|
|
|
Sölvesborgs
Fajansfabrik 1773-1798
|
|
År
1772 mottogs en ansökan om tillstånd
att inrätta en "Porcellaines och
Faijancefabrique" i staden
Silwitsborg (Syllwitsborg). Anmälan lämnades in
till
Kommerskollegium av
Friherre Gabriel Sparre. Sparre var
Major i Skånska Kavalleriregementet
och hade själv deltagit i det
Pommerska kriget. Efter uträttat
ärende återvänder han hem och gifter sig
med Helena Juliana Coyet. Paret bosätter sig
sedan på Walje Gård väster om
Sölvesborg. Kammarkollegium
lämnade Sparres ansökan vidare till
landshövdingen i Blekinge för beaktande och
denne meddelade snart att han inte hade några invändningar i frågan. |
|
Sparres ansökan bifölls den 28 april 1773 och på tomt
nr 15 i Sölvesborg kunde uppförandet av
fabriken påbörjas. Det finns inga exakta
uppgifter om när produktionen startade, men den första priskuranten utkom
den 30 december 1775 och var
undertecknad av S.J. Gadd. Exakt vem denne Gadd var
har inte framkommit, men mycket tyder på att han
var son i en industrifamilj och hade någon form
av koppling till familjen af Trolle. Han var
troligtvis också den förste verkmästaren
på fabriken. |
|
| Till
fabriken ansluter Anders Halldin, som tidigare
arbetade vid Mariebergs Porslinsfabrik och
Pålsjö Fayencefabrik. Dessutom ansluter fajansmålare Peter Åkermark, även han från
Marieberg. Vidare drejararna Elias Lundberg och Erik
Falkström från Rörstrand, samt brännaren Johan
Sjöberg och formare Erik Swanholm. |
| Tillverkningen
bestod i huvudsak av syltkrukor, oljelampor, terriner och
smöraskar, vaser, ljusstakar, urnor, gallerfat, skålar, sejdlar, krus och karotter m.m. |
|
| År
1776 utses Gabriel Sparre till Landshövding för
Kristianstads län och några år senare börjar han
tröttna på fabriken. Hans uppdrag som landshövding
skall inte ha varit anledningen till att han
ville lämna fabriken. Det handlade mer om att kostnader för tenn och bly har
skjutit i höjden, dessutom var konkurrensen från
importerat porslin mördande. Man kan i noteringar hitta
information som visar att fabrikens lönsamhet
år 1785 var lika med noll. |
| Gabriel
Sparre som var änkeman efter Julianas död 1769, gifter
om sig den 5 juni 1786 med änkefru Maria Moberg. Samma
år utbjuds fabriken till försäljning och ett ägarbyte
sker kring år 1790. Då går Sparres dotter Ulrika Lovisa Maria
och hennes make Carl Axel Trolle-Wachtmeister
in som ägare. 1792 säljer de i sin tur fabriken till
nyinflyttade f.d. Kaptenen i Armfeltska Dalafrikåren Johan
Fredrik von Zeipel. Von Zeipel som var delägare i
Bredsjö Porcellains Bruk, flyttade
till Sölvesborg 1792 och samma år köper han fabriken.
1793 får han myndigheternas tillstånd att driva
fabriken i eget namn. |
| I och med
Johan F. von Zeipels övertagande av fabriken
sker stora förändringar vilket resulterar i att personalen
skingras åt alla håll.
Erik Falkström lämnar fabriken 1793 och blir
krukmakare. Han finns noterad i detta yrke fram
till 1818. Petter Åkermark är också noterad
som krukmakare åren 1793-1808. Johan Sjöberg
och Erik Swanholm försvinner 1793 och därefter
finns inga spår efter dem. Gabriel Sparre
avlider i Kristianstad 1804. |
 |
J.F.
von Zeipel har, precis som Sparre, stora bekymmer med konkurrensen
från importerat porslin. Han vänder sig till
Kung.majt med hemställan om att införa
importförbud av porslin och fajans från
England, något som dock inte vinner något gehör
hos myndigheterna. Problemen blir slutligen så stora att von
Zeipel tvingas lägga ner
tillverkningen. 1798 upphör fabriken att existera, von Zeipel lämnar
staden och flyttar tillbaka till Bredsjö där
han tillsammans med O.P.R. Rudbeck fortsätter
driften av Bredsjö Porcellains Bruk fram till
1822. |
| I
Bredsjö ansvarar von
Zeipel även för driften av hustruns ärvda
Lingonbacka Pappersbruk. |
|
|
| Personer
ursprungligen vid Sölvesborgs Fajansfabrik: Ägare
Gabriel Sparre. Verkmästare S.J. Gadd. Ritare och
Fajansmålare Petter Åkermark och Anders Halldin.
Drejare och Krukmakare Erik Falkström och Elias
Lundberg. Brännare Johan Sjöberg. Formare Erik Swanholm
och Sven Appelberg, dessutom fanns 4 arbetare och
2 drängar. |
|
|
|
|
|
|
|
| Fotnot: |
| Johan
Fredrik von Zeipel var av tysk härkomst och gift med
Christina Juliana Ziervogel. Paret fick sitt första
barn, sonen Carl, i Sölvesborg den 14 mars
1793, en gosse som
senare skulle bli en mycket berömd och av Konungen
belönad författare. Både far och son avslutade sina
dagar på godset
i Lingonbacka. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
