|
|
|
Ulfsunda
Porslinsfabrik 1792-1823
|
| Ulfsunda,
som även har gått under namnen Alsunda, Ålsunda
och Ulfvesund,
var ett säteri vid Ulfsundafjärden, Bromma
socken i Sollentuna härad. På
14- och 1500-talet ägdes säteriet av bl.a. Bengt
Karlsson, Erik Andersson och Johan III. När vi
sedan kommer in på 1600-talet ägs Ulfsunda av
fältmarskalken och generalguvernören Lennart
Torstensson. Det var också han som 1645 lät
uppföra det stora stenhuset på egendomen. Vid
Torstenssons död övergår ägandet till sonsonen
och självutnämnda "Greven av
Ulfsunda", Carl Ulrik Torstensson och under
åren 1741-1763
ägs Ulfsunda först av riksrådet Ture Gabriel Bjelke och
därefter av Kungliga sekreteraren och Baronen
Fredrik Preis. När Preis avlider år 1788 säljer änkan Ulfsunda Säteri med underliggande
hemman, 1020 tunnland skog, bränneri och andra
inrättningar till Greve Eric Ruuth. |
| Familjen
Ruuth bosätter
sig på gården samma år och 1791 rustas till bröllop
då Eric Ruuths dotter Fredrika gifter sig med
Riddaren Johan Fredrik Aminoff. 1792
beslutar sig Erik Ruuth för att anlägga en
kakel- och krukkärlsfabrik på egendomen, Ulfsunda Fajans och
Porcelainfabrique, och till sin hjälp har han bergmästare
Bengt Reinhold Geijer och gruvingenjör Anders
Polheimer. |
| I Gustaf Brolings noteringar från 1790-talet
beskrivs fabriken som "Saltglaseringsfabrik"
och det kanske kan vara den rätta beskrivningen med
tanke på att den huvudsakliga tillverkningen bestod av
saltglaserade bruks- och nyttoföremål. Leran som
användes vid fabriken hämtades från trakterna kring
Höganäs. |
 |
| Kruka
tillverkad vid Löfnäs
Stenkärlsfabrik. |
| Foto:
Paul Weidersheim Skansen |
|
| År 1797,
endast fem år efter grundandet av kärlfabriken, beslutar
Eric Ruuth att sälja hela Ulfsunda
Säteri på offentlig auktion, varvid Geijer slutar och istället
söker sig till Rörstrands Porslinsfabrik. Tänkbara
spekulanter kallas till Hagalunds Värdshus den 4
januari 1798 där försäljningen
skall genomföras. Det
är osäkert om någon försäljning kom till stånd
vid denna auktion då hela säteriet, genom
Borgmästare Lars Segerström i Stockholm, återigen utannonserades till salu i juni
1798. |
 |
Klart är
dock att Ulfsunda ägdes av grosshandlare Johan
Henrik Wegelin i slutet av 1798. Efter att ha
sålt Ulfsunda beger sig Ruuth till Löfnäs utanför
Mariefred, eller Räfsnäs som det också kallades. Där köper
han gården Herrestad av John Blacke och grundar Löfnäs
Stenkärlsfabrik tillsammans med fabrikör Philip Anders
Schirmer. |
|
| Tillverkningen i Löfnäs var av det enklare slaget och
pågick endast under en kort period,
från ca 1802 och några få år framåt. Därefter
flyttade Ruuth tillverkningen från Löfnäs till sin
nyanlagda Stenkärlsfabrik i Helsingborg. |
 |
 |
| Ulfsunda
på Lennart Torstenssons tid |
Ulfsunda
på senare tid |
|
|
|
|
|
|
|
|
Christian
Arvid Linning, skulptör och keramiker född i
Stockholm 1781 och son till den berömde möbelsnickaren Johan
Christian Linning. Under de första åren på
1800-talet studerade C.A. Linning på
Konstakademin i Stockholm och 1808 deltog han i
sin första utställning med en grupp
terrakottafiguriner, utan större framgång skall
nämnas.
|
 |
| Kanna
i terrakotta av Linning |
| Foto:
Mats Landin, Nordiska Museet |
|
1810
blir han utsedd till agré vid Konstakademin men inte heller här
når han några större framgångar utan vänder
sig till Rörstrands Porslinsfabrik där han
istället arbetar som modellör under ett par år.
År 1815 lämnar Linning in en ansökan till
regeringen om tillstånd att få anlägga en
keramikfabrik i Ulfsunda. Tillståndet beviljas och samma år
arrenderar han Erick Ruuths gamla porslinsfabrik
av dåvarande fastighetsägare Johan
Henrik Wegelin.
|
|
När Linning med hjälp av
två bröder Hartwig tar över tillverkningen höjs
kvalitén markant. En del av produktionen var inspirerad
av det Engelska Wedgewoodporslinet, men det tillverkades
även kakelugnar, krus, kannor, vaser, serviser, pendyler
och småskulpturer i keramik, gips och terrakotta. Några
objekt finns bevarade på Nationalmuseum, annars är
föremål från Ulfsunda utomordentligt sällsynta.
|
| Linning
hade inte någon större ekonomisk framgång med
sin tillverkning vilket leder till att han lägger
ner fabriken 1823. Det finns uppgifter om att han
några år senare befann sig i Helsingfors där
han arbetade med byster. Linning avled i Stockholm
1843. Hans föremål signerades "C.A.L".
Några år efter att Linning lämnat Ulfsunda,
säljer Wegelin egendomen till friherre Åkerhjelm
(1776-1853) |
 |
| Linnings
signatur |
| Foto:
Mats Landin, Nordiska Museet |
|
|
|
|
|
|
|
|
