|
1939 erbjöds
Ursula praktikplats hos Wilhelm Kåge på Gustavsbergs
Porslinsfabrik och en tid senare anställs hon som fajansmålare
på måleriavdelningen. Hon visade sig ha mycket goda
kunskaper och redan 1942 avancerade hon till föreståndare
för avdelningen. |
|
Under sin
tid vid Gustavsberg målade hon fajansföremål och
skapade dessutom en serie figurer. Hon fick bl.a. Svenska
Slöjdföreningens pris för sitt figurinpar i folkdräkt.
Den musikaliska ådra hon ärvt från sina föräldrar förvaltades
genom en plats i Gustavsbergs egen orkester. |
|
När
1950-talet stod för dörren ändrades klimatet i
G-studion. Stig Lindbergs entré som ledare gjorde att
Ursula fick svårt att hävda sig. Trots övertalningsförsök
valde hon att lämna fabriken 1951 för anställning på
Den Kungliga Porslinsfabriken i Köpenhamn. Där skapar
hon unikt gods under två år och träffar dessutom sin
blivande make Jörgen Mogensen. |
|
1953 lämnar
Ursula Den Kungliga Porslinsfabriken och året efter
startar hon egen verksamhet i Holte. 1967 slutar även Jörgen
på porslinsfabriken och ansluter till sin hustru.
Verkstaden i Holte drivs därefter gemensamt under många
år. Det sista spåret efter Ursula är hennes deltagande
vid en utställning på Konstindustrimuseet i Köpenhamn
1977. Hon avled 1993. |
|
Föremålen
från Gustavsberg är signerade "UP",
"Printz", "Ursula" eller "Gul
studiohand" + hennes målarsignatur, en orm. På vissa föremål kan
studiohanden ha annan färg beroende på underlagets färg.
Vid Royal Copenhagen signerades föremålen "Ursula
P", ofta tillsammans med årtal, och vid den egna
verkstaden använde hon oftast "Ursula". |
|
|
|
|
|
|
|
Exempel på
signaturer
|
|
|
|
|
|
|
|
