Stämplar och Signaturer - Kruk- och kakelugnsmakare i Stockholms län

Kruk- och kakelugnsmakare i Stockholms län (förutom Stockholms stad) under 17- och 1800-talen.

Norrtelje kakel- och stenkärlsfabrik i förgrunden. Fotografiet tillhandahållet av Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening.

I denna dokumentation över kruk- och kakelugnsmakarverksamheter i Stockholms län har dessa verksamheter i Stockholms stad utelämnats, eftersom det sedan tidigare finns en sådan dokumentation över dessa hantverkare i huvudstaden att ta del av på internet genom sidan signaturer.se – dokumentationer.
Om bland annat Stockholms stads större kakelfabriker finns mycket berättat i Margareta Cramérs utmärkta skrift Den verkliga kakelugnen.

Liksom i övriga delar av landet var det under skråtiden, alltså före 1846, huvudsakligen i städer som hantverk och handel fick bedrivas. Detta medför att de tidigaste representanterna för kruk- och kakelugnsmakaryrket i denna dokumentation framför allt har gått att återfinna i Sigtuna, Norrtälje, Vaxholm och Södertälje.
Från mitten av 1800-talet och framåt startades det upp sådana verksamheter även på andra håll i länet.
Vid slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet blev en tämligen stor mängd personer som kakelugnsmakare sysselsatta med uppsättning samt reparationer av kakelugnar. Dessa har dock blivit sparsamt omnämnda i texten.

Benämningarna krukmakare och kakelugnsmakare berättar inte något direkt om vad som tillverkades vid hantverkarens verkstad. Under 1700-talet användes mestadels titeln krukmakare medan det under 1800-talet blev mer vanligt att kalla hantverkaren för kakelugnsmakare. Detta oberoende om det bara tillverkades krukor och annat hushållsgods i verkstaden eller enbart kakel. I det flesta fall framställdes nog båda produkterna hos de enskilda hantverkarna. Möjligtvis är det därför som de olika yrkesbenämningarna har använts om samma person vid olika tillfällen. Detsamma har även blivit gjort i denna dokumentation. I slutet av 1800-talet tillkom så den yrkesgrupp som enbart sysslade med uppsättning av i många fall fabrikstillverkade kakelugnar. Dessa benämndes även de som kakelugnsmakare.
Denna dokumentation, som i huvudsak tillkommit genom uppgifter i mantalslängd, kyrkoarkiv och Kommerskollegiums fabriksberättelser har till stor del begränsat sig till 1800-talet beroende på att det är under detta århundrade som arkiven varit lättillgängligast och hantverksproduktionen som störst.
Dokumentation är långt ifrån en fullständig redogörelse över de kruk- och kakelugnsmakare som varit verksamma i länet. De adresser, som till exempel hus-/tomtnummer eller gårdsnamn, vilka förekommer i texten är sådana där personerna var mantalsskrivna eller kyrkobokförda och i de flesta fall bosatta. Även om verkstäderna huvudsakligen var placerade i anslutning till bostäderna, så kan det finnas enstaka fall där de hade blivit uppbyggda på annan plats.
De årtal som finns angivna i texten angående när personer har flyttat är uppgifter som hämtats från kyrkoarkiven, men troligtvis kunde det ibland dröja både ett eller flera år innan en flytt blev införd i längderna. Även födelsedatum kan i vissa fall vara osäkra. Där det varit möjligt att hitta uppgifter i födelseboken och dessa uppgifter inte stämmer mot de som finns angivna i husförhörslängderna, så har födelsebokens födelsedatum använts.

Denna dokumentation finns endast som