Stämplar och Signaturer - Kruk- och Kakelugnsmakare i Älvsborgs Län

Kruk- och Kakelugnsmakare i Kristianstads Län under 17- och 1800-talet

Krukmakarhantverket har speciellt i Skåne varit mycket vanligt förekommande både i städer och på landsbygd. Antalet krukmakare i området har därigenom varit väldigt stort under åren och därtill tillkommer de som titulerades kakelugnsmakare. Att samla alla dessa personer och verksamheter i en dokumentation kändes bli alltför omfattande och därför blev valet att dela upp det nuvarande länet i sin tidigare läns-indelning. Här följer så ett försök till en dokumentation över dessa hantverkare i det område som tidigare utgjorde Kristianstads län.

Även om hantverket har bedrivits tämligen omfattande även på landsbygden, så har det här, liksom i övriga delar av landet, naturligtvis till övervägande del varit inne i städerna som kruk- och kakelugnsmakarna haft sina verkstäder. I Simrishamn var det mestadels fråga om krukmakerier, medan det i Kristianstad med intilliggande samhället Vilan även bedrevs en rätt stor kakelugnstillverkning.

Ängelholm anses ju ha varit den stad i Sverige med allra flest krukmakare, i varje fall under 1800-talet, men mindre känt är nog att där också fanns en riklig kakelfabrikation. När det gäller verksamheterna utanför städerna har Västanå i Näsums socken blivit väl omskriven i ett flertal publikationer för sin lerkärls- och kakeltillverkning. En särställning i landet angående krukmakare i förhållande till folkmängden torde dock Kvidinge och intilliggande Sönnarslöv ha. Där bedrevs det uteslutande krukmakeri och blom-krukstillverkning.

Benämningarna krukmakare och kakelugnsmakare berättar inte något direkt om vad som tillverkades vid hantverkarens verkstad. Under 1700-talet användes mestadels titeln krukmakare medan det under 1800-talet blev mer vanligt att kalla hantverkaren för kakelugnsmakare. Detta oberoende om det bara tillverkades krukor och annat hushållsgods i verkstaden eller enbart kakel. I det flesta fall framställdes nog båda produkterna hos de enskilda hantverkarna. Möjligtvis är det därför som de olika yrkesbenämningarna har använts om samma person vid olika tillfällen. Detsamma har även blivit gjort i denna dokumentation. I slutet av 1800-talet tillkom så den yrkesgrupp som enbart sysslade med uppsättning av i många fall fabrikstillverkade kakelugnar. Dessa benämndes även de som kakelugnsmakare.

Denna dokumentation, som i huvudsak tillkommit genom uppgifter i mantalslängd, kyrkoarkiv och Kommerskollegiums fabriksberättelser har till stor del begränsat sig till 1800-talet beroende på att det är under detta århundrade som arkiven varit lättillgängligast och hantverksproduktionen som störst.

Dokumentation är emellertid långt ifrån en fullständig redogörelse över de kruk- och kakelugnsmakare som varit verksamma i länet. De adresser, som till exempel hus-/tomtnummer eller gårdsnamn, vilka förekommer i texten är sådana där personerna var mantalsskrivna eller kyrkobokförda och i de flesta fall bosatta. Även om verkstäderna huvudsakligen var placerade i anslutning till bostäderna, så kan det finnas enstaka fall där de hade blivit uppbyggda på annan plats.

De årtal som finns angivna i dokumentationen angående när personer har flyttat är uppgifter som hämtats från kyrkoarkiven, men troligtvis kunde det ibland dröja både ett eller flera år innan en flytt blev införd i längderna. Även födelsedatum kan i vissa fall vara osäkra. Där det varit möjligt att hitta uppgifter i födelseboken och dessa uppgifter inte stämmer mot de som finns angivna i husförhörslängderna, så har födelsebokens födelsedatum använts i dokumentationen.

Denna dokumentation finns endast som