Stämplar och Signaturer - Göteborgs Porslinsfabrik

Göteborgs Porslinsfabrik 1898-1926
Sverige hade stor import av porslin och keramik från Norge under unionsåren och allt reglerades av den s.k. mellanrikslagen, en lag som styrde handelsförhållandet mellan de båda unionsländerna. När lagen upphör 1887 leder detta till höga tullavgifter på Norskt porslin och importen därifrån sjunker drastiskt.
Eftersom de dåvarande Svenska Porslinsfabrikerna inte kunde fylla behovet, beslutades att anlägga en fajans eller porslinsfabrik i Göteborg eller dess omedelbara närhet.

Simeon Andersson-Swartz

Uppdraget att grunda denna porslinsfabrik går till f.d. bokhållaren och handelsmannen Simeon Andersson-Swartz. Simeon föddes i Svarteborg Bohuslän den 21 oktober 1860 och drev som ung en agenturaffär för porslinsvaror i Göteborg. Agenturaffären lades ner i samband med mellanrikslagens upphörande 1887.

I augusti 1898 grundar han Göteborgs Porslinsfabrik på Hissingen tillsammans med Emil Fischer och Nils Adolf Tore von Sneidern (1862-1929). De öppnade också en modellverkstad i gamla kasernen på Kungsgatan 11. Nästan all utrustning köptes in från England och eftersom de inte hade någon egen tillverkning de första åren, köptes porslin i halvfabrikat in från samma land. Detta halvfabrikat målades och dekorerades i Göteborgsfabriken och såldes sedan under namnet Göteborgs Porslinsfabrik.

Först 1901 startades egen tillverkning och då producerades i första hand mat-, kaffe- och tvättserviser, kräft- och tomteskålar, kryddburkar, skärbrädor, sylt- och blomkrukor, majolikafat, fisk- och grisfat m.m. Dessutom tillverkades en del prydnadsgods, men i mycket begränsad omfattning.

Servisdekoren Anna/Gröna Anna (namngiven efter Simeon Swartz hustru Anna Maria f. Bergström 1882-1962) blev en riktig storsäljare och tillverkades i över 100 år, både under Göteborgs och senare Rörstrands Porslinsfabrik.

Även om de fick hjälp av tekniska ledaren Albert Julius Eduards och konstnären Jens Christian Andresen från Rörstrand så nådde fabrikens tillverkning aldrig upp till några konstnärliga framgångar. 1914 köptes fabriken av Rörstrand som drev den vidare som Göteborgs Porslinsfabrik fram till 1926. Då läggs tillverkningen vid Rörstrand i Stockholm ner och och all tillverkning flyttas till Göteborg. Under åren 1926-36 drevs således Göteborgsfabriken som Rörstrand.

1929 köper ägarna till Lidköpings Porslinsfabrik Göteborgs Porslinsfabrik och därmed också Rörstrand. Fabriken i Göteborg läggs ner och från 1935 har all tillverkning förlagts till den då moderna och nybyggda fabriken i Lidköping. Fabriken i Göteborg säljs 1943, därefter återfinns en förnicklingsfabrik, mekanisk verkstad, bilverkstad, måleri och en gitarrfabrik i de lokalerna.
Kända servisdekorer är bl.a. Anna (Gröna Anna), Göta, Särö, Tärna, Elg, Skåne, Dahlia, Stina, Nornan, Vasa, Flytande Blått, Malmö, Margareta och Ingeborg m.fl. Efter Rörstrands övertagande 1914 tillverkades bl.a. servisen Strå, på dessa finns ofta både Göteborgs och Rörstrands stämplar.
Personer vid företaget: Simeon Andersson-Swartz (1860-1927) ägare och grundare. Albert Julius Eduards ingenjör och teknisk ledare, Gustaf Eriksson formgivare under perioden 1905-1920, Pamela Anderberg (1865-1927) målarinna kring 1900-1905. Arvid Bergström (1892-1960) dekormålare. Jens Christian Andresen dekoratör och formgivare under perioden 1901-1927.

Skål med lock (glasyrprov av A.J. Eduards), en scout och en hästfigurin, tillverkade vid Göteborgs Porslinsfabrik. Foto: Ingvar Jönsson

Göteborgs Porslinsfabrik, tidigt 1900-tal

Notiser i dagspressen

Den 8 mars 1908: Tre "problembarn" har haft anställning vid fabriken under olika perioder och har vid flera tillfällen avskedats på grund av sina alkoholvanor och problem med närvaron. De har varje gång bönat och bett om att få sina arbeten tillbaka och efter sedvanligt löfte om bot och bättring har de tagits till nåder flera gånger. Men nu, efter att återigen uteblivit från sina arbeten, samt uppträtt onyktra och misshandlat flera av sina arbetskamrater, får de avsked för sista gången. Alla tre sitter i styrelsen för den "Socialistiska Porslinsarbetarefackföreningen i Göteborg" och påpekar att det skulle vara av den anledningen de nu fått gå. De kallar avskedandet för "ett angrepp på föreningsrätten" och som ledamöter i fackförbundet utlyser de en strejk vid fabriken. Simeon Swartz som äger fabriken, menar att minst 50 arbetare kommer att få lämna sina jobb under den närmaste tiden p.g.av arbetsbrist, därmed har de tre som misskött sig så grovt kvalificerat sig för platserna längst fram i kön. Strejken träder i kraft den 7 februari 1908 och pågår under flera månader.

Den 10 april 1908: Under den pågående strejken vid Göteborgs Porslinsfabrik har vid ett par tillfällen förekommit ordningsmål som rört strejkande arbetares uppförande gentemot arbetsvilliga. Nu föreligger för rådhusrätten ett nytt sådant. Det gäller en arbetare Bengtsson, som vid två tillfällen trakasserat en vid fabriken anställd kvinna som icke tillhör de strejkande. En gång hade han följt efter henne på gatan och hotat henne. Han hade dessutom försökt kasta omkull henne genom att sätta krokben. Följande dag hade han följt med en spårvagn och där återigen trakasserat henne. Vid avstigandet av spårvagnen hade han givit henne en spark så hon fallit i gatan.

Den 24 januari 1934: Göteborgs Porslinsfabrik har stora ekonomiska problem och notisen lyder: "Vid Göteborgs Porslinsfabrik som sysselsätter 400 arbetare, fordrar bolaget en del reduceringar i lönerna. Förhandlingar har ägt rum mellan parterna, men utan resultat. Bolaget uppgives nu komma att nedlägga driften om arbetarna icke godkänna förslaget".

Stämplar från Göteborgs Porslinsfabrik