|
|
| Det
fanns ett flertal kakelfabriker i Uppsala kring
sekelskiftet 1900 och många av dem bar samma eller
liknande namn. Därför måste påpekas att den Upsala
Kakelfabrik som omnämns på denna sida, inte skall
förväxlas med den kakelfabrik som 1916 gick i fussion
med Upsala Ekeby. Den fabriken bar också namnet
"Upsala Kakelfabrik". |
|
|
| Upsala
Kakelfabrik 1859-1928 |
 |
| En
av de första annonserna 1862 |
|
| 1859 upptäcktes den utomordentligt fina leran vid
Eklundahof i Uppsala. Det skulle visa sig vara
Skandinaviens största fyndighet av järnoxidfri
lera och upptäckten tilldrog sig stort intresse
bland kakel- och keramiktillverkare runt om i
Sverige och övriga Europa. |
| I
samband med att leran började exporteras för 1
Rdb per tunna till Svenska och Europeiska lergodsfabriker, beslutades också att uppföra en
Kakelfabrik i närheten av fyndet. Behovet av en sådan
fabrik i Uppsala var stort då de fabriker som
fanns i närområdet hade svårt att tillgodose
den efterfrågan som fanns.
Bygget av fabriken tar sin början 1859 och sker
på en 19 tunnland stor åkermark utanför Kungsängstullen.
På samma plats finns ett 8 fots djupt lager av
den berömda leran. |
|
|
Bygget blev till en modern kakelfabrik
med tillhörande tegelbruk och driften
kommer igång i mitten av 1861, ett år senare har de
uppnått full kapacitet. Kostnaden uppgick
till 80.000 Rdb och i den summan ingick flera byggnader, en 4 hk
kalorikmaskin med två 24" cylindrar för kraning av
lera samt maskiner för glasyrkrossning och vedsågning. Dessutom
installerades en 3-ringars brännugn och en glasyrugn.
Antalet anställda uppgick inledningsvis till ca 35 personer och under
1862 tillverkades 600 kakelugnar och andra varor till ett
värde av 45.000 Rdb. |
|
Från 1873
ägs fabriken av fabrikörerna J.F. Forsstén, Olof
Forsell, hemmansägaren i Gävle Lars Persson, C.A. Axell
och C. Svensson. Tillverkningen bestod då av prakt-,
majolika-, emalj- och guldmålade kakelugnar. 1893 går
fabriken i konkurs och konkursmassan säljs på auktion i
januari 1894. Som köpare står ett konsortium från
Gävle bestående av Lars Olsson, C.A. Axell
och ytterligare en Gävlebo. Fabriken drivs sedan vidare
fram till 1928 då verksamheten upphör. |
 |
| Disponent
Lars Olsson |
|
Historien
om och kring disponent Lars Olsson är mycket
tragisk. På julafton 1894 tar hans son livet av
sig genom att på fabriksområdet lägga sig järnvägsspåret
och låta sig bli överkörd av tåget. Exakt ett
år senare på julafton 1895, fryser Lars Olssons
dotter ihjäl då hon i en svår snöstorm försöker
ta sig hem till bostaden. |
| Förlusten av barnen tar
uppenbarligen hårt på Lars, så under julfirandet
1896 och i
ett förvirrat sinnestillstånd, tar han själv
livet av sig. Nära nog hela familjen Olsson utplånas
i självmord och annan olycka under loppet av bara
två år. |
| Dessa
dödsfall var inte de enda som drabbade fabrikens
ledning och personal. Redan 1888 noteras det första
dödsfallet på grund av snöstorm och kyla. Det
var en kvinnlig anställd som till fots var på väg
hem då hon hamnade i en svår snöstorm och frös
ihjäl. Fabrikens dåvarande disponent Axells hustru
hittades död i en snödriva i början av mars
1913, även hon hade frusit ihjäl på sin väg
hem från fabriken. |
|
 |
 |
|
Att
fabriken hade stora problem med onyktra arbetare visar
sig tydligt i annonsen här ovan. Nu kommer onyktra
arbetare att avskedas och ersättas med "sådana
som man anser hava bättre egenskaper att hålla sig
vid nykterhet och äro ordenliga i sitt
uppförande".
Artikeln
till vänster publicerades 1862 och ger en kort
beskrivning av fabriksanläggningen, produktionen,
antal anställda och lerans
tillvaratagande. |
|
|
|
