Stämplar och Signaturer

Peter (J.P.) Molin 1814-1873
Johan (Jean) Peter Molin, bildhuggare och professor, född i Göteborg den 27 mars 1814, son till bagarmästare Anders Molin och Johanna Britta Boustedt, från 1854 gift med målarinnan Emma Amalia Erhardina Broberg. Tillsammans fick de döttrarna Emma Johanna Elionora (Elin) Molin och Gerda Amalia Sofia Molin (senare Ljungstedt) båda konstnärinnor, samt sonen Carl Hjalmar Valentin Molin, arkitekt.
Den unga Peter Molin visade sig vara en begåvad pojke. Redan i 6-årsåldern började han läsa latinsk grammatik, men visade sig snart vara för klen för skolning så han skickades hem och fick därefter vistas på landet en tid. I början av 1820-talet skickades han till morbrodern Magnus Fryckner i Borgstena, en person som kom att betyda mycket för Peters fortsatta utveckling. När han sedan återvände hem till Göteborg, fick han gå som bagarlärling hos fadern. År 1830 fick han sitt gesällbrev och när han uppnått 21 års ålder övertog han faderns bageri och handelsbod.
1834 fick Peter möjlighet att lämna Göteborg för studier på Konstakademien i Stockholm. Där går han under några år både på Högre Antikskolan och Gipsskolan. Avsikten med studierna var att utbilda sig till målare, men efter en tid och efter att ha blivit avrådd detta yrke av sina kamrater, lyckades fadern till slut få honom på andra tankar. Under professor Palmqvist på Chalmerska Skolan i Göteborg fick han prova på sin förmåga att modellera.
	Under sin tid vid Chalmers modellerade Peter en byst av Karl XIV Johan. När bysten placerades i festsalen då Kungen firade sitt 25 års jubileum, blev också Peters konstnärliga anlag uppmärksammade.

Peter blev efter detta uppmanad att fortsätta sin utbildning. Med hjälp av bidrag från några mecenater kunde han 1843 resa till Köpenhamn för studier hos bildhuggare Herman Wilhelm Bissen och medaljgravör Christian Christensen. Studierna i Köpenhamn kröntes med framgång och efter två år hade han med beröm genomfört hela utbildningen. När Christensen dog 1845 lämnade Peter Danmark och reste till Rom. 1847 deltar han i sin första utställning. Han hade precis blivit klar med sittande "Hedersgosse" i gips och lät anmäla den till en utställning i Rom. Under utställningen fick han mycket beröm av sina Italienska och Franska kollegor, och först nu kände han att han var på rätt väg i sitt konstnärsval. Men återigen började Peters fysiska svaghet att göra sig påmind. Något svag och för att kurera sig, reste han över Trieste och Wien för att sedermera komma till kurorten Gräfenberg. Under resan ägnade han några dagar åt studier i kyrkor och på museer.

I september 1847 återvänder Peter till Sverige för en kort period. Han ställde ut en liten Amorstaty i marmor vid Konstföreningen i Stockholm och det var första gången den Svenska publiken fick se något av Peters hand. I december 1847 lämnar han Stockholm för julfirande i Berlin. Därefter fortsätter han till Italien. Han hade vid denna tid blivit mycket bättre och var nu full av optimism. För att undvika att bli sjuk igen, överlät han allt stenhuggeri åt sina Italienska medarbetare. Själv ägnade han sig åt nya idéer och att skissa på nya verk. Ett av hans första arbeten blev att förfärdiga beställningen av "Ingeborg" han fått då han besökte Göteborg. Därefter kom den skulptur han då betraktade som sitt bästa arbete "Backantinnan". I hans ateljé kom nu figurerna i allt snabbare takt och alla beställningar gjorde honom ekonomiskt oberoende, åtminstone för stunden. I samma slag blir han också utnämnd till agré vid Konstakademien.

I slutet av oktober 1849 var situationen en annan. Han längtade hem men pengarna hade tagit slut. Vännerna i Göteborg gjorde allt för att försökte hjälpa honom och till slut hade de förmått Göteborg Stad att ge Peter uppdraget att utföra statyn av kung Oskar I till Stora Börssalen. Peter anlände till Sverige 1850 och ett år senare fick han kontraktet att uppföra statyn. År 1852 var Peter tillbaka i Rom, men 1853 när fadern dog, valde han att återvända till Sverige. Det var tänkt att han senare skulle återvända till Italien, men så blev inte fallet. Nu stannade han i Sverige för gott. Samma år, 1853, utses han till vice professor vid Konstakademin och erhåller samtidigt titeln "Konglig Hof och Statybildhuggare.

Från hösten 1853 och efter giftermålet 1854 arbetade Peter som lärare och hade inte mycket tid för egna projekt. Han gjorde liten Amorstaty och ett porträtt av den avlidne prinsen, dessutom en del andra porträttbyster. Under denna tid fick han också i uppdrag att tillsammans med Carl Gustaf Qvarnström utföra en stor del av den skulpturala utsmyckningen på Nationalmuseums fasad.

På hösten 1858 reser Peter till Paris. Det är under denna period han skapar den berömda "Bältesspännaren". Eftersom skulpturen var gjuten i gips rönte den inte någon större entusiasm. 1862 fick bronsgjutare Geiss uppdraget att uppföra den i brons, och vid en mindre utställning i Berlin blev mottagandet ett helt annat. På världsutställningen i London sensommaren 1862 fick skulpturen en rekordartad framgång. Bältesspännaren leder så småningom till Peters andra framgång, skulpturen av Karl XII. Den statyn avtäcktes under ståtliga former 1868.

Peter skapade därefter ett stort antal skulpturer och monument, men drabbades senare av en långvarig sjukdom. Verksamheten avtog och den 29 juli 1873 avled han i sitt hem i Vaxholm. Flera av hans medaljonger återskapades i Parian vid Gustafsbergs Porslinsfabrik under 1870-talet.

Notisen om Molins bortgång publicerades i många Svenska dagstidningar