1875
grundade C.A. Andersson Tinnerbäckens
Kakelfabrik i Linköping, eller
"Kaklis" som den kallades i folkmun.
Fabriken uppfördes på Vistvägen 14 i
Tinnerbäcken men redan 1871 startade Andersson
en verkstad på Humlebergsgatan för
tillverkning av kakel och krukmakerigods i
rödlera. Verksamheten flyttades först till
Sandbäcken innan fabriken på Vistvägen togs i
bruk 1875.
Trots
att kakelfabriken i Tinnerbäcken uppförts,
fortsatte tillverkningen av krukmakerigods i
Sandbäcken under ytterligare ett 10-tal år.
Det är inte känt om tillverkningen i
Sandbäcken överfördes till kakelfabriken.
C.A.
Andersson
Emil
Andersson
Tillverkningen
vid Tinnerbäckens kakelfabrik bestod främst av
enklare kakelugnar, men i vissa fall även
praktugnar i de fall det efterfrågades. När
C.A. Andersson avled 1896 övergick ägandet
till svärsonen Emil Andersson. Vid den tiden
sysselsattes ett 10-tal arbetare vid fabriken
och den årliga omsättningen uppgick till ca
20.000 kr. Efter Emil Anderssons övertagande
utvecklades fabrikens tillverkning och i början
av 1900-talet hade arbetsstyrkan fördubblats
och omsättningen mer än tredubblats. 1919
ombildades Tinnerbäckens Kakelfabrik till
aktiebolag och driften pågick därefter till
början av 1920-talet då verksamheten
upphörde.
Tinnerbäckens
kakelfabrik var under sin verksamhetsid
förskonad från allvarliga insidenter som t.ex.
bränder och förolyckanden. Endast en mindre
brand utan allvarliga skador och den anställde
Johan Erik Länngrens självmord omnämns i
dagspressen.
