|
|
| Sala
Kakel- och Keramikfabrik 1904-1932 |
| Carl
Hildor Lundgren, fabrikör, född i Badelunda utanför Västerås den 14
september 1870. Redan som barn flyttade han med föräldrarna och två syskon
till Sala där fadern ägde en liten 1700-tals gård strax
intill
Fiskartorget. Fadern som var åkare, hyrde även ut lägenheter
på gården de ägde. Som
ung började C.H. Lundgren att arbeta som lärling hos en av stadens
kakelugnsmakare och 1903 inredde han den fd. smedjan vid Sala
hytta och gjorde om den till kakelfabrik. 1904 startades tillverkningen av
kakelugnar. |
|
|
|
Carl
Hildor Lundgren |
|
| Inledningsvis var produktionen ganska blygsam och
antalet anställda uppgick endast till ett tiotal personer. Under
första världskriget gjorde han sig en smärre förmögenhet då
han redan före kriget lyckats köpa upp ett stort lager av
glasyrtillsats, troligtvis tenn eller bly, och som under
kriget blev en bristvara då import var en omöjlighet. Han sålde
av sitt lager till andra keramikfabriker och tjänade stora
pengar. |
|
|
Verksamheten i Sala
skall ha gått utmärkt även om tillverkningen av kakelugnar minskade
med tiden. 1924 byggdes fabriken ut med en våning och de startar
även tillverkning av prydnadsgods.
Sala Kakel och Keramikfabrik hade som mest ett 40-tal personer som
arbetade i fabriken, därutöver några få kontorsanställda.
|
 |
 |
| Kakelfabriken
1912 |
Kakelfabriken
efter ombyggnad 1924 |
|
|
|
Många keramiker vandrade mellan keramikfabrikerna och sökte sig på
så vis uppåt. En av de mer namnkunniga ska ha varit Gabriel
Burmeister som sökte arbete hos Lundgren omkring 1920, men de valde
istället att anställa den blivande svärsonen Olle Forsell, som
gifte sig med Lundgrens dotter Anna omkring 1920. |
|
| Forsell
var av en gammal keramiker/kakelugnsmakarsläkt från Gävle, utbildad
i Kalmar och Köpenhamn. Forsellarna dyker upp som kakelugnsmakare
lite varstans i Gästrikland i slutet av 1800-talet, de ägde bland
annat Nittsjö tillsammans med familjen Sörling. (Sörlings hade ochså
en keramikfabrik i Sala i slutet av 1800-talet och var goda vänner
med Lundgrens). Olle
Forsell blev chef för dekor och modellavdelningen och fungerade som någon
slags formgivare. I
Firman arbetade även Lundgrens yngste son Nils, han ska ha varit en
av Sveriges sista yrkesverksamma Kakelugnsmakare när han dog på
1970-talet. |
|
| En
sensommardag 1932 ödelades fabriken i en brand. Både byggnad och
stora lager keramik gick till spillo. När som bäst Lundgren
funderade på fabrikens fortsatta öde, passade Upsala Ekeby på att
erbjuda en stor summa pengar för att verksamheten inte
skulle återupptas. Lundgren accepterade då detta
var ett utmärkt tillfälle för honom att gå i pension. Lundgren ägnade sig sedan åt fastighetsaffärer och köpte och sålde
hus i bl.a. Sala, Arboga, Uppsala och Stockholm. Olle
Forsell fortsatte som återförsäljare och ombud av Upsala Ekebys
produkter. |
|
|
| Personer
vid fabriken |
| Carl
Hildor Lundgren, Olle
Forsell (konstnärlig ledare), Lars, Nils och Olof Lundgren, Gösta
Eklund, Harry Sjöholm och Selma Lundvik (dekoratör) m.fl. |
|
|
|
|
|
| Del
av priskurant och annons från företaget - tyvärr är bilderna i låg kvalité |
|
|
|
|
|
|
|
|
Textunderlag
och bilder: Joel Hanborg |
|
| Fotnot:
En fabrik som gick under namnet "Sala Nya
Kakelfabrik" finns omnämnd i dagspressen. Denna
fabrik skall ha gått i konkurs 1892. Vem som ägde den
eller när den grundades har inte gått att utreda. Det
kan ha varit Sörlings fabrik, tidpunkten passar väl in
i sammanhanget. Eftersom Sörling och Lundgren var goda
vänner, kan det i så fall ha varit där Lundgren gick
i lära. Detta är dock bara spekulationer. |
|
