|
|
| Redan under
medeltiden fanns krukmakare i Laholm. Den första
som nämns är Hans Pottemager som verkade i Laholm
redan på 1660-talet. På Nordiska
Museet finns kanske det mest intressanta föremålet
i Svensk Keramikhistoria - ett fat tillverkat i
Laholm signerat augustus 1690. Det skall enl. uppgift vara gjort av Axel Nielsen.
Laholm
är väl annars känt för sina Tuppfat.
Tuppfaten är skålar eller fat dekorerade med en
fågel. På
1800-talet var bröderna Hasselberg de stora
tillverkarna av keramik i Laholm, senare en liten bit in på 1900-talet,
kom fler tillverkare in i bilden. |
|
|
| Julius
Nilsson 1848-1923
|
|
| Julius
"Pottelerius" Nilsson eller Herr Lerbränner som han valde
att kalla sig själv, föddes i Simrishamn 1848. Han började sin bana
1862
som lärling hos krukmakare Knut Faltin i
Simrishamn, därefter och fram till 1871 som gesäll hos
kakelugnsmakare Fredrik Sjöstedt i Fränninge och C.F.
Lundholm i Lövestad. Efter Lövestad beger han sig till
Ängelholm där han får arbete hos krukmakarinnan
Jacobina Smedman. Han avslutar sejouren som gesäll hos
J.C. Bossén i Laholm. |
| 1875
flyttar Julius till Köpenhamn för anställning på bl.a. Den Kongelige Porcelainsfabrik, där stannade han i
nästan 20 år. När han
återvände till Sverige 1894 arrenderar
han först Hasselbergs Krukmakeri på Krukmakargränd. Tre
år senare 1897, får han användning för det
sparkapital han lyckats skaffa sig under åren i
Köpenhamn. Han köper då Jöns Christian Boséns
Krukmakeri på granntomten 110 och startar sitt eget krukmakeri. |
|
Julius
blir kvar i huset på Krukmakargränd
livet ut. Där bor han tillsammans med sin fru Anna-Greta och en griskulting.
Julius tillverkade krukor, vaser, skålar, fat och andra hushållsartiklar i god
allmogeanda, men trots sina goda kunskaper så går det inte speciellt
bra för honom.
Hans lergods säljer dåligt och familjen lever i ständig fattigdom. Det är
först i början av 1920-talet som han blir uppskattad för sin keramik, men då är det
för sent. Julius Nilsson dör 1923. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Laholm
Keramik 1897-2000
|
| Efter
Julius död 1923 övertar Anders
Larsson verksamheten. 1931 lämnar han över till sin son Olof och
dottersonen Nils Larsson. 1945 började de bygga en ny fabrik och den
stod färdig året efter. När tillverkningen i den nya
fabriken kom igång bytte de företaget namn till Laholm Keramik.
Sedan Olof och Nils Larsson tog över fabriken har ägandet
stannat i familjen, men produktionen minskade efterhand
och år 2000 lades verksamheten ner. Nils Larsson startar
därefter JaNi Keramik tillsammans med hustrun Jane
Wåhlstedt (se nedan). |
| Konstnärer
och formgivare vid Laholm Keramik: Anders Larsson, Olof och Margit Larsson, Jane Wålstedt,
Kirsten Sejer-Pedersen, Berit Davidsson, Ulla Sönnerstam, Ingela Hansson, Karin Olofsson,
Irma Claesson, KG Alm, Folke Kvist, Bert Prewitz, Arnold Torbjörn
Olsen, Hasse Hageltorn,
Ragnar Svensson, Kurt Larsson, Lars
Ljunggren, Oliver
Weera-Siughe och Martin Jansson. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Fabriksstämpel
|
Fabriksstämpel
|
Fabriksstämpel
|
Olof Larsson
|
Olof Larsson
|
|
|
|
|
|
|
|
| Jani Keramik
1949-1970
|
| Jane
Wåhlstedt
som under perioden 1944-1949 varit anställd vid Laholm
Keramik, väljer att starta egen tillverkning 1949 under
namnet JaNi Keramik tillsammans med maken Nils Larsson. Namnet
"JaNi" är en kombination av
begynnelsebokstäverna i deras respektive förnamn. |
| Jani
hämtade sin inspiration vid utlandsresor och 1951 införde
hon den s.k. Sgrafittotekniken. Hennes förkärlek för starka färger,
mörka ansikten och bilder från växtriket
återkom i keramiken. Produktionen blev mycket
populär och såldes runt om i hela världen. Verksamheten
läggs ner 1970. Vid Jani
Keramik arbetade totalt ett 20-tal personer
genom åren. |
 |
| Jane
Wåhlstedt |
|
 |
| Nils
Larsson |
|
 |
|
|
|
|
|
|
