|
AB
Upsala Ekeby 1885-1977 (1989)
|
Upsala
Ekeby AB (Ekeby Bruk) grundades i Bondkyrka utanför Uppsala
1885. Bolagets första styrelse bestod av överste
S.G.R. von Bahr, Landskamrer J. Malmberg och Docent
Å.G. Ekstrand. Som suppleanter valdes
revisionssekreterare C.F.O. von Bahr och häradshövding
Fr. Holm. Hela bolaget med tegelbruk, kakelfabrik, fasta
och lösa inventarier hade dittills kostat 180.000 kr. |
Familjen von Bahr
kan förmodligen betraktas som initiativtagare till bolaget. De var av adlig släkt
och härstammade från
tyska Pommern. Många av dem hade högt uppsatta
positioner i Uppsala, bl.a. överste Carl von Bahr som
förutom att vara brukspatron vid Upsala Ekeby, även
arbetade som revisionssekreterare
vid Uppsala Läns Domsaga och satt som ordförande i
stadsfullmäktige. Men von Bahrs liv fick ett abrupt
slut den
21 september år 1900. Mitt under pågående möte i
stadsfullmäktige och med sin ordförandeklubba i handen,
fick han ett slaganfall och segnade död ner i
ordförandestolen. |
Nyheten om Carl von Bahr
hastiga bortgång
spreds med beklagande i Svenska dagstidningar. Han hade
bara några månader tidigare begärt avsked med
pension.
|

|
1887 inleddes tillverkning av
prydnads-, hushålls- och
nyttoföremål i keramik och i juli samma år
presenterades de första föremålen
via en utställning i expositions- och
försäljningslokalen vid S:t Eriks
torg i Uppsala.
|
Upsala
Ekeby växer oavbrutet och blir med åren en allt
större koncern. De köper upp flera konkurrerande fabriker runt om i landet, både
stora och små (se nedan). I början av 1970-talet kan man ana slutet för
Upsala Ekeby och 1977 hade nästan all
tillverkning av keramiska föremål
upphört. Det var bara vid
Steningefabriken och Rörstrand som
tillverkningen fortsatte under
ytterligare några år. Upsala Ekeby
som koncernen lever dock vidare till
1989.
|
|
|
|
|
Branden
i Kungsängen 1928
|
På
lördagskvällen den 6 oktober 1928 och på bara några
timmar, brinner Upsala Ekebys fabrik i Kungsängen ner
till grunden. Nio man från Uppsala Brandkår under
ledning av brandchef Wallerström anlände till platsen
strax efter klockan 18 på kvällen. De såg då
eldkvastarna från fabriken stå högt i skyn och att
släckningsarbetet skulle kräva hela Uppsalas
brandstyrka. Branden hade startat i den västra delen av
fabriken och det
dröjde inte lännge innan elden även fått fäste
även i den östra delen. Där förvarades både lera
och färdigt lergods. Inledningsvis
tvingades de koncentrera sig på att hindra brandens
spridande till intilliggande byggnader, men detta skulle
snart visa sig lönlöst.
|
Inne i
fabriken fanns en transformator med 6000 volts
spänning, samt en hel del brännolja. Brandchefens
första uppgift var därför att bryta strömmen till
transformatorn och
att sedan koncentrera sig på att vattenbeskjuta denna
del av fabriken. Det var helt avgörande för att
undvika en explosionsolycka. Det stora problemet var
dock bristen på vatten. De hade två motorsprutor, en
liten och en stor. Den lilla kördes ner till en lergrop
ca 300 meter från fabriken och den större
transporterades till en damm drygt 500 meter bort. Dessa
avstånd skapade naturligtvis stora probem med
slangutläggningen. De flesta av brandmännen var totalt
utmattade redan innan de kunde ta itu med
släckningsarbetet. Många tvingades dessutom stanna
kvar hela natten för att ägna sig åt
eftersläckningsarbete.
|
Orsaken
till branden skulle senare visa sig bero på
överhettade rundugnar. Fabriken var visserligen
försäkrad, men att både ler- och varulager gått upp
i rök kom att drabba fabriken hårt. Stora
beställningar varav många som skulle gå på export
fick annuleras. Bristen på lera gjorde också att hela
koncernen tvingades stänga under en period. Allt
slutade med en förlust på drygt en halv miljon kronor.
Efter branden i Kungsängen flyttades all tillverkning
över till Upsala Ekebys huvudfabrik där de 80
anställda från Kungsängen erbjöds nya arbeten.
|
|
Upsala
Ekeby köper upp sina konkurrenter
|
Tanken på
att Upsala Ekeby mer eller mindre sökte monopol på
Svensk keramik- och kakelugnstillverkning, går inte att
undvika. De agerade aktivt och i vissa fall även
aggresivt för att lägga flera av sina värsta
konkurrenter under sig. Det började
redan 1916 då Upsala Ekeby slogs ihop
med Upsala Kakelfabrik genom en s.k. fussion. Två år senare 1918 köpte de
Boivies Kakelfabrik i Uppsala. Boivies Kakelfabrik lades
ner ett år senare och en del av fabrikens tillverkning
flyttades över till Upsala Ekebys egen fabrik.
|
|
1926, med
advokathjälp och en stulen revers,
lyckades de försätta ett välmående AB Lerindustri i Örebro i
konkurs. Fastighet, maskiner och inventarier köptes upp
av Upsala Ekeby och fabriken drevs sedan vidare under
namnet Örebro Fajansfabrik i 18 månader. Kring nyår
1927 lades fabriken ner och all tillverkning flyttades
över till Upsala Ekebys fabrik i Kungsängen.
|
|
Näst på
tur stod A.Th.
Sandbäcks Kakelfabrik i Kalmar. Upsala Ekeby köper
fabriken 1931 och lägger ner all tillverkning samma
år. Året därefter 1932, erbjöd de
ägaren till den nyligen nedbrunna Sala Kakel-
och Stenkärlsfabrik en större ersättning för att
inte återuppbygga eller återuppta keramik- och kakelugnstillverkning
i Sala. Ägaren accepterar. Det fortsätter
med ytterligare två fabriksköp under 1930-talet.
Först Gefle Porslinsfabrik 1935 och S:t Eriks
Lervarufabriker 1937. Geflefabriken drevs vidare som
porslinsfabrik ända fram till 1970-talet medan S:t
Eriksfabriken omedelbart lades ner.
|
|
På 1940-talet blev det bara ett
uppköp, närmare bestämt 1942. Då köper Upsala Ekeby Karlskrona
Porslinsfabrik och fortsätter driften fram till 1968.
Det andra Karlskronaföretaget, Karlskrona Kakelfabrik,
eller Kakelfabriks AB Karlskrona som fabriken hette,
köptes upp 1961. Där fortsatte driften i Upsala Ekebys
regi fram till 1969.
|
|
1964 kom
förmodligen den
största affären. Då köpte Upsala Ekeby Lidköpings
Porslinsfabrik (Rörstrand) och därmed var också Rörstrands- och
Göteborgs Porslinsfabrikers historia en del av Upsala
Ekebys. Köpet av Lidköpings Porslinsfabrik betydde
också att Upsala Ekeby kom att stå för 80% av all
porslinstillverkning i Sverige. Det skulle bli ytterligare två övertaganden
innan koncernen börjar avveckla sin keramiktillverkning
1977. Hackefors
Porslinsfabrik införlivades 1972 och Steninge Lervarufabrik 1975.
Hackefors såldes senare och blev en del av "Porslinsfabriken i
Lidköping", ej att förväxla med Lidköpings
Porslinsfabrik och vid Steningefabriken fortsatte
driften fram till 1980.
|
|
Man kan
även nämna att Upsala Ekeby köpt upp och/eller ägt
andra verksamheter som inte har med keramiktillverkning
att göra. Bland dessa hittas Beijer Bygg, AB Syntes
(kemikalier), Reijmyre- och Kosta Boda glasbruk, GAB
(Guldsmeds AB) samt Gense (främst bestick).
|
 |
 |
Fabriken
Foto: Paul Sandberg Bildkälla: Upplandsmuseet |
Fabriken
Foto: Paul Sandberg Bildkälla: Upplandsmuseet |
|
|
 |
 |
Verkstaden
Foto: Henri Osti Bildkälla:
Upplandsmuseet |
Verkstaden
Foto: Paul Sandberg Bildkälla: Upplandsmuseet |
|
|
 |
 |
Verkstaden
Foto: Paul Sandberg Bildkälla: Upplandsmuseet |
Verkstaden
Foto: Paul Sandberg Bildkälla: Upplandsmuseet |
|
|
 |
 |
Dekoratörer
Foto: Paul Sandberg Bildkälla: Upplandsmuseet |
Dekoratörer
Foto: Paul Sandberg Bildkälla: Upplandsmuseet |
|
|
 |
 |
Målarsalen
Foto: Gunnar Sundgren Bildkälla: Upplandsmuseet |
Målarsalen
Foto: Henri Osti Bildkälla: Upplandsmuseet |
|
|
|
|
Konstnärer
och formgivare vid Upsala Ekeby |

|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|

|
Haug,
Wiggo (Viggo) Edgar, född i Norge 1932, anställd
på Upsala Ekeby under åren 1965-67, står bakom en
sparbössa samt en del djurfiguriner. Föremålen
signerades antingen "W.H." eller senare bara
"H", eller inte alls. Efter tiden på Upsala
Ekeby arbetade han för Rörstrand i Lidköping där han
bl.a. formgav en Michelingubbe. |

|
Lindman,
Bruno, födelseår okänt, anställd på
Upsala Ekeby under åren 1966-71. Stod för drift och
tillverkning av konstgods under åren 1966-71. Formgav
själv några få föremål under senare delen av sin
anställning, dessa signerades "Bl". |

|
Lundberg,
sigrid, anställd på Upsala Ekeby 1971. Bidrog
endast med ett par väggplattor i relief som signerades
"B.L.". |

|
Nilsson,
Lizzie Elvira, född 1910, gift Brunn.
Anställd som modellör och dekorationsmålare på
Upsala Ekeby under åren 1935-39. Hennes föremål
signerades kort och gott "Lizzie" tillsammans
med årtal. Avled 1995. |

|
Philipsson,
Britt, född 1942, utbildad på konstfack, anställd
på Upsala Ekeby där hon bidrog med några få
föremål på 1960-talet, bl.a. väggreliefer och
askfat. Dessa signerades bara med ett "B"
tillsammans med Upsala Ekebys nummerserie. |

|
Pettersson,
Harald, född i Stockholm 1863, konstnärlig ledare och
senare även porslinsmålare. Från slutet av 1880-talet
anställd
på Ekeby Tegel- och Kakelfabrik där han också bodde
tillsammans med hustrun Alma Desideria, två döttrar
och en son. Fortsatt anställning vid Upsala Ekeby
(Ekeby Bruk) fram till 1930-talet. Bidrog med en del form- och
dekorarbete, mest känd för
sina dekorer på kakelugnar. Död i Nyköping 1944. Han signerade sina alster
"H.P". |

|
Rosenqvist,
Anita, född i Lund 1944, anställd på
Upsala Ekeby under åren 1969-70 där hon formgav ett
litet antal figurer. Hennes föremål signerades
"AN/RO" tillsammans med stämpel
"UE". |

|
Syrén,
Eddy, dekoratör, anställd på Upsala Ekeby
under en period på 1950-talet. Står förutom för
dekorarbeten, även för en del formgivning av fåglar
och askfat m.m. Ingen känd signatur. |

|
Uherova,
Francis, född i forna Tjeckoslovakien,
anställd på Upsala Ekeby under en period på
1940-talet. Stod för en del dekorarbeten samt egen
kollektion av vaser och figurer. Föremålen signerades
F.C.U. |

|
Warh,
Mira, född i Indien, anställd på Upsala
Ekeby under en period på 1950-talet där hon framför
allt arbetade som målarinna och dekoratör. Satt bl.a.
som modell för Mari Simmulsons kvinnofigurer. Hon
signerade sina föremål med Indiska tecken. |
|

|
|

|
Det som
tillverkades i Kungsängen fram till oktober 1928
stämplades endast Ekeby. Efter flytten av
lergodstillverkningen till Upsala Ekebys huvudfarbik
kring årsskiftet 1928/29 började lergodset att
stämplas Upsala Ekeby eller bara UE. |
|

|
|

|
Annons
från Upsala Ekeby anno 1894 |
|