Branting
tillsammans med hustru och tre barn är boende för
”Krukmakar Stugan”. En
kort period under 1829 vistades gesällen Vetterberg hos
familjen. Möjligen berodde detta på att Per Göran
Branting då var sjuklig. I varje fall avled Branting
den 9/7 1830.
|
I stället
kom kakelugnsmakaren Nils Thunström tillsammans med sin familj inflyttande till
fastigheten detta år. Därefter kom det att bedrivas
kruk- och kakelugnsmakeriverksamhet i Blackstad av tre
generationer Thunström under en lång följd av år. Nils
(Nicklas, Nicolaus)) Tunström var född den 20/8 1777 i
Vimmerby och lärlingsåren tillbringade han under
1790-talet hos krukmakare Peter Nygren i Västervik. Tillsammans
med sin hustru flyttade han 1804 till Kulltorps gård i
Tuna socken där han drev säteriets
kakelugnsmakeriverkstad. Till
Staby i Högsby socken kom så familjen Tunström år
1809. Där blev de bosatta fram till 1825 då de återvände till Vimmerby. 1830
var det så dags att för ännu en flytt, vilken denna
gång gick till Blackstad.
|
I sin
verksamhet fick Nils Thunström säkerligen hjälp av
sina söner och några av dessa blev sedermera
kakelugnsmakare. Thunströms
verksamhet återfinns i Kommerskollegiums fabriksberättelser
från och med 1830, och där anges tillverkningen bestå
av stenkärl och kakelugnar. Till sin hjälp i
verkstaden hade Thunström enligt fabriksberättelserna
mestadels två personer. Möjligtvis var dessa de
hemmavarande söner som nått arbetsför ålder, men det
bör även ha funnits annan arbetspersonal eftersom
samtliga barn tycks ha lämnat hemmet omkring 1840.
Under kortare perioder återvänder dock några av sönerna
som gesäller, men flyttar vidare efter ett tag. Det
blev ännu en flytt för Thunströms år 1846, men denna
gång inom socknen. De bosatte sig då vid Bråneholm. Kakelugnsmakare
Nils Thunström avled den 2/5 1854 och därefter övertog
sonen Carl Johan verksamheten.
|
Carl
Johan Thunström var född den 30/6 1816 i Högsby
och lärlingstiden tillbringades vid faderns verkstad. Därefter
blev det från 1839 några år som gesäll i Eskilstuna
och Västervik innan han gjorde en snabbvisit hemma
1845. Samma år flyttade han till Göteborg, men 1847
var han åter hemma i Blackstad och denna gång för
gott. Där
bildade han efterhand familj och efter faderns död blev
det han som drev kruk- och kakelugnsmakarverkstaden
vidare. |
 |
Kakelugn
i Dalhem |
Bild: Kalmar Läns
Museum |
|
Brodern
Eric Magnus
Thunström, vilken blev född den 7/9 1805 i Tuna
socken, fick även han den första bekantskapen med
yrket vid sin fars verkstad och då redan under tiden
i Högsby. Det har inte gått att helt följa Eric
Magnus efter det att Thunströms år 1825 flyttade
till Vimmerby, men några år fanns han kvar i staden.
1830 ansluter han till den övriga familjen i
Blackstad och hjälper då troligtvis fadern att komma
igång med den nya verksamheten. Året efter flyttar
dock Eric Magnus till något som i
husförhörslängderna skrivs ”obest. ort”.
|
Under
åren 1844 och 1845 var han liksom några av bröderna
på tillfälligt besök vid föräldrahemmet innan det
ännu en gång blev avfärd till ”obest. ort”.
Även han kom dock att slutligen bosätta sig i
Blackstad, och detta skedde 1856. Han kom då att få
sitt hem i Dalhem tillsammans med nybliven hustru.
Troligtvis arbetar han då hos brodern Carl Johan vid
Bråneholm. 1859 flyttar han emellertid med hustru och
son till backstugan Thunhult. Eric Magnus Thunström
tituleras då som före detta kakelugnsmakare och han
avled den 5/6 1871. |
|
 |
Detaljbild
av kakelugn
i Dalhem |
Bildkälla: Kalmar Läns
Museum |
|
Vid
Bråneholm fortsätter Carl Johan Thunström med sin
verkstad och liksom sina föräldrar så fick han
tillsammans med hustrun ett stort antal barn, varav
ett flertal var pojkar, så efterhand får han
behövlig hjälp i verkstaden. Kakelugnsmakare Carl
Johan Thunström avled den 4/8 1907 och därefter
övertar sönerna verksamheten. |
Den äldsta
sonen Frans Albert, vilken var född den 12/7 1853,
flyttade redan 1882 till närliggande Kärrebo och
bildade då även familj. Av vad som framgår av
artiklar och arkiv går det att få uppfattningen att
han där startade upp ett eget krukmakeri. Krukmakare Frans Albert Thunström avled den 12/7 1916. Carl
Johan Thunströms tre andra söner och två av döttrarna
drev efter faderns död krukmakeriverksamheten vidare.
Gustaf,
den yngste av bröderna, flyttade redan 1909
till Västervik. I en senare intervju berättas
att han under trettio års tid arbetade som krukmakare i
Blackstad. Kanske något överdrivet eftersom han var född
1864. Krukmakare blir man nog inte vid femton års ålder. |
Enligt
artikeln ”Thunströms” som är författad av Patrik
Hermansson och publicerades i Blackstads hembygdsbok
1985, så skall de två kvarvarande bröderna, Karl och
Johan, ha byggt upp en ny verkstad med brännugn och vid
vilken Karl arbetade med tillverkningen. De övriga
syskonen utförde övriga göromål som till exempel försäljning.
Verksamheten
skall ha pågått fram till 1930-talet. I den
ovan nämnda hembygdsboken så publicerades även
artikeln ”Om några krukmakare i Blackstad”. Denna
artikel, som författades av Gunvald Bruce, berättar något
kort om krukmakarna Sundberg och Branting. Även
i skriften ”Krukmakare i Vimmerby under 300 år”
redogörs något om kruk- och
kakelugnsmakeriverksamheten i Blackstad.
|
|
|
|
|
Tuna
|
|
Vid säteriet
Kulltorp i Tuna socken/församling uppfördes enligt vad
som framgår av husförhörslängden en kruk- och
kakelugnsmakeriverkstad omkring 1804. Kulltorp ägdes då
av löjtnant Anders Johan Hultenheim och området fick
namnet Kristineberg (Christineberg), möjligen då efter
hustruns förnamn. På platsen fanns även ett
tegelbruk, oljeslageri och vadmalsstamp. Den förste
kruk- och kakelugnsmakare som det har gått att återfinna
där är Nils
Thunström, vilken inflyttade 1804 tillsammans med
hustrun. Thunströms
tidigare och senare verksamheter har redovisas i
avsnitten om Blackstad och Högsby. I
varje fall var Thunström verksam vid Kristineberg
tillsammans med en lärgosse fram till 1809 då det blev
en flytt till Högsby.
|
Tyvärr
saknas några års husförhörslängder, men 1812
hitflyttade kakelugnsmakare Gustaf
Eric Brundin med familj. Brundin,
som var född den 25/2 1789 i Stockholm hade i hemstaden
gått i lära hos Johan Ahlström under perioden
1804-09. Efter en tid i Göteborg kom han 1811 som gesäll
till Carl Fredrich Pourtschan i Vimmerby. Året därefter
företogs så resan till Kulltorps gård. Till
sin hjälp hade Brundin någon gesäll och arbetare. Nu
blev det inte så lång tid vid Kulltorp, utan omkring
1818 skall familjen ha lämnat denna plats för att
flytta till Mörlunda socken. Brundin kom därefter
under mitten av seklet att driva en verksamhet i Döderhultsvik
(Oskarshamn). Att döma
av uppgifterna i husförhörslängden blev det under följande
år ett uppehåll i krukmakeriverksamheten vid Kulltorps
gård, men tegelbruk fanns i varje fall kvar.
|
I husförhörslängden
för perioden 1822-25 var kakelugnsmakargesällen Johan
Eric Hollsten bosatt i Slisshult, men i följande längd
(1826-30) är han antecknad både i Slisshult och vid
tegelbruket Kristineberg. Vid den senare platsen har han
fått titeln ”avskedad artillerist”. Troligtvis var
han verksam vid krukmakeriet.
|
Johan
Eric Hollsten föddes den 24/1 1780 i Kristinehamn och
var vid sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talen i tjänst
som kakelugnsmakargesäll i Västerås, men 1802
flyttade han till Enköping där han under en tid
titulerades kakelugnsmakare. 1806 reste han vidare, men det har inte
gått att uttyda destinationsortens namn, Innan
ankomsten till Tuna socken arbetade han även som
kakelugnsmakargesäll i Västervik. Dit uppges han ha
kommit inflyttad 1820, och då närmast från Blackstad.
Året efter flyttade han vidare och blev verksam som
kakelugnsmakare i Borgholm, men något eller några år
senare bör Hollsten ha anlänt till Slisshult, och där
avled han den 19/1 1828.
|
Kakelugnsmakargesällen
Carl Fredrik
Rosengren blir 1830 bosatt vid tegelbruket
Kristineberg tillsammans med den nyblivna hustrun. Rosengren
skall enligt arkiven ha varit född 1808 i Mörlunda
socken. Där kom han också i lära hos kakelugnsmakare
Gustaf Eric Brundin, men då med efternamnet Roos. 1827
var han tydligen utlärd, för då flyttade han som lärling
till krukmakare Wassberg i Vimmerby. 1830 blev ett händelserikt
år för honom, eftersom han då både gifte sig och
flyttade till Kulltorp. Där
vid Kristineberg utökades familjen efterhand, men det hände
även annat. I husförhörslängden finns antecknat att
Rosengren ”pligtat för skogsåverkan och olofligt
fiske”.
|
Något
förvillande är att förnamnet Carl Fredrik omkring
1840 blir ändrat till Carl Magnus. Detta namn bär han
sedan resten av livet. Vid denna tid finns även
antecknat att Kristineberg ligger på Slisshults ägor,
och denna ort uppges även som hemvist i
Kommerskollegiets fabriksberättelser. I
dessa fabriksberättelser återfinns verksamheten från
och med 1847 och som ägare anges J F Hultenheim. De som
skötte tillverkningen är en mästare (Rosengren) samt
en arbetare (gesäll). Kruk-
och kakelugnsmakare Carl Magnus Rosengren valde dock att
tillsammans med sin familj flytta till Hjorteds socken
1849 och där starta en egen rörelse. 1853
kom i stället kakelugnsmakargesällen Olof
Larsson inflyttande från Döderhultsvik
(Oskarshamn) tillsammans med lärlingen Johan Olsson.
|
Olof
Larsson var född den 4/10 1823 i Alingsås och flyttade
1848 från Göteborg till Döderhultsvik och
kakelugnsmakare Kjellgren. På samma ort fanns
kakelugnsmakare Brundin och hos honom gjorde Larsson ett
besök liksom i Västervik innan det var dags att
tillsammans med lärlingen Johan Olsson fara vidare till
Kristineberg. Larsson
får där titeln kakelugnsmakare och Olsson blir gesäll.
Den senare vistas periodvis i Hjorteds socken, och 1858
flyttar han dit för att överta Rosengrens verkstad. Olof
Larsson bildar i Kristineberg familj, och får bland
annat sonen Gustaf Reinhold vilken senare kommer att
efterträda fadern.
|
I
1850-års fabriksberättelser uppges det vara två
arbetare vid verkstaden och tillverkningen bestod av
kakelugnar samt stenkärl. Ägare till Kulltorps säteri
och därmed även Kristineberg var då häradshövding
Cedercrantz. Några år senare och framöver skall det
dock enligt fabriksberättelserna enbart ha producerats
stenkärl där. Kakelugnsmakare
Olof Larsson avled den 11/7 1875.
|
Sonen
Gustaf Reinhold, vilken var född den 4/11 1860, kom även
han att bli krukmakare vid Kristineberg. Eftersom han
endast var femton år när fadern avled, så är det
inte så troligt att han kom igång med verksamheten
direkt. Möjligen fick han arbete vid någon annan
verkstad under ett par år, även om detta inte framgår
av husförhörslängden. Den första
gången han tituleras för krukmakare i husförhörslängden
är den för perioden 1888-92, men troligtvis arbetade
han i yrket tidigare än så.
|
I
skriften ”Krukmakare i Vimmerby under 300 år” ägnas
några sidor åt krukmakeriet vid Kristineberg,
Slisshult i Tuna socken. Bland annat finns där en
intervju med en dotter till den siste krukmakaren vid
verkstaden. Hon berättar bland annat att Reinhold
Larsson drejade fina lerkärl. Krukmakare
Gustaf Reinhold Olsson-Larsson avled den 19/6 1905.
|
Året
efter flyttade så Karl
Johansson ”Kalle Krukmakare” med familj in i
fastigheten där tidigare bland annat Reinhold Larssons
och hans hustru samt barn varit bosatta. Denne Karl
Johansson var född den 19/1 1861 i Sjövik, Hjorteds
socken där fadern Jonas Olsson, den tidigare gesällen
hos Olof Larsson, drev ett krukmakeri. Familjen
Johansson hade emellertid flyttat till Slisshult redan
1906 och då närmast från Misterhult. I den
nämnda skriften är det Karl Johanssons dotter som berättar
något om tiden vid Kristineberg. Bland annat får man
veta att fadern egentligen var tegelslagare, men även
drejade blomkrukor och andra kärl. Godset brändes
tillsammans med tegel i den stora ugnen. Enligt
uppgifter i ”Krukmakare i Vimmerby under 300 år”
lades tegelbruket ned 1915-16 och krukmakeriet några år
senare. Karl
Ludvig Johansson bosatte sig 1921, efter avslutat
arbetsliv, på annan plats i Slisshult tillsammans med
hustrun och några av de yngsta barnen.
|
Skriften
”Krukmakare i Vimmerby under 300 år” dokumenterar
även övriga kruk- och kakelugnsmakare som varit
verksamma vid Kristineberg, men dessutom omtalas en Nils
Erik Öst vid Lindekulla, Östrahult i Tuna Socken som
krukmakare. I husförhörslängden däremot tituleras
han enbart som soldat och hemmansägare. I
varje fall föddes Nils Erik Petersson-Öst i Vena
socken den 13/7 1855 och arbetade i hemorten en tid som
dräng hos krukmakare Johan Fredrik Rosengren. Till
soldattorp nr 108 vid Lindekulla flyttar Öst år 1881
och där blev han bosatt fram till 1897 då han
tillsammans med hustrun flyttar till Knastorp i Tuna
socken. Där avled den förre soldaten och dåvarande
hemmansägaren Nils Erik Öst den 1/2 1931.
|
|
|
|
Hjorted
|
|
Efter
att ha lämnat Kristineberg i Tuna socken år 1849
bosatte sig Carl
Magnus (Fredrik) Rosengren tillsammans med sin
familj vid Sjövik under Gissebo ägor i Hjorteds
socken. Med hjälp
av den äldste sonen drev han där sin kruk- och
kakelugnsmakerirörelse. Tidvis var även gesällen
Johan Olsson bosatt i Sjövik, och då troligtvis även
verksam vid Rosengrens verkstad. Kakelugnsmakare
Carl Magnus Rosengren avled den 19/5 1858 och samma år
flyttade sonen Johan Fredrik till Örås i Vena socken.
|
I stället
kom gesällen Johan
Olsson att mera fast bosätta sig vid Sjövik
tillsamman med sin familj, och arrenderade då möjligtvis
verkstaden av änkan Rosengren. Johan
Olsson var född den 23/12 1823 i Torslunda på Öland.
Efter lärlingstid i Döderhultsvik (Oskarshamn) kom han
som gesäll till Kristineberg i Tuna socken år 1853 och
fem år senare fick han som gesäll driva verkstaden vid
Sjövik. 1864 väljer
dock familjen Olsson att bosätta sig i Misterhults
socken.
|
Nu dröjde
det inte så länge förrän det fanns en ny
kakelugnsmakare vid Sjövik. Dennes namn var Peter Davidsson. Han var född den 12/3 1820 i Högsrum, och fanns
under delar av 1840-talet som gesäll i Kalmar. Efter
att ha vistas i Gärdslösa socken i omkring ett år
flyttade han 1864 till Stockholm för att året efter
bli bosatt vid Sjövik. 1876
blev det återigen en flytt för Davidsson, men denna gång
inom socknen. Han blev då bosatt vid Grönlid under Näshult.
Troligtvis
upphörde kruk- och kakelugnsmakerirörelsen vid Sjövik
i samband med att Davidsson flyttade därifrån. Om han
startade upp en liknande verksamhet vid Grönlid är osäkert.
Husförhörslängden
uppger att kakelugnsmakare Peter Davidsson avled den17/1
1891, men han har inte gått att återfinna i Hjorteds dödsbok.
|
|
|
|
Vena
|
|
Till
Örås under Östrahult nr 3 i Vena socken flyttade
krukmakare Johan
Fredrik Rosengren med familj år 1858. Han var född
vid Kristineberg i Tuna socken den 7/5 1833 som son till
kruk- och kakelugnsmakare Carl Magnus (Fredrik)
Rosengren och hans hustru. Tillsammans med föräldrar
och syskon flyttade han 1849 till Hjorteds socken där
fadern startade upp en egen verkstad, vid vilken Johan
Fredrik Rosengren var verksam fram till det att han
flyttade till Örås. Där
drev sedan Rosengren sitt krukmakeri och 1866 finns
denna rörelse medtagen i Kommerskollegiums fabriksberättelser
för första gången. Detta år fanns det en medarbetare
vid verkstaden och tillverkningen bestod av stenkärl.
Detta var förhållandena även tio år senare. Krukmakare
Johan Fredrik Rosengren skall enligt husförhörslängden
ha avlidit den 16/4 1882, men han har inte gått att återfinna
i död- och begravningsboken.
|
Därefter
drevs verksamheten vidare av änkan som under några år
hade hjälp av två gesäller. Tyvärr har det inte gått
att fastställa hur länge krukmakeriet var i drift men
i Kommerskollegiets fabriksberättelser, som är tillgängliga
till och med 1890, så finns änkan Rosengren med under
perioden 1888-90 och då med en arbetare/gesäll i sin
tjänst. Gissningsvis var även någon av sönerna
periodvis med i verkstadsarbetet. Verksamheten
finns något dokumenterad i skriften ”Krukmakare i
Vimmerby under 300 år” och där uppges att änkan
drev krukmakeriet till omkring 1910.
|
|
|
|
Misterhult
|
|
Kakelugnsmakargesäll
Johan Olsson
som 1864 lämnade Sjövik i Hjorteds socken tillsammans
med sin familj bosatte sig i stället vid Götehult i
Misterhults socken. Olsson får efterhand titeln
kakelugnsmakare, men familjen, som benämns som fattig,
flyttade 1875 till Ulfvedal. Där blev de bosatta vid
Smedstugan. Fortfarande dock inom Misterhults socken. Troligtvis
kom de två sönerna att få lära sig yrket av sin far,
och den äldste, Karl Ludvig, blev sedermera krukmakare
vid Kristineberg i Tuna socken. Kakelugnsmakare
Johan Olsson, som då var änkeman, avled den 16/2 1890,
och därefter uppges Smedstugan vara öde.
|
|
|
|
Nybro (Madesjö)
|
|
Den
tidigaste kruk- och kakelugnsmakare som det har hittats i Madesjös kyrkoarkiv är Johan
Peter Sjöstrand, vilken var född den 22/11 1821 i
Lindås, Madesjö socken. Tyvärr
har det inte gått att följa Sjöstrand under hans
ungdoms- och lärlingstid då han troligtvis bar
efternamnet Samuelsson, men under perioden 1838 -1844
har han återfunnits som gesäll hos
kakelugnsmakare Källman i Kalmar, och därifrån
flyttade han till Visby för ett årslångt besök.
Husförhörslängden anger dock att han återvände
som kakelugnsmakargesäll till Madesjö socken år 1848
och då närmast från Algutsboda, men där har han inte
gått att lokalisera. Sjöstrand slog sig i varje fall
ned i Nybro, och fick titeln kakelugnsmakare. Så
troligtvis startade han direkt upp en egen rörelse.
Detta år återfinns han också i Kommerskollegiums
fabriksberättelser för först gången och där finns
antecknat att han till sin hjälp hade en gesäll samt
att tillverkningen bestod av kakelugnar och stenkärl
(hushållsgods som krukor, skålar, fat etc.). Liknande
uppgifter finns därefter under de fem följande åren. 1854 lämnade
emellertid kakelugnsmakare Johan Peter Sjöstrand Nybro
och Sverige för att ta båten över till Amerika.
|
Näste
kakelugnsmakare blev Carl Fredrik Kungberg vilken 1854 kom att bosätta sig i Nybro
tillsammans med sin familj. Troligtvis övertog han då
Sjöstrands verkstad. Kungberg
var född den 21/9 1817 i Ripsa, Södermanlands län.
Tidigt lämnade familjen denna ort för att bosätta sig
i Lids församling i Södermanland.
|
1834
var det dags för unge Kungberg att bege sig till Malmköping
för att hos kakelugnsmakare Lars Lönnholm lära sig
kakelugnsmakaryrket. Två år senare får han en ny läromästare
då han hamnar hos Carl Magnus Falk i Trosa stad. Därifrån
skall han enligt husförhörsläng som kakelugnsmakarutlärling
ha flyttat till Västerås år 1838, men någon Kungberg
har dessvärre inte gått att hitta i denna församling
under den aktuella
perioden. Troligtvis har han dock varit bosatt i
staden eftersom han anges vara inflyttad därifrån då
han som gesäll kom till Arboga 1839.
|
Efter
tiden i Arboga blev det en kort visit i Sala år 1843,
men samma år fortsatte han till Söderköping. Därifrån
flyttade kakelugnsmakargesäll Kungberg 1847-48 till Mörbylånga
där han startade egen verkstad samt bildade familj. I
Nybro slog sig familjen ned vid tomt nr 24 och där kom
Kungberg troligtvis igång med arbetet i verkstaden rätt
så snart. I varje fall finns han med i
Kommerskollegiums fabriksberättelser från och med 1854
och då med en tillverkning av kakelugnar och stenkärl. Från och med 1856 hade Kungberg en anställd arbetare till hjälp i
verkstaden och efterhand kom sonen Carl Johan att få lära
sig yrket av sin far. Kakelugnsmakare
Carl Fredrik Kungberg avled den 9 oktober 1873, därefter
övertog sonen rörelsen.
|
Carl
Johan Kungberg, som föddes i Mörbylånga den 31
augusti 1849
kom dock inte att driva kruk- och kakelugnsmakeriet så
länge, utan flyttade tillsammans med nyblivna
hustrun till Älghult 1876. Året innan hade han sålt fastighet
med tillhörande verkstad vid tomt 24 (Storgatan / Orreforsvägen i
Kyrkoslätt (Kyrkslätt) ca 2 km norr om Nybro) på auktion.
Auktionen ägde rum den 30 september 1875.
|
Köpare
var bröderna Pehr Alfred och Johan August Rosén vilka
då arbetade vid fajansfabriken i Boda, Ålems socken. Där
vid nr 24 startade de upp Nybro
fajansfabrik, vilken även kom att kallas ”Sälsefabriken”.
Arbetsstyrkan vid fabriken kom i huvudsak från Boda Fajansfabrik, men där fanns även någon från fabriken
i Tillinge. Verksamheten finns redovisad i
Kommerskollegiums fabriksberättelser från och med
1877, och detta år skall tillverkningen ha bestått
av lerkärl och något överraskande även
kakel.
|
 |
”Sälsefabriken”
på Storgatan 1890. Bildkälla: Kalmar Läns
Museum. |
|
Ordet
"Sälse" kan mycket väl vara en
stavningsvariant på ordet "Sense" som
enligt Karl Hammer (grundaren av Tillinge Fajans- och
terracottafabrik), är en folklig förvrängning av
ordet fajans. Ordet "Sälsefabrik" skall i så
fall tolkas som "Fajansfabrik". "Sense"
användes även som hänvisning till Oskarshamns
Fajansfabrik. Den fabriken gick under namnet "Sensebruket"
i folkmun.
|
1878
uppges det ha funnits 10 arbetare vid fabriken och
året efter var antalet hela 20 stycken. Antalet
anställda hade år 1880 minskat till 14 stycken, och
dessa tillverkade då 50000 lerkärl.
|
|
Därefter har
inte Roséns verksamhet gått att återfinna i
fabriksberättelserna, men under åren 1883 och 1884
antecknas i Nybro en krukmakare Carlsson med en
arbetare i sin tjänst. Trots
att ett flertal ”fajansarbetare” lämnade Nybro
under åren 1881-82, så fanns ”fajansfabrikörerna”
Rosén bosatta vid nr 24 ända fram till 1891 resp.
1893.
|
 |
Några
av arbetarna fanns kvar till 1880-talets slut, dessutom hade den tidigare fajansarbetaren Johannes
Loth Carlsson fått titeln ”fayancefabrikant”.
Troligtvis är det han som i berättelserna nämns som krukmakare Carlsson.
1892 lämnar Carlsson
Nybro tillsammans med sin familj och bosatte sig i Bromma församling.
De två fajansfabriksarbetarna Jonsson var dock fortfarande
bosatta vid nr 24 fram till 1902-03 och fastigheten benämndes
även då som ”Fajansfabriken” i
husförhörslängden. Möjligtvis bedrevs där viss tillverkning ända
in på 1900-talet. |
 |
Bilderna
till vänster visar en mugg som förmodas vara
tillverkad vid
"Sälsefabriken" samt den stämpel som
användes, ett "S" i cirkel. Bilderna på
mugg och stämpel är tillhandahållna av Monica
Björklund, Nybro. |
|
|
|
|
Algutsboda
|
|
I
Algutsboda socken har det med hjälp av husförhörslängder
gått att se en kruk- och kakelugnsmakeriverksamhet från
i varje fall 1820 men möjligen har det funnits sådan
verksamhet ännu tidigare. 1820
var i varje fall det år som kruk- och kakelugnsmakaren Hans
Rosengren flyttade in till socknen tillsammans med
hustru och dotter. Familjen bosatte sig i Spritsmåla
och där vid ett torp som kom att kallas Rosenlund.
Eftersom det i husförhörslängden inte har gått att
se några tecken på kruk- eller kakelugnsmakare i området
sedan tidigare, så blev troligtvis verkstaden där
uppbyggd av honom.
|
Kruk-
och kakelugnsmakare Hans Rosengren var född den 16/11
1787 i Ystad och efter lärlingstid där och en tid som
gesäll i Lund kom han till Karlskrona. Tiden
i Algutsboda blev dock inte alltför långvarig för
Rosengren, eftersom han 1825 återvände till
Karlskrona. Hustrun blev emellertid kvar och hon gifte
om sig med änkemannen och avskedade sjöartilleristen Anders
Lundberg. Denne
Lundberg, som var född den 13/4 1783 i Ystad, hade möjligtvis
sysslat med krukmakeriyrket sedan tidigare, i varje fall
fick han rätt så snart titeln pottmakare. Där i
Spritsmåla drev Lundberg krukmakeriet mestadels ensam,
men tidvis fanns någon lärling bosatt vid Rosenlund. I början
av 1840-talet bosatte sig Lundberg och hans hustru i stället
i Västra Borstetorp och backstugan Christinedahl.
|
Till
Rosenlund och Spritsmåla kom i stället
kakelugnsmakargesäll Axel
Fredrik Enström år 1842. Han
var född i Karlskronas Amiralitetsförsamling den 22/3
1821 men då med namnet Axel Ferdinand Bodell (under
senare delen av 1800-talet används återigen namnet
Ferdinand i kyrkoarkiven). Efter lärlingstid i hemstaden men även i
Kristianopel kom han så efterhand till Algutsboda där
han troligen omedelbart övertog krukmakeriet vid
Spritsmåla. Enström
bildar efter något år familj och förutom dessa kom
det även tidvis att bo en gesäll vid torpet. |
 |
 |
Kakelugn
förmodligen av Axel Fredrik |
Enström.
Foto: Bosse Kronborg |
|
Den första
gång som Enström förekommer i Kommerskollegiums
fabriksberättelser är 1858, men därefter finns han
antecknad där så länge som dessa finns tillgängliga,
alltså till 1890. Enligt
fabriksberättelserna fanns det tidvis en arbetare/gesäll
till hjälp vid verkstaden, där det mestadels
producerades lerkärl (krukor, skålar, fat och
liknande) men även kakel till kakelugnar. Möjligen
byggde Enström upp en ny fastighet i Spritsmåla under
1860-talet, i varje fall benämndes den därefter för
”Nybygget Rosenlund”. Kruk-
och kakelugnsmakare Axel Ferdinand Enström avled den
3/11 1897. |
1855
kom gesällen Niklas
Julius Östling,
vilken var född den 13/7 1834 i Mönsterås, att bli
bosatt hos Enströms. Östling
hade gått i lära hos sin far Daniel Östling i Mönsterås,
men flyttade 1851 till Borgholm och kakelugnsmakare
Gertsson. Gesällvandringen fortsatte 1854 till Mörbylånga
där han blev bosatt hos krukmakare Swanberg. Året
efter var det så dags att bege sig till Spritsmåla i
Algutsboda socken. Där
träffade Niklas Östling en flicka från grannskapet
som han tämligen omedelbart gifte sig med. Han lämnade
Enströms efter omkring ett år och flyttade in i
hustruns föräldrahem, där föräldrarna då även var
bosatta. Troligtvis låg denna bostad, vilken var en
backstuga som kallades Fredriksdal, inte så långt ifrån
Enströms. Den låg i varje fall inom Spritsmålas gränser.
Där
startade Östling förmodligen upp en egen verkstad, och
verksamheten återfinns första gången i
Kommerskollegiums fabriksberättelser för år 1859. Makarna
Östling lämnade dock Spritsmåla 1864 tillsammans med
de två barnen för att bosätta sig i Söderåkra
socken där kakelugnsmakare Niklas Östling också kom
att driva en egen rörelse. |
Kakelugnsmakargesäll
Johan Adolf
Forslund flyttade in till socknen 1875 och han slog
sig då ned vid torpet Häggelund i Spritsmåla. Forslund,
som var född den 11/12 1843 i Hedemora, kom 1855 i lära
hos kakelugnsmakare Ahlbäck i hemstaden. Gesälltiden började
1860 i Sala för att 1867 fortsätta i Örebro. Eksjö
blev 1873 nästa bostadsort, och två år senare kom han
så till Algutsboda socken. Möjligtvis
arbetade Forslund under den första tiden som gesäll
hos Axel Enström, men eftersom han gifte sig tämligen
omgående så blev det nog nödvändigt att skaffa sig
ett eget hem. |
Från
och med 1880 finns han med i Kommerskollegiums
fabriksberättelser och då har han även fått titeln
kakelugnsmakare i husförhörslängden. Gissningsvis är
det Niklas Östlings tidigare verkstad som åter kommit
till användning. Kakelugnsmakare
Johan Adolf Forslund fick ett förhållandevis långt
liv, och när han avled den 4/7 1919 hade han under en
tid ”åtnjutit pensionsunderstöd”. |
|
Enligt
en karta som publicerats i en av Algutsboda hembygdsförenings
sockenböcker så skall Enströms och Forslunds fastigheter
varit belägna mitt emot varandra men på vardera sidan om den
så kallade Hantverkargatan. Något söderut efter denna
”gata” fanns även verkstaden i Västra Borstetorp belägen.
Vägen, som nu är riksvägen till Karlskrona, fick sitt namn
eftersom ett flertal hantverkare hade sina bostäder och
verkstäder utefter densamma.
|
Pottmakare
(krukmakare) Anders
Lundberg lämnade som tidigare nämnts Rosenlund i
Spritsmåla för att tillsammans med hustrun Anna
Katrina Isberg och hennes dotter flytta till närbelägna
Västra Borstetorp och backstugan Christinedahl under början
av 1840-talet. Där startade han troligtvis upp en ny
verkstad vilken han drev under några år fram till att
den övertogs av den blivande maken till hans hustrus
dotter. Lundberg
stannade kvar vid backstugan fram till det att han avled
den 9/8 1849.
|
Kakelugnsmakargesäll
Carl Granberg
kom 1845 att bosätta sig vid Christinedahl där han
efter en tid övertog backstuga och troligtvis då också
verkstad samt blev där även gift med Anna Katrina
Isbergs dotter Laurentia. Granberg
uppges enligt husförhörslängd vara född den 17/12
1803 i Karlstad, men när han tidigast har påträffats
i kyrkoarkiven är då han 1843 flyttade från Jönköping
till Växjö. Därifrån flyttade han så två år
senare till Algutsboda. Under
en tid var möjligtvis gesällen Bergcreutz behjälplig
vid verkstaden, och från 1866 fanns gesällen Widman
tillsammans med sin familj bosatt i Västra Borstetorp
och då sannolikt även anställd av kakelugnsmakare
Granberg. Verksamheten
finns med i Kommerskollegiums fabriksberättelser fram
till och med 1869, och kakelugnsmakare Carl Olof
Granberg avled den 16/1 1873.
|
 |
Kakelugn
i Algutsboda. Foto: Bosse Kronborg |
|
Kakelugnsmakargesäll
och före detta gratialist Carl
Johan Widman Wik var född den 3/11 1840 i Växjö,
och i husförhörslängden för 1860 har han påträffats
som lärling i skånska Gualöv. Där bildade han
familj, och som gesäll flyttade han 1863 med hustru och
barn till Karlskrona. Till Västra
Borstetorp i Algutsboda socken kom familjen 1866 och
troligen började Widman där att arbeta i Granbergs
verkstad. Gissningsvis övertog han denna verkstad några
år senare, även fast de båda förekommer i 1868- års
fabriksberättelser med varsin rörelse. Möjligen
skedde ett övertagande detta år. |
Från
omkring 1873 fanns en kakelarbetare bosatt hos Widmans,
och fabriksberättelserna anger en tillverkning av
kakelugnar och lerkärl. Något
förvillande blir det vid läsning av de olika arkiven
eftersom det i husförhörslängden finns noterat att
familjen Widman flyttade till ”Norrland” och ”Åland”
år 1877. Dessutom föddes en dotter i slutet av detta
år då familjen befann sig i Sigtuna. Fadern anges där
vara stenkärlsarbetare. Däremot var familjen vid denna
tidpunkt fortfarande kyrkobokförd i Algutsboda och i
fabriksberättelserna finns Widman med fram till och med
1880. Detta
år skedde i varje fall även en flytt i kyrkoarkiven,
eftersom familjen Widman antecknas som avflyttade till
Finland. Någon
ytterligare kruk-eller kakelugnsmakeriverksamhet i Västra
Borstetorp har det inte gått att se några tecken på i
de genomgångna arkiven. |
Gustaf
Bergcreutz föddes den 4/11 1834 i Karlskrona och
fadern var kakelugnsmakaremästare Petter Bergkryss. Lärlingstiden
fick sin start i hemstaden men fortsatte i Ronneby,
Norra Åsum och Sölvesborg. Därefter påbörjades en
gesällvandring där längre och kortare besök gjordes
i Sölvesborg, Ystad, Norra Åsum, Kalmar, Döderhultsvik
(Oskarshamn), Eksjö, Jönköping och slutligen
Algutsboda. Dit
kom han omkring 1865 och blev bosatt i Västra
Borstetorp och då troligtvis med arbetsplats vid
kakelugnsmakare Granbergs verkstad. Som många
andra av de redovisade kruk- och kakelugnsmakarna så träffade
även Bergcreutz sin blivande hustru i Algutsboda och
blev också bosatt vid svärföräldrarnas torp under en
tid. |
|
Kakelugnsmakargesäll
Bergcreutz flyttade dock tillsammans med hustru och
hustruns bror, lärlingen Frans
Elof Olausson, till Visselfjärda socken år 1868.
Eftersom Bergcreutz då titulerades kakelugnsmakare, så
bedrev han där troligtvis egen verksamhet. Makarna
återvände emellertid till Algutsboda tillsammans med
kakelugnsmakarlärling Olausson år 1871. Där kom
bostaden att bli vid backstugan Sandheden i Långelycke
och gissningsvis byggdes även en verkstad upp där. I
varje fall återfinns Bergcreutz i Kommerskollegiums
fabriksberättelser från och med 1872.
|
Som
inneboende vid backstugan Sandheden fanns svågern/brodern
Elof Olausson vilken då hade blivit gesäll och
troligen i varje fall tidvis var anställd av Bergcreutz.
Makarna
Bergcreutz lämnar Algutsboda för att 1879 flytta till
Kalmar och där avled kakelugnsmakare Gustaf Bergcreutz
den 10/1 1887.
|
Frans
Elof Olausson (Olsson) föddes den 5/1 1848 vid torpet
Engalund i Huvudhult Söregård, Algutsboda socken. Han
kom efterhand i kakelugnsmakarlära, och som tidigare
beskrivits så blev han genom systerns giftermål med
Gustaf Bergcreutz dennes följeslagare under en följd
av år. Tillsammans med syster, svåger och sedermera
hustru samt barn blev kakelugnsmakargesäll Frans
Olausson bosatt vid backstugan Sandheden i Långelycke. Möjligtvis
var han och hustrun tidvis bosatta på annan plats,
eftersom den första dottern föddes i Madesjö socken
1875. Efter det hade dock några barn blivit antecknade
som födda i Algutsboda socken.
|
Troligtvis
övertog Olausson både backstuga och verkstad efter
Bergcreutz. I varje fall finns han medtagen i fabriksberättelserna
under åren 1879 och 1880, men därefter vistades
familjen sannolikt i Karlslunda socken eftersom två söner
blev födda där 1880 respektive 1881. Där
avled även pottmakare Frans Elof Olausson den 11/2
1882. Under
hela denna tid var dock familjen Olausson kyrkobokförd
i Algutsboda socken.
|
|
|
|
Söderåkra
|
|
På
patron C A Hultmans ägor vid Kroka gård i Söderåkra
socken fanns under en tid ett kruk- och kakelugnsmakeri.
Möjligtvis startades detta upp i samband med att
kakelugnsmakargesäll Bengt
Magnus Palmqvist, född den 5/8 1809 i Ronneby,
flyttade dit från Karlskrona år 1851 tillsammans med
sin familj. Gården,
och därmed även kruk- och kakelugnsmakeriverkstaden, får
1855 en ny ägare genom patron Abraham Svensson och
detta år uppger Kommerskollegiums fabriksberättelser
en tillverkning av kakelugnar och stenkärl. Tidvis
fanns det även någon lärling vid verkstaden.
Efter
att kakelugnsmakargesäll Bengt Magnus Palmqvist avlidit
den 5/7 1867 är det dock osäkert om det blev någon
fortsättning på kruk- och kakelugnsmakeriverksamheten
vid Kroka.
|
|
Till
Ekestorp i Söderåkra socken kom kakelugnsmakare Niklas Julius Östling
inflyttande år 1864 från Spritsmåla i Algutsboda
socken tillsammans med sin familj.
Östling
var född den 13/7 1834 i Mönsterås och där kom han i
lära hos sin far, kakelugnsmakare Daniel Östling.
Efter gesälltid i Borgholm och Mörbylånga kom han
till Spritsmåla där han efter ett tag startade egen
verksamhet. Hos Östlings
i Ekestorp fanns det under lång tid någon lärling
bosatt, men stundtals även en gesäll.
|
Verksamheten
finns medtagen i Kommerskollegiums fabriksberättelser
från och med 1865, och 1873 uppges tillverkningen ha
utgjorts av 25 kakelugnar och 1000 lerkärl. Därefter
har troligtvis tillverkningen av kakelugnar avtagit från
år till år, vilket var en allmän trend i hela landet.
Under
1900-talets början får Niklas Östling och hans hustru
benämning ”fattighjon” och 1906 får de lov att
flytta till fattigstugan. Före
detta kakelugnsmakaren Niklas Julius Östling avled den
11/12 1912.
|
Kakelugnsmakargesäll
Johannes Johansson
Lindström, vilken enligt husförhörslängd var född
den 13/1 1841 i Varnum, flyttade 1873 från Malmö och
bosatte sig i Eket, Söderåkra socken. Här bildade han
snabbt familj, och kom tämligen omgående igång med
egen verksamhet. Fabriksberättelserna uppger att han år
1876 tillverkade 37 kakelugnar och 300 stenkärl i sin
verkstad. Kakelugnsmakare
Johannes Lindström avled den 1/5 1925 i en ålder av 84
år.
|
Från
Torsås flyttade kakelugnsmakare Sven Larsson-Lindgren tillsammans med sin familj till Ludensbo i Söderåkra
socken år 1879. Han föddes den 12/7 1830 i Torsås,
och förutom att han under en lång tid var verksam som
kakelugnsmakare i födelsebygden så hade han också utövat
yrket i Påryd, Karlslunda socken och vid Hagbytorp i
Hagby socken. Däremot framgår det inte av husförhörslängderna
var och när han lärt sig hantverket. Det
framgår inte heller av tillgängliga handlingar om
Larsson-Lindgren bedrev någon tillverkning, men
eftersom det fanns både gesäll och lärlingar bosatta
hos familjen så verkar det troligt att så var fallet.
Möjligtvis bestod tillverkningen vid denna tid enbart
av krukmakargods.
|
En av
lärlingarna, Carl
Hjalmar Wingren, fattade tycke för
kakelugnsmakarens ena dotter, och det blev giftermål
dem emellan. Detta medförde att lärlingen helt plötsligt
blev kakelugnsmakare. Wingren
var född den 12/12 1871 i Laholm och hade bland annat
tillbringat sin lärlingstid i Ystad, Halmstad och
Falkenberg innan han omkring 1890-91 kom till Ludensbo. Efter
att Sven Lindgren avlidit den 18/5 1899 så blev Carl
Hjalmar Wingren ensam kvar som kakelugnsmakare. Men det
varade inte så länge eftersom han år 1903 flyttade
till Amerika, men lämnade hustru och ett flertal barn
kvar i Ludensbo.
|
|
|
|
Torsås
|
|
Torsås
Fajans är ett anrikt företag med en långvarig
verksamhet där det fortfarande bedrivs
keramiktillverkning. Här följer några uppgifter från husförhörslängderna.
|
Bror
Gustaf Johansson föddes den 10/4 1863 i Torsås,
och efter utbildning i bl.a. Stockholm bosatte han sig tillsammans med blivande
hustrun år 1884 vid Sloalycke nr 1. Familjen
utökades och 1891 blir de enligt husförhörslängd
bosatta vid Sunelycke nr 1. Troligtvis hade Johansson några
år tidigare startat upp sin verkstad, och vid denna
skall det ha tillverkats bruna, gröna och vita
kakelugnar. |
 |
 |
Kakelugnar
möjligen tillverkade hos B.G. Johansson.
Foto: Gith Palmér |
|
Den äldste
sonen, Karl Oskar, kom efterhand att bli behjälplig i
verksamheten och han fick så småningom även han
titeln kakelugnsmakare. Under 1910-talets början fanns
dessutom kakelugnsmakaren August Lundberg bosatt hos
familjen och då sannolikt också anställd av
Johansson.
Förutom arbetet i verkstaden satte Johansson
och hans söner även upp kakelugnar, både
egentillverkade och sådana från de större fabrikerna.
Bror
Gustaf Johansson avled den 15/12 1934. |
|
Den
yngste sonen Bror Gunnar (Brorsén), vilken föddes den
11/12 1901, blev liksom far och storebror
kakelugnsmakare efter en tids arbete i yrket. Under
början av 1930-talet var kakelugnsmakare Gunnar
Brorsén bosatt i Söderåkra församling, men återvände
till Torsås 1935 och det var troligtvis då som den
egentliga fabrikstillverkningen påbörjades. Under
1940-talet byggdes så den nuvarande fabriksbyggnaden.
|
Ett
annat kakelugnsmakarnamn i Torsås socken var Johan
Holmström som födde den 12/8 1821 i Tvings socken.
Därifrån kom han 1851 inflyttande till Qwilla nr 1 och
bildade tidigt familj. Holmström, som till att börja
med arbetade som dräng, kunde vid mitten av 1850-talet
kalla sig för kakelugnsmakare. Var han lärt sig yrket
har inte framgått av arkiven, men troligtvis skedde det
innan han flyttade till Torsås socken. I 1866-års
fabriksberättelser anges att det då fanns en arbetare
till hjälp i verksamheten. Kakelugnsmakare
Johan Holmström avled den 12/4 1876.
|
Ytterligare
ett annan var Sven Larsson-Lindgren som föddes den 12/7 1830 i Torsås. Efter en
tid i Påryd, Karlslunda socken och vid Hagbytorp i
Hagby socken återkom han tillsammans med familj till
Torsås år 1864 och blev bosatt vid Hvetelycke nr 1.
Under 1870-talet finns i husförhörslängden antecknat
att Larsson-Lindgren vistades i Kristianopel, så
troligtvis fick han under en tid söka arbete där. Familjen
lämnar dock Torsås år 1879 och bosätter sig i stället
i Söderåkra socken. Där
avlider kakelugnsmakare Sven Lindgren den 18/5 1899.
|
Till
Sloalycke nr 1 i Torsås socken kom år 1868
kakelugnsmakargesäll Johan
Peter Nilsson tillsammans med hustru och då närmast
från Kalmar. Där hade Nilsson, som var född i Köpings
socken på Öland den 7/8 1843, troligtvis fått sin
utbildning i yrket. Gissningsvis
kommer han som kakelugnsmakare rätt så snart igång
med egen rörelse och under en tid vid mitten av 1870
fanns kakelugnsmakargesäll Johan Henrik Fälsman med
dotter bosatt hos Nilssons. Sloalycke nr 3 blir 1886 ny
adress för kakelugnsmakaren och hans hustru, och där
blev de bosatta fram till 1892 då det blev flytt till Söderåkra
socken.
|
|
|
|
Mörbylånga
|
|
Mörbylånga
och Resmo husförhörslängder har inte varit de lättaste
att utforska, men i varje fall har kakelugnsmakare Jonas
Ekeberg med familj kunnat återfinnas i Mörbylånga
under en kort period. Ekeberg
var född den 26/11 1808 i Resmo socken och om arkiven
har blivit rätt tolkade så var även faderns namn
Jonas Ekeberg, och yrket kakelugnsmakare.
|
Jonas
Ekeberg den yngre finns i Kalmar stads kyrkoarkiv
antecknad som inflyttad dit 1828 och då närmast från
Kristianopel. Han skall vid denna tid ha varit lärling,
men när han 1833 flyttade till Mörbylånga så skedde
detta som kakelugnsmakare. Två år senare lämnar
Ekeberg köpingen för att tillsammans med sin familj återvända
till Kalmar.
|
En
annan kruk- och kakelugnsmakare som var bosatt i Mörbylånga
köping under denna tid var Gustaf
Nilsson Bergman. Tyvärr har det inte gått att få
fram några mer upplysningar om honom än att han skall
ha varit född den 11/10 1809 och att han avled den 13/8
1840 i Mörbylånga. En son till honom blev senare
krukmakare i köpingen. Änkan
kom dock att driva verksamheten vid tomt nr 32 i
kvarteret Canonen vidare och till hennes verkstad anlände
gesällen Svanberg år 1840.
|
Lars
Peter Svanberg föddes den 22/2 1820 i Ystad och då
med efternamnet Svensson. Lärlingstiden tillbringades
under perioden 1833-38 hos Gustaf Tornberg i hemstaden
och därifrån flyttade han som gesäll till Kalmar år
1840. Samma år fortsatte han dock till Mörbylånga. Under
1840-talet övertog Svanberg verkstaden vid tomt nr 32
och i Kommerskollegiums fabriksberättelser återfinns
han från och med 1847. Där tituleras han som
krukmakare och detta kan nog tydas till att
tillverkningen bestod av så kallad krukmakargods, det
vill säga krukor, skålar, fat och liknande. Det
var tätt mellan krukmakarna under en tid i köpingen,
eftersom Carl
Fredrik Kungberg kom dit 1848 och bosatte sig med
nybildad familj vid tomt nr 31. Dessutom flyttade
krukmakare Isac Möller
också till området 1846 och blev boende hos Svanberg.
Möller avled dock redan den 11/12 1846.
|
Eftersom
även Kungberg finns med i fabriksberättelserna under
denna period, så torde han ha drivit en egen verksamhet
i Mörbylånga. Nu blev det inte så många år på
orten, för 1854 flyttade han till Nybro tillsammans med
sin familj. Lars
Peter Svanberg ingick efter en tid i äktenskap, och som
styvson hos paret fanns makarna Bergmans son Johan
Peter. Hushållet bestod även av några gesäller och lärlingar.
Den
11/1 1863 skall L P Svanberg enligt dödsboken ”vådligen
omkommit”. Denna händelse förklaras där med att
Svanberg blivit trampad av en häst och av detta fått sådana
skador att han dagen efter avled.
|
Johan
Peter Bergman, som var född den 14/3 1837, lämnade
styvföräldrarna Svanberg år 1859 men återvände som
kakelugnsmakare till nr 32 någon tid efter det att L P
Svanberg avlidit. Verksamheten,
som i fabriksberättelserna benämndes Mörbylånga
stenkärlsfabrik, finns med i dessa berättelser från
och med det år som Bergman tog över, alltså 1863. Ett
år senare utgjordes produktionen av 10 stycken
kakelugnar och 2460 stycken stenkärl. Under följande
tioårsperiod har kakelugnarnas antal dock stannat vid
fyra stycken årligen. Tidvis fanns förutom mästaren
en arbetskarl verksam i verkstaden, och möjligtvis var
även någon av sönerna emellanåt till hjälp där. Rörelsen
finns med i Kommerskollegiums fabriksberättelser fram
till 1890, men möjligtvis drevs den vidare i
ytterligare några år. I varje fall avled
kakelugnsmakare Johan Peter Bergman den 6/6 1903.
|
|
|
|
Borgholm (Köpings
Kyrkoarkiv)
|
|
Krukmakare
Isac Möller, född 1761, lämnade Västervik år 1805 för
att tillsammans med hustru och son flytta till Öland.
Gissningsvis var det då till Borgholm som flytten gick
även om Möller inte har gått att återfinna i denna församlings
kyrkoarkiv. Sonen,
som var född den 2/10 1799 i Västervik, fick även han
förnamnet Isac och blev liksom fadern krukmakare.
|
Isac
Möller (den yngre) fanns i slutet av 1820-talet
verksam som gesäll hos kakelugnsmakare Scharin i
Borgholm, men några år senare var han tillsammans med
hustru och dotter bosatt vid tomt nr 53 i kvarteret
Orion. Han titulerades då som kakelugnsmakare, och hos
familjen bodde någon gesäll och lärling. Enligt
flyttningslängden flyttade Isac Möller som änkeman
till Kalmar tillsammans med dottern år 1842, men har
inte gått att återfinna i någon av denna stads
kyrkoarkiv. Emellertid var det från Kalmar som han
skall ha flyttat då han kom till Mörbylånga år 1846.
Där avled krukmakare Isac Möller den 11/12 detta år.
|
Kakelugnsmakare
Hans Gustaf
Scharin föddes den 2/11 1782 i Kalmar och kom där
i lära vid fadern Petter Scharins verkstad. Efter att
denne avlidit drevs verkstaden under en tid av Hans
Gustaf, men omkring 1817-18 flyttade han med hustru och
barn till Borgholm. Där blev familjen bosatta vid tomt
nr 44 i kvarteret Månen tillsammans med bland annat någon
lärgosse. Flyttningslängden
anger emellertid att familjen lämnade Borgholm 1829 för
att flytta till Kalmar, och där avled Scharin den 5/6
1840.
|
En
annan kakelugnsmakare som en tid var verksam i Borgholm
under 1820-talet var Johan
Eric Hollsten vilken föddes den 24/1 1780 i
Kristinehamn. Från Blackstad skall han 1820 ha flyttat
till Västervik och följande år vidare till Bornholm.
Efter något eller några år återvände han till
fastlandet och ett kruk- och kakelugnsmakeri i Tuna
socken. Där avled Hollsten den 19/1 1828.
|
Johannes
(Johan)
Gjertsson (Gertsson, Hjertsson) föddes den 26/7
1819 i Ekeberga socken, Kronobergs län. Som dräng
flyttade han 1836 från Lenhovda socken för att komma i
lära hos kakelugnsmakare Lindgren i Västervik. Till
kakelugnsmakare Brundin i Mörlanda socken kom gesäll
Gjertsson år 1841 och året efter fanns han hos
kakelugnsmakare Berg i Visby. Samma år, alltså 1842,
antecknas han som avflyttad till ”obest. ort”.
Möjligtvis var det Stockholm som fick besök, för
därifrån skall han 1844 ha flyttat till Västervik. Året
därpå blev det återigen en vistelse hos Berg i Visby
och 1846 var adressen ”obest. ort”.
|
Möjligtvis
hann Gjertsson med ytterligare någon verkstad, men 1847
fanns han i varje fall bosatt i Borgholm och då till
att börja med vid tomt nr 8 i kvarteret Björnen. Tämligen
omedelbart bildade kakelugnsmakare Gjertsson familj och
i hushållet fanns även någon lärling bosatt. 1849
flyttade familjen tillsammans med lärling och piga till
kvarteret Åland och tomt nr 91. Verksamheten finns
medtagen i Kommerskollegiums fabriksberättelser från
och med 1849 och från 1855 anges tillverkningen bestå
av kakelugnar och stenkärl. Som brukligt var så avlöser
gesäller och lärlingar varandra under åren, och
efterhand kom troligtvis även sönerna i huset att
arbeta i verkstaden.
|
Familjen
flyttar år 1868 till tomt nr 78 i kvarteret Uranus, och
sonen Johan
Kristian (Christian) Gertsson, vilken var född den
23/7 1849, får även han titeln kakelugnsmakare. I
fabriksberättelserna anges J C Gertsson som ägare till
verksamheten från och med 1871, men fadern var då
fortfarande bosatt vid nr 78. Osäkert dock om det
skedde någon tillverkning vid denna adress. I
dessa fabriksberättelser finns en krukmakare J
Hjertsson med en verksamhet i Högby socken på Öland
under perioden 1874-1877, men däremot har det inte gått
att hitta några tecken på något sådant i
kyrkoarkiven. Möjligtvis var det ändå Johan Gertsson
som tillsammans med en arbetare drev detta krukmakeri även
fast han verkar ha varit kyrkobokförd i Borgholm under
denna tid.
|
Kruk-
och kakelugnsmakare Johan Gertsson var bosatt vid tomt
nr 78 fram till det att han avled den 13/6 1905. Johan
Kristian Gertsson lämnade Borgholm 1884 för att
tillsammans med sin familj flytta till Stockholm där de
under den första tiden var bosatta i huvudstadens
centrala delar. Omkring 1890 bosätter de sig i Solna där
Gertsson tillsammans med några av sönerna drev en
kakelugnsmakerirörelse. Han skall även under en tid
varit delägare i en kakelfabrik vid Kristineberg utanför
Liljeholmen. Denna brann dock ner 1887. Kakelugnsmakare
Johan Kristian Gertsson avled i Solna den 28/1 1931. I
artikeln ”Om kakelugnar och kakelugnskonst i sydöstra
Sverige” berättas något om bland annat Gertssons
kakelugnar.
|
|
|
|
Mörlunda
|
|
Till Puksjömåla, Libbershult i Mörlunda socken kom
kakelugnsmakare Eric
Gustaf Brundin inflyttande tillsammans med sin
familj år 1818. Brundin,
som var född den 25/2 1789 i Stockholm, hade tidigare förestått
en kruk- och kakelugnsmakarverkstad vid Kulltorps gård
i Tuna socken. Hos
Brundins i Puksjömåla var även några gesäller och lärlingar
bosatta, och då bland annat lärlingen Carl Fredric
Roos (Rosengren) vilken senare kom att driva verkstaden
i Tuna socken. 1848 lämnar
dock kakelugnsmakare Brundin och hans hustru Puksjömåla
för att i stället bosätta sig i Döderhultsvik
(Oskarshamn).
|
Nils
Nilsson var född den 16/8 1817 i Ystad och då med
efternamnet Pehrsson. Där kom han 1831 i
kakelugnsmakarlära hos änkan Sjövall, men omkring
1837 flyttade han som gesäll till Brundin i
Puksjömåla.
Dessutom blev det efter ett tag giftermål mellan gesäll
Nilsson och Brundins dotter. Paret
flyttade omkring 1849 till annan plats i socknen och bosätter
sig tillsammans med ett stort antal barn vid backstugan
Färgsjömåla under nr 5 Bokara. Nils Nilsson tituleras
där som kakelugnsmakare och drev då troligtvis egen
verksamhet. Om han då även hade egen tillverkning av
kakel och krukmakargods har inte gått att fastställa.
Men senare ändrats hans titel till krukomakare, och
detta kan kanske tyda på att han bedrev en tillverkning
av så kallat krukmakargods, alltså krukor, fat, skålar
m.m.
|
Den äldsta
sonen som gått i lära hos änkan Brundin i Oskarshamn
var säkerligen tidvis behjälplig vid verkstaden, och
detta gällde nog även de andra sönerna. I
Kommerskollegiums fabriksberättelser anges att Nilsson
hade en arbetare till sin hjälp, och möjligtvis är
det då sonen som avses. Efter
att Nils Nilsson avlidit den 5/12 1872 så tar sonen
efterhand över verksamheten.
|
Carl
Victor August Nilsson föddes den 3/3 1839 i Mörlunda.
Uppväxttiden fick han tillbringa hos morfadern Eric
Gustaf Brundin i Döderhultsvik/Oskarshamn och kom där
troligtvis tidigt i kontakt med yrket. Tidvis vistades
han hos föräldrarna i Mörlunda och någon tid fanns
han som lärling hos änkan Brundin i Oskarshamn. Denna
var dock inte hans mormor eftersom morfadern hade gift
om sig efter att den första hustrun avlidit. Efter
att fadern avlidit bildade han familj och tog över
verksamheten vid Färgsjömåla. Hade då även ändrat
sitt efternamn till Brundin.
|
Kakelugnsmakare
Carl Victor
August Brundin flyttar år 1877 tillsammans med
hustru och barn till Lyckemåla under Bokara nr 1, och
år 1883 fortsätter de vidare till Oskarshamn. Under
1890-talet fanns den stora familjen bosatt i Gröndal,
Kikebo i Döderhults församling, men från omkring
sekelskiftet var de återigen i Oskarshamn. Brundin
liksom några av hans söner fick sedermera titeln
kakelarbetare, så troligtvis var de då anställda vid
stadens kakelfabrik. Carl
Victor August Brundin avled den 2/9 1915.
|
|
|
|
Döderhultsvik - Oskarshamn
|
|
Döderhultsvik
var namnet på den ort som 1856 blev Oskarshamn. Efter
att under omkring trettio år ha drivit en kruk- och
kakelugnsmakeriverkstad i Mörlunda socken kom
kakelugnsmakare Eric
Gustaf Brundin och hans hustru till Döderhultsvik
år 1848. Där bosatte de sig vid tomt nr 237
tillsammans med bland annat några gesäller och lärlingar.
Enligt Kommerskollegiums fabriksberättelser så bestod
tillverkningen vid verkstaden av kakelugnar och stenkärl.
Kakelugnsmakare
Brundin avled den 25/1 1857 och därefter drevs
verksamheten vidare av änkan under en tid. I varje fall
finns hon medtagen i fabriksberättelserna för år
1859, och gesäller samt lärlingar fanns enligt husförhörslängd
bosatta vid fastigheten fram till omkring mitten av
1860-talet. Där finns även antecknat att änkan då
”nedlagt rörelsen”. Tomtbeteckningen har vid denna
tid ändrats till nr 146.
|
 |
Del
av kakelugn i Döderhultsvik |
Bildkälla: Kalmar Läns
Museum. |
|
August
Källgren (Kjellgren) föddes den 26/4 1820 i
Högsby
och enligt den svårtydda utflyttningslängden så
verkar gossen ha lämnat föräldrahemmet 1833. Däremot
är det osäkert vart färden gick, även om det står Mönsterås
i längden. Till Mönsterås kom han däremot 1836 och
då som lärling hos kakelugnsmakare Edberg. Han anges då
vara inflyttad från Döderhult. Efter
att 1840 ha lämnat Mönsterås kommer han, fortfarande
som lärling, till kakelugnsmakare Bruse i Kalmar. Nästa
anhalt blir hos kakelugnsmakare Berg i Visby dit han
kommer 1843, men året efter påbörjas en gesällvandring
där det blir besök i Stockholm, Eskilstuna och Nyköping
innan han omkring 1846 ännu en gång kommer till Mönsterås
där han får kondition hos Daniel Östling. |
Kjellgren flyttar in till Döderhultsvik
1847 och bosätter sig på tomt nr 242 där han något år
senare bildar familj. Samma år 1847, startar han
kakelugnstillverkning under namnet Oskarshamns Kakelfabrik.
Leran som behövdes för tillverkningen hämtades från
stadens marker i Fredriksberg och Nynäs och grus vid järnvägsbron
i Forshult. Priset Kjellgren fick betala var 10 öre per
vagnslast eller 15 öre för två vagnslaster (parlass).
Fabriken fick gott rykte då kakelugnarna som producerades
visade sig hålla mycket hög kvalité. I mitten av 1860-talet
moderniserades fabriken och ugnarna byttes ut mot de mer
moderna rundugnarna. Från
1854 återfinns familjen Kjellgren tillsammans med
arbetsfolk boende vid Kikebo och där skall enligt
fabriksberättelserna också ha tillverkats kakelugnar och
stenkärl. |
|
Enligt
husförhörslängden övertogs tomten vid Kikebo år
1868 av en tändsticksfabrik (skriften ”Oskarshamn
1856 -1956 anger i stället att det var ett
skeppsdockebolag som gjorde detta). Familjen
kommer därefter tillsammans med någon gesäll att vara
bosatta vid tomt nr 32 i kvarteret Vikingen. Kakelugnsmakare
August Kjellgren avled den 26/11 1899.
|
I mitten av 1890-talet är
August Kjellgren både gammal och sjuklig, han överlåter då
driften av kakelfabriken i Oskarshamn till sonen Carl
Wilhelm. Sonen
Carl Wilhelm Kjellgren, föddes den 31/10 1858 och
gick i lära hos sin far. I skriften ”Oskarshamn
1856-1956” bär han också titeln Kakelugnsfabrikör.
Carl Wilhelms tid vid kakelfabriken blir dock kort och när
fadern dör den 26/11 1899 läggs fabriken i Oskarshamn ner.
Carl Wilhelm Kjellgren avled den 21/11 1923.
|
1901 återuppstår Oskarshamns
Kakelfabrik, åtminstone till namnet. Ett konsortium bestående
av kronolänsman Josef Malmberg, Th.W. Jeanson, byggmästare
C.J. Blad, fabrikör O.H. Carlsson samt verkmästare Adolf
Bernhard Sandbäck (brorson till den mer kända
kakelugnsfabrikören Sandbäck i Kalmar), startar en ny
kakelfabrik på tomterna 593 och 594 i Oskarshamn (korsningen
Hantverksgatan / Kyrkogårdsgatan). Fabriken döptes till
"Oskarshamns Kakelfabrik" och aktiekapitalet sattes
till lägst 20.000 kr och högst 75.000 kr.
|
Orderingången var mycket god
under de inledande åren. Redan 1904 beslutade ledningen att
bygga ut fabriken med två våningar, en utbyggnad som gjorde
fabriken mer än dubbelt så stor som tidigare. Men tiderna förändrades
snabbt. Under sommaren 1907 minskade orderingången dramatiskt
och lagren av osålda kakelugnar växte i snabb takt. Den mest
drivande kraften vid fabriken, Bernhard Sandbäck, beslöt sig
för att resa till Stockholm och där försöka hitta köpare
till fabrikens kakelugnar. Resan gav dock inte önskat
resultat och i vemod och förtvivlan begick han självmord.
Sandbäck dödförklarades den 11 februari 1908. Vid
Oskarshamns Kakelfabrik kunde man så småningom reda ut
stormen och verksamheten pågick därefter fram till 1928.
Från 1922 ägdes fabriken av Upsala Ekeby och när fabriken
lades ner 1931 hade tillverkningen redan upphört sedan 3 år
tillbaka. I
skriften ”Oskarshamn 1856 – 1956” uppges att
tillverkningen 1924 uppgick till ungefär 2500 ugnar och
att 45-50 arbetare då var sysselsatta vid fabriken.
|
I
skriften ”Av lera och eld. Om krukmakare och
krukmakargods” av Inger Bonge-Bergengren finns upplysningen
att Kjellgrens verkstad efter 1925 hyrdes av krukmakare Nils
Olof Anderberg. Han var född 1872 i Trelleborg, och efter lärlingstid
hos Nils Theodor Lundholm i Grimstofta utanför Sjöbo samt några
år i Halmstad, så bedrev han kakelugnsmakaryrket i Borås. Därifrån
flyttade han 1907 till Oskarshamn tillsammans med sin familj.
Där var han verksam vid kakelfabriken innan han påbörjade
krukmakarverksamheten. Hur länge Anderberg sedan drev
krukmakeriet har det inte gått att få fram några uppgifter
om.
|
Två
andra kakelugnsmakare som bedrev verksamhet i Oskarshamn
var Carl Fredrik Johansson (f. 1823 i Kalmar) och Carl
Alfred Olsson (f. 1843 i Askeby, Östergötlands län)
vilka 1874 bildade bolag. Möjligtvis sysselsatte sig de
båda enbart med uppsättning av kakelugnar.
|
|
|
|
Kristdala
|
 |
Krukmakarna
Otto och Oskar Svan. |
Bild
från Kristdala hembygdsförenings samlingar. |
|
Följande
dokumentation bygger till stor del på uppgifter som är
lämnade av en ättling och sentida släkting till
krukmakarna. I
Kristdala socken har det funnits krukmakare från samma
familj under flera generationer. Den
som tidigast har gått att återfinna i husförhörslängderna
är Sven Johan
Persson-Svan, men enligt uppgift från ättlingen så
kan eventuellt även Sven Johans far ha varit verksam
som krukmakare. Detta har dock inte gått att verifiera
genom uppgifter i kyrkoarkiven. Sven
Johan Persson-Svan var född den 23/2 1822 vid torpet
Hundlemåla i Kristdala socken. Efter att under drygt
tio år ha varit bosatt på andra orter kom han år 1848
återigen att bosätta sig i Hundlemåla och där
bildade han då även familj. Titeln var marinsoldat och
efternamnet Svan kom troligtvis från tiden som militär. |
Familjen
blev senare bosatt på Nydal under Klockaregården och
1868 slår de sig slutligen ned vid Christineberg under
Calerum. Vid den tiden får Sven Johan Persson-Svan
titeln krukmakare, men möjligtvis hade han redan
tidigare varit verksam i yrket. Till sin hjälp i
krukmakeriet hade Svan sina söner, och tre av dessa
blev senare krukmakare i Kristdala socken. Krukmakare
Sven Johan Svan avled den 17/1 1894, men sönerna Sven
Oskar, född den 8/6 1859, och Otto, född den 13/11
1862, fortsatte arbetet i verkstaden och tillverkade där
diverse bruksföremål. Något exemplar av detta skall
finnas på Kristdala hembygdsgård. Förutom
krukmakeriets produkter så bidrog även Oskar genom
sitt arbete som korgmakare till gårdens inkomster. Hur länge
bröderna Svan var verksamma som krukmakare är osäkert,
men Oskar avled den 24/2 1933 och Otto den 7/1 1942. |
|
Sven
Johan Svans äldsta son Karl Petter föddes den 23/4
1851 och flyttade år 1873 till båtsmanstorpet Lillängen
under Bankhult. Förutom torpet övertog han även
efternamnet av den tidigare båtsmannen som flyttade
till Amerika. Karl
Petter Bring bildade där familj och när båtsmansåtagandet
så tillät ägnade han sig åt sitt krukmakeri vid båtsmanstorpet.
Efter pensioneringen 1906 blev det mer kontinuerlig
krukmakarverksamhet och även sönerna fick prova på
yrket. De
produkter som tillverkades i verkstaden skall enligt
uppgift ha varit av god kvalité, och verksamheten skall
troligtvis ha pågått fram till andra världskriget då
Karl Petter Bring närmade sig nittio års ålder.
|
 |
Krukmakare Kar Petter Bring till höger, till vänster Ernst Bring, krukmakeriet i bakgrunden.
Bild från Kristdala hembygdsförenings samlingar. |
|
 |
 |
Vas
tillverkad av Axel Emil Bring innan han flyttade till
Kanada. Tillhör Kristdala hembygdsförenings
samlingar. |
|
Sonen
Ernst Bring, född 1894, var verksam i verkstaden under
1920-talet och tillverkade då en hel del lergods, men i
samband med giftermål lämnade han båtsmanstorpet vid
följande årtiondes början. Därefter tog brodern
Konrad, född 1899, över drejskivan och under
1930-talet producerade även han en del fat och krukor. Karl
Petter Brings äldste son Axel Emil, vilken var född
1874, flyttade till Nordamerika, men innan dess
tillverkade han en del keramik, varav en vas finns hos
Kristdala hembygdsförening. Efter
att Axel Emil i det nya landet skrivit sitt namn som
Axel E Bring uppfattades efternamnet som Ebring, och så
fick det bli. Efter en del äventyr etablerade han sig
som krukmakare/keramiker i Vernon, Kanada.
|
|
|
|
Förlösa Kläckberga
|
|
I samhället
Lindsdal har det förekommit ett antal tillverkare av
kakel och krukmakargods. Det som till någon del försvårar
efterforskningen i kyrkoarkiven är ortens belägenhet i
två socknar, Förlösa och Kläckeberga. Kakelugnsmakaren
Carl Oskar
Johansson var född den 30/9 1848 i Kalmar och därifrån
kom han 1870 tillsammans med hustru till Lindsdal,
Linneberga i Kläckeberga socken. I hemstaden hade han
arbetat som gesäll hos bland annat kakelugnsmakare
Eriksson. I
Lindsdal blev paret bosatta vid tomt nr 5 och mestadels
fanns även en lärling i hushållet. Kommerskollegiums
fabriksberättelser har medtagit Johanssons verksamhet
från och med 1877 och där finns uppgiften om en
arbetare i tjänst i varje fall till och med 1890,
vilket är det sista år som dessa berättelser har
varit tillgängliga. Så sent som 1905 kom en
kakelarbetare inflyttande till Johanssons.
|
Kakelugnsmakare
Carl Oskar Johansson avled den 3/7 1923 men då hade
troligtvis fostersonen Gustaf Teodor Johansson (född
Karlsson den 6/2 1893 i Västerslät, Kläckeberga)
tagit över verksamheten sedan några år tillbaka.
|
Till
Ödingstorp i Förlösa socken kom kakelugnsmakargesäll
Gustaf Robert
Bergman tillsammans med hustrun år 1852. Bergman,
som var född den 10/1 124 i Karlshamn, kom närmast från
Mortorps socken och året dessförinnan hade han uppehållit
sig i Kalmar. Eftersom
det i husförhörslängden inte har gått att återfinna
någon kruk- eller kakelugnsmakare i Ödlingstorp under
denna period, så fanns möjligtvis en
krukmakeriverkstad i anslutning till ortens tegelbruk
och vid vilken gesäll Bergman kom att bli verksam.
Under en period fanns även en kakelugnsmakarlärling
bosatt på platsen. Makarna
Bergman bosatte sig 1861 vid Baltorp i Förlösa socken,
och där startades troligtvis upp en egen verksamhet med
verkstad. Kakelugnsmakare
Gustaf Bergman avled dock redan den 21/7 1867.
|
Hos
Bergman fanns drängen Frans Andersson, och tydligen fick han lära sig kakelugnsmakaryrket
för han kom snart att bli den nye kakelugnsmakaren vid
Baltorp. Andersson
var född den 3/12 1848 i Kristvalla socken och
tillsammans med sin far och syskon kom han 1862 till
Baltorp. Några år senare blev han så dräng hos
Bergman. Som
kakelugnsmakare blev han tidigt gift och efterhand blev
det barn i stugan. Hos familjen fanns även drängen
Josef Carlsson, men mer om honom senare. Från
och med 1876 finns verksamheten medtagen i fabriksberättelserna
och då med uppgift att det under åren fram till 1890
fanns en arbetare i tjänst hos Frans Andersson.
Efterhand kom troligtvis även sönerna att få vara
behjälplig i rörelsen. Kakelugnsmakare
Frans Andersson avled den 31/1 1914. De båda
sönerna Anders Uno och Frans Viktor, född
12/11 1877 resp. 30/4 1882, kom att bli verksamma som
kakelugnsmakare i Lindsdal. Men säkerligen var det då
fråga om uppsättning av fabrikstillverkade kakelugnar.
|
Hos
Frans Andersson fanns som tidigare påpekats drängen Josef
Carlsson. Han föddes den 29/5 1858 i Baltorp, och
fick 1876 plats som dräng hos kakelugnsmakare
Andersson. Där fick han troligtvis hjälpa till i
kakelugnsmakerirörelsen och därigenom lära sig yrket.
1886 lämnar
han Andersson och bosätter sig vid Gösbäck nr 3 i
socknen med titeln kakelugnsmakare. Året efter blev han
gift, och den 21/5 1888 föds sonen Gustaf. Enligt
uppgifter i två hembygdsskrifter så skall Carlsson i
sin verkstad vid Kalmarvägen ha tillverkat kakel, lerkärl
och blomkrukor. Till sin hjälp hade Carlsson två
kakelarbetare som tidvis var bosatta hos familjen. Kakelugnsmakare
Josef Carlsson avled den 6/3 1900. Under
1902 fanns det enligt husförhörslängen en
kakelugnsmakare Nils Dahlström bosatt vid fastigheten,
och troligtvis arrenderade han då verkstaden av änkan.
|
Josef
Carlssons äldste son Gustaf Josefsson var så ung när fadern dog att han inte fick
lära sig kruk- och kakelugnsmakaryrket av honom. Detta
fick han enligt uppgift från
hembygdsskrifterna göra hos Torsås fajansfabrik och
Sandbäcks kakelfabrik i Kalmar. Efterhand
kom den tredje generationen genom Evald Josefsson att
driva det som kom att få namnet Förlösa fajansfabrik.
|
 |
Förlösa Lervaru- och Fajansfabrik / AB Nya
Fajansfabriken. |
Bildkälla:
Kalmar Läns Museum. Foto: Walter
Olson. |
|
Något
mer om i första hand Gustaf och Evald Josefssons
verksamhetstid går att läsa i skriften ”Förlösa
socken – En hembygdsbok” utgiven av Förlösa
hembygdsförening 1994. I Dörby hembygdsförenings
skrift från 1978 ”By och bygd i Dörby-Kläckeberga”
beskrivs verksamheten kortfattat. Även i ett nummer från
1986 av ”Lindsdalskrönikan”
utgiven av PRO Lindsdal skall det enligt uppgift finnas
något skrivet om fabriken.
|
 |
 |
Gustaf
Konstantin Josefsson med en stor kruka under armen,
samt bild från utställning. Bildkälla: Kalmar
Läns Museum. Foto: Walter Olson |
|
|
|
|
Dörby
|
|
Från
Tyskland inflyttade till Kalmar år 1894 kakelmakaren
Teodor Ludvig Karl Wassman, vilken var född den
19/5 1874 i Berlin. I Kalmar ingick han i äktenskap och
fick titeln modellör, så gissningsvis bedrevs arbetet
hos någon kakelfabrik i staden. 1901
gjorde även Wassmans föräldrar resan från Tyskland
till Kalmar.
|
Verkmästare Johan Ludvig Wassman föddes
den 21/2 1847 i Tyskland och även här går det att
spekulera i en anställning vid en kakelfabrik. Till
Smedby flyttade Wassman senior och junior med respektive
hustru år 1903. De blev bosatta vid Smedby nr 2 och
startade något som kom att kallas Smedby Lervaru- och
Fajansfabrik, där fadern till att börja med blev
fabrikör och sonen modellör. Under perioden 1907-13
fanns ytterligare en modellör bosatt vid fabrikstomten.
Johan
Ludvig Wassman avled den 8/9 1815 och därefter blev det
sonen som övertog fabrikörsbefattningen. Karl
Wassman återvände tillsammans med hustrun till Kalmar
1928. |

|
|
|
|
Dokumentation:
Bengt Hansén, Östersund © 2015 Kontakt: bengt@signaturer.se
|
Fabrikerna
i Tillinge, Boda och Oskarshamn, samt Forsberg Vimmerby
har dokumenterats av Ronnie Gustafsson
|
Stort tack
till Kalmar Läns Museum, Gith Palmér Torsås, Ola
Strömbom Högsby, Monica Björklund Nybro, Bosse Kronberg
och Algutsboda Hembygdsförening samt Kristdala
Hembygdsförening. Övriga
källor finns omnämnda i texten.
|
|
|
|